Skogen, misosoppan och den eviga kärleken

Igår var jag inbjuden av försäkringsföretaget IF till ett rundabordssamtal om hälsa och humankapital på Stockholm Open. Vi var ett tiotal personer (de flesta inom HR) från företag som Scania, H&M, SAAB, IF, Office, SBAB, Nordea och CNG och jag för PwC.
Det var väldigt konstruktivt att få sitta i en så liten grupp och diskutera och få höra lite mer i detalj hur företag arbetar med hälsofrågan, vilka problem och möjligheter de möter.
Underbart att inte prata ”nummerlappsaktiviteter”utan mer ledarskap. Diskutera hälsa utifrån ett potentiellt lönsamhetsperspektiv som måste finnas i kulturen och växa uppifrån och nedifrån – och inifrån! Fick några riktigt fina kontakter och insikter. Tack If Care för en riktigt givande eftermiddag!
Vi satt inne på själva ”klubben” dit man vanligtvis inte får gå. Efteråt var det mingel inne på sponsorområdet och det var mycket manliga näringslivsprofiler och förstås unga söta tjejer som serverade.
Man fick stanna och titta på tennis men jag som inte ens visste att det inte finns en damturnering på Stockholm Open valde att smita iväg.
Jag har med mig både idéer och funderingar men låter dem lägga sig lite och tar en riktigt lugn ledig helg utan träning men med mycket natur, vila, god mat och kärlek istället! Ha det fint!

---

We did it again! Kanske är du en av dem som ingår det ”vi’t”.

Tjejmarathon 2013 lyckades igen samla in över 100 000 kronor till välgörande ändamål. I år till att stödja projekt i ett av världens fattigaste länder- Bangladesh! Här kan du läsa vad pengarna gick till.

Jag och Madde är klara med grunderna för nästa år. Vi är tokladdade och tokstolta över att vara kanske Sveriges starkaste välgörenhetslopp sett till insamling. Insamling per löpare är vi iallafall världsklass på!

Fredagsgottis idag är värme i hjärtat. Ingen kan göra allt mot den ondska och fattigdom som finns. Men alla kan göra något. Kan du inte ge din tid- ge pengar. Kan du inte ge pengar- ge av din tid.

Den här bilden är inte arrangerad. Den är på riktigt från Girl Child Day i och den är från Bangladesh och det är suveräna Magdalena Jennstål på Hungerprojektet som skickat den till mig. Tack Magdalena för vi fick stötta er i år! Känns enormt att vi alla tillsammans gjorde skillnad!

Nu tar vi sats mot 2014. Håll utkik på Tjejmarathon på webben, Facebook och på Twitter som @Tjejmarathon.

NU ska jag till Kungliga Tennishallen och prata företagshälsa och humankapital! Sen ska jag ge massa kärlek och tid till den där pojkvännen jag skrev om igår. Trevlig fredag!

---

Jag har som de flesta vet en förkärlek för tunna skor som låter mig känna underlaget. Även när jag springer långt. Jag älskar Inov-8 men har också varit nyfiken på ett märke som heter Viva Barefoot.

Skorna är ju det viktigaste när man springer. Om man inte springer barfota. Jag kan bli väldigt lyrisk över en sko som sitter som den ska och bryr mig inte så värst på asfalt men i skogen och terrängen- då jäklar ställer jag höga krav. Att bli en #trailbaby i min skogarderob – det är det få skor som klarar!

Viva Barefoot är verkligen skor med ”nära marken” känsla och finns i såväl löparskor som vardagsskor.

För några veckor sedan landade ett härligt paket från Fotkultur i Malmö med ett par mysiga ”skogstofflor”.

Fotkultur (som har webbshop förstås!) vill ”vara ett attraktivare alternativ till den traditionella skofackhandeln genom att kombinera försäljning av fotriktiga/innovativa skor och produkter med personlig specialistkompetens inom friskvård & hälsa”

Ja men skorna då- skogstofflorna! Jag hade inte provat dem för runt BRR var det inte läge med nya skor fast – de var faktiskt med dit för så sköna är de!

Men häromdagen var de med ut- när jag tog en snortidig spontan skogsrunda på kursen. Utan pannlampa. Jo jag lyfte benen rätt bra där i skogen. Skorna var riktigt sköna- de passar nog dig som har lite bredare fötter bättre än riktigt smala. Jag drog åt dem rätt bra men så har jag herrstorlek också så i dam är de säkert smalare.

Jag tycker fördelarna med tunna lätta skor är övervägande. Ponera att du tar 180 steg per minut. Och du ska springa tre timmar. Och du har en sko som väger 200 g och en som väger 300 g. I varje steg lyfter du 100 g mer. För varje timme gör det 1000 kilo ungefär. Lustigt va? Så kan man ju inte räkna för då kan man ju säga att man borde springa naken för att inte släpa på vikt men just på fötterna tycker jag det är grymt att känna mig lätt, vara nära marken och gärna låta fotleder jobba lite.

Mitt tips för dig som vill börja springa i tunnare skor är att börja väldigt försiktigt. Dina vader kommer skratta då och gråta annars. Det är en massa nya muskler som får jobba, leder som rör sig lite annorlunda och ligament som stretchas på ett nytt sätt.

Jag tycker att man ska tänka lite barfota till vardags också- så blir det inte en sån abrupt chock för fötterna när det är dags att springa. Gå mycket barfota där du kan! Sockar på kanske nu till vintern men rör på fossingarna- de gillar det!

För att börja springa med tunnare skor- ta korta svängar på mjukt underlag. Testa gärna att springa helt barfota också. Öka lite successivt. Det är ingen status i att springa i tunna skor- men det är en underbar känsla.

Här kan du läsa mer om fotens anatomi.

Och här kan du läsa om Fotkulturs utbildning!

---

Det är torsdag och det är lite kli i halsen och jag som aldrig haft problem med tänderna får åka in akut och laga en krater (ok liten överrift) där en tand gått sönder. Sånt jag inte hade tid med. Liksom.

Det sovs lite dåligt för dammsugarjäfveln ramlade omkull mitt i natten, det är äggskal i min handväska och jag åt lunch när bedövningen satt i för jag var så hungrig och jag tror jag spillde och dreglade lite och det var lite jobbigt ute bland folk.

Det är ungefär en triljard med mail som ska svaras med människor som har förväntan på saker jag ska göra som jag inte vet om det är jag som ska göra?

Det är lite osäkerhet på vad den här ledningsgruppen jag ska presentera för imorgon väntar sig. Det är däremot helt soklart vad jag brinner för, vad jag vill förmedla med mitt *Verksamhetsintegrerat hälsoarbete (japp googla på det och se vems namn som kommer upp som topp 3- c’est moi!).

Inte nog med det ska jag sen sitta med på ett runda bords samtal om företagshälsa på Stockhom Open efteråt men behöver inte förbereda mig som tur är.

Det är lite ont om tid, det finns en pojkvän som förtjänar en massa mer tid, massa mer kärlek, en cykel som ska lagas. ett hög med tvätt, massa räkningar att betala.

Men.

Jag väljer att göra det bästa av den här dagen. Göra det bästa jag kan just nu. Väljer att lyssna på sjukt bra musik och ta fram minnen av någongång då jag- just det ÄGDE läget trots att det var tufft och så boostar jag mig själv inifrån så jag ska kunna gå rakryggad in och leverera det jag tror på och kan stå för.

Varje dag. Så bra det går. Så bra det går. Varje dag. Bara så.

---

En sak jag reflekterade över efter kursen är det här med information och kommunikation.

Det är väldigt ofta vi informerar om saker. Det informeras enormt mycket överallt men det är bara kommunicerat när det tas emot av någon.

Och HUR det tas emot är ju helt olika. Ord har så enormt olika innebörd för oss.

Det jag skriver här. Är information. Som blir kommunikation på olika sätt beroende på vem du är. Säkert är det någon som tycker att jag är alldeles för mycket! När jag tycker att jag sprungit snabbt- tycker någon att det är långsamt. Någon tycker det jag tycker är långsamt är rätt snabbt.

Men en sak är säker och nu när jag sitter med en nulägesanalys och förslag till handlingsplan för en avdelning så finns det ett ord som är nyckeln till nästan allting: Kommunikation. Alltså inte information. Dialog.

Förra veckan när Obama satte sig i förhandlingar med republikanerna efter budgetstupet så hände något.

Börsen steg.

Så är det. När vi pratar med varandra. Då händer saker.

---