Han är bara min goding dock!

Jag uppdaterade min blogginfo alldeles nyss. Och tänkte att- faktiskt-det har hänt en del de senaste åren.

Jag har gjort massa saker jag föresatte mig att göra. Drömde om.

Jag gör en massa saker som jag drömde om, som jag vaknar till att vilja göra.

Jag planerar för att göra mer av dessa saker och jag drömmer om saker som jag ännu inte satt en tidsplan för.

Många av sakerna är så enkla så enkla. De är att gå tidigt från jobbet utan dåligt samvete för att vara med min dotter. Det är att jag klev av en rätt utstakad karriärväg för att jobba med det jag brinner för. Det är att jobba i en egen ideell förening med välgörenhet. Det är att vara utomhus i naturen så ofta jag kan och jag sätter det före så mycket annat för att jag vet att jag behöver det.
Det är att hjälpa andra nå sina mål, få vara med på ett hörn när en person utvecklas både fysiskt och mentalt.

De är att våga säga ”ja” till saker jag inte trodde jag klarade förut. Det här är inget skrytinlägg. Men det är ett stolt konstaterande att nu, nu tror jag inte jag kan dem heller men har lärt mig att våga tro att jag, jag kan också lära mig!

Senast för två dagar sen svor jag över att ” måste det hända massa läskiga saker hela tiden. Kan man inte bara få gå runt och vara lycklig hela tiden.”

Men det får man inte. Och då skulle man inte vara det. Idag tar jag en stund och njuter av det jag åstadkommit sen 2010 då jag gjorde ett stort skifte i mitt liv. Jag accepterar det jag inte kan göra något åt alls. Och jag samlar kraft och glädje att ge mig i kast med allt det som ligger framför mig.

Så tänker jag.

Foto: Luca Mara

Det är mindre än sex veckor sen Black River Run. det känns mycket längre! Känns som jag inte har någon uthållighet kvar men man måste släppa taget ibland för att kroppen ska få vila. Lite som att bryta ihop och komma igen starkare!

Den här veckan är den första med lite mer mängd igen.

I måndags sprang jag milen hem med fartökningar.

I tisdags snortidiga morgon sprang jag och Maria 12 glada löviga kilometer.

Idag sprang jag milen igen med 5 stabila kilometer, sen 3 x 800 meter progressivt och sen snabb styrka efteråt.

Imorgon reser jag och hjärtat till Österlen! Jag har ingen kolll på södra Sverige- Simrishamn-är inte det i Blekinge? Och varför går tåget först till ena kusten och sen över till den andra? Hette stället Baskerville? Nä Baskemölla! Ja det ska bli roligt det här för mig som bara reser norrut hela tiden.

Imorgon vila alltså var summan av det men kan vara svårt att låta bli att springa där längs havet på kvällen.

Men det får vi göra på fredagen också. Då biir det en kort sväng för på…

..lördag är det dags för Österlenmaran som har pendlat från att vara ett all-in lopp till ett myslopp till att..ja vara ett myslopp! Ett långpass i lugn fart ska det vara. Ser verkligen fram emot det även om jag idag har haft problem med magen.

Asfalt blir det nu och det är ju inte favoritunderlaget men tror mina gamla Xtalon 190or med avslitna gummidubb ska funka bra. Fri airconditioning är det i dem också så gamla och trasiga de är!

Fler är starkare- så resonerar vi, jag och Madde angående Tjejmarathon. Det är samtidigt viktigt att vara en liten tight grupp som förstår varandra och kan agera snabbt.

Nu har vi faktiskt tagit in en person som vi båda aldrig träffat- men när magen säger ja så ska man köra!

Johan gjorde sig känd för oss redan förra året då han agerade i ”Stoppa Tjejklassikern”frågan som jag ju är rätt engagerad i.

Han startade nanminsamlingen för att stoppa Tjejklassikern och därtill är han en hängiven löpare!

Här kan du läsa om Johan!

Om du är ett företag som vill samarbeta med oss på något sätt- hör gärna av dig!

ÄNTLIGEN! Ska jag berätta för er om Ingrid! Här har ni:

* beslutsamhet

* envishet

* glädje

* hälsa

I ett!

Ingrid och jag fick kontakt förra hösten då hon ville springa Tjejmarathon men kände att utmaningen var rätt tuff- eftersom hon inte sprungit mycket alls just då. Vi började från scratch nästan men 29 juni fullföljde Ingrid Tjejmarathon på utmanande 53 kilometer- över stock och sten, strand och klippor!

Efter sommaren har vi börjat en resa mot en lättare, friskare, snabbare, starkare, uthålligare och mer balanserad Ingrid! Och vilken resa!

När vi började vägde Ingrid 85 kilo. Idag är Ingrid 1 kilo från sitt viktmål på 75 kilo. Hon är snabbare, starkare, gladare i livet och dessutom fri från knäproblemen hon hade innan.

Jag kan bli så fundersam över hur väderstyrda folk kan vara. Just nu rasar en storm/orkan i södra Sverige och det finns reella påtagliga anledningar att hålla sig inomhus för dem som bor i drabbade områden.

I Stockholm ösregnar det. C’est tout liksom. Inget mer. Och det var rätt tomt på löpare när jag sprang hem idag. Inte en normal måndag. Jag kollar nästan aldrig vädret. Ok- om jag tror att det ska bli väldigt kallt eller varmt så styr jag förstås kläderna efter det men att banga en löprunda för att det regnar? Snöar? Blåser? Haglar? Kom igen!

Vi har alla kläder att ta på oss när vi går ut. När vi kommer hem. Varmt vatten och framför allt- någonstans att gå in efteråt- så vad är problemet?

Om vi ska undvika att springa för att det är dåligt väder- ja då blir det sällan av här i Svedala.

Att springa i regn kanske inte alla måste tycka är ”härligt och uppfriskande” som många av oss frälsta hävdar men att banga ett pass för att man blir blöt- varför när man så lätt i vår rika del av världen kan bli både torr och varm fort?

Idag insåg jag inte att det regnade förrän jag klev utanför jobbet. En riktigt lång dag som rann av mig precis som regnet. Det stänkte. Det klafsade. Det rann i ögonen. Det var ju helt fantastiskt!

Varmt och skönt att komma in! Ett bra kuperat pass med 3 lätta kilometer, 2 kilometer med fartökningar och 5 i distansfart.

Imorgon springer jag sedvanligt tillbaka till jobbet och det ska ösregna och Maria hörde av sig för att bekräfta att vi inte skulle banga. Nejförtusan!

Brukar du banga träning på grund av dåligt väder?

1) Välkomna ljuset. Vadå? undrar ni. Jo men det är lite ljusare på morgonen ett tag till. Använd det. Ut och rör på dig innan jobbet/skolan. Kanske till jobbet? Passa på. Det är snart mörkt på morgonen igen!

2) Drick flera koppar (ekologiskt!) grönt té. Det påstås i flera studier minska risken för cancer, hjälpa vid viktminskning och i Kina har det använts som medicin i flera tusen år.

3) Testa att lägga dig klockan 22.00 några dagar. Se om det blir kaos dagen efter när du bara bryter och säger att ”resten gör jag imorgon”. Våga testa!

4) Dra ned på köttet! Bara gört! Finns bara fördelar med detta: Minskad risk för hjärt- kärlsjukdommar, bättre för miljön, bättre för ekonomin, minskad risk för cancer och har du inte koll på var köttet kommer ifrån så skickar ett minskat köttintag från icke KRAV-märkta källor också ett budskap om att det här vill vi konsumenter inte ha!

5) Rör på dig varje timme. Res på dig. Skaka om. Sträck lite. Gå en sväng. Mossa växer inte på rullande stenar!

Jag tänkte ha en toppenvecka! Hoppas du också ska det!

Ja självklart är det Sara som tagit den fina bilden på ett av vinteräpplena på landet! 🙂

Det här med att träna för coach. Som man vet att han vet att jag vet att han vet vad målet är så jag vet att jag kan bara göra som det står i programmet- men göra lite som jag vill också :).

Igår stod det ” easy long run- cap it at 2 hrs”. Ja två timmar löpning var det faktiskt ett tag sen jag sprang. Sisådär 5 veckor sen exakt.

Stack iväg efter piratbarnkonsert i Berwaldhallen- kan VARMT rekommendera- Sveriges Radios Symfoniorkester passar både vuxna och engagerade barn!

Sådär lördagseftermiddagstrött. Men vet att det släpper när man sticker ut. Sprang lite på måfå genom tråkig stockholmsförort men med destination min bästis och guddotter så väldigt motiverande! 13 kilometer dit som gick trögt i allt mellan 5:40-6.00 fart. Men väl där drack jag lite saft, tog en paus på 15 minuter och sen var jag riktigt pigg men försökte inte rusa iväg men lätt och ledigt hem på 5:20 sista sju kilometerna. Prick 20 km och kändes så mycket bättre än innan jag stack ut!

Idag var det bara en lätt jogg på schemat eftersom jag kör intervaller imorgon. ”Lätt jogg” kan tolkas lite hur som helst. Jag och N älskar ju att leka amatörorienterare i Ursviksskogen och vi har massa kontroller kvar att ta! Så iväg sprang vi och det var massa fel på kartan idag igen men plockade ganska raskt iallafall fem kontroller innan vi sprang hem och åt morötter åt naturgodis. Men sen fisksoppa. Vi var ute i säkert 90 minuter och tog oss kanske 9 kilometer. Så kan det gå!

Löpningen är som ett andningshål. Ta den klassika timmen. Man andas flera tusen andetag, tar kanske 10 000 steg och kommer tillbaka till samma plats där man började- hemma, men har liksom skakat av sig något, och hämtat något. Ibland lugn, ibland eufori. Kanske en insikt. Kanske lite tröttare i benen men starkare i tanken. Rikare hur som.

nej inte av mig! Men av min coach!

När jag vill förklara vad det är för ”träningsfilosofi” jag själv coachar enligt, tränar efter och tror på så sammanfattas det rätt bra i det här långa inlägget.

”Pulsträning är inte lösningen på allt. Det är ett verktyg. Bygger du ett hus använder du inte bara hammaren”.

Och allt handlar hela tiden om att ”listen to your body”. Och man lär sig sin kropp. Men ibland är det som att kroppen pratar ett annat spåk. Pratar men man förstår inte. Så man lär sig sitt eget språk och tills man gör det kan det gå lite snett ibland!. Man lär sig vad olika saker betyder. När smärta betyder stanna. När smärta är lite bekvämlighet som gnäller.

Läs! Mycket bra inlägg!

Vi har en timmes lunch på kursen och igår längtade jag ut i höstsolen!
Hinna 10 km med dusch och inhandling av mat skulle inte gå så reviderade passet till 7 km.
Har Strava i telefonen så startade den men ingen klocka på armen att kolla intervalltider på.
3 km uppvärmning i ganska rask fart 5-4:30 fart. Sen 10 x 30 sekunder ”strides”- kontrollerade fartökningar med en minuts vila emellan.
Eftersom jag tar runt 180 steg per minut så räknade jag 90 steg snabbt, 180 långsamt. Hittade en slinga runt en liten sjö som jag tog tre varv. Sen joggade jag långsamt tillbaka.
7 km i 5:00 snittfart. Och det som inte syns på datan är den helt enorma löpglädje jag kände. Helt euforisk när fötterna smattrade, armarna pendlade starkt och löven lyste! Så! ska ett intervallpass kännas!
Idag blir det ett kort långpass i mörkret.

I veckan fick jag mitt första träningsprogram av Lucho.

Eftersom jag anlitat honom just för att han förespråkar den träning jag tror på så är det ingen chock direkt. Man tränar på när det känns bra, och vilar när kroppen är för sliten. Inget 3 veckor på och 1 vilovecka. Springer man långt och det känns bra- fortsätt! Ska kan springa långt men kroppen känns skit- avbryt!

Tids nog kommer kroppen få bli riktigt sliten. Att springa TEC på sub 18 timmar är inte jättelångt bort. Men det kommer kräva hårdare träning än förra året. Där jag kanske kört ett långt pass var tredje vecka kommer det förmodligen bli två kortare (kanske 3-4 mil) gånger två en helg de riktigt tuffa veckorna. Tiiiidiga mornar.

Jag har ju haft stämbandsinflammation med lite snuva till så har vilat sen i fredags förra veckan. Programmet kom i måndags- via Google documents.

Eftersom det är bara en månad ut från BRR och jag för en gångs skull varit lite sjuk så är det väldigt lugnt just nu. Om det någongång är passande att ta det lite lugnt så är det ju nu.

Igår var första gången på sex dagar jag kände att luftrören var ok att springa med. Tog 5 glada soliga kilometer på lunchen.

Idag blir det ett lite tuffare pass- med ”strides”. Lucho pratar förstås i miles och jag kom först ihåg bara siffran 6 och tänkte 6 kilometer men det är 6 miles förstås. Cirka 10 kilometer och det hinner jag inte på lunchen här på kursen. Men kanske sju? Man gör så gott man kan.

I helgen är det ett lätt långpass på 2 timmar och en lätt jogg. Easypeasy just nu alltså.

Jag älskar att lära mig nytt och lära mig mer. Nutrition är ett av mina favoritämnen. Inspirerande, frustrerande och rätt provocerande när man förstår hur fel många är ute.

Mest är jag ju upprörd över med vilka underliga argument vi rättfärdigar att mata barn med raffinerade näringsfattiga produkter fulla med tveksamma tillsatser under epitetet ”barnmat”, att vi proppar dem med välling, godis och accepterar RisiFrutti som ett ok mellanmål.

MEN jag ska lämna det för nu.

Jag är på fördjupningskurs i nutrition på PNC. Den som tror att det är reklam för Pauluns produkter är fel ute. Snarare är det en fullmatad kurs med en helt fantastisk näringsfysiolog- Martin Brunnberg samt en massa andra duktiga lärare- bland annat Eva Rusz (KBT), Kristina Andersson och David Jonsson.

Det jag gillar mest är att det inte kastas sanningar över oss. Speciellt inte från Martin. Det är fokus på vad forskning pekar på- gärna med reflektion av att det kan vara olika. När vi pratar om farmakologi och medicin så tar han upp var dessa ämnen finns naturligt. Det är ingen diet som förespråkas och uppsjö av tillskott (dock probiotika och vitamin D) utan snarare väcks mer frågor och reflektioner. Fullärd blir man aldrig. Man lär sig helt enkelt att veta att det finns massor vi inte vet. 

Jag älskar att applicera den kunskap jag har här på jobbet men även på klienter, på mig själv och förstås på de jag bryr mig om. 

Idag är en mastig dag med aptitreglering på förmiddagen, fortsättning av KBT på eftermiddagen. Sen ska jag vara med på en workshop med Martin och efter det är det en inspirerande föreläsning av min bloggkollega här underbara Susanne.

Älskade fästmannen tar hand om E ikväll och jag får en heldag med lärande och en löprunda i höstsolen på lunchen.

Fina torsdag!