Det här är jag.
Jag uppdaterade min blogginfo alldeles nyss. Och tänkte att- faktiskt-det har hänt en del de senaste åren.
Jag har gjort massa saker jag föresatte mig att göra. Drömde om.
Jag gör en massa saker som jag drömde om, som jag vaknar till att vilja göra.
Jag planerar för att göra mer av dessa saker och jag drömmer om saker som jag ännu inte satt en tidsplan för.
Många av sakerna är så enkla så enkla. De är att gå tidigt från jobbet utan dåligt samvete för att vara med min dotter. Det är att jag klev av en rätt utstakad karriärväg för att jobba med det jag brinner för. Det är att jobba i en egen ideell förening med välgörenhet. Det är att vara utomhus i naturen så ofta jag kan och jag sätter det före så mycket annat för att jag vet att jag behöver det.
Det är att hjälpa andra nå sina mål, få vara med på ett hörn när en person utvecklas både fysiskt och mentalt.
De är att våga säga ”ja” till saker jag inte trodde jag klarade förut. Det här är inget skrytinlägg. Men det är ett stolt konstaterande att nu, nu tror jag inte jag kan dem heller men har lärt mig att våga tro att jag, jag kan också lära mig!
Senast för två dagar sen svor jag över att ” måste det hända massa läskiga saker hela tiden. Kan man inte bara få gå runt och vara lycklig hela tiden.”
Men det får man inte. Och då skulle man inte vara det. Idag tar jag en stund och njuter av det jag åstadkommit sen 2010 då jag gjorde ett stort skifte i mitt liv. Jag accepterar det jag inte kan göra något åt alls. Och jag samlar kraft och glädje att ge mig i kast med allt det som ligger framför mig.
Så tänker jag.
Foto: Luca Mara
