Runner's World
Runners World

Runners World

info@runnersworld.se

Blogg

Tillbaka till betongen

14 jul 2014 av Antal visningar: 196

Ännu ett kapitel avklarat. Tyvärr innebär det även att min semester är slut. Det fina med tidig semester är att kvällarna fortfarande är ljusa vilket möjliggör fina träningsmöjligheter efter jobbet. Bara motivationen som väger mot. Tufft jobba över tio timmar per dag och sedan prestera på kvällen. Den mängd man håller månaden innan tapering är ganska brutal och man behöver verkligen maximal återhämtning. Ska inte gnälla, alla har vi motigt med nåt inför en Ironman. Det är ju halva sporten, hitta tiden och tillfällena för träning. Är man tidsmiljonär och har det gott ställt borde det vara en smal sak bli snabb. Märkligt nog verkar de som har tid & pengar välja göra helt andra saker medan vi pressade arbetsmyror aldrig får nog av fullspäckade veckoscheman. Människan måste vara en sadistisk självplågande organism eller så drar sporten till sig en viss människotyp?!

Då min familj är på en skärgårdsö dit jag åker på helgerna så omöjliggörs all form av cykling fredag till söndag. Istället passar jag på springa i fantastisk terräng och simma i Saltsjön när jag är där. Cyklar hinner jag bra med på vardagarna även om passen kanske är något korta för vara optimala men det har funkat bra tidigare år så det lär gå även denna gång. Jag anser om man kör en viss sträcka/tid inom samma 24h så kan man tillgodoräkna det som sammanhängande. Självklart inte till 100% men om det är enda sättet så får det duga. Funkar bevisligen bra på löpning då jag i princip aldrig sprungit ett långpass över 28 km och ändå är min styrka sista 15 kilometrarna på en marathon. Har däremot haft helger då jag sprungit 45-50 km inom 36h vilket jag trott gett minst lika god effekt och dessutom förskonat kroppen en del. Faktisk min gamla tränare Pasi som lärt mig detta. Inser det inte funkar på alla men värt ett försök om man lättare kommer iväg vid fler korta tillfällen.

En mer klurig frågeställning man kan leka med är om det är lämpligt springa långt ena dagen och dagen efter cykla distans eller om man måste göra det i andra ordningen. Är man en stark cyklist men sämre löpare kan det nog vara lämpligt springa med fräscha ben och cykla med slitna än tvärtom. Man ska självklart träna som man senare ska tävla men då & då kan det nog vara nyttigt laborera lite med ordningen. Lätt bli för bekväm och då anser jag utvecklingen hämmas. Jag testade detta i helgen och det var intressant. Kommer aldrig få veta exakt om eller hur mycket det gav men det gjorde mitt långpass löpning så mycket behagligare. Cyklingen blev hemsk å andra sidan trots blygsamma watt. Klurar även på om det inte är skonsammare för benen cykla när de är slitna än löpa. Vet inte hur det är för er men jag blir sjukligt sliten av löpning, detta mildras radikalt om jag är fräsch inför.

Denna vecka har jag vilovecka. Antar begreppet vila är brett då jag ska träna 90-120 minuter om dagen. Stora skillnaden är intensiteten som i princip är ”jogg”. Endast några fartinslag på vartannat pass. Känns märkligt ta ett steg tilllbaka såhär nära inpå Kalmar men litar på Björn. Har inte sett hur nästa vecka komemr se ut men misstänker han kommer utnyttja min nyfunna fräschhet med ett styggt schema. Spännande och jag känner mig redo för 2-3 veckor av riktigt grisande så jag känner mig förberedd på startlinjen. Känna ”Nu är det dags, du har gjort allt du har kunnat och du är din livs jävla form. Du har själv valt stå här, visa dig själv och alla andra vilket jävla odjur du är”.

Ikväll är det 2h rull med Henke Törn. Gissar benämningen ”rull” kommer modifieras. Har aldrig haft ett riktigt lugnt pass men idag är dagen då det händer!

Nelker

Senaste numret av Runner’s World

  • Guide! 21 nya trailskor
  • Intervju med Yolanda Ngarambe
  • Är superskorna verkligen superbra
  • Nystart! Så kommer du igång efter semestern
  • Öka farten – spring tabata
  • Plantarfasciit? Experten: Gör så här
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Räcker det att springa en gång i veckan?
Blogg

Räcker det att springa en gång i veckan?

av Antal visningar: 1249

Man måste vara en enorm löpartalang för att kunna utvecklas genom att bara springa en gång i veckan. Men visst, en gång är alltid bättre än ingen gång eftersom du underhåller kroppen så att du kan komma igång snabbare när du vill börja löpträna mer seriöst.

Om du bara springer ett pass i veckan är det viktigt att hålla ner tempot för att undvika belastningsskador. Sikta istället på att springa lugnt och långt. Och varför inte skippa en timmes TV-tittande en kväll i veckan och istället gå upp en timme tidigare följande morgon och jogga en halvtimme före frukost? Då har du plötsligt ökat träningsdosen till två gånger i veckan!

Antal kommentarer: 1

Niclas Svensson

Precis va jag brukar säga till min slöa sambo
Men hon väljer teven ändå!

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så dricker du rätt mängd i sommar
Blogg

Så dricker du rätt mängd i sommar

av Antal visningar: 192

Det finns mängder av mätresultat som visar att även en måttlig vätskebrist sänker vår prestationsförmåga. Men exakt hur många procent vätskebrist som påverkar kroppen negativt beror på vilka faktorer man mäter.

Därför är det svårt att ange ett exakt mätvärde. Det som händer i kroppen när man har vätskebrist är bland annat att blodet blir tjockare och därför mer trögflytande. Hjärtat måste då arbeta mer, vilket innebär att pulsen höjs och att tröttheten kommer fortare.

Andra negativa effekter är att musklernas kontraktionsförmåga försämras och att ämnesomsättningen minskar. Kroppen kan visserligen klara en viss vätskebrist, men får då alltså arbeta hårdare.

Det första tecknet på vätskebrist är givetvis törst, men efter 50-årsåldern minskar törsten och då är det bra att vara lite extra uppmärksam på tecken som trötthet, muskelsvaghet, huvudvärk, yrsel och illamående.

Den som blir akut uttorkad, ofta med symptom som förvirring, blekhet och svimningsattacker behöver vård, men det är inte vanligt förekommande på träning, utan inträffar främst vid tävlingar under heta sommarperioder när även nattemperaturen överstiger 20 grader.

I sammanhanget är det samtidigt viktigt att påpeka att man inte ska överdriva sitt vätskeintag. För mycket vätska kan laka ur kroppen på viktiga elektrolyter som kalium och natrium, vilket kan leda till hyponatremi (vattenförgiftning), som är ett livshotande tillstånd.

Om du druckit för mycket – eller för lite – är det viktigt att ersätta de vätske- och mineralreglerande elektrolyter som du förlorat. Det kan du göra genom att blanda ett par portionspåsar salt i vattnet eller välja en sportdryck som innehåller elektrolyter.

Hur mycket man svettas är individuellt, men snittet ligger på 1,5 liter vatten per timme löpning under sommaren. Däremot bör man inte dricka mer än 5-6 deciliter i timmen (kroppen kan inte ta tillvara mer), vilket innebär att man bör kompensera eventuell vätskeförlust också efter löppasset.

Om du vill försäkra dig om att du får i dig tillräckligt mycket vätska kan du väga dig före och efter träningspasset. Den vikt du förlorat i gram är vätska du förlorat i milliliter. Drick då en och en halv gång så mycket vätska efter passet. Har du gått ner 100 gram ska du alltså dricka 150 milliliter vätska.

Det finns också lite olika sätt att få med sig vätskan under passet:

Handhållna vätskeflaskor
Handhållna vätskesystem är flaskor med ett band som underlättar greppet. Dessa lämpar sig bäst för löppass på upp till 30 minuter. Om det inte råder extrem värmebölja kommer du nämligen inte svettas mer än att du kan kompensera din vätskeförlust genom att dricka efter löppasset.

Däremot är det givetvis skönt att kunna dricka om man blir törstig även under ett kortare löppass, och då räcker en mindre flaska gott och väl. Under långa löppass kan det vara besvärande att hålla en flaska i handen och dessutom behöver du mer vätska, åtminstone under sommaren.

Vätskebälten
Vätskebälten är det klassiska sättet att ta med sig vatten ut på löprundan. De flesta vätskebälten rymmer upp till en liter vätska, vilket räcker för de flesta långa löppass, såvida du inte är ultralöpare.

Ett vätskebälte ska inte störa löpningen, vilket innebär att det inte ska guppa. Oftast måste man därför spänna vätskebältet ganska hårt runt midjan och då är det viktigt att bältet inte skaver. Med breda, elastiska band kan du dra åt bältet utan att det blir obekvämt. När du sprungit en stund kommer vätskebältet förmodligen att flytta lite på sig och då ska du kunna dra åt vätskebältet lite till – samtidigt som du springer.

Vätskeryggsäckar
Vätskeryggsäcken är perfekt på de riktigt långa löppassen. En smidig vätskeryggsäck kan också vara ett alternativ till vätskebältet om du föredrar ryggsäckens passform.

Vissa vätskeryggsäckar är svårare att justera, vilket gör att du måste stanna för att reglera remmarna. Eftersom ryggsäcken vilar mot ryggen är det också viktigt att materialet mot ryggen är luftigt och vattenavvisande så att du inte blir varm och blöt på ryggen. Inuti ryggsäcken ligger en uttagbar vätskeblåsa som du fyller med vätska.

Det är bra om vätskebehållaren har en stor öppning så att den är lätt att göra ren. Med en bra koppling till slangen blir det extra smidigt att fylla på den.

Antal kommentarer: 7

Stephen

Nice article!
There’s a great iPhone app – ”Quench – Your Hydration Coach” – that can help you measure your fluid loss. Highly recommended!

Kalle

Källa för dina påstående tack.

Nina Nyström

Kalle – tidigare artiklar publicerade i RW.

kalle

hihi du är kul du hänvisar till tidigare artiklar skrivna i rw?, det finns en blogg som heter hjärnfysik goggla läs och lär. Din okunskap skadar folk.

Johnny Bjorkman

Värt att läsa innan man trycker i sig vatten vilket kan vara livsfarligt
http://www.humankinetics.com/products/all-products/waterlogged

Johnny Bjorkman

“Drink as much as you can, even before you feel thirsty.” That’s been the mantra to athletes and coaches for the past three decades, and bottled water and sports drinks have flourished into billion-dollar industries in the same short time. The problem is that an overhydrated athlete is at a performance disadvantage and at risk of exercise-associated hyponatremia (EAH)–a potentially fatal condition.
Dr. Tim Noakes takes you inside the science of athlete hydration for a fascinating look at the human body’s need for water and how it uses the liquids it ingests. He also chronicles the shaky research that reported findings contrary to results in nearly all of Noakes’ extensive and since-confirmed studies.
In Waterlogged, Noakes sets the record straight, exposing the myths surrounding dehydration and presenting up-to-date hydration guidelines for endurance sport and prolonged training activities. Enough with oversold sports drinks and obsessing over water consumption before, during, and after every workout, he says. Time for the facts—and the prevention of any more needless fatalities.

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nu börjar allvaret

av Antal visningar: 197

Nu när det bara är ca sex veckor kvar till årets stora mål är det verkligen dags börja träna mer och fokuserat. Grundträningen är gjord, den kan man inte påverka nu utan får vara nöjd med vad man hann med. Mängden skall ökas upp och intensiteten sänkas. Vänja kropp och skalle för tuffare tag trots det tar emot, precis som under en Ironmantävling. Som amatör får man dock en extra positiv boost då semestern ger väldigt mycket mer återhämtning och vila än normalt. Denna lyx är välkommen då ens tillvaro stundtals känns väldigt påtvingad och stressig för hinna med allt. Har inget emot denna självvalda livsstil men ibland kan man undra vad fan man håller på med när man planerar sönder varenda dag, vecka och månad. Man hinner sällan stanna upp och bara njuta av stunden. Belöningen får man under denna period när man märker att det man offrat och kämpat för betalar sig. 

I skrivande stund huserar jag i mitt äskade sommarhus nere i Haverdal som ligger strax norr om Tylösand i Halland. Geografin påminner väldigt mycket om den i Skåne, dvs milslånga öde landsvägar längs sädesfält. Stundtals passerar man genom sagolik lövskog innan man kommer ut bland vindpinade åkrar igen. Tyvärr finns inga riktiga stigningar att tala om men landskapet böljar och det i kombination med kraftiga vindar gör att man verkligen fostras som cyklist. Slutat räkna de gånger jag varit beredd dumpa cykel i diket och bara velat sätta mig ner och gråta. Mil efter mil i motvind kan verkligen knäcka en, speciellt om man försökt köra på begränsad energi. Inget som en Snickers inte kan fixa men just där & då kan det kännas förjävligt. Lika tufft som det kan vara så lika magiskt är det med solen & vinden i ryggen. Susa fram till ljudet av ett par karbonhjul i 45 km/h utan några störelsemoment är så man blir religiös. Hade Sverige haft en längre säsong hade folk vallfärdat från världens alla hörn för cykla här. 

Vägstolpe, svindyr cykel och en åker nära Kvibille.

Simma gör man i havet eller på anrika Brottet i Tylösand, de har en 50 meters bassäng med saltvatten. Tyvärr väldigt populär då många semestersabotörer gillar stället. Lyckades dock få en bana nästan för mig själv imorse och fick till 20×100 innan motivatonen försvann. Känslan var god men klockan tickade på alldeles för snabbt. Verkar inte bättre än jag tappat några seks per hundring senaste månaden. Blivit för bekväm i havet och inte riktigt pressat på som jag borde. Skitsamma egentligen, den minut jag tappar på simningen kommer jag äta upp ganska snabbt på cykeln & löpet. I alla fall om det fortsätter kännas såhär. Löpningen är äntligen tillbaka till den form jag hade i fornstora dagar, cyklingen kommer så sakteligen. Mitt största problem nu är få ut min effekt i tempoställningen, kört alldeles för mycket linjecykel relativt sett. Detta bör vara korrigerat inom loppet av några veckor. 

Brottet Tylösand.

Tyvärr närmar sig denna period sitt slut. Åker tillbaka till Stockholm redan på tisdag för börja jobba igen. Tur att det är ljusa kvällar så man kan få sin träning gjord efter stängning.

En kelsjuk ko nära Skintaby.
 

Nästa helg är det SM i Västerås, 50/50 att jag kör. Kalmar är absolut prioritet och känner jag  risk/reward är negativ så skippar jag SM. Är jag dock pigg & fräsch kommer jag definitivt stå på startlinjen.

Imorgon blir en lugnare dag, 60-75 minuters löpning och ett kortare simpass i havet. På fredag väntar en tuff utmaning – Tempo 60 minuter på cykeln. Ligga i bågen och trycka tröskelwatt i över en timme har jag en hat/kärlek relation till. Disponeringen blir nyckeln, gå ut i det lägre intervallet för mot slutet öka. Har alldeles för många gånger gjort det omvända och det är då jag sitter och bölar i ett dike. Om några veckor skall jag klara hela 105 minuter på samma watt är det tänkt, orkar inte ens tänka på det nu.

Nya träningshjul, Bontrager Aura 5. Grymt fina hjul med bromsyta i aluminium. Funkar även som tävlingshjul om man tävlar i t ex Frankrike där bra bromsverkan är livnödvändigt nerför.
Nu när allt är 11-delat är det dags byta ut allt gammalt, billigt år det här.

Nelker

 

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ledarkrönika: Det perfekta upplägget
Blogg

Ledarkrönika: Det perfekta upplägget

av Antal visningar: 169

Under de trettio år jag har tränat så har jag alltid sökt efter det perfekta träningsupplägget. Jag har kört tjugotimmarsveckor en säsong. Jag har tränat varje dag i två månader under en sommar. Något år har jag satsat på att bara köra få men stenhårda intervallpass. Alla upplägg har gett resultat – men också haft sina baksidor.

Bäst effekt fick jag när jag hittade balansen mellan korta, hårda pass och långa, lugna pass. Dynamiken i belastningen gjorde att jag utvecklade den styrka, kondition och uthållighet som tog mig längre i mitt idrottande. Men det var också ett upplägg som krävde en ganska hög träningsfrekvens och sju till tio timmar träning i veckan.

Nu ser mitt liv helt annorlunda ut. Några sju till tio timmar i veckan blir det inte, och kontinuitet…ja, det har varit ett kontinuerligt vabbande och jobbande och hämtande på dagis.

Men så i slutet på förra året fick jag ett mejl från en läsare som önskade avsluta prenumerationen. Han var vänlig nog att motivera varför – vi framställer löpning som möjligt att kombinera med familjeliv. Det menade han var en lögn.

Mejlet fick mig att tänka efter. Är det omöjligt att kombinera löpning med familjeliv? Om jag ser till mig själv så har jag ju lyckats så där med det projektet. Samtidigt känner jag många löpare som tycks klara av det galant. Vad är deras hemlighet?

Där och då bestämde jag mig för att göra det bästa av min situation. Ingen annan kommer ju att göra det åt mig. Efter att ha detaljplanerat veckologistiken kring dagistider och klädombyten så tog det perfekta upplägget form. Ännu en gång.

Så började jag mitt nya liv med det nya året. På måndagar sprang jag hem från jobbet, och la in någon form av längre intervaller eller tempopass. Tisdagsmorgnar blev det en lugn jogg tillbaka till redaktionen. Onsdagens lunchlöpning med kollegorna i distansfart växlades under våren upp till gemensamma intervallpass på bana eller i backe. Torsdagar sprang jag hem från jobbet igen, och fart och distans fick då bestämmas lite av hur veckan sett ut. Fredagsmorgnar blev det ett lugnt distanspass tillbaka till kontoret, ibland lite förlängt. Helgen var helt träningsfri och mycket familjeintensiv. Sedan började jag om igen.

Fem pass i veckan, varje vecka under vintern och våren. Utan att sno tid från varken familj, arbete eller fritid. Kontinuiteten gav resultat på ett par månader. Och efter bara några enstaka intervallpass började jag kapa minuter på min transportlöpning. I mitten på maj kunde jag springa Göteborgsvarvet med bara ett enda pass över milen i benen.

Det var det perfekta upplägget.

Men nu är det semester, och vårens perfekta upplägg funkar plötsligt inte alls. Vilsen vacklar jag ut i värmen och solen, utan några fasta tider eller planerade pass att hålla mig till. Visst, det kanske är det som är meningen med semestern; att vara ledig, att springa fritt. Men jag har redan börjat smida på en plan för sommarens träning. För det finns förstås inte ett enda, perfekt upplägg. Varje årstid, målsättning och livssituation har sitt perfekta upplägg. Hur ser ditt ut?

Antal kommentarer: 2

Bodil Forsén

Hej
Jag har sprungit mig genom livet. Började vid 10års ålder är nu 47.
Jag har alltså gått igenom några faser i mitt liv. Jag började som skidåkare, fick mitt första träningsprogram på sommaren -77. 7km varje söndag. Lätt, medel och hårdvecka rullande. När skolan började ta tid under gymnasietiden blev det lite mindre, utom sista skoltrötta året då tog träningen ordentlig fart igen. Flytt efter skolan och jobb. Nya marker, träningen gick ner lite. Så träffar jag en skidåkare och träningen tog ordentlig fart från 21-27. Så blev jag gravid. Träningen fortsatte, löpning, aerobics och skidor. Tjejmilen avverkades på 60min i stället för 40min men det gick bra. 10km skidor dagen innan dottern föddes. Vi hjälptes åt, en gick med vagnen, en sprang, tröjbyte och vagnbyte. Pulka vid skidåkning. Så började dottern gå och tyckte vagnen var pest! Då fick träningen gå ner lite, vi turades om. Tog tiden när den fanns. Blev mycket väglöpning, 4-5 ggr veckan. Det där med att vila på maten innan jag stack ut och sprang fanns inte längre. Håll existerar ej längre. Svälja maten, på med skorna. Så när dottern blev 6-7 år började jag en träningsgrupp för nybörjare på skidor. Vi sprang i grupp och lite vi i familjen tillsammans. Dottern orkade cykla när vi sprang väg. Hon blev duktigare och duktigare att följa med på ”långa” turer springandes, hon fick bestämma tid och tur. Ska säga att vi flyttade ner till Gagnef från Östersund då hon började skolan och vi började springa mycket skog precis som jag gjort i hela mitt liv. När hon var 15 så frågade jag ska vi springa fjällmaraton. Hon hakade på. Nu hade jag en fullfjädrad träningskompis och 480km markerad led utanför dörren. Nu har vi gjort 4 fjällmarton tillsammans och hon har med sin far gjort fullklassikern innan 18. De övriga klassikerna fixades åren innan. Jag får fortfarande vara med och vi springer i princip bara skog, riktiga skogsleder, ruffiga leder och ibland helt obanat. Så har mitt upplägg sett ut genom livet hittills. Mycket skidor på vintern, skidgång på hösten, men även mycket ”trail” upp till alla våra fäbodar även vintertid. Vi tränar precis som min far gjorde som skidåkare. Naturliga intervaller och på känsla. Lite myr, lite extra kläm uppför backar osv. Noll koll på min mil tid. Allt beror på underlaget. Vi pratar ihop oss vad som skulle kännas bra och vara kul i dag. Springer ofta själv också. Vi har ju så härligt att vi träffar på björn, varg, älg, rävar, rådjur, kronhjort och fåglar av alla slag. Vi har det perfekta upplägget genom livet. Nu blir det Bydalen med dottern och två ungdomar till. Men jag kommer en ”stund” efter. Det har nog ej med det perfekta upplägget att göra längre utan åldersskillnader. 😉
Med vänlig hälsning Bodil

Stefan Larsén

Hej Bodil!
Det låter som ett perfekt livsupplägg. Jag ser fram emot när mina barn hänger med mig eller min fru på löprundor och mer, precis som jag själv gjorde med min pappa. Det är en fin gåva att föra vidare.
Spring väl och lycka till i Bydalen!

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Back in the cold

av Antal visningar: 209

Kapitel 1 sommaren 2014 är över. Det är med vemod jag skriver denna summering då jag har haft det alldeles för bra. Åker man på en tidig semester som jag gjorde är sydfrankrike paradiset om man har möjlighet hålla till där en vecka eller två. Sverige är utan tvekan världens bästa land på sommaren OM vädret är bra. Man kan nog sammanfatta senaste tiden som katastrofalt om jag ska tro mina vänner som försökt hålla modet uppe i Stockholm. Moln och nederbörd är väl en sak men runt tio grader är inte ok, speciellt inte om man gillar simma och cykla. Extra tråkigt är det för dem som ska tävla i Vansbro samt Motala i helgen om man tvingas korta ner eller stryka simningen pga vattentemperaturen. Egentligen borde jag ta tillfället i akt och köra SM i Motala men är inte direkt toppad för göra ett rättvist resultat just nu samt är uppbokad på annat.

Om det var kallt i Sverige så var det desto varmare i Frankrike. Under de tio dagar som jag var där var det sällan under 25 grader i skuggan, snarare närmre trettio grader. Måttliga vindar och inte ett moln så långt ögat kunde nå. Magiskt semesterväder för mig & min familj med andra ord. Träningsmässigt ställde det dock högre krav då man fick anpassa intensiteten ganska rejält, speciellt på löpningen. Trots mycket tid att disponera cyklade jag relativt begränsat även om det blev bra mycket mer än under en traditionell arbetsvecka. Koncentrerade mig på cykla berg så mycket det gick då sådana är väldigt sällsynta där jag håller till. Förhållandena liknande de jag hade på Playitas minus vinden. Tyvärr har jag ingen wattmätare på min ”Cannes-Cykel” men det kändes som om jag hittade mina bergsben igen. Hoppas den extra styrkan jag återfann här nere kommer till nytta nu när jag ska ner till Halland och köra.

Sprang däremot bra mycket mer än normalt. Löpning är för mig väldigt slitsamt och försökte dra nytta av den extra återhämtningen man får under en semester. Trots inledningen av många löppass kändes extremt klumpiga och tuffa lyckades jag ändå genomföra dem med godkänt resultat. Svårt veta hur mycket farten går ner tack vare värmen men det lär visa sig nu väl hemma i Sverige om jag blivit något bättre. Generellt för min egen del tappar jag ca 5-10 sek per kilometer/minut när temperaturen överstiger 25 grader och solen är framme. Missade korrigera för det på mina bägge långpass vilket kostade en extra vilodag och något stukat humör. Ett av långpassen var på 23 kilometer och innehöll 160 höjdmeter. Trots det sprang jag de sista 10 kilometrarna under 40 minuter. Varför?! En bra fråga…..inget som jag kommer göra om närmaste tiden iaf.

Simmade så ofta jag kunde snarare än så länge jag klarade av. Dels blev jag uttråkad och för det andra så upplever jag att jag får en bättre utvecklingskurva av många kortare kvalitetspass än några få mastodontpass. Kommer köra sådana längre fram närmre Kalmar. Alla pass blev utan dräkt i havet. Anser det nyttigt simma i stökig miljö utan flythjälp. Poolsimmare kan få det tufft i Kalmarsund om det är friska vindar.

Fick en impuls ta med min linjecykel hem. Bestämde mig igår för köra SM i Västerås på Olympisk distans. Kommer inte köra som Age Grouper utan i Seniorklassen vilket innebär drafting är tillåten. Hade absolut tjänat på köra non drafting men tänkte det skulle vara kul mäta mig med Sveriges bästa även om tävlingsformen inte kommer vara till min fördel. Simningen blir utslagsgivande om jag inte lyckas para ihop mig med några duktiga cyklister och ta upp jakten på tätklungorna. Detta är även ett bra sätt för att sätta press på mig. Kan inte nonchalera simning i år utan behöver verkligen den om jag ska nå mina mål. Som jag nämnt tidigare är det bra träna på saker man är dålig på, risken blir annars man enbart fortsätter i samma mönster år efter år och bokstavligt talat trampar vatten.

Missa inte följa Motala- & Vansbro Triathlon idag (lördag 28/6).

Tack för visat intresse!

Nelker

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Runner's World

Följ oss

Kontakta oss

Samarbeta med oss

Runner’s World

Gustavslundsvägen 151E
167 51 Bromma
08-545 535 30
info@runnersworld.se

Bli prenumerant
Logga in
Få vårt nyhetsbrev

Sök på test.runnersworld.se