Nu börjar allvaret
Nu när det bara är ca sex veckor kvar till årets stora mål är det verkligen dags börja träna mer och fokuserat. Grundträningen är gjord, den kan man inte påverka nu utan får vara nöjd med vad man hann med. Mängden skall ökas upp och intensiteten sänkas. Vänja kropp och skalle för tuffare tag trots det tar emot, precis som under en Ironmantävling. Som amatör får man dock en extra positiv boost då semestern ger väldigt mycket mer återhämtning och vila än normalt. Denna lyx är välkommen då ens tillvaro stundtals känns väldigt påtvingad och stressig för hinna med allt. Har inget emot denna självvalda livsstil men ibland kan man undra vad fan man håller på med när man planerar sönder varenda dag, vecka och månad. Man hinner sällan stanna upp och bara njuta av stunden. Belöningen får man under denna period när man märker att det man offrat och kämpat för betalar sig.
I skrivande stund huserar jag i mitt äskade sommarhus nere i Haverdal som ligger strax norr om Tylösand i Halland. Geografin påminner väldigt mycket om den i Skåne, dvs milslånga öde landsvägar längs sädesfält. Stundtals passerar man genom sagolik lövskog innan man kommer ut bland vindpinade åkrar igen. Tyvärr finns inga riktiga stigningar att tala om men landskapet böljar och det i kombination med kraftiga vindar gör att man verkligen fostras som cyklist. Slutat räkna de gånger jag varit beredd dumpa cykel i diket och bara velat sätta mig ner och gråta. Mil efter mil i motvind kan verkligen knäcka en, speciellt om man försökt köra på begränsad energi. Inget som en Snickers inte kan fixa men just där & då kan det kännas förjävligt. Lika tufft som det kan vara så lika magiskt är det med solen & vinden i ryggen. Susa fram till ljudet av ett par karbonhjul i 45 km/h utan några störelsemoment är så man blir religiös. Hade Sverige haft en längre säsong hade folk vallfärdat från världens alla hörn för cykla här.
Vägstolpe, svindyr cykel och en åker nära Kvibille.
Simma gör man i havet eller på anrika Brottet i Tylösand, de har en 50 meters bassäng med saltvatten. Tyvärr väldigt populär då många semestersabotörer gillar stället. Lyckades dock få en bana nästan för mig själv imorse och fick till 20×100 innan motivatonen försvann. Känslan var god men klockan tickade på alldeles för snabbt. Verkar inte bättre än jag tappat några seks per hundring senaste månaden. Blivit för bekväm i havet och inte riktigt pressat på som jag borde. Skitsamma egentligen, den minut jag tappar på simningen kommer jag äta upp ganska snabbt på cykeln & löpet. I alla fall om det fortsätter kännas såhär. Löpningen är äntligen tillbaka till den form jag hade i fornstora dagar, cyklingen kommer så sakteligen. Mitt största problem nu är få ut min effekt i tempoställningen, kört alldeles för mycket linjecykel relativt sett. Detta bör vara korrigerat inom loppet av några veckor.
Tyvärr närmar sig denna period sitt slut. Åker tillbaka till Stockholm redan på tisdag för börja jobba igen. Tur att det är ljusa kvällar så man kan få sin träning gjord efter stängning.
Nästa helg är det SM i Västerås, 50/50 att jag kör. Kalmar är absolut prioritet och känner jag risk/reward är negativ så skippar jag SM. Är jag dock pigg & fräsch kommer jag definitivt stå på startlinjen.
Imorgon blir en lugnare dag, 60-75 minuters löpning och ett kortare simpass i havet. På fredag väntar en tuff utmaning – Tempo 60 minuter på cykeln. Ligga i bågen och trycka tröskelwatt i över en timme har jag en hat/kärlek relation till. Disponeringen blir nyckeln, gå ut i det lägre intervallet för mot slutet öka. Har alldeles för många gånger gjort det omvända och det är då jag sitter och bölar i ett dike. Om några veckor skall jag klara hela 105 minuter på samma watt är det tänkt, orkar inte ens tänka på det nu.
Nya träningshjul, Bontrager Aura 5. Grymt fina hjul med bromsyta i aluminium. Funkar även som tävlingshjul om man tävlar i t ex Frankrike där bra bromsverkan är livnödvändigt nerför.
Nu när allt är 11-delat är det dags byta ut allt gammalt, billigt år det här.
Nelker



