Snaps-Slalom
Nu är första veckan av strukturerad träning klar. Man kan väl sammanfatta det med två steg fram och ett tillbaka. Första och största problemet är okunskap om min egen dagsform. Precis som för rena nybörjare börjar alla pass med en initial fantastiskt känsla för att sedan ta en helomvändning och sluta med total förödelse.
Nu är det svårt att skylla ifrån sig detta på någon annan än mig själv. Min tränare försöker hålla ner farten på schemat men jag är rätt envis med min översättning av hög fart. Kan inte komma ihåg om jag någonsin startat sista intervallen på en serie utan dödsångest. Att jag lyckats hålla farten passet igenom handlar nog snarare om stolthet och tjurskallighet än om god kondition. Frågar man dock många duktiga konditionsidrottare så verkar det som om många är precis som jag och har lyckats hyfsat bra trots denna brist på disciplin. Tyvärr verkar det som om de allra bästa har generellt bättre självkontroll. Så precis som med alla andra sporter, det är bättre att ha en mental talang snarare än en fysisk. Råkar du ha båda, ja då hamnar du i historieböckerna.
Första månadens pass är lägligt nog av kortare karaktär vilket gör att eventuella utsvävningar inte straffas lika hårt. Lyckades trots det bränna mitt första intervallpass löpning i tisdags. Innan passet drog igång mässade jag för gruppen att man skulle hålla igen då 2×800 + 4×400 meter med joggvila ser snällare ut än vad det är. Blev inte bättre av att jag hakade på fel hare heller. Första åttahundringen klockades på 2:34 minuter, andra på 2:36 (3:14 resp 3:16 min/km). Fick skamset se mig själv ta ståvila sedan mellan fyrhundringarna medan mina klokare löparvänner plikttroget joggade varvet runt Bosöns oval. Lyckades visserligen genomföra hela passet inom skamgränsen men kan knappast ge mig själv godkänt. Imorgon kväll är det repris på Bosön och ska se om jag inte kan chocka mig själv och andra genom att springa i den fart jag för tillfället är tränad för. Ska nog bara testa gränserna på sista två….:)
Kändes tyvärr som om veckans träning bokstavligt talat söps bort i fredags under årets julfest. Kan inte låta bli att skjuta ut mig när det är så fantastiskt fixat och bra människor med. Är av uppfattningen att folk som inte bjuder på sig själva när någon verkligen har ansträngt sig borde skämmas. Självklart finns det undantag, t ex veckan före ett viktigt lopp men såhär mitt i december är det svårt att finna en ursäkt som väger tillräckligt tungt.
Denna vecka är i stort sett en repris av förra så ska verkligen försöka få med allt samt göra det bättre. Oklart varför men är lite stressad inför nästa veckas tester. Ska genomföra ett 3 resp 20 minuters maxtest på cykeln. Finns egentligen inget att vara nervös för, man är ju inte bättre än vad man är men vill ändå göra mig själv rättvisa. Dessutom är 20 minuter max på en trainer mentalt jobbigt. Kontrasten från att nyligen cykla på Queen K i tävlingslinne mot att köra i ulloverall på balkongen, stirrandes i en snödriva är rätt stor. Som tur är så är förra årets siffror ganska enkla att slå. Tror jag hade 350 resp 297 watt då. Nu borde 425 resp 325 watt vara mer rimligt…. (Tacx-watt, den visar garanterat 5% för mycket).
Vore kul att testa det i juni när man förhoppningsvis är i form igen. Har som målsättning nästa säsong att öka mina tävlingszoner med 5-7% från 2013 med bibehållen löpstyrka efteråt. Låter inte som mycket men om det skulle gå så kommer jag kunna vara med och slåss om de lite ädlare placeringarna i under 2014.
Finns dock ljusglimtar i närtid. Drar till Cannes 27:e december för en veckas semester. Inget träningsläger men några torra mil löp & cykel borde jag nog kunna få till. Framförallt tror jag att miljöombytet kommer vara nyttigt och kan ge bräsnle så jag fortsätter hålla mig motiverad. Vi Nordbor borde ha 15 minuters handikapp på IM tävlingar då vår säsong är rejält mycket kortare än våra kusiner som bor nere runt medelhavet.
Nelker
