Nu är det slut på 2014
Precis som veckodagarna så har månaderna en känsla eller specifik karaktär. Om måndagar för de flesta är impopulär så är december för mig månadernas måndag. Man är trött som aldrig förr, alldeles för mycket att göra givet den energi som finns i kroppen, utgifterna skenar och man ska låtsas vara glad och spirituell trots man bara vill lägga sig på soffan och dra nåt gammalt över sig. Det enda som får mig hålla skenet uppe är mina barn. Ungarna älskar julen och de kan inte rå för att deras pappa är en sur, söndertränad gubbstrutt. Som tur är är jag medbjuden på en resa över jul & nyår så jag får träffa solen igen. Mina tidigare resor i år har samtliga varit av träningskaraktär men denna gång blir det fokus på familj och vila. Ni som känner mig vet att jag kommer ändå träna varje dag men kanske mindre strukturerat än normalt och mer alternativ träning. Dit jag ska finns inga cyklar så det blir löpning, simning samt surfing. Precis som tidigare år så har jag säsongsvila i december. Ingen idé försöka träna bra denna period då schemat är sönderhackat av diverse julstök. Bättre fly in illa fäkta även om jag gillar uttrycket ”Bättre fäkta illa än fegt fly”. Gäller välja sina strider och nu sex månader innan tävlingssäsong är det bättre krypa till korset, klä på sig tomtedräkten & dyka ner i glöggen.
Mitt sista lopp för säsongen Challenge Laguna Phuket på halva ironman distansen gick åt skogen. Hade väl inga större förhoppningar på att kunna prestera i värmen även om träningarna strax innan kändes ok. Hade inte cyklat längre än 60 minuter på åtta veckor vilket för mig är katastrof. Då jag kände mig tillfredställd med årets prestationer tack vare resultatet på Hawaii så tänkte jag jag satsa lika hårt som vanligt. Det får bära eller brista. Vi svenskar som reste med Terrible Tuesdays & Apollo kom tyvärr ner bara några dagar före loppet och oturligt nog blev det en ovanligt varm & fuktig dag på tävlingsdagen. Jag simmade för formen helt ok, cyklade så gott jag kunde men kände att jag saknade det där lilla extra som man brukar ha när man är i form samt led av värmen. När löpningen sedan startade visste jag nästan direkt att detta inte kommer gå. Benen har oavsett vad jag utsatt dem för inga problem springa i 4:00-4:20 fart men resten av kroppen upplever kaos. Försökte ta små promenader och hälla is över mig men lyckades inte få ner kroppstemperaturen. Mådde illa, vinglade och tappade all kämparlust. Säsongen var slut helt enkelt och jag fick ledas in i sjuktältet efter 10 km löpning. Bröt min första triathlon och känner mig fortfarande skamsen över det. Har sedan dess varit obotligt trött och haft fruktansvärda allergiska reaktioner vilket vittnar om att beslutet ändå var korrekt. Memo to self: Tävla aldrig om du inte är i tävlingsform, speciellt inte i djupaste djungeln. Fotnot – det var 42 grader och 90% luftfuktighet på tävlingsdagen. ”Det får Hawaii kännas luftkonditionerat” – Luke McKenzie
Hårdaste jäveln var som vanligt Emma Graaf. Somliga kanske tror att Emma är en söt postergirl som inte kan mejsa ur (hennes eget favorituttryck) men de är helt fel på det. Banan var knappast designad för henne då 17-22% lutning inte är hennes starka sida men hon lyckades ändå komma in på 5h denna stekheta dag. Så coolt se henne på löpningen, aldrig sett en mer lack person damma fram i djungeln! Hälften av de killar som ställde upp fick bryta, där ibland Rasmus Henning, Björn Andersson och jag själv. Bara Allan Hovda, Simon Wahlström och min kära barndomsvän Philip Kellin tog sig i mål.
När vi gör om detta nästa år skall vi tidigarelägga resan ner så vi har en hel vecka på oss att acklimatisera. Anläggningen i Tanyapura är fantastisk och tävlingen är superhäftig MEN den kräver att man är bättre förberedd. Gör om gör rätt!
Khun Nelker
