Blogg

Mina bästa marathon tips


Om mindre än två veckor så har jag förhoppningsvis korsat mållinjen i Boston och håller som bäst på att fira mitt nya PB med en gäng Samuel Adams. PB eller inte, oavsett utgång så kommer målgången att firas med Samuel Adams. Är man i Boston så känns det som ett måste. Vid det här laget börjar jag känna mig rätt så rutinerad på att springa maror utomlands, Boston blir mitt 10:e lopp utanför Sveriges gränser, men ändå så känner jag mig nervösare än någonsin. Inte för att jag inte vet vad som väntar utan just därför att jag vet vad som väntar. Det i kombination med att det var över ett halvår sen senast jag tog ut mig över 42,2km gör att det är med skräckblandad förtjusning som jag de senaste dagarna visualiserat målgången på Boylston Street. Det kan gå hur som helst. Just nu känner jag mig rädd inför smärtan som jag vet kommer att komma och kampen mot huvudet som jag också vet kommer att skrika stanna när det gör som ondast. Den härliga känslan som jag hade för nån månad sen är som bortblåst. Istället är formen högst osäker och kroppen seg som kola men jag har inte sprungit 1700km sen nyår bara för att ge upp nu. Jag kommer att gå för 2.48 och sen får vi se om det håller hela vägen. 

Ett marathon kräver lite mer logistisk planering jämfört med ett brödrostlopp i Säffle, särskilt om det går utomlands. Det är ju inte bara att sätta sig i bilen på morgonen, parkera vid startområdet, hämta ut nummerlappen en kvart innan start och åka hem direkt efter. Men jag gillar det, för det gör att det blir en helt annan anspänning och jag taggar till på ett helt annat sätt jämfört med nyss nämnda lopp i Säffle. Allt blir större och man känner sig plötsligt som en riktig löpare med alla tillhörande rutiner och vidskepligheter som följer med det. Så här kommer mina bästa marathon tips i punktform: 

  • Sätt ett högt mål – ingen kommer ihåg en förlorare men det betyder inte att man måste ”outa” sitt mål för hela världen. Mörka gärna utåt och fundera noga igenom trovärdiga bortförklaringar men var ärlig mot dig själv.
  • Slängkläder – lopp utomlands tenderar ibland till att innebära en lång väntan innan start. Är det kallt vill man inte börja loppet med att vara stelfrusen så ta med gamla kläder som kan slängas. Sittdyna är också ett bra tips om det är kallt på marken. Går det så brukar jag undvika att lämna in överdragskläder för när jag passerat mållinjen så vill jag bara hem till hotellet så fort som möjligt, inte gå mer än nödvändigt bara för att hämta ut överdragskläder. Ofta får man en poncho som man klarar sig rätt bra på.
  • Banan – det går aldrig att vara för noga i sina förberedelser. Studera banprofilen och banan så du vet var dom jobbiga partierna kommer, var det går utför, eventuella 180 graders svängar osv. Är man förberedd på jobbiga partier så brukar det gå lättare. Nuförtiden kan man ju dessutom också se nästan alla banor på youtube och följa med på riktigt medan nån annan filmar.
  • Mental förberedelse – marathon gör ont oavsett om man maxar eller inte, tänk inte att du ska springa runt och vinka till publiken, njuta kan man göra efteråt och då av sin prestation. Men försök insupa atmosfären och njut av upploppet för då vet man att det bara är nån minut kvar tills plågan är över och man får ställa sig på alla fyra och kräkas.
  • Taktik – se till att ha en plan och håll dig till den, oavsett om den är bra eller dålig. Dras inte med i ett allt för högt tempo utan försök hitta löpare som håller samma fart och glid med så länge det går.
  • Börja gå på toa kvällen innan – man kan inte gör nummer två för många gånger inför en mara och man vill absolut inte drabbas av tidsbrist och panik på morgonen innan loppet. Så sätt igång med det kvällen innan, ladda med en bra bok eller film för det kommer behövas när det ska krystas.
  • Glöm inte passet till nummerlappsutdelningen – i Sverige kan vem som helst hämta ut nummerlappen men utomlands är dom rätt kinkiga och man vill inte behöva åka tillbaka till hotellet och hämta passet när man väl kommit in på mässan. I Frankrike och Italien brukar dom även kräva läkarintyg och i Tyskland behöver man ofta hyra sitt chipp så kolla upp vad som gäller.
  • Vätskestationerna – ta reda på vad som serveras, hur det serveras och vart det serveras. Vissa lopp har vatten på flaska vilket är helt perfekt, andra vatten i plastmuggar vilket är helt värdelöst eftersom dom går sönder så fort man försöker trycka till dom och forma en pip att dricka ur som går bra med pappersmuggar. Alla lopp utomlands serverar heller inte sportdryck som i Sverige så ha koll på vad som gäller.
  • Logistik – se till att du vet hur du tar dig till och från loppet och hur mycket tid som behövs på morgonen. Åker man tunnelbana så fixa hembiljetten innan. I Paris 2013 gick jag vilse på vägen hem och irrade runt i en timme och i Berlin förra året stod jag på Hauptbahnhof utan varken biljett eller pengar efter loppet och hade dessutom ingen aning om vart jag skulle eller vad stationen hette. 
  • Frukost – 8-9 är en rätt vanlig starttid utomlands vilket kräver lite planering med frullen. Om man dessutom ska vara på plats långt innan som i New York eller Boston så är det inte säkert att hotellet serverar frukost innan man måste åka eller att man hinner äta den så köp frukost dagen innan om det behövs. Nutella och vitt bröd säljs överallt och funkar hur bra som helst. Tänk på plastknivar och plastskedar, sånt glömmer man ofta bort.
  • Undvik att turista – lopp utomlands tenderar ofta till att man gärna vill se och besöka nya platser. Det kanske inte är jättekul att ligga med fötterna i högläge på hotellet när man befinner sig i en storstad men spara det värsta turistandet till efteråt. Vad är viktigast; shoppa, sightseeing eller ett nytt pers? 2014 laddade jag upp med att besöka Louvren och gå alldeles för mycket i gassande sol runt hela Paris, det var en riktigt dålig idé.
  • Spring i en Sverige tröja – gärna med namn på, det kommer resultera i en massa peppande hejarop och energi jämfört med om man springer i sin urtvättade Midnattsloppet tröja från 2009. Undvik för mycket kläder också oavsett hur kallt det känns. Linne, armvärmare och vantar klarar man nollgradigt på. 
  • Träning – dra ner på mängden sista 10 dagarna men vila inte i en hel vecka innan loppet, då blir benen sega. Spring ungefär lika många pass som vanligt om det går men korta av dom rejält.
  • Frukostjogg – många maror utomlands arrangerar frukostjoggar dagen innan, vissa är gratis, andra kostar nån krona men det brukar vara ett trevligt sätt att bekanta sig med banan på.
  • Kom ihåg att ta med gels, plåster, vasselin, tejp mm hemifrån Sverige. Det är inte säkert att man får tag på dom produkter man är van vid utomlands och maradagen är ingen bra dag att testa nya märken på. 
  • Det viktigaste – se till att köpa öl och chips dagen innan som är redo att inmundigas så fort man öppnar dörren till hotellrummet. Man vill ogärna ge sig ut på stan och leta rätt på en affär då utan bara duscha, chilla och tala om för hela världen på sociala medier hur loppet har gått.

Den här veckan ska jag försöka hitta en bra känsla i min löpning, det är det absolut viktigaste just nu och om det kräver flera dagars vila så får det bli så. Dessutom måste jag leta rätt på mitt pass som jag inte riktigt vet var det är och komma ihåg att fixa ESTA så man blir insläppt i USA nästa vecka. Under tiden så laddar jag upp med musik från Bostons storheter i högtalarna; James Taylor, Aerosmith, Donna Summer, The Cars, Extreme och inte minst Boston, ett av historiens mest underskattade rockband. New Kids On The Block får kanske vara med på ett hörn också bara för att det är en del av min barndom men Mark Wahlberg, där går gränsen. I samband med välgörenhetsgalan efter bomdådet i Boston 2013 blev Wahlberg tillfrågad om inte Marky Mark & The Funky Bunch kunde göra comeback. Som tur var var han upptagen med att filma då. 

/Hörs


Senaste numret av Runner’s World – i butik t.o.m 12 maj!

  • Spring ditt snabbaste
  • Kom i toppform till långloppet
  • Stor guide! Vårens 23 bästa löparskor
  • Carolina Wikström – nybliven mamma – och bättre än någonsin
  • Experten: Så börjar du träna efter din graviditet
  • Trött? Det kan vara järnbrist
  • Astma eller pollenallergi? Du kan ändå prestera
Bli prenumerant

Antal kommentarer: 1


Anders Larvia

Jag sprang Paris 13 och 14 och är helnöjd med helhetsintrycket, skulle gärna springa den igen. Man får en liknande puls som i tex Berlin, det är ju trots allt 40000 löpare i loppet men allt är så mycket enklare och smidigare; bra arrangerad mässa, ingen lång väntan i början, det är bara att hoppa ut på Champ Elyssé 5min innan start, enkelt att ta sig till och från start/mål, billigt flyg och boende, snabb bana, bra service efter banan, trevlig frukostjogg och ofta bra väder, inte alls samma hysteri och väntan som i andra lopp. Enda negativa jag kan komma på är kullerstenen sista milen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Därför längtar jag till Åre!


Här står jag vid Åresjön för snart ett år sedan. Det var lördagskväll och festen höll på som bäst inne i matsalen och jag hade så sjukt roligt! Träningseventet Workout Åre är verkligen något utöver det vanliga och då har jag ändå varit på en hel del träningsevent. Vad det är som gör just Workout Åre så speciellt är inte helt lätt att peka på, men jag bestämde mig för att bedriva lite forskning för att ni ska få veta och jag gick såklart till den mest trovärdiga källan som finns – mitt eget Instagram. Vad är det för bilder jag har lagt upp de senaste åren när jag har varit i Åre?

Jo, till största delen har det varit selfies. Jag gillar ju liksom mig. Men på de flesta selfisarna har det också varit andra människor, så om man ska vara kinkig har det varit groupies, med annat folk i träningsbranschen som jag bara inte har kunnat hålla mig ifrån att fota mig med. Är det kanske här vi har svaret? Är det de underbara människorna och det sköna hänget? Ja, delvis. Är det faktumet att inte något stort företag ligger bakom eventet, utan att det är en knapp handfull hjältar som drar ihop det här år efter år och lyckas få det att kännas som att man kommer hem när man i själva verket åker bort? Ja, delvis. Men det är också den enorma lyxen att få vara i en miljö där man kan ta ledigt från träningssalarna och gå upp på ett berg, eller bara sitta med en kaffe i näven och titta på snötäckta bergstoppar innan man går ut på konstgräset med utsikt över sjön för att köra Ruffie. Eller att man kan avsluta kvällen storstilat med att köra midnattsspinning, med eller utan ett glas lumumba i flaskhållaren, som före detta chefredaktör Marie hade för några år sedan.

I år tänker jag inte missa:

  • att gå på yoga för Johanna Andersson. Hon är en av Sveriges absolut bästa yogis och jag mår sällan så bra som när jag har tränat för henne.
  • att gå på ännu mer yoga för till exempel Maria Olofsson och Monika Björn som också är två av mina bästa.
  • att dricka gokaffe på något mysigt fik.
  • att kötta lite skivstång med en av de bästa tyngdlyftarna i Sverige, Patricia Strenius.
  • att dricka ett glas vin med magimannen Linus Johansson som har tagit hand om min rygg och skratta mig fördärvad åt hans berättarkonst.
  • att åka den jätteroliga vattenrutschkanan i baddelen.
  • att lyssna på allt klokt cykel- och löpningskungen Matthew Griffiths har att säga.
  • att stå och titta på när andra tränar, framför allt när det är fint väder, andra springer och jag kan sitta i solen och äta glass.
  • att gå upp på Skutan. Hur långt säger jag inte, men upp en liten bit ska jag i alla fall.
  • att hoppa in på en klass jag inte alls hade tänkt gå på bara för att jag blir så extremt taggad av träningsglädjen i lokalen att jag plötsligt står mitt på en dansklass.
  • att prata och hänga med andra deltagare som också pratar om hur sjukt kul det är i Åre.

Allt det här kan du också göra – det finns fortfarande platser kvar, så boka in första helgen i juni och träffa mig och alla andra sköningar där! Kom igen!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

The Music Run – loppet som är en festival
Blogg

The Music Run – loppet som är en festival


The Music Run startade i Nya Zeeland 2014 och har hittills hållits i 15 länder världen över. Nu är det Stockholms tur och loppet hålls vid Frescati, Stockholms universitet, lördagen den 26 augusti. 

Banan är fem kilometer lång, och det speciella med loppet är att alla deltagare före loppet är med och röstar fram vilken musik som ska spelas längs hela vägen. 120 högtalare sprider den framröstade musiken i kategorierna rock, pop, old school, hip hop och dance. Röstningen sker via The Music Runs sajt, och det man kan rösta till och med tävlingsdagen. När deltagarna går i mål väntar sedan ”The Ultimate After Run Festival”, där Nause och Södra Sidan kommer att spela live. För den som vill ta det lite lugnare efter loppet erbjuds självklart möjlighet till lugn och ro i någon av ”Chill out”-zonerna.

– Vi lever och andas för musiken, det är själva essensen av loppet. Att deltagarna själva får möjlighet att styra över musiken är självklart, det här är en gemensam fest. Som pricken över i:et kan vi sedan toppa festen med två starka bokningar i Nause och Södra Sidan, vi är övertygade om att även de som är lite trötta efter loppet kommer få energi av det, säger David Fridell, marknadschef på Marathongruppen.

Läs mer om loppet och anmäl dig här.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Vårträning


Jag är tillbaka där jag började i november fastän tvärtom.  I november började jag förbereda inför skidsäsongen, men hade en löptävling kvar och fortsatte därför springa en hel del. Nu har jag ett par skidalpina tävlingar kvar, men skimosäsongen lider mot sitt slut och det är snart dags att sätta nummerlappen på bröstet istället för på ryggsäcken.  Det börjar bli vår här i Romsdalen i Norge och det finns gott om barmark att springa på i dalarna och det blir fler och fler löpkilometrar i träningsdagboken och färre höjdmeter på skidor vecka efter vecka. Efter VM i skidalpinism har skidtävlingarna fortsatt i Norge varje helg. Stryn och Romsdals Rando har varit väldigt fina tävlingar på hemmaplan. Jag tycker fortfarande att det är lika roligt att tävla som i början på säsongen, men tiden i mellan är motivationen för att jaga höjdmeter och köra intervallpass slut. Det är en bra period att fortsätta njuta av mysturer eller upptäcka nya toppar, men om inte vädret är bra springer jag hellre och alla intervallpass är numera löpandes.

Det är verkligen fint att kunna göra en sådan blandad träning och vakna upp varje dag och se vad vädret tillåter idag. De senaste veckorna har mina träningspass innehållit allt ifrån snöpulsning i halvmeter djup snö, banintervaller, åka couloir, backintervaller, puderåkning, tröskelträning på asfalt, gå på ryggar, fin stiglöpning, slaskåkning, kickboxning, styrketräning och yoga.

Jag har faktiskt sprungit två pass med banintervaller, vilket har varit väldigt roligt. 10x400meter med 1 minuts vila kan vara det mest klassiska banpasset som finns. Det är ett enkelt pass där man kan gå in i en zoon och bara mata på, sätta fart på intervallen första 100m, flyta på nästa 200m på bortre lång, trycka på för att hålla fart i kurvan och sedan bara avsluta sista 100 metrarna och försöka hålla mjölksyran stången och trycka på lagom för att hinna återhämta sig på 1 minut till nästa intervall. Några gånger under de åren som jag inte kunde springa alls och en dag då allt kändes piss kunde jag ibland längta efter att få sätta på mig spikskor och springa just 10x400m, bara för att det var konkret, okomplicerat och hårt.

Innan det är dags för första löptävlingen kommer skidåret att avslutas med Keb Classic nu till helgen. Keb Classic var den första skidalpina tävling som jag hörde talas om för drygt tre år sedan. Då tyckte jag att det lär hur coolt som helst, men något som var helt utanför min förmåga. Bara tanken på en tävling där det är obligatoriskt med rep, isyxa och stegjärn kändes helt orealistisk. Idag tycker jag fortfarande att det är en av de coolaste och finaste tävlingarna som finns och jag är väldigt glad över att få göra den för tredje året i rad.

Efter det ska skidorna få vila ett bra tag!

Under lagtävlingen på VM i Italien

Härligt att sträcka ut på en sådan här vacker bana.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sätta personbästa på milen i år? Så här gör du!
Blogg

Sätta personbästa på milen i år? Så här gör du!


Den distans som flest av er läsare vill sätta nytt personligt rekord på i år är milen. Det är förstås ingen lätt uppgift – att springa en mil fort är krävande på många sätt. Men om du byter ut något eller några av dina träningspass mot de här nyckelpassen är chansen större att du klarar av ditt mål.

Träningsupplägget handlar om att varannan vecka lägga in ett nyckelpass som bygger upp din fart på allt längre sträckor. Målet är att du ungefär tio till fjorton dagar före ditt lopp ska klara att springa 3 x 3 200 meter i din planerade tävlingsfart. Klarar du det så klarar du att springa din mil på nytt personligt rekord. Det är inte lätt, det kommer att göra ont – men det är möjligt. Så här lägger du upp träningen:
 

Börja kort
Första steget är att åtta veckor före loppet lägga in ett nyckelpass på 6 x 1 600 meter i din planerade tävlingsfart, med joggvila i 3-4 minuter mellan varje intervall. Klarar du det kommer du att klara ditt mål – men räkna med att det kommer att vara rejält jobbigt. Se också till att verkligen hålla din tävlingsfart, så att du inte springer intervallerna för fort.

Dubbla en intervall
Sex veckor före start byter du ut två av 1 600-meters-intervallerna mot en dubbelt så lång intervall: 3 200 meter i din planerade tävlingsfart. Joggvila i 5 minuter och spring sedan 4 x 1 600 meter med 3-4 minuter vila mellan repetitionerna. Totalt blir det här passet, i likhet med det första, 9 600 meter i tävlingsfart.

Öka längden
Nästa steg är att fyra veckor före start springa 2 x 3 200 meter följt av 2 x 1 600 meter, med samma upplägg som tidigare. Det vill säga med 5 minuter vila mellan de långa intervallerna och 3 minuter mellan de korta. Klarar du inte att hålla din planerade tävlingsfart under de båda långa intervallerna får du nog justera din målsättning på milen.

Nu gäller det!
Efter att ha kört de här tuffa passen varannan vecka är det 10-14 dagar före loppet dags att knyta ihop säcken, med 3 x 3 200 meter i din planerade fart med 5 minuter vila mellan repetitionerna. Ladda för det här passet som inför en tävling, och värm upp ordentligt. Klarar du att genomföra det här passet, totalt 9 600 meter i din planerade tävlingsfart, så kommer du att klara att sätta nytt personligt rekord på 10 000 meter också. Lycka till!

Läs mer:

10 tips – så klarar du milen på bästa sätt

5 tuffa pass som förbereder dig för vårens snabba tävlingar


Antal kommentarer: 2


COACH J.S "The Magic Wizard" :)

Njaaa…..ett ganska ”brutalt” sätt att försöka nå ett pers på 10km ……. 🙂 Finns ett mycket skonsammare och individuellt perfekt exakt sätt att nå samma mål……. 🙂


Snoddas

Ha ha! Precis! Alla dessa konstiga pass hit o dit! 1500 m dit o 1600 dit! Vafan!
Ska man behöva va civilingenjör för o bli bra löpare? Närå! Sätt på pjukssen o dra ut bara! Är det ett långlopp så vet man ju att det ä bara o ta det hyfsat lugnt så man klarar sträckan. Är det kort pass så äre ba o löp så fort man orkar o sen stanna. Sen provar man sig fram helt enkelt! Allt ska va så jäkla komplicerat nuförtiden! Vill jag bli snabbare så förstår ja att d ö bara o löpa snabbare! Lite backlöp o snabblöp så är man nere i sub 40 på milen rättsnabbt!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*