Long time no see och semesterträning

I New York kastar löparna kläderna så fort det blir varmt. Korta shorts och sportbehå för damerna och endast shorts för herrarna är klädkoden, såväl bländande morgnar över broarna som heta kvällar i Central Park. Kroppstillstånd? Spelar inte så stor roll – platta såväl som mjuka magar syns i löparvimlet.

När vår systertidning Women’s Health, som jag också arbetar för, gjorde annonsen för Women’s Health Half Marathon så hade modellen svart sportbehå med tillhörande löpartajts. Med medalj runt halsen och keps på huvudet stirrade hon säkert in i kameran – tanken var att förmedla bilden av en vinnare.

Det gick tydligen inte fram. Efter en tid kom det nämligen in en anmälan till diskrimineringsombudsmannen, DO. Ett av påståendena som framfördes var att tjejer inte springer i endast sportbehå.

Bilden fälldes aldrig för diskriminering, men jag har småkokat en längre tid över påståendet. Det är enligt mig alltid ett problem när människor sätter upp klädförbud – för det handlar nästan alltid om vad vi kvinnor får eller inte får ha på oss. Det finns också en stor grupp med tråkiga människor som tycker att olika slags kläder hör hemma i olika ålderskategorier.

På löparbanan i East River Park på nedre Manhattan pågår det kapplöpning varje tisdagskväll. Medlemmarna från diverse klubbar springer varv efter varv; intervall efter intervall. Den här träningen gör ont, men kropparna distraherar sommartid.

Efter ett pass kan min bästa killkompis och jag ofta inte sluta prata om vad vi såg – vissa minnesbilder diskuterar vi även året om. I januari snackade vi exempelvis om en snabb silverräv som måste ha varit i 50-årsåldern, men såg ut som ett hett ungdjur i kroppen. Hur var det möjligt? Motiverande och imponerande. Helt klart värt att fortsätta springa när beviset på belöningen svischar förbi. Var silverräven stolt? Det borde han vara, jag skriver till och med om honom här.

Förra sommaren, när det pågick en debatt om män fick visa sig i bar överkropp eller inte i Sverige, höll jag på att skratta ihjäl mig. Vår självbild är att vi är ett av världens mest frigjorda folkslag, men samtidigt sätter moralpaniken ofta in när hud visas.

Det kan ställas i kontrast till New York, där det faktiskt är fullt lagligt för kvinnor att promenera runt i bar överkropp. Visst är det inte lämpligt att äta lunch på en uteservering utan kläder, men när man springer får man faktiskt enligt mig bära vad man vill så länge man täcker de intimare delarna.

Njutningen eller plågan över att se någons mage varar trots allt inte speciellt lång tid när en t-shirtlös löpare springer förbi. Dessutom tycker jag att det är befriande att se vanliga avklädda kroppar som motvikt till alla retuscherade vi ständigt matas med igenom media.

I New York tvekar jag aldrig om jag ska springa i sportbehå och kjol en ångande dag i betongdjungeln. Där tycker jag inte heller att det är konstigt att se människor från min löparklubb näst intill nakna eller att snacka om nästa lopp med min lokala tatuerare som endast bär keps, shorts och sina tatueringar. När det gäller min egen avklädda stil känner jag mig aldrig utsatt eller bedömd. Det jag har på mig är en klädsel om passar temperaturen, inget annat.

Men när jag springer i Stockholm eller på Slätta en het dag börjar jag ändå alltid fundera över om det är lämpligt att springa bara i sportbehå. Melodin som spelades i huvudet på högstadiet kommer tyvärr tillbaka – vad ska folk tro? Kanske ger en runda i sportbehå intrycket av att man vill visa upp sig eller vill bli uppraggad? Kanske till och med sno någons snubbe med sin svettiga mage?

Det är skönt att känna vinden på magen en varm sommardag. Svårare än så behöver det inte vara. Det är en frihet alla löpare bör ta sig då och då.

---

CHRISTINES FAVORITLEDER

Padjelantaleden
Padjelantaleden är 14 mil lång och går från Ritsem till Kvikkjokk. Stugor att övernatta i finns i hela området, både STF-stugor och de stugor som samevistena driver, med samma servicenivå. Här springer du på fina stigar och fjällheder och korsar vattendrag och spännande botanik. Den längre turen via Pieskehaurestugan är fantastiskt vacker. Den här leden är för den lite mer avancerade traillöparen.

Jämtlandstriangeln
Jämtlandstriangeln är optimal för dig som vill ge dig ut på din första fjällöpning. Turen går mellan Storulvån, Sylarna och Blåhammaren och är 47 kilometer lång. Hela den här regionen bjuder på ett nätverk av stugor med statliga, uppmärkta fjälleder däremellan, så det är lätt att få ihop en fin tur. Lederna är väl upptrampade och lätta att följa. Lätt och fin löpning, inte speciellt stenigt.

Höga kustenleden
Höga kustenleden är spektakulär. Den löper mellan Hornöberget i Kramfors och slutar på torget i Örnsköldsvik, en sträcka på 128 kilometer. Här springer du genom något av det vackraste Sverige har att erbjuda – världsarvet Höga Kusten med sitt unika landskap av berg, urskog, jordbruk, badvikar samt kulturminnen som fäbodvallar och gamla kyrkor. Slåttdalsskrevan, där delar av Ronja Rövardotter spelades in, är spännande. Slåttdalsberget är värt en extra omväg från leden. Dalesuddens Naturreservat och Rödklitten är andra fina områden.

Forsaleden
Forsaleden söder om Pilgrimsstad i Jämtland är Christine Hägglunds absoluta favorit. Den ligger bara några mil från hennes föräldrahem. Leden går över barrstigar, rötter och klipphällar. Den löper längs med Bodsjön och på flera ställen finns klippmålningar. Leden är endast 7 kilometer kort men ändå väl värd ett besök. En jättehäftig badplats finns vid ån, där Locknesjön har sitt utlopp.

Ljusnanleden
Ljusnanleden i Hälsingland börjar utanför Ljusdal vid Måga. Följer nära Ljusnan upp till Henriksfors och går sedan upp mot Vallåsen och passerar nära Vallåsstugan. Avsnittet från Ljusdal upp till Vallåsen har röjts och märkts och är sedan 2011 i gott skick. Från Vallåsstugan har vandringsgruppen i Färila gjort en restaurering.

OCH 4 FINA LEDER I SYD…
Gästrikeleden
Gästrikeleden går mellan Hemlingby, Österfärnebo, Hofors, Ockelbo, Valbo och Hemlingby. Med anslutningsleder och rundslingor blir leden hela 36 mil lång. Ta en fika i Gysinge eller vid Högbo bruk. Här finns vackra sandstigar och snårig skogsterräng, men periodvids också en del grusväg. Söder om Hemlingby springer du länge längs en gammal vattenkanal av trä som fortfarande är fylld med vatten. Leden ansluter till många andra leder, både Upplandsleden och Hälsingeleden.

Östgötaleden
Östgötaleden är totalt 140 mil lång och utgår från Vättern och slutar i Valdemarsvik. Den populäraste etappen är den 25 mil långa Klosterleden, på vilken du passerar gamla kloster och kyrkor. Slutdestinationen stoltserar med sin vackra skärgård och Sveriges längsta fjord, Valdemarsviken.

Bohusleden
Bohusleden går från Lindome vid Hallandsgränsen upp till Strömstad. Den totalt 37 mil långa leden går genom glesbevuxna myrar, orörda skogar, fjällgårdar och torpruiner. Den ansluter till både Skåneleden och Hallandsleden på sina håll, så om du vill springa riktigt långt i södra Sverige finns det all möjlighet.

Österlenleden
Österlenleden är en pittoresk del av Skåneleden. När du springer den 16 mil långa etappen passerar du små kullerstensstäder och fiskelägen som Kåseberga, Brantevik Simrishamn och Brösarp. Du passerar även Hallamölla, som är Skånes högsta vattenfall, och naturreservatet Drakamöllan.

---

Året är 2002 och Anders Malm, som driver Utö Värdshus i Stockholms skärgård, och de två bröderna Andersson som jobbar hos honom sitter uppe sent en kväll i baren. I berusningens dimma börjar de utmana varandra:
– Sista laget om två personer härifrån till Sandhamn betalar för hotell, middag och drinkar! utbrister någon. Och de andra är inte sena att haka på.

Senare under sommaren går det inte att dra sig ur denna närmast omänskliga utmaning på 75 kilometer över ett tjugotal öar och öppet vatten. De tre männen samt en vän delar in sig i två lag och ger sig av mot seglarnästet Sandhamn. De kommer överens om att de ska stanna till vid de tre restauranger som är belägna på några av öarna. Det lag som kommer in sist på varje krog ska dricka och betala för det som det snabbare laget har beställt in åt dem.

Det tar mer än 26 timmar att komma fram – men det avskräcker inte Anders Malm och gänget, som kör samma race året efter. Föga kan de ana att deras fyllevad kommer att leda till att en helt ny sport, vid namn swimrun, föds – det vill säga lag om två personer som springer trail och simmar i öppet vatten om vartannat, utan uppehåll mellan grenarna.

När Michael Lemmel och hans kompanjon Mats Skott, som ligger bakom multisportens och skidalpinismens framväxt i Sverige, hör talas om de fyra männens äventyr mellan skärgårdsöarna, tänder de till rejält på idén. Efter överenskommelse med de fyra hjältarna bestämmer de sig för att skapa en kommersiell tävling av den här idén – och ”Ö till ö” föds 2006, dock utan kroginslag…

Och resten är historia.

Tävlingen, som har utsetts till en av världens tuffaste uthållighetstävlingar av CNN, har gått från att dra till sig 11 lag de första åren till att locka 650 sökande lag, med 22 nationer representerade. Det har också startats upp andra swimruntävlingar avvarierande längd av lokala aktörer runt om i landet. Och intresset för swimrun växer.

Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 7 2014. Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

---