Den joggande rökaren möter statsminister Ulf Kristersson
I nya numret av Runner’s World, ute 11 augusti, skriver Karl Fredrik Mattson om löpningens klasstillhörighet. Detta diskuterade han bland annat med statsminister Ulf Kristersson – som hade mer att säga om sin relation till löpningen. Här bjuder vi på bonusmaterialet från den intervjun!
När jag når vad jag misstänker kan vara Sveriges mest välbevakade löpare på telefon, befinner sig statsminister Ulf Kristersson i en bil någonstans i Stockholm, ”på väg till möten”, som han säger. Mer än så avslöjar han inte.
Skulle man kunna säga att du är Sveriges mest välbevakade löpare?
– Ja, det vet jag inte (skratt). Det kanske finns några till, men det kan nog vara så. Jag har gott sällskap när jag springer, om man säger så.
Jag förstår att du kanske inte kan gå in på detaljer, men är det så att det finns folk som springer framför, efter och vid sidan av dig när du är ute och joggar?
– Jag tror det räcker med att säga att jag har gott sällskap, haha.
Varför gillar du löpning?
– Jag är ju gammal gymnast från början som du kanske vet, och höll på i många år med tävlingsgymnastik. Och när jag ganska abrupt slutade att tävla och därmed också att träna jättemycket, då var jag helt enkelt tvungen att hitta en annan sport. Då blev det löpning.
– Löpning var ju lite ”bread and butter”, liksom. Man var ju tvungen att konditionsträna också som gymnast, och det var ingenting vi gillade, det gjorde man bara för att man var tvungen. Men jag var ganska van vid det, och när jag slutade med gymnastiken blev det löpning.
– Och sen har det varit så sen dess, jag har liksom aldrig riktigt ifrågasatt det. Jag har visserligen haft några skadetillfällen när jag har tvingats cykla i stället, vansinnigt tråkigt tycker jag, men jag har alltid kommit tillbaka till löpningen.
Många tycker att löpning är ett effektivt botemedel om man är på dåligt humör eller har något problem som man behöver fundera över. Hjälper löpningen dig att fatta bättre politiska beslut?
– Utan tvekan, skulle jag säga. Det är som nästan alla löpare säger, att man rensar huvudet. Och är man på dåligt humör – en mil senare känner man sig annorlunda. Jag tycker att det helt uppenbart är så.
– Men också det här lite mer komplexa, jag kommer ofta på idéer. Antingen lyssnar jag bara på musik och springer ganska fort, eller så är det ganska stillsamt tempo, och då tänker jag nog rätt mycket.
– Ibland måste jag stanna för att skriva ner saker i telefonen, för att inte riskera att glömma bort dem helt enkelt. Jag kommer ofta på saker som man inte kommer på när man sitter i möten, att: ”fan, det här var ju en bra idé, det borde jag göra någonting åt!”
Joggar du i så kallat ”prattempo”? Alltså, snackar du när du springer, eller är du helt tyst?
– Så här, jag springer inte i prattempo, men när jag springer med min äldsta dotter som numera springer ganska långt (hon är fotbollsspelare) då vill jag ju umgås också, så då springer vi i prattempo faktiskt. Det går ganska bra, tycker jag. Då går ju tiden ganska fort också.
– Springer man långsammare än fem-tempo så går det ju bra att prata också, så det tycker jag är trevligt. Men hon är inte så förtjust i det, hon tycker man ska vara tyst. Så det blir mest jag som pratar.
Om du tog en löprunda med Turkiets president Erdoğan, skulle det bli lättare för Sverige att komma med i Nato då, tror du?
– Haha, ja, det kanske skulle bero på vem som skulle vinna löprundan. Nej, jag vet inte riktigt, det är svårt att säga. Jag har ju träffat honom, men jag känner inte till hans idrottsvanor riktigt. Det kanske antingen är helt rätt, eller helt fel. Oklart.
Du gillar svensk indiepop sägs det. Har du någon favoritlista när du springer, eller någon viss låt som du springer till just nu?
– När jag sprang härom dagen lyssnade jag på Junior Brielles nya album, apropå indiepop. Väldigt fint, ett helt nytt album med många bra låtar. Men album har ibland nackdelar, alla låtar är inte så lämpade för löpning. Så ibland måste man göra egna listor. Jag har gjort ett antal löplistor genom åren, där de är optimerade för just löpning.
– Men annars är jag ganska road av ny musik, jag brukar faktiskt passa på att lyssna igenom nya släpp när jag är ute och springer. Det fungerar bra, jag tycker grunddrivet i svensk indiepop är ganska bra för löpning faktiskt.
Du har börjat springa i karbonskor ibland? Själv tycker jag de ser ut lite ut som platådojor.
– Nja, fast de är inte det. De allra mest superdämpande skorna blir ju ganska höga, de vågar jag inte riktigt springa i – jag är rädd att vricka fötterna. Men med stigande ålder har jag varit ganska mån om att ha rejäl dämpning, har man någon gång haft problem med knäna så vill man ha det.
– Jag har letat mig fram och tycker jag har hittat rätt. Jag springer mest i skog och på grus, och tycker vanliga trailskor är ganska bra. På vintern springer jag med dobbar förstås, som är lite hårdare. Men karbonskorna var kul faktiskt, det måste jag säga.
Finns det andra svenska partiledare i riksdagen som joggar?
– Det finns det garanterat, men jag har inte sprungit med så många. Ebba Busch vet jag springer lite grann. Vi skulle en gång vara med på samma möte i Sundsvall, och bodde på olika hotell. Av en slump sprang vi på varandra på en morgonrunda. Det var lite oväntat. Men andra partiledare vet jag inte faktiskt.
Hur var det att springa med Ebba, var hon snabb eller sölig i spåret?
– Nja, det var en varsam morgontur så jag vet faktiskt inte riktigt. Vi sprang nog mest och pratade. En som är jäkligt bra och snabb, det är Jakob Forssmed, som också sitter i regeringen för Kristdemokraterna. Han är lite mer hardcore – både i cykling och i löpning.
Är det något mer du vill lägga till angående löpning?
– Jag träffade en gång kulturskribenten och författaren Ludvig Rasmusson, som för övrigt skrev en underbar liten bok om 40-talisterna som var epokgörande. Ludvig berättade att han fortfarande springer en mil regelbundet, nu i ganska hög ålder.
– Det gjorde mig lite impad, att han fortsatte att göra det. ”Ja”, svarade han, ”varför skulle jag sluta?” Det tyckte jag var ett väldigt bra svar, man ska springa lite försiktigt så att man inte tvingas sluta. Jag springer till exempel inte lika mycket intervall med mina barn längre. Jag tycker skaderisken är för stor helt enkelt. Man ska vårda den löpning man har.
