Det blev fart från början i den tionde upplagan av Ultravasan. Stora avstånd krympte, men blev till slut ändå favoritseger på herrsidan. Damtävlingen vanns av en långloppsåkare på skidor, som gjorde sin första löptävling på ultradistans. Även på halva distansen blev det favoritseger på herrsidan och banrekord på damsidan.
Meijer vann igen
Anton Gustafsson hade redan före tävlingen antytt att han skulle dra upp ett högt tempo från början, för att gå för spurtpris och ta det lugnt under andra halvan. Och liksom hans eget förhandstips var fjolårsvinnaren Olle Meijer den ende som vågade haka på.
Redan efter den första kvartens uppförslöpning hade de fått ett avstånd på en minut. Efter att Anton Gustafsson tagit hem spurtpriset i Mångsbodarna dröjde det nästan sju minuter innan Johan och Joacim Lantz kom tillsammans med Mikael Ekvall.
När Anton släppte på gasen var det bara Olle mot Mora. Åtminstone såg det ut så ännu vid passeringen i Evertsberg. Men i utförslöporna mot Oxberg var det norrmannen Ebrahim Abdulazziz (VM-fyra på 50 km och gjort 2:15 på maraton), som på en timmes löpning tog in nästan fem minuter på Olle. Avståndet dem emellan var nere på 1 minut och 15 sekunder i Hökberg, då magen för ovanlighetens skull inte var på Olles sidan denna dag.
Skulle fjolårsvinnaren tappa den stora ledningen?
Själv trodde Olle Meijer att han hade 10 minuter till tvåan och att det var Mikael Ekvall som var närmast, då Abdulazziz inte hade någon GPS-tracker. När han fick rapporter om att norrmannen var mycket närmare än så fick han öka för att hålla honom bakom sig.
Med tiden 6:15:19 fick Olle Meijer återigen springa i mål med kransen runt halsen, 3:45 före Ebrahim Abdulazziz.
– Det känns nästan bättre än förra året med tanke på hur spännande det blev den sista biten, sade Olle Meijer. Det blev en liten chock i Hökberg när jag fick veta att det bara var knappt två minuter bakåt.
– Men konstigt nog fick jag mer energi när jag hörde att det var någon som jagade mig. Just energi var det enda som inte stämde i dag. Magen vände upp och ner i Oxberg och efter det blev jag lite låg, men sedan fick jag i mig en halv liter vätska och en gel i Hökberg och kände att energin kom tillbaka så det var ju skönt, vilket gjorde att jag kunde öka tempot igen.
Mikael Ekvall bröt i Eldris. Istället blev det Johan Lantz som knep sin första pallplats i Ultravasan 90, en dryg minut före brorsan Joacim Lantz.
Loppets stora utropstecken var 20-årige Alfons Enell, som sprang i mål som femma. Anton Gustafsson joggade i mål 2,5 timmar efter Meijer, på 63:e plats.
Kveli först att vinna både Vasaloppet och Ultravasan
Norskan Laila Kveli har nu både vunnit Vasaloppet och Ultravasan 90. FOTO: Vasaloppet
På förhand såg damtävlingen ut att bli en defileringsseger för polskan Dominika Stelmach, som var tvåa efter Alexandra Morozova i Ultravasan 2021. Men hon blev utmanad från oväntat håll.
Madeleine Lundell, med SM-guld på 100 km förra året och brons i år, var närmast efter i början. Där bakom gjorde maratondrottningen Isabellah Andersson ett nytt försök i Gustav Vasas fotspår. Hon passerade Smågan som trea tillsammans med Laila Kveli, som vet hur det är att vinna på den här sträckan. Kveli vann Vasaloppet på skidor 2013 och 2014, men gjorde nu debut i en ultratävling till fots. Hon är norska, men bor sedan länge i Sverige med en annan tidigare långloppsåkare, Jerry Ahrlin.
Och det var Kveli som tog upp jakten. Hon passerade Lundell och var uppe som tvåa vid spurtpriset i Mångsbodarna. Men ännu i Risberg (där Isabellah Andersson klev av) var det över tre minuter upp till Stelmach.
Likt Abdulazziz i herrklassen var det i nerförlöporna mot Oxberg som Kveli kom ikapp och förbi Stelmach. Och därefter ökade avståndet, för att till slut vara tio minuter vid målet i Mora.
Det blev alltså en tredje seger i Vasaloppsspåret för Laila Kveli, i hennes debut som ultralöpare. Klockan stannade på 7:18:24.
– Det här var jobbigare än att åka Vasaloppet. Det var kämpigt. Man är liksom utlämnad till sig själv här. På skidor kan man krypa ner i fartställning ibland och ta någon rygg ibland. Men i löpning är det verkligen bara steg för steg hela vägen. Men jag har en förmåga att hålla jämn fart över längre tider, det är väl min styrka. Håller man sig lite kall i början så brukar det kunna hålla bra i längden, sa Laila Kveli efter målgång.
Madeleine Lundell behöll tredjeplatsen, före loppets överraskning, Susanna Sjögren från Falun. Femteplatsen togs av Eleonora Olsmats, som med sina 25 år var klart yngst av tätlöparna. Olsmats har tidigare genomfört Supervasan (Sälen-Mora-Sälen-Mora på rullskidor, cykel och löpning) och vann i somras SM-guld i gång.
Banrekord av Starfelt, Buud på pallen igen
Då 2022 års vinnare Kristofer Låås och Liselotte Hellsten inte kom till start, var fjolårsvinnarna Jesper Lundberg och Erica Lech favoriter att ta sina andra raka segrar.
För Lundbergs del var segern aldrg hotad. Elov Olsson var hela tiden ensam en bit bakom och slutade tvåa, 4:45 efter i mål. Efter ett väldisponerat lopp tog 50-årige Jonas Buud sin första pallplats i Ultravasan sedan sitt klassiska rekord 2015, men nu i sin första start på den halva distansen.
Även om 47-åriga Erica Lech sprang nästan lika fort som förra året var hon aldrig nära segern i år. För första gången blev segertiden under 3 timmar.
Fjolårsvinnaren i Trailvasan 30, Jenny Björnberg, inledde starkast. Under loppets andra halva passerades hon av Malin Starfelt (SM-tvåa i maraton i år och bland annat en fjärdeplats i Fjällmaraton 43K 2019). Starfelt sprang över mållinjen på 2:55:19, nytt banrekord, exakt två minuter före Björnberg. Erica Lech slutade trea.
Musse gjorde debut på Veteran-VM, tog guld och satte svenskt rekord på 5 000 meter. Runner’s Worlds Kenneth Gysing gör också debut på mästerskapet – på 800 meter!
I dag gör jag debut på Veteran-VM på 800 meter, med mer modesta ambitioner. Viktigare än att vinna är att deltaga, som gamle baron Pierre de Coubertins uttryckte det. Det är vackra ord att luta sig emot. Fast jag gissar att Musse inte håller med!
Beräknad tid runt 2.40. När det senast begav sig, för några veckor sedan på Veteran-SM i Karlstad, stannade klockan på 2.40,03. Ambitionen, förhoppningen och drömmen är att kapa fyra hundradelar och gå under 2.40. Att gå till final är lika troligt som att vinna på lotto.
I startlistorna till försöksheaten finns ett gäng pilsnabba gubbar från världen över i klass M65 med tider runt 2.15. Men så är jag också novis på sträckan (tröstar jag mig), det här blir blott mitt fjärde åttahundrameterslopp. Jag är fortfarande i omskolningsfasen från långskubbare till medeldistansare, allt som oftast nynnande på Povel Ramels gamla dänga ”Underbart är kort”. Det är först när jag landat i klass M70 om några år (om benen, och livet står mig bi) som jag hoppas kunna vara på topp i ett medeldistanslopp (i alla fall åtminstone slå mig själv med häpnad).
Internationell stämning
När jag hämtar nummerlappen på Friidrottens hus är stämningen ytterligt internationell, på inomhusbanan kör en trio i linnen med texten Hong Kong på brösten, en man och två kvinnor, löpskolning med ytterst seriös utstrålning. På banan för sextio meter rusar en britt fram i våldsam fart, och vid längdhoppet stretchar en muskulös man i tajts med texten ARGENTINA på låren.
Här har samlats veteranidrottare från alla världens hörn (på spårvagnen hamnar jag bredvid tre kvinnliga deltagare från Filippinerna) och antalet starter i olika grenar ska röra sig om totalt 16 000 under de två veckor mästerskapet pågår.
Det är en hisnande siffra, logistiken bakom får tankarna att svindla. Transporter, tidtagning, ingenting får gå fel. Lyckligtvis är jag bara en tävlande, det känns knepigt nog bara att ta sig till starten. Varifrån ska bussarna gå i morgon, de som ska ta mig till Björlanda?
– Gå till vänster, och till vänster igen, förklarar en glad funktionär på bred göteborgska. Bussarna går framför det stora huset bredvid Friidrottens hus. Det ska till och med finnas pilar ritade på asfalten. Det går inte att missa.
Missad mesh
Jag styr stegen för att hämta ut mitt tävlingslinne. En vänlig dam rotar bland en väldig mängd påsar, och där är det. Jag tänker att jag kanske också skulle piffa upp mig ytterligare med ett par tävlingstajts märkta SWEDEN (det är inte obligatoriskt, det räcker med linne för att få tävla), men då skakar den vänliga damen beklagande på huvudet.
– Tajts, overaller, vindjackor, nästan allt sålde slut redan första dagen, suckar hon. Det är synd att vi inte hade ett större lager, vi har bara ett par T–shirts i extra large kvar.
Vilken tur tänker jag optimistiskt, där sparade jag en massa pengar och lyckligtvis har jag med mig ett par korta tajts i blått, visserligen märkta ”Sweden triathlon”men ändå godkända för lopp. Så jag behöver inte kuta i enbart överdel (s k ”häcklöpning” – naj, den var dålig, men så är jag ju också i Göteborg). Går det riktigt illa i loppet kan jag ju alltid skylla på att jag egeeeentligen är triatlet!
Maxad Musse
Dagen innan gjorde Mustafa ”Musse” Mohamed mästerskapsdebut på 5 000 meter, och det med den äran. Han krossade allt motstånd och tog guld på nya svenska rekordtiden för M45 med 14.41,30. Det blev också Musses första VM-guld i karriären.
Mustafa Mohamed tar VVM guld i M45 på 5000 meter. FOTO Deca Text & Bild
– Det känns bra, framför allt att vinna. Det var huvudsaken, förklarade han efter loppet.
Samtidigt sa han sig ta mästerskapet med ro.
– Det är kul att det är på hemmaplan, i Göteborg. Annars hade jag nog inte gjort det. Jag har inte så mycket att bevisa utan tävlar mer för att det är roligt. Jag har haft mina bästa år bakom mig, jämfört med andra som inte har en karriär bakom sig utan ser det här som sin chans. Det kanske är mer press på dem.
Han kommer också att ställa upp på 10 km väg och halvmaraton och det är inte omöjligt att Musse kommer krossa ännu fler rekord i klass M45.
Meningen med livet
Och så kommer vi osökt in på det filosofiska med veteranidrott. Jag har alltså tagit mig med tåg från huvudstaden, en resa på drygt tre timmar, checkat in på hotell och sedan transporterat mig vidare till Friidrottens hus som ligger en dryg halvtimme med spårvagn från hotellet.
På det övernattning innan tävlingsdagen och sedan ut igen till Friidrottens hus och därifrån går det en buss ut till Björlanda, en färd på ytterligare en halvtimme. Allt detta för att plåga sig runt två varv på en löparbana där mjölksyran ofelbart kommer att stiga upp ut till halsen i sista kurvan och troligtvis ånga ur öronen sista femtio meterna (bildligt talat, men möjligtvis skjuter en och annan vaxpropp ut …).
Är det värt det? Ja det är så värt. Att dra på sig ett gult linne med texten SWEDEN, en sådan chans i livet får man inte många gånger. Men det är också så mycket mer än så. Veteranidrott skapar mening i livet. Hur då mening i livet? Jo, som gamle filosofen och författare Lars Gustafsson en gång uttryckte det, ”vill man finna någon mening med livet då får man skapa den själv”. Den frasen var han i och för sig inte först med, den hade han knyckt från någon tidigare filosof, jag minns inte vilken, kanske var det någon gammal grek.
De gamla grekiska filosoferna fann mening i livet i att filosofera, Lars Gustafsson fann det i att författa (och spela tennis, lysande gestaltat i romanen Tennisspelarna), och vi som springer finner mening i att springa så fort som möjligt. Vad som sedan är mest meningsfullt; filosoferande, författande eller löpande – ja det kan man ju filosofera över.
Nästa stopp: Björlandavallen
På bussen ut till Björlanda får jag sällskap i sätet bredvid av en stadig tyska som berättar att hon dagen innan tagit brons i spjut i klass K45. Hon stöter också kula och ser fram mot nästa år då hon landar i klass K50. Då blir kulan tre kilo lättare.
Jag berättar att jag stött kula en gång och att den nästan landade på tårna, det var något med tekniken. Hon frågar vad jag ska tävla i, jag svarar 800 meter och det har hon också tävlat i som ung. Hon var många kilo lättare då och hade som bästa tid 2.29. På det svarar jag ingenting.
Så kommer vi fram och där sitter ju tre spårvägare på läktaren och vinkar glatt, alla tre ska kuta 800 meter. Patrik, Roger och Hans Tove. Roger som är yngst har också mest hår och ska starta i M60. Där känner sig många kallade, över 80 är anmälda och de tävlande uppdelade på sju heat. Det är lite lugnare i klass M65, bara tre heat och runt 30 startande.
Call room nästa
Det är hårda bud, kommer man försent till angiven tid i call room får man inte delta. Så jag kommer i god tid. Under taket av plast är stämningen tät, det doftar svett och adrenalin. Amerikaner, ungrare, rumäner, britter, en australier – ingen dålig resa för att ta sig till Björlanda för två varv på banan.
Jag får dela bana fyra med Bo-Lennart från Åkersberga. Vi möttes senast i VSM i Karlstad, då gick Bo-Lennart totalt in i väggen på upploppet efter en rasande hård öppning och jag fick glädjen att glida förbi innan mållinjen. Lika roligt kommer jag förmodligen inte få den här gången, misstänker jag.
Starten går och det är inte mycket man kan skriva om ett åttahundrameters lopp, det går ju så fort. Brorsan messade att det väl bara var att kapa en ynka sekund på varje tvåhundring, då skulle det bli PB med råge. Bara se till att inte stumna sista kurvan och ramla i längdgropen, det hade han själv varit nära att göra en gång.
Ja, ja, bröder har man för att de ska jäklas. Jag tar rygg på Bo-Lennart som håller en jämn och stadig fart, tyvärr ingen tokrusning som förra gången. Han ökar i sista kurvan och avståndet ökar, far förbi en rumän på upploppet och från läktaren hör jag ett vrål från de spårvägare som väntar på att få springa, ”UPP MED ARMARNA GYSING, DU TAR HONOM” och jag vevar med armarna som en öländsk väderkvarn i storm och går förbi rumänen och sen en sista växel för slutspurten när VÄGGEN plötsligt dyker upp.
Mjölksyran slår till med full kraft, vänster ben vinglar plötsligt till och jag är på väg ner i brorsans längdgrop med huvet före, men lyckas parera i sista stund. Springer sedan bredbent i mål (för att hålla balansen) men då har rumänen redan slunkit förbi.
Det är lite synd, han kvalificerar sig till final som 12:e och sista man, själv hamnar jag på plats nummer 13. Men otur är det inte, bara riktigt surt – som mjölksyra!
Nya Hyperion Max 2 från Brooks är utvecklad för ett enda syfte – högre fart. Här är allt du behöver veta om denna nya och spännande snabbsko från anrika Brooks!
[ANNONS FRÅN BROOKS] Brooks Hyperion Max 2 lever upp till hypen – och sitt namn. Här får du både maximalt med stötdämpning och maximalt med respons i frånskjutet. Det lyckas Brooks med genom att använda generöst med det kväveinjicerade mellansulematerialet DNA Flash v2.
I kombination med en tydlig rockergeometri och den integrerade Pebax-plattan är resultatet en riktigt fartglad sko. Det gör Hyperion Max 2 till ett perfekt val för både tempopass och intervaller som snabbare långdistanslopp.
DNA Flash v2 – nyckeln till framgång
Hyperion Max 2 har lyfts rejält tack vare att en generös mängd kväveinjicerat DNA Flash 2-material använts i mellansulan. Och då pratar vi inte bara om mellansulans höjd. DNA Flash 2-materialet är både lättare och ger tio procent mer energi i retur än vad föregångaren gjorde.
Brooks har adderat fyra millimeter DNA Flash 2 under hälen, och under framfoten hittar vi nu ytterligare sex millimeter responsiv stötdämpning. Totalt mäter sulplattformen 30 millimeter under hälen och 24 millimeter under framfoten, vilket ger 6 millimeter häldropp.
I kombination med Brooks aggressivt uppåtvinklade rockergeometri RapidRoll ger sulplattformen nu en snabbare övergång från landning till frånskjut. Tack vare den styva SpeedVault-plattan i mellansulan blir just frånskjutet dessutom ännu kraftfullare.
I praktiken innebär detta ett bättre driv framåt i steget – samtidigt som den generösa och fjädrande dämpningen sparar dina ben från stötkrafterna.
Grymt komfortabel ovandel
Den lätta och luftiga ovandelen ger ett tydligt och bekvämt stöd, oavsett hur snabbt eller hur långt du springer. Tack vare den optimala passformen och det sköna materialet är därför komforten nu på den allra högsta nivån.
Yttersulan består av Brooks hållbara Green Rubber, ett gummimaterial som till 25 procent består av återvunnet material. Det är inte bara snällare mot miljön och ger ett bra grepp i höga farter och mot olika typer av underlag – materialet är även extra slitstarkt.
Brooks Hyperion Max 2 lever upp till hypen
Genom att kombinera det superresponsiva premiummaterialet DNA Flash 2 med den aggressiva RapidRoll-geometrin och en styv Speed Vault-platta i Pebax har Brooks fått fram en riktigt bra – och superskön – snabbsko.
Så om du vill springa snabbt utan att kompromissa med komforten – då kan du räkna med att Brooks Hyperion Max 2 lever upp till hypen.
Vi följer The North Face-stjärnan Fanny Borgströms väg tillbaka från en hälbensoperation till att förhoppningsvis kunna tävla igen. Målet: The North Face Transgrancanaria i februari 2025.
[ANNONSSAMARBETE MED THE NORTH FACE] Jag känner hur tårarna rinner ner för min kind, hur de salta dropparna landar på min läpp och blir ett bevis på min oundvikliga reaktion. De föregår ett kaos av känslor inom mig – jag har svårt att sortera om det är nederlag eller lättnad jag känner, framsteg eller ett fatalt misslyckande?
Jag känner mig lika förvirrad som ortopeden känner sig stolt och mallig över den 3D-printade bilden som med millimeterprecision visar den vassa kanten av ben som är kvar sedan en tidigare operation.
Han kollar upp från skärmen igen och förtydligar: ”Jag skulle tro att en till operation är enda lösningen på ditt problem.”
Det första ingreppet
Den 1:a september 2021 satte de kniven i mig första gången. ”En enkel standardoperation” som ortopeden i Umeå uttryckte det. Jag låg vaken under operationen. Hörde ben fräsas bort, kände doften av bränt skinn. Jag var nästan rädd att ramla av britsen när de hamrade bort den onaturligt stora benpåbyggnaden kring min häl som orsakats av år med skav, för små skor och carbonpjäxor.
Jag fick råd om fyra månaders avlastning av hälen innan jag kunde återuppta min träning. Men det gick liksom aldrig att börja om. Så fort jag började belasta så blev det svullet, irriterat och varmt. Det blossade upp som maskrosen viker ut sig en solig vårdag. Jag blev frustrerad och less. Kände mig otillräcklig, som att jag inte var kapabel till att förstå min egna kropp.
Rehab, tvivel och frustration
Därför är den salta ström av tårar som nu rinner ner för min kind ett yttre tecken på det virrvarr av känslor jag upplever. En ny ortoped, en ny teknik för att kolla på foten – men drygt två år senare samma bud. Benet som ligger och skaver från insidan bör opereras bort.
Jag kastas mellan att vilja skrika ut min frustration samtidigt som jag känner hopp. Det kanske finns en lösning, jag saknar kanske inte förmågan att förstå min egna kropp.
Att stå inför en ny period av handikapp och återhållsamhet, rehab, tvivel, bakslag, frustration och förtvivlan känns tufft – men också nödvändigt. På ett sätt känns det som att hela min värld hänger på det här. På ett annat sätt känner jag mig så privilegierad att mitt största problem är att jag inte kan träna inför ett 170 kilometer långt löplopp.
En skonsammare operation
Men snabbt går det. En ny operationstid är inbokad. Eftersom det bara är lite ben som ska skrapas bort denna gång så kan man använda titthålsteknik, en väldigt mycket mer skonsam operationsform, och nu ska jag få sova medan det genomförs.
Tre veckor senare, efter en resa till Gran Canaria där jag hejat på mina lagkamrater som sprungit Transgrancanaria, så öppnar de upp min häl och tar bort ben som har skavt på vänster kant in i hälsenan. Under operationen får de även karva bort en del av hälsenan då det bildats en tuggummi-liknande konsistens mellan hälben och hälsena där skavet varit som störst.
Det blev alltså ett lite större ingrepp än befarat, men den där tuggummiliknande konsistensen förklarar mina problem väldigt tydligt.
Nya målsättningar
Kryckor, smärtlindring och två veckor med endast vickande på tårna ligger framför mig när jag lagom groggy lämnar sjukhuset. Stygnen ska få läka ihop, vävnaden hitta nya ändar att växa ihop med och kroppen ska få utrymme att reparera den skada som en operation ändå är.
Men jag är redan motiverad. Jag är säker på vad min målsättning med det här är: att springa Transgrancanaria i februari 2025.
Så med det i tanken torkar jag bort de sista salta tårarna från min kind, greppar kryckorna och inser att det fina med idrott är att den berör – på så många plan.
FAKTA FANNY BORGSTRÖM Ålder: 30 år Bostadsort: Duved Yrke: Traillöpare i det internationella The North Face-teamet Meriter i urval: Seger i Kia Fjällmarathon 2018 & 2019 EM-silver i Skyrunning 2019 3:a i Ring of Steall Skyrace 2019 4:a i Marathon du Mont-Blanc 2019 Utsedd till årets svenska kvinnliga traillöpare 2019 av Trailrunning Sweden
Äntligen är Veteran-VM i Göteborg igång. Som vi har väntat, alla landets veteranfriidrottare – och alla veteranfriidrottare världen över!Över 8 000 deltagare från 110 nationer har tagit sig till Göteborg för en friidrottsfest i två veckor.RW:s reporter Kenneth Gysing är förstås på plats.
Göteborg har varit värd för Veteran-VM tidigare, det var för 47 år sedan, 1977. Sedan dess har veteranfriidrotten växt till sig år från år, Veteran-SM i Karlstad för några veckor sedan slog deltagarrekord. Här i Göteborg är världsmästerskapstävlingarna utspridda mellan arenorna Stora Ullevi, Slottsskogsvallen och Björlanda, och publiken har gratis inträde.
– Veteranidrotten växer så det knakar, säger Eva–Lena Frick, chef för Göteborgs Friidrottsförbund, vid presskonferensen inför tävlingarna. Det är många som har upptäckt friidrotten på äldre dagar, vi är jätteglada att vi kan välkomna hela världen hit till oss.
Sunneborn är en veteran inom veteranidrott
En av de svenska deltagarna är Mattias Sunneborn, med ett EM–guld och EM–silver inomhus i längdhopp, idag fyllda 53. Efter elitkarriären ville han fortsätta motivera sig idrottsligt och började med veteranidrott.
– Det är lika viktigt att tävla nu som det var då. Enda skillnaden är att det är lite större glädje nu. Nu koncentrerar jag mig mer på andra och önskar att det går bra för mina medtävlande på ett annat sätt än vad jag gjorde innan, berättar han på pressmötet.
– Alla har ju olika utmaningar när de kommer hit. Men det handlar inte om bara om utveckling, jag tror att veteranidrott hjälper till att tänka så att du äter lite bättre, tränar lite mer och kanske får uppleva lite mer.
Han har varit med på VVM tidigare, med störst fokus på längd, 400 meter och 200 meter. Det här blir Sunneborns nionde VVM och den här gången är han också ambassadör för tävlingen. Under tävlingsveckorna kommer han att bli invald som en av de tolv första i VVM:s Hall of Fame.
Världsmästerskap för alla (som fyllt 35)
För att få tävla som veteran måste man ha fyllt trettiofem år (och vara medlem i en klubb). Sriamulu Vallabhajosyula från Indien klarar åldersgränsen med råge, 100 år fyllda ställer han upp i grenarna kula, diskus och gång.
Betydligt yngre är Ingemar Stenmark på 68 vårar, som gör debut som stavhoppare på VVM. Ryktet säger att han tränat en hel del med stav under åren som skidåkare, och att han nu också fått goda råd av Armand Duplantis.
Det kommer naturligtvis bli oerhört spännande att se vad Ingemar kan göra med en stav. För de som vill se honom hoppa stav är det bara att bege sig till Slottsskogsvallen måndagen 19 augusti klockan 16.10.
En annan stor skidåkare som tar sig an VVM är Hans Olsson, som avslutade den aktiva karriären 2015. Här kommer Olsson tävla i spjut, och trettionioåringen har vässat formen tillsammans med svenske spjutkastaren Kim Amb. Se honom kasta spjut på Björlandavallen, 10.00.
Idrottsministern debuterar på 1 500 meter
Jakob Forssmed, vår socialminister tillika idrottsminister, gör debut på distansen 1 500 meter fredag 23 augusti på Björlandavallen (10.55). Han är förstås även känd från Runner’s World, då intervjuad under vinjetten Jag är löpare, där Jakob stolt berättade att han tagit sig under 40 minuter på milen.
Nu väntar vi spänt på vad han kan göra på 1 500 meter. Troligtvis blir det rekord för alla tiders ministrar, ty vem har väl tidigare hört om någon minister som löper 1 500 meter? Heja Jakob!
Jakob Forssmed, idrottsminister, springer 1 500 meter på Veteran-VM.
Till detta, men möjligen kanske inte riktigt lika publikdragande, ställer också Runner’s Worlds utsände upp i VVM. Först på 800 meter torsdag 15 augusti, på Björlanda 13.25, och sedan på 10 km i Slottsskogen på lördag med start 10.00. Rapporter om detta, och mycket mera, följer här på Runner’s Worlds webb. Häng på!
Efter 16 dagar har de olympiska spelen i Paris kommit till sitt slut. Den sista veckan bjöd på olympiska rekord, duellen på 1500 meter, och två revanscher.
Få tävlingar var så omtalade inför spelen i Paris som herrarnas 1500 meter. Efter att ha kastat skit på varandra genom media det senaste året möttes Jakob Ingebrigtsen och Josh Kerr i OS- finalen på distansen D.
Men medan världens blickar riktade mot superstjärnorna kom en amerikan på insidan och snodde rubrikerna. Cole Hocker stod för mästerskapets friidrottsskräll när han vann 1500m- finalen på det nya olympiska rekordet 3.27,65.
Att slå olympiska rekord blev också lite av ett tema för löparna. Maratonloppet hade utmålats som en skräckbana med värme och långa backar. Det hindrade emellertid varken Tamirat Tola eller Sifan Hassan från att springa historiskt snabba lopp.
Tola avgjorde sitt lopp en bit från mål men i damloppet blev det desto mer spännande. Efter 42 kilometer var Sifan Hassan och Tigst Assefa fortfarande sida vid sida. Det var inte förrän på upploppet som nederländskan kunde säkra segern med tre sekunders marginal.
Hassan blev i och med sitt guld den förste löparen sedan 1952 att ta medalj på 5000 meter, 10 000 meter och maraton. Detta sedan hon blivit trea i de två föregående loppen.
Bland de svenska maratonlöparna lyckades Suldan Hassan bäst. I sitt andra lopp på distansen slutade 26- åringen 28:a på 2.11,21.
Carolina Wikström, som var andra svenska maratonlöpare, blev 52:a på 2.34,20.
Revanschen
Efter att ha missat medalj på 1500 meter måste det ha varit en revanschsugen Jakob Ingebrigtsen som stod på startlinjen inför 5000m-finalen. Norrmannen gjorde som han gjort i tidigare finaler på distansen och höll till en början en relativt anonym tillvaro kring mitten av fältet.
Med 500 meter kvar satte världsettan Hagos Gebrhiwet in ett ryck och fick några meter till de övriga. Jakob agerade lugnt och accelererade först ikapp etiopiern och sedan förbi honom till seger på 13.13,66. Grant Fischer knep bronset på 13.15, precis före Dominik Lobalu.
Det fanns förhoppningar om att Andreas Almgren skulle vara med i den nyss nämnda finalen men svensken behövde ställa in sitt deltagande efter en stressreaktion i skenbenet.
Jakob Ingebrigtsen under EM i Rom. FOTO: DECA Text & Bild
Även Faith Kipyegon måste ha varit revanschsugen efter hennes inledning. Kenyanskan förlorade guldet i den upphaussade 5000 meters- finalen på upploppet när hennes landsmaninna Beatrice Chebet spurtade förbi henne. Kipyegon blev sen diskad och av med sin silverpeng för att lite senare få tillbaka den. Finalen på 1500 meter blev hennes andra chans för ett guld.
Efter att Gudaf Tsegay satt upp en hejdlös fart på första varvet, som nog var lite för snabb för de flesta löparna, kunde Kipyegon rinna iväg till vinsten. Klockan stannade på 3.51,29 och nytt olympiskt rekord.
Bakom henne knep Jessica Hull från Australien silvret och George Bell bronset, båda två under 3.53.
Nyss nämda Beatrice Chebet måste vi också ta upp igen. På 10 000 meter tog hon sitt andra guld och måste räknas som en av spelets drottningar.
Silvret i 10 000m- loppet gick till italienskan Nadia Battocletti.
Tidernas final
På 800 meter har resultatutvecklingen varit närmast explosionsartat. Flera löpare har gått under 1.43 och några få även under 1.42.
Finalen levde också upp till förväntningarna. Kenyanen Emmanuel Wanyonyi vann på 1.41,19- den tredje snabbaste tiden någonsin. Världsmästaren Marco Arop tog silvret på 1.41,20 och sommarens utropstecken Djamel Sedjati knep bronset på 1.41,50.
Hela fyra man var under 1.42 i vad som är den snabbaste 800m- finalen genom tiderna.
Senare under kvällen framkom det att fransk polis gjort ett dopingstillslag mot Sedjatis boende i OS- byn. Fortsättning kommer att följa i det här ärendet.
Det fanns hopp om att Andreas Kramer skulle kunna nå en finalplats men svensken åkte ut efter att ha slutat näst sist i sin semifinal.
I damernas lopp gick brittiskan Keely Hodgkinson in med det största favorittrycket. Världsettan har en rekordartat säsong bakom sig men har “bara” slutat tvåa i de fyra senaste globala mästerskapen.
Nu höll hon för trycket och vann damernas 800 meter på fina 1.56,72.
Hodgkinson under VM i Budapest 2023. FOTO: DECA Text & Bild
Skrällmedalj på hinder
Det är tveksamt om den amerikanska hinderlöparen Kenneth Rooks hade fått åka till Paris om han varit svensk. Ingen verkar ha sagt det till honom när han, som var rankad som 23:a, sprang mot guldet med mindre ett varv kvar.
Han tröttnade visserligen något mot slutet och den favorittippade Marrockanen Souffiane El Bakkali kunde ta sig förbi och springa i mål för ett andra raka OS- guld. Rooks kan dock trösta sig med en silvermedalj och ett präktigt personbästa på 8.06,41.
Bronset tog kenyanen Abriham Kibiwot, sex hundradela efter Rooks.
Innan dess hade den andra av favoriter, världsrekordhållaren Lamecha Girma, råkat ut för ett läskigt fall på slutvarvet och blivit utburen på bår. Etiopiern förlorade medvetandet men fick tillbaka det senare under kvällen. Dagen efter kom hans tränare med lugnande besked kring löparen. I ett uttalande meddelade han att “Han är i gott skick”.
I damloppet blev det ytterligare ett olympiskt rekord när Winfred Mutile Yavi vann på 8.52,76. Silvret tog ugandiern Peruth Chemutai, en sekund efter, och bronset gick till Kenyas Faith Cherotich.
Runners World på plats
Tillsammans med New Balance var RW på plats under mästerskapets sista dagar. Vill man se intervjuer och inlägg från OS finns det på våra sociala medier. Alla resultat från OS hittar ni här.
KRÖNIKA. Han har varit med längre än de flesta. Hunnit med att byta både taktik och frisyr. Nu närmar han sig nästa nivå. Förstår vi vad han kan ställa till med?
Vintern 2015 var Sverige inne i den första Andreas Almgren- vågen. Armand Duplantis hade precis bestämt sig för blågult och Abeba Aregawi tävlade fortfarande för Hammarby. I denna veva, som i skrivande stund känns lika främmande som millenniebuggen, gjorde en 17- åring från Partille sitt första mästerskap som senior.
Inför 800 meter på inomhus-EM i Prag var de flesta blickarna riktade mot Almgren, frälsaren för svensk löpning, och det var nog inte många som såg den unge Andreas Kramer. Han blev 27:a och åkte ut i försöken.
Ni kanske vet vad som hände sen, eller inte hände. En kortversion är att Kramer tuggade på, jobbade sig uppåt, utifrån sett utan hinder, utan riktiga toppar, men stadigt bättre. Enligt plan närmade han sig det svenska rekordet. Slog det en dag i Karlstad, fortsatte förbättra det, tog EM-silver, och fortsatte jobba lite till. Nådde mästerskap på löpande band, ofta inga dåliga insatser, men kanske inte de mest sexiga heller.
Någonstans här tappade vi också fattningen på vad han egentligen ställde till med. Han gjorde bra ifrån sig men det glömdes lätt bort, jämnheten Kramer stod för försvann i de andras toppar. När Kalle Berglund tog sig till VM- final 2019, tog sig Kramer till semi som 22- åring. När Andreas Almgren slog upp nya barriärer i vintras, tog Kramer en VM- medalj.
”Till en början likartat”
Det är en förenklad bild, jag vet. Och vi har börjat förstå honom. Han har faktiskt tagit ett VM- silver.
Däremot tror jag inte alla har koll på att Kramer är fjortonde europé genom tiderna på 800 meter, både inne och ute. Han har inte sprungit långsammare än 1.45 på åtta år och tagit sig vidare från försöken i alla mästerskap sedan 2021. Vem har sagt att jämnhet inte kan vara sexigt?
Förr sågs han mest som en frontlöpare som tog täten från start medan vi andra bad till alla gudar att han inte skulle nå väggen förrän mitten på upploppet. Ibland höll det, ibland inte.
Sedan några år tillbaka har Kramer dock målat om bilden av sig själv. Han lärde sig avsluta och komma starkt på upploppet. Där han tidigare dog började han nu leva. Resultatet? Till en början likartat, sen explosionsartat.
Precis som resten av 800m- fältet har Kramer fått en rekordmässig utveckling i år. 1.44 har blivit 1.43. Förra året hade han varit trea i världen med sitt säsongsbästa, nu är han tolva men med häng.
Andreas Kramer inför Göteborgs GP 2023. FOTO: DECA Text & Bild
En nivå till
Ingen svensk har tagit sig till en OS- final på åtta år. Då var det Meraf Bahta som i Rio kom i mål på en bortglömd sjätteplats.
För en svensk herre var det ytterligare åtta sedan någon var i en liknande situation. Mustafa Mohammed, vi har väntat länge.
Självklart ska vi inte väcka några onda andar genom att säga att Kramer kommer ta sig till final. Mycket kan hända och på pappret är han utanför. Det känns dock oroväckande intressant inför semifinalen.
Vid lunch på fredag går Kramer in på Stade de France igen. Han är i den första av tre semifinaler tillsammans med Djamel Sedjati och Ben Pattison. En tredjeplats är realistiskt, en andraplats vore bättre. Topp två och två tider tar sig vidare.
Kramer har redan skrivit historia i år genom att ta VM- medalj och springa under 1.44. Nu kan han göra ett hattrick och dessutom ta sig till OS- final. Arket är tomt, fylld den med ett q, Andreas. Storleken spelar ingen roll.
Tack för den här tiden, välkommen den nya. Den där allt är möjligt och ingen får glömmas. Galenskapens tid är här nu.
Ni får ursäkta om jag tar till överord eller om gamla minnen glöms bort men jag skakar fortfarande efter det jag upplevt. Vad var det vi såg?
Galenskap sägs vara när man gör samma sak men hoppas på olika utfall. Vet inte Jakob det vid det här laget? Han gjorde som han tidigare gjort, fast ännu hårdare, ännu mer, ännu extremare. Resultatet? Ännu mer smärtsamt.
Precis som vi sett i de två senaste mästerskapen tog Jakob täten. Han drog upp i en hisnande fart och fältet sträcktes ut. Kerr la sig bakom och såg ut att få en fin resa. En efter en föll de ifrån, med 600 meter kvar såg Jakob ut att få en lucka.
Men avståndet till de andra krympte och fylldes istället av hans största demon och hans vänner.
Med 200 meter kvar gick tävlingen fortfarande enligt allmänhetens manus. Kerr mot Ingebrigtsen inför 80 000 blodtörstande fransoser. Sida vid sida ett år efter den stora sammandrabbningen.
Vem såg det komma?
Då kom den största jokern in. Han som såg vass ut under de amerikanska uttagningarna, som har hästsvans och vevar med armarna som om han försöker meddela högre makter.
Krysset är alltid ledigt säger man inom fotboll, insidan likaså inom löpning.
Kerr måste trott att allt var klart och kronan var hans när Jakob gick på grund femtio meter från mål. Det var ju också det, spelet hade ju gått enligt hans plan. Problemet var bara att manuset också var skrivet för en av birollsinnehavarna, Cole Hocker.
Den 23- årige Oregonlöparen var collegestjärnan som slog igenom inför uttagningarna 2021. Han har varit med i finaler men trots att han utmärkt sig som en av de bästa avslutarna har han inte lyckats nå guldet, fram tills nu. Nu pressade han sig fram, vevade sig förbi Kerr, fick med sig en landsman och tog sig hela vägen till oändligheten.
När världen stannade stod klockan på 3.27,65. Ingebrigtsens olympiska rekord var slaget och vi kunde konstatera att Kerr tagit silver, Nguse brons och Ingebrigtsen bara blivit fyra på 3.28,45.
Vad betyder det här?
80 000 personer på Stade de France såg en krona fall av en 24- årings huvud. Landa på marken och vara öppen för alla. Hans som var närmast innan slaget nådde inte hela vägen fram, de andra har tagit ett stort steg närmare den.
Den brittiska självbild har också fått sig en törn. Deras huvudman föll ifrån guldet men sprang ändå snabbare än någon landsman tidigare gjort. Istället vann USA mark när två amerikaner tog sig upp på pallen och tre blev topp fem.
Men, vad säger egentligen det här om framtiden? Vi kan konstatera att Jakob återigen misslyckas i ett mästerskap på 1500 meter. Igår skrev jag om viruset som nått det engelska fotbollslandslaget och det finns fog för att undra om Jakob nu fått samma sjukdom, den som gör att man inte lyckas när det väl gäller.
Vi kan också konstatera att Cole Hocker just nu är världens bästa löpare över 1500 meter. Han var smart, det var inte Jakob.
Nederländaren Niels Laros lurar i vassen. 19- åringen blev sexa på 3.29,54. Den andra junioren någonsin att gå under 3.30 och en halv sekund bättre än vad Ingebrigtsen gjorde i samma ålder. Laros tid är nära nu.
Framöver kommer vi inte på samma sätt kunna peka på en, eller för den delen två personer och säga “han kommer vinna idag”. Det vi fick se idag är ett bevis på att framtiden är öppen, ingen kommer längre att sitta säkert. Kronan är till för alla nu.
KRÖNIKA. Ta en kaxig skotte med snabba glasögon och en tatuerad supertalang från sydvästra Norge. Släng in tio andra utvalda jokrar och låt det marinera i tre år. Vad får du? En kamp om ett OS- guld? Nej, ett slag om ett herravälde. This is the fucking 1500 meter.
För tre år sedan ekade läktarna tomma. Cheryout gick på knock men Ingebrigtsen svarade, spurtade och vann. Vi som såg det var överens, norrmannens tid är här nu- all hail the new king.
Knappt 365 dagar senare var vi i chock. En ödmjuk skotte från Edinburgh, med sin pappa som speaker och tränare, hade demolerat Jakob på upploppet. Läst hans krafter, formulerat ett svar och utfört enligt kalkyl. En sensation.
Men tiden på toppen blev kort. En häckpassage senare gick Jake Wightmans fot sönder och han fick spendera vintern i stövel. Wightman var borta och VM- guldet kändes återigen vigt åt talangen från vestlandet. Då vaknade besten.
Redan i OS- finalen 2021 tog Kerr brons efter en bra spurt. Han fortsatte att springa på fina tider men det kan vara svårt att se utmanarna när strålkastarna lyser på kungen. Inför VM 2023 hade han gjort det bra. Att nå en medalj kändes rimligt men längre än så skulle det väl inte gå? Guldet, det var till för en annan. Någon som inte sprang i Brooks- skor.
Men det var något annorlunda med finalen i Budapest. Något nytt som påminde skrämmande mycket om det gamla. Jakob hade något att bevisa, inte något att ta. Han hade varit oslagbar fram till mästerskapet, slagit europarekord och levt under 3.30- gränsen. När den största konkurrenten dessutom försvann i semin kunde väl ingenting stoppa honom?
Jo, det visade sig att ingenting av det där spelar någon roll när Josh Kerr fått samma manual som Wightman. Skotten såg, utförde och vann. Edinburgh-Sandens 2-0.
“Han var bara näste kille”
Efter loppet pratade Ingebrigtsen om sjukdom och att Kerr “bara vara nästa kille”. Det var vad som krävdes, sen var vi igång. Kerr svarade med att le sitt sneda leende och sätta världsrekord på två mile några månader senare. Det var något nytt med den här utmanaren, han höll för trycket, han tog upp kampen, på riktigt. Inga häckpassager var för höga för honom.
När Kerr vann VM- guld i Glasgow stod publiken upp. Jublet när han korsade mållinjen fick tankarna till det fotbollsderby som spelas en uppvärmning bort från inomhusarenan. Den enda som inte var imponerad var Jakob Ingebrigtsen. Han svarade lugnt men skadad att det där rekordet slår han med ögonbindeln.
Lite fler kommentarer och icke kommentarer i media och sen möttes de för första gången.
Kerr vann mile- loppet i Eugene mot Ingebrigtsen som precis kommit tillbaka från sin skada och som faktiskt verkade nöjd trots sin förlust. Sedan dess har skotten bytt tävling mot träning med undantag för de brittiska uttagningarna där han föll. Jakob, har på sin kant levlat upp. Slagit nytt europarekord och sprungit under 3.27 för första gången. Det är där vi är idag.
Jakob är nummer ett
Tack vare de snabbaste tiderna och det olympiska guldet har Jakob fortfarande rätt att skriva nummer ett i sitt visitkort. Det är han som är mannen att slå och det har varit så de senaste tre åren. Om Kerr vinner idag, om britten kan stoltsera med VM- och OS- guld, då tvingas Jakob abdikera.
Britterna är på gång och det här är det tyngsta slaget, distansen med stort D. Vinnaren tar kronan, tronen och allt det andra.
Om Jakob förlorar och hans tid på toppen är slut, kommer vi då börja funderar på om tröskelträningen är det rätta också? I takt med att norrmannen vunnit mark har den träningsmetoden pumpats ut till delar av världen som receptet på framgång. Om han nu inte längre är bäst i världen, kommer vi då börja snegla på vad de andra gör som är bättre? Kommer britternas gamla, tuffa och hårda modell tillbaka?
Upploppet på VM- finalen förra året. FOTO: DECA Text & Bild
Allt det andra
Har vi nu glömt något? Jo, allt det där andra. Vi har gått igenom förutsättningarna i den stora duellen mellan stjärnorna men faktumet är att det bredvid dem finns tio andra utvalda män som kan gå nästan lika långt, och då har vi inte ens nämnt det riktiga bråket.
En av männen i finalen är Narve Gilje Nordås. Ni vet, han som tränas av Jakobs pappa Gjert. Mannen som Jakob och delar av familjen anklagat för våld i nära relation och som nu har blivit åtalad. Jakob och några av hans syskon har brutit kontakten med honom och Gjert har ingen ackreditering till OS.
Förra året spurtade Narve hem ett VM- brons efter en sanslös utveckling under säsongen. I år har hans team anklagat det norska förbundet för mobbning. Nu kommer han stå på startlinjen med sin landsman och före detta träningskompis. Idag har de ingen kontakt. Jag kan inte spekulera i hur det är men konstatera att situationen måste vara tärande.
Bredvid honom finns Cole Hocker. Collegestjärnan som samlat på sig tillräckligt med erfarenheter för att kunna ta en medalj. Han ser bättre och bättre ut för varje dag hans hår växer och hans avslutningar kan nog skrämma både Kerr och Ingebrigtsen.
Hans landsman, Yared Nguse, framstår som den snällaste i fältet och är en av favoriterna till bronset. I de amerikanska uttagningarna satte han upp farten men blev omspurtad av nyss nämnda Hocker.
Neil Gourley och Hobbs Kessler kan blanda sig in i leken och det blir spännande att se nästa supertalang, Niels Laros. Hans tid kommer komma och i år är han inte ensam nederländare i finalen.
Hur går det?
För att blixten inte ska slå ned en tredje gång verkar Jakob försökt lära sig att spurta. På EM i Rom kändes finalerna mest som en vernissage där norrmannen skulle visa upp sin nya konst. Jag vet inte om det räcker för att skrämma Kerr och de andra men det var imponerade att se honom glida ifrån de övriga i 1500 meters finalen.
Timothy Cheryouts plötsliga uppvaknande från de döda kan bli Jakobs räddning. Kenyanen är offensiv och dragvillig. Gör han som i Tokyo och sätter upp farten bäddar han för Jakob som då kan lägga sig bakom. Det är en grej att avsluta när någon annan gjort dragjobbet, en annan om man måste göra det själv. Lyckas Jakob får han skicka ett tackkort till personen som gjort HLR på Cheryout det senaste året.
Å andra sidan har Kerr visat att han steppat upp på alla plan. Det kanske inte räcker för Jakob med hög fart, något annat måste kanske ske? Vadå för något? Ingen aning.
Ifall Jakob gör på samma sätt som tidigare år och försöker dra upp farten själv finns skäl till att intelligenstesta pojken. Galenskap är att göra samma sak men hoppas på olika utfall.
Jag kan inte säga vem som vinner. Inte ens vem jag tror. Bara att tre års väntan når sitt klimax ikväll. Abdikation eller befäst makt. Är vi redo?
Sommarens stora idrottshändelse är förstås OS i Paris. Kan Andreas Kramer ta medalj på 800 meter? Vilken gren har Andreas Almgren störst chans i? Och vem vinner giganternas kamp och det som kan bli tidernas lopp? Här är allt du vill veta om de svenska OS-löparna, stjärnorna och tv-tiderna för tävlingarna på 800 meter till maraton!
OS I PARIS När: 26 juli–11 augusti (friidrottstävlingarna startar 1 augusti) TV-sändningar: Sänds i Kanal 5, Kanal 9, Kanal 11, Eurosport, Discovery plus samt på Max. Aktuellt schema för alla tävlingar:olympics.com
800 m damer: Mästaren, utmanaren och avslutaren
VM i Budapest 2023 – Athing Mu, USA, (t.v) jagar guldmedaljören Mary Moora, Kenya (t.h) samt silvermedaljören Keely Hodgkinson och Jemma Reekie, båda Storbritannien.
Amerikanskan Athing Mu tävlade nästan ingenting förra året för att kunna fokusera på OS. Hon ställde dock upp på VM i Budapest och tog ett brons, trots att hon förmodligen var något nedtränad. Den regerande olympiska mästarinnan avslutade sedan säsongen med att göra 1.54,97, den åttonde bästa tiden någonsin. På meritlistan har hon, förutom ett OS-guld från Tokyo, även ett VM-guld från Eugene 2022. Men i de amerikanska OS-uttagningarna i juni föll Mu – och lyckades därför inte kvalificera sig till OS.
Båda gångerna då Mu stått högst upp på prispallen har brittiskan Keely Hodgkinson varit tvåa. I Diamond League-finalen förra året sprang Hodgkinson in på fina 1.55,19 (tia genom tiderna i världen) men det räckte ”bara” till en andraplats då också – för det var nämligen i det loppet som Mu gick under 1.55. En enda gång har hon slagit Mu. Det var på VM i Budapest 2023 – men då fick hon i stället stryk av en annan förhandsfavorit, kenyanskan Mary Moraa.
I VM-finalen spurtade Moraa ned både Hodgkinson och Mu och tog hem guldet på 1.56,03. Det är också det som är hennes personbästa. Moraa har ett VM-brons från 2022 och ett guld från Samväldesspelen samma år på 800 meter. I finalen i Samväldesspelen gjorde hon precis som på VM och kom starkt på upploppet. Tvåa i den finalen blev för övrigt … Keely Hodgkinson!
På de sista Diamond League- tävlingarna inför OS skickade dock Hodgkinson ett tydligt budskap till sina konkurrenter när hon vann 800 meter på 1.54,61. Den sjätte bästa tiden genom tiderna och den snabbaste på sex år.
Även om Moraa och Hodgkinson får gälla som favoriter in i mästerskapet nu när Mu uteblir finns det flera intressanta namn bakom dem. Hodgkinsons landsmaninna Jemma Reekie har varit i många finaler men aldrig lyckats ta en medalj förrän i vintras när hon blev tvåa på inomhus-VM. Guldet gick då till etiopiskan Tsige Duguma som även hon kan utmana i Paris. Det kan också hennes landsmaninna Habitam Alemu göra. Trots MU:s bortfall kommer USA med ett starkt lag innehållandes Nia Akins, Allie Wilson och Juliette Whittaker.
Dagar och tider för 800 meter damer Kval fredag 2/8, 19.45 Kval lördag 3/8, 11.10 Semi söndag 4/8, 20.40 Final måndag 5/8, 21.45
800 m herrar: Är Kramer vårt största hopp?
Andreas Kramer, Ullevi FK, tar första VM-silvret på 800 meter inomhus.
Andreas Kramer skrev historia när han i mars, som förste svenska herrlöpare, tog medalj i ett VM. I Glasgow spurtade han hem ett silver inomhus. I år har han tagit ytterligare ett kliv och slagit svenskt rekord tre gånger. Han har gått under 1.44 vid två tillfällen och på hans sista tävling innan OS förbättrade han det svenska rekordet till 1.43,13.
En av Kramers styrkor är hans förmåga att, i nästan alla typer av lopp, kunna göra tider kring 1.44-1.45. De senare åren har han också visat att han är en bra avslutare. Får han ihop dessa egenskaper i ett mästerskap kan det räcka långt. En final känns som ett rimligt mål, men ska vi till och med våga drömma om medalj?
Till hans fördel är startfältet på 800 meter jämnt – och har utrymme för skrällar. Till skillnad mot för tio år sedan finns ingen David Rudisha, i stället är det flera som gör upp om guldet. Kanadensaren Marco Arop tog VM-guldet senast och gjorde 1.42,85 i Diamond League-finalen 2023 – men det räckte bara till en andraplats. I stället var det Emmanuel Wanyoni som tog hem det loppet. Kenyanen, som är född 2004, tog revansch från VM – där han blev tvåa – genom att göra 1.42,80.
VM-guldet i vintras gick till amerikanen Bryce Hoppel. Han har även ett inomhus-brons från VM 2022 men har inte lyckats nå pallen utomhus. Som bäst har han en fjärdeplats från 2019. I VM-finalen 2023 slutade han sjua.
800 meter har under sommaren fått ett nästan explosionsartat lyft. Från att endast tre personer gått under 1.43 under decenniet har nu tio löpare gjort det. Bäst är Algerien Djamel Sedajti som gjorde 1.41,46 i Moncao. Med det är han en av tre löpare som varit under 1.42, de andra är nyss nämnda Wanyonyi som gjorde 1.41,58 i Paris och fransosen Gabriel Tual som sprang in på 1.41,61 på samma tävling.
Formkurvan på Sedjati är häpnadsväckande. Han har gått från att vara en stabil 1.43- löpare till att göra den tredje bästa tiden någonsin. Hans vinster i Paris och Monacos Diamond League sticker ut. Båda gånger var han under 1.42. Sedan tidigare har han ett VM- silver från 2022 och får nu ses som favorit in i mästerskapen.
Övriga utmanare är britten Ben Pattison som tog brons på VM i fjol, spanjoren Mohamed Attaoui och kenyanen Wyclife Kinyamal som båda har tider precis över 1.42. Slimane Moula från Algeriet var femma på VM i Budapest men har vunnit tre Diamond League-tävlingar – den senaste så sent som i april i år. Pattisons landsman, Jake Wightman, har ett VM- guld på 1500 meter men kommer nu endast springa 800 meter. Glöm inte bort honom.
Dagar och tider för 800 meter herrar Kval onsdag 7/8, 11.55 Kval torsdag 8/8, 12.00 Semi fredag 9/8, 11.30 Final lördag 10/8, 19.25
Svenskprofilen: Andreas Kramer
Som 17-åring gjorde han sitt första internationella mästerskap. I Prag 2015 sprang Andreas Kramer 800 meter och sedan dess har han bara missat två mästerskap. Tre år efter sin debut, i Berlin 2018, kom så den första medaljen. Efter att ha varit offensiv och tagit täten efter starten slutade han tvåa bakom mästerskapslöparen Adam Kszczot.
Sedan följde sex år med fina tider – men utan några medaljer. Till inomhus-EM 2019 var han rankad som Europaetta men blev ”bara” sjua. Efter att ha sprungit under 1.45 för första gången 2020 och gjort fina 1.45,09 inomhus samma år åkte han ut direkt i försöken på OS i Tokyo året därpå.
EM 2022 slutade med en bitter fjärdeplats, blott två tiondelar från bronset. Trots fina 1.44,57 i semifinalen på VM året efter räckte det inte till final – Kramer blev utslagen.
På inomhus-VM i Glasgow tidigare i år var det dock dags igen. Kramer gjorde inte så mycket väsen av sig under inomhussäsongen men bestämde sig för att åka till VM ändå. Han tog sig vidare från försöken och i finalen valde han en motsatt taktik jämfört med 2018 och la sig sist i fältet.
Ut på slutvarvet var göteborgaren uppe på fjärdeplatsen. Efter att först ha passerat den regerande mästaren Mariano García tryckte han sig förbi belgaren Elliot Crespan fram till andraplatsen.
Silvermedaljen är den första svenska VM-medaljen på medeldistans någonsin av en svensk herrlöpare – och visst känns det självklart att det ska vara Andreas Kramer som tar den? Han har varit en konstant inom svensk löpning de senaste tio åren. Medan andra missat mästerskap på grund av skador och sjukdom har Kramer alltid kommit till start – och nu fick han också ta sig till prispallen.
1 500 meter damer: Drottningen utmanas
Faith KIPYEGON, Kenya, efter sitt OS-guld på 1 500 meter i Tokyo.
Kenyanskan Faith Kipyegon var en av förra årets dominanter. Hon satte världsrekord på 1 500 meter, en mile och 5 000 meter – och vann dubbla VM-guld i Budapest i fjol. Så långt, allting gott? Nja, i säsongens sista lopp blev hon av med världsrekordet på 5 000 meter till Gudaf Tsegay. Etiopiskan har sedan fortsatt 2024 med att springa in på den tredje snabbaste 1 500-meterstiden genom tiderna. Hennes 3.50,30 var en knapp sekund från Kipyegons världsrekord på 3.49,11.
Svaret från Kipyegon lät sig dröjas men det kom med övertygelse. I Paris Diamond League förbättrade hon sitt egna världsrekord med sju hundradelar.
Gudaf Tsegay, Etiopien, kommer att slåss om medaljerna på 1 500 meter.
Men i vassen lurar utmanarna. Nikki Hiltz, som tog silver på inomhus-VM i vintras, vann de amerikanska uttagningarna på det nya tävlingsrekordet 3.55,33. Trea blev världsmästarinnan från i vintras på 3000 meter, Elinor Purrier St Pierre, och tvåa blev Emily Mackay. Samtliga var under 3.56 och gick bland de femton snabbaste genom tiderna.
Den forna världsmästarinnan från Nederländerna, Sifan Hassan, tog brons på sträckan på VM i fjol och på OS i Tokyo. Hon har Europarekordet med 3.51,95. Irländskan Ciara Magean gjorde sin bästa säsong förra året när hon blev fyra i VM-finalen. Hon är åtta genom tiderna på Europalistan med sina 3.55,87 och vann EM- guld i Rom. Laura Muir från Storbritannien går inte heller att räkna bort. Brittiskan har stor rutin och var tvåa på OS i Tokyo, i Paris Diamond League slog hon brittiskt rekord. Liksom Tsegay kommer även Birke Haylom från Etiopien, hon har ett personbästa under 3.55.
Jessica Hull från Australien har också haft en fin säsong och satte världsrekord på 2000 meter på Diamond League- tävlingarna i London. Hon kan utmana.
Men Kipyegon är trots allt favorit och har 14–0 i inbördes möten mot den stora utmanaren Gudaf Tsegay. Men som vi såg i herrfinalen förra året – favoriter vinner inte alltid.
Ur svensk del fick Yolanda Ngarambe en plats av IOK då hon var inkvalad på ranking men nekades den av SOK.
Dagar och tider för 1 500 meter damer Kval tisdag 6/8, 10.05 Kval onsdag 7/8, 12.45 Semi torsdag 8/8, 19.35 Final lördag 10/8, 20.25
1 500 meter herrar: Giganternas kamp
Herrfinalen på 1 500 meter på VM i Budapest 2023.
Blir det tredje gången gillt för Norges Jakob Ingebrigtsen? I två VM-finaler i rad har han blivit slagen av två britter från Edinburgh: Josh Kerr och Jake Wightman. Båda har vunnit genom att lägga in en till växel med 250 meter kvar som Jakob inte har kunnat svara på.
Den norske giganten är regerande olympisk mästare, han har Europa-rekord och förra året var han oslagbar i alla andra lopp – utom VM-finalen. Kanske finns det ett litet frågetecken i år däremot. Ingebrigtsen har dragits med en skada och tävlade inget under vintern. Problemen med pappa Gjert, som Jakob och några av hans bröder brutit med, håller dessutom i sig. Fadern utreds av polisen för våld i nära relationer.
Samtidigt ser den regerande världsmästaren Josh Kerr allt vassare ut. Britten har seglat upp som Ingebrigtsens ärkerival efter VM-guldet förra året. Det har också skickats en hel del syrliga pikar i media mellan dem. Som när Kerr slog världsrekordet på två mile, då Jakob sa till norska TV2 att han hade sprungit snabbare med ögonbindel. Hur Kerr svarade? Genom att med ett snett leende säga ”No comments”.
Enda gången de mötts i år var på mile- loppet vid Diamond League- tävlingarna i Eugene, där vann Kerr. Ingebrigtsen har dock visat på bra form efter det. Hans senaste 1500m- lopp var en maktdemonstration när han vann på 3.26,73- den fjärde bästa tiden någonsin. Kerr, har å sin sida, tävlat sparsamt och föll på de brittiska mästerskapen.
Det är dock inte bara den här duon det handlar om i Paris. Bakom finns amerikanen Yared Nguse, med ett personbästa på 3.29,02. I vintras var han tvåa i VM på 3 000 meter och femma på 1 500 meter. Hans landsmän Cole Hocker och Hobbs Kessler kan också utmana, båda tog medalj på VM i vintras.
Här finns också Ingebrigtsens landsman, Narve Gilje Nordås, som haft en ojämn säsong. Han är en bra avslutare och tog brons i somras. Nordås tränas fortfarande av Ingebrigtsens pappa, Gjert, och relationen med Jakob beskrivs som frostig.
Den unge nederländaren Niels Laros kan också överraska. Som 18-åring var han tia i VM-finalen i Budapest.
Glöm heller inte bort kenyanerna Abel Kipsang och Brian Komen eller etiopiern Samuel Teffera. Och kanske kan Oliver Hoare från Australien eller Neil Gourley från Storbritannien överraska – och frågan är om Timothy Cheyout kan ha vaknat till igen? Det är alltså många herrar med i kampen om medaljerna på 1 500 meter i år – det här vill man inte missa.
För Sverige kommer Samuel Pihlström till start. 23-åringen gör sitt första OS och har haft en fin säsong hittills. Som bäst har han gjort 3.34,51 och är med det fyra genom tiderna i Sverige. Tyvärr råkade han ut för ett fall på EM och bröt handleden, det återstår att se hur mycket det påverkat honom. Pihlström har bra avslutningar och de måste han kunna ta fram om han ska gå vidare under OS.
Dagar och tider för 1 500 meter herrar Kval fredag 2/8, 11.05 Kval lördag 3/8, 19.15 Semi söndag 4/8, 21.15 Final tisdag 6/8, 20.50
3 000 meter hinder damer: Världsmästaren mot världsrekordhållaren
Winfred Mutile Yavi, Bahrain, vann VM på 3 000 meter hinder i Budapest 2023 och är en av de stora favoriterna på OS i Paris.
Bahrains Winfred Mutile Yavi är regerande världsmästarinna och har gjort den näst bästa tiden genom tiderna: 8.50,66. Hennes främsta utmanare är kenyanskan Beatrice Chepkoech. Det är hon som är världsrekordhållare med 8.44,32, en tid hon sprang för fem år sedan. Chepkoech kommer från en bra fjolårssäsong där hon avslutade med att bli tvåa efter Yavi i Diamond League-finalen på 8.51. Hon var tvåa i Budapest-VM och vann VM-guldet i Doha 2019 – men saknar en OS-medalj.
Beatrice Chepkoech, Kenya, utmanar om medaljerna på 3 000 meter hinder.
Bakom henne finns landsmaninnorna Faith Cherotich, som var trea i Budapest, och Jackline Chepkoech.
Etiopien kommer med två löpare där Sembo Almayew får ses som den starkaste löparen. 20- åringen har en Diamond League- seger på meritlistan. Fransyskan Alice Finot och slovenskan Maruša Mišmaš Zrimšek kan också blanda sig i kampen om topplaceringar.
Dagar och tider för 3 000 meter hinder damer Kval söndag 4/8, 10.05 Final tisdag 6/8, 21.10
3 000 meter hinder herrar: Duellen
Soufiane El Bakkali leder före Lamecha Girma på 3 000 meter hinder på OS i Tokyo – en ledning han behöll in i mål.
Etiopiens Lamecha Girma må ha världsrekordet – men det är marockanen Soufiane El Bakkali som är dubbel världsmästare och olympisk mästare. I de fyra senaste finalerna har Girma fått nöja sig med silver.
De här löparna ligger en nivå över de övriga. Girma gjorde 7.52,11 förra året och El Bakkali 7.56,68. Med det var de ensamma om att springa under 8 minuter. Ställningen i inbördes möten leder El Bakkali med 8–2. Senaste gången han fick stryk av Girma på 3 000 meter hinder var i VM-finalen 2019.
Bakom duon Girma och El Bakkali är det däremot rätt jämnt. Här finns bland annat nyzeeländaren Geordie Beamish, en smart löpare med bra avslutning. I vintras vann han VM-guld inomhus på 1 500 meter efter att ha rundat nästan halva fältet på slutvarvet.
Trean på VM 2023 var Abraham Kibiwott. Tillsammans med Simone Kiprop Koech, Leonard Kipkemoi Bett och Amos Serem (fyra löpare anmälda, en är reserv) ska de försvara färgerna för den stoltaste hindernationen av dem alla: Kenya.
Etiopiern Abraham Sime har precis som nyss nämnde Serem ett säsongsbästa straxt över 8.00.
Japanen Ryuji Miura har skrällchans och etiopiern Getnet Wale går inte heller att räkna bort.
Simon Sundström, IFK Lidingö, sprang finalen på 3 000 meter hinder på VM i Budapest i fjol.
Efter mycket om och men återstår det att se om vi får några svenska deltagare. Fyra löpare kvalade in men inga blev uttagna av SOK. Simon Sundström och Leo Magnusson valde då att tillsamans med fyra andra atleter, bland annat Yolanda Nagarmbe, anmäla SOK till idrottens skiljedomstol, Cas. Beslut kommer under veckan.
Vill man läsa mer om det kan man göra det här, här, här eller här.
Dagar och tider för 3 000 meter hinder herrar Kval måndag 5/8, 19.04 Final onsdag 7/8, 21.40
5 000 meter damer: Blir det här tidernas lopp?
Det skedde något unikt förra året. Faith Kipyegon slog världsrekord på 5 000 meter i Paris i mitten av juni med 14.05,20, vann sedan VM-guld och verkade i stort sett oslagbar.
Faith Kipyegon satte världsrekord på 5 000 meter i Paris 2023 …
Sen kom Diamond League-finalen och Gudaf Tsegay. Medan Kipyegon valde 1 500 meter sprang Tsegay 5 000 meter och slog Kipyegons världsrekord – med fem sekunder.
… som Gudaf Tsegay, Etiopien, sen slog – med fem sekunder!
Inte nog med det, Kipyegons landsmaninna, Beatrice Chebet sprang dessutom in på 14.05,92. Det är den tredje bästa tiden någonsin och även det under det förra världsrekordet.
Beatrice Chebet, Kenya, har tredje snabbaste tiden på distansen.
Etiopiskan Letesenbet Gidey, som hade världsrekordet inför 2023, har alltså fått se sig omsprungen av tre löpare. Hon kommer antagligen vara rätt revanschsugen inför 2024 men kommer dock inte till OS i Paris.
Ejgayehu Taye, även hon från Etiopien, var femma på VM i Budapest men har ett personbästa som placerar henne som åtta genom tiderna. Nederländskan Sifan Hassan är nia på den listan och är ofta bra i mästerskap. Senast blev det silver.
Duellen om guldet kommer nog så här på förhand ändå stå mellan Gudaf Tsegay och Faith Kipyegon. På 5 000 meter har de bara mötts en gång, i VM-finalen 2023. Då vann Kipyegon och Tsegay, som inte hängde med när farten skruvades upp, slutade på trettonde plats.
Nu kan sex av de tio snabbaste löparna i världen genom tiderna stå på startlinjen i Paris. Det här loppet har potential att bli något utöver det vanliga.
Dagar och tider för 5 000 meter damer Kval fredag 2/8, 18.10 Final måndag 5/8, 21.10
5 000 meter herrar: Vad kan Almgren göra?
Jakob Ingebrigtsen, Norge, är dubbel världsmästare på 5 000 meter.
Andreas Almgren har haft en smått otrolig inledning på 2024, med svenska rekord på nästan alla lopp han gjort. Därför kittlar det lite extra när vi nu ska in i ett OS. Almgren har visat att han har bra avslutningar och kan hänga med när farten är hög nog för att komma under 13 minuter på distansen. Det kan räcka långt i en OS-final – och är han i form kan det till och med bli en framskjuten placering.
Almgren har dock åkt på ett stort bakslag. På grund av en skada, som hållit honom borta från löpningen, har han fått ställa in en tänkt dubblering på 5000m/10 000m. Nu kommer ha endast att fokusera på den kortare distansen. I de två senaste mästerskapen har en bra avslutning och en tid kring 13.10 räckt för medalj. Frågan blir dock hur mycket kommer denna skada att ha påverkat Almgren? Svaret får vi den sjunde augusti.
En som har visat att han kan spurta när det gäller som mest är Jakob Ingebrigtsen. Både på VM i Eugene 2022 och i Budapest 2023 gick han från bedrövad silvermedaljör på 1 500 meter till att bli världsmästare på 5 000 meter. Båda gångerna avgjorde han med starka avslutningar – i Budapest med bara ett fåtal meter kvar till mål. Räkna med att han kommer att vara stark när klockan ringer.
Silvermedaljören från förra året, Mohammed Katir, kommer däremot inte till start. Han har blivit avstängd för brott mot dopingreglerna efter att ha missat tre tester. I stället kommer Ingebrigtsen att utmanas av världsrekordhållaren Joshua Cheptegei, Uganda, som också är regerande olympisk mästare.
Även etiopierna Selemon Barega och världsettan Hagos Gebrhiwet är starka namn. Gebrihiwet gjorde den näst bästa tiden någonsin när han i Oslo sprang in på 12.36,73. Räkna heller inte bort Cheptegies landsman Jacob Kiplimo. Han har världsrekordet på halvmaraton och var femma på VM i fjol. Grant Fischer från USA verkar också ha hittat formen igen efter ett tyngre 2023.
Skrällchans har fransmannen Jimmy Gressier. Han var bra med i VM-finalen förra året men hade inte den sista ”kicken” och slutade nia. Han har dock börjat året bra med 27.07 på 10 kilometer landsväg i mars. Schweizaren Dominic Lobalu ser också starkare och starkare ut.
Dagar och tider för 5 000 meter herrar Kval onsdag 7/8, 11.10 Final lördag 10/8, 20.00
10 000 meter damer: Etiopisk dominans i år igen?
Kan Sifan Hassan, Nederländerna, ta trippeln i Paris?
Förra året var sex kvinnor under 30 minuter på 10 000 meter, där Gudaf Tsegay var bäst med 29.29. I den rafflande VM-finalen var det också hon som tog guld efter att nederländernas Sifan Hassan snubblat i ledning med ett tiotal meter kvar till mål.
Så om det är någon som är revanschsugen i Paris, lär det vara Hassan. Två gånger har nederländskan försökt att vinna trippeln: 1 500, 5 000 och 10 000 meter. Närmast var hon på OS i Tokyo där hon tog två guld och ett brons. Blir det tredje gången gillt i år? Det är på 10 000 meter som hon är regerande olympisk mästare – och hennes personbästa på 29.06 placerar henne som tvåa i världen genom tiderna.
Världsrekordet hölls av Letesenbet Gidey men blev slaget av kenyanskan Beatrice Chebet i början av året. Chebet blev då första kvinna att springa under 29 minuter när hon gjorde 28.54,14. Mästerskapet i Budapest förra året slutade med ett silver för henne. Bronset gick då till Ejgayehu Taye som fullbordade den etiopiska trippeln. Deras landsmaninna Gudaf Tsegay gör precis som Hassan gjorde 2021 och anmäler sig till 1500-5000-10 000 meter. Hur mycket orkar hon?
Nyss nämnda Chebet har inget VM- guld på banan men två medaljer på 5000 meter.
Brittiskan Eilish McColgan har vunnit Samväldesspelen på sträckan så sent som 2022 och får ses som en outsider.
Dag och tid för 10 000 meter damer Final fredag 9/8, 20.55
10 000 meter herrar: Ingen Almgren men spännande lopp ändå
Det blev en fjärdeplats på EM i Rom tidigare i somras. Kan Almgren ladda om för en OS-final på distansen?
I USA gjorde Andras Almgren den tredje bästa tiden någonsin av en Europé. Hans 26.52 var en kross av Jonny Danielsson klassiska svenska rekord med över en minut. 10 000 meter på OS kändes därför extra spännande i år. Men sedan några veckor tillbaka står det klart att Almgren behövt stryka sig från distansen på grund av en överansträning. Den potentiella topplaceringen kommer gå till någon annan.
Som till exempel amerikanerna Grant Fischer och Nico Young som båda var före Almgren i hans rekordlopp i Dana Point. Fischer har det amerikanska rekordet på 26.33. Det amerikanska laget kompletteras även av Woody Kincaid som sprungit fem sekunder långsammare än Almgren.
Världsrekordhållaren och den trefaldiga världsmästaren Joshua Cheptegei från Uganda får ändå ses som favoriten. Landsmannen Jacob Kiplimo kan utmana och samma gäller för etiopierna Selemon Barega och Berihu Aregawi. Från Kenya kommer Daniel Ebenyo till start.
Fransosen Jimmy Gressier är en av få européer som sprungit snabbare än Almgren på 10 kilometer landsväg, och kommer bäras fram av hemmapubliken.
Dag och tid för 10 000 meter herrar Final fredag 2/8, 21.20
Maraton damer: Andra gången för Wikström
Carolina Wikström, Uppsala IF, under adidas Stockholm Marathon i år.
Carolina Wikström stod över VM förra året för att bara fokusera på årets OS. I Sevilla kvalade hon till spelen i Paris genom att göra 2.24.30. Men innan dess sprang hon faktiskt också den näst bästa svenska halvmaratontiden någonsin med 69.39.
I Tokyo-OS slutade Carolina på en fin 22:a plats och var sjunde europeiska. Hon visade redan då att hon kunde klara av värmen – en erfarenhet hon kommer behöva använda sig av i sommar igen.
Som tidigare skrivit har Sifan Hassan försökt sig på en trippel under mästerskapen förut. I år kommer hon dock att höja insatsen och gå för en kvadrupel. Alltså 1500, 5000, 10 000 och maraton. En prestation som låter omänsklig. Hon är inkvalad på alla fyra och på maraton är hon med sina 2.13,44 rankad som tvåa efter världsrekordhållaren från Etiopien, Tigst Assefa.
Senast på OS i Tokyo blev det dubbelt kenyanskt då Peres Jepchirchir vann före Brigid Kosegei. Bronset knep amerikanskan Molly Seidel.
Men med troligtvis hög värme och en tuff bana lär de snabba tiderna utebli. Kanske ger det utrymme för skrällar?
Dag och tid för maraton damer Final söndag 11/8, 08.00
Maraton herrar: Hassan är första svenska maratonherren på OS – på 28 år!
Suldan Hassan, Ullevi FK, har det svenska rekordet på maratondistansen.
Inte sedan 1996 har Sverige haft en manlig maratonlöpare med i ett OS. Då, i Atlanta, var det Runner’s Worlds egna Anders Szalkai som sprang. I Paris blir det Suldan Hassan, född 1998.
Suldan blev klar genom att göra 2.07.30 i Sevilla tidigare i år, och han slog då det svenska rekordet med en minut. Det som gör prestationen ännu bättre är att Suldan gjorde detta i sitt första maratonlopp – det kan alltså finnas mer att hämta för den unge löparen från Göteborg. I sitt rekordlopp bommade han dessutom nästan alla vätskekontroller.
Det har han däremot inte råd att göra i Paris om det ska bli en rolig dag. Värmen kan spela en avgörande roll – en faktor som riskerar att göra den redan tuffa banan ännu tuffare.
Redan nu är det klart att Eliud Kipchoge kommer till start. Kenyanen är dubbel olympisk mästare på distansen och gör kanske sitt sista OS i Paris. Kipchoge hade världsrekordet men blev av med det till Kelvin Kiptum som sedan tragiskt gick bort i en bilolycka. Kipchoges tid på 2.01.09 är därmed den snabbaste som någon i startfältet har gjort.
Dag och tid maraton herrar Final lördag 10/8, 08.00
OS I PARIS När: 26 juli–11 augusti (friidrottstävlingarna startar 1 augusti) TV-sändningar: Sänds i Kanal 5, Kanal 9, Kanal 11, Eurosport, Discovery plus samt på Max. Aktuellt schema för alla tävlingar:olympics.com
Krönika. Den ena försvann, den andra också. Nu står britternas hopp till hon som aldrig gjort det förut. Lyckas hon är vägen öppen. Upp till bevis nu, Keely.
Det har viskats om det ett tag, kanske till och med i två år. Britterna är på gång igen. Under det senaste decenniet har landet sprungit ut världsstjärna på världsstjärna. Från norr kom först Chris O´Hare, sen Laura Muir, Jemma Reekie, Jake Wightman och Josh Kerr. Från söder Ben Pattison och från någonstans däremellan, Keely Hodgkinson.
Nu har de samlat på sig tillräckligt med huvudpersoner för att det ska bli rimligt att prata om britterna som kungarna över medeldistansen. Att de ska ta medalj i varje lopp utom hinder vore ett lågt ställt mål men efter gårdagens semifinaler på 800 meter kan självbilden få sig en rejäl törn.
Först rök unga Phoebe Gill. 17- åringen, som är ett bevis på att talangerna fortsätter springa, räckte inte till i semifinalen och hade ett tufft upplopp. Om det någonstans var en del av en kalkyl i plan B var nästa fall desto tyngre när Jemma Reekie återigen misslyckades i ett mästerskap.
För de som trodde att hon bedrivit exorcism genom VM-medaljen i vintras var gårdagen ett smärtsamt uppvaknande. Reekie, som har den näst bästa tiden i världen i år, la sig som tvåa på ytterdelen av bana ett. Försökte säkra andraplatsen och direktkval (väl?) men stumnade på upploppet. Historien är det enda som upprepar sig, den här gången räckte det inte ens till final för skotten.
“Det startade 2021”
En gång i tiden hette de brittiska löparna Coe, Ovett och Cram. Då var det herrsidan som dominerade. 20- talets britter har läst historien, synat och höjt insatsen. Nu är damerna också med på tåget och ska de lyckas vinna tillbaka medeldistansen är damernas 800 meter det första slaget. Kompanjonerna är borta och drömmen om en dubbel eller trippel likaså, men Keely Hodgkinson är kvar.
Etta i världen i år, sexa genom alla tider. Ingen har slagit henne på 800 meter 2024. Det måste väl kännas rätt betryggande? Njaaa, utanför europamästerskapen har hon “bara” blivit tvåa.
Det startade 2021 när den lika gamla amerikanskan Athing Mu vann OS- guld. På VM året efter var det samma visa och även på samväldesspelen blev hon tvåa, då omspurtad av kenyanskan Mary Moraa.
Ny chans 2023 men ingen förbättring. Det spelade ingen roll att Hodgkinson för första gången slog dominanten Mu i en final när hon återigen blev omspurtad av Mary Moraa på upploppet. Silver, igen.
Hogdkinson under VM 2023. Inför mästerskapet var hon snabbast i världen. FOTO: DECA Text & Bild
“Där startar britternas öde”
Den som hängt med i löparkretsarna vet att Mu inte kommer till OS efter ett fall i de amerikanska uttagningarna. Det går därför att säga att det inte är någon tvekan om vem som är favorit.
Hodgkinsons största motståndare är historien om henne själv. Det krävs mycket för att bryta trender och det måste hon lyckas med ikväll. Förlorar hon finns det fog för att undra om hon drabbats av samma virus som det engelska fotbollslandslaget. Ni vet, det som gör att man aldrig riktigt lyckas nå hela vägen fram i mästerskap.
Om Hodgkinson blivit drabbad kommer vi under resten av spelen också ställa frågan kring vilka fler som insjuknat. Kan Kerr också blivit smittad? Kommer gulden aldrig att komma “hem”?
Å andra sidan, skulle hon vinna så ligger vägen öppen för brittisk dominans. De kommer ha fått en flygande start som säkerligen kan ge svallvågor. Ingen kommer heller kunna säga att Hodgkinson inte är en vinnare om hon vunnit det största.
Ikväll 21.47 går starten för 800 meter. Utöver Hodgkinson kommer kenyanskan Mary Moraa. Vinner hon har hon tagit över både VM- och OS- titeln från Athing Mu. Ha koll på henne när upploppet börjar, där startar britternas öde.
Friidrotten på OS har dragit igång och den första svenska löparen har gått in i spelen. Samuel Pihlström åkte ut ur försöken trots fina lopp.
På förhand var det ett tufft heat som Pihlström hamnade i under OS- debuten. Det innehöll världsmästaren Josh Kerr och sub 3.30- löparna Yared Nguse, Biran Komen och Narve GIlje Nordås. Dessutom fanns spurtstarke tysken Robert Farken med.
Trots ett fint lopp där Pihlström ryggade Nordås föll han tillbaka på upploppet och slutade åtta på 3.36,80 (topp sex vidare till semifinal). Nytt för i år är dock att det inte betyder respass. Istället fick Pihlström en ny chans i återkvalet som gick dagen efter.
I återkvalet tävlade alla som åkt ut och som inte blivit diskade eller fått en DNF eller DNS om de sex sista platserna. Ett nytt fint lopp av Pihlström där han kom bra på slutet gjorde att han var snubblande nära en semifinal. Men istället för avancemang blev det en snöplig fjärdeplats för svensken där topp tre tog sig vidare.
Han kan dock glädja sig åt att tiden 3.33,58 inte bara är nytt personbästa utan också den nästa bästa tiden någonsin av en svensk. Han passerar både Emil Danielsson och den förre detta rekordhållaren Kalle Berglund på topp tio listan genom tiderna. Kalle, som hade det svenska rekordet fram tills förra året, gjorde sin tid, 3.33,70, när han blev nia i VM- finalen 2019. I år räcker 3.33,58 inte ens till en semifinal.
Det ska också nämnas att Pihlström råkade ut för en knuff i återkvalet av britten George Mills. Sverige la in en protest men den avslogs efter överläggning mellan domarna.
Almgren nedpetad
Även på 10 000 meter gick det fort. Efter ett rafflande lopp kunde världsrekordhållaren Joshua Cheptegei från Uganda ta hem guldet på ett nytt olympiskt rekord, 26.43,14. Silvret gick till Berihu Aregawi och bronset knep Grant Fischer.
I och med att spanjoren, Thierry Ndikumwenayo, blev nia på 26.49 petades Andreas Almgren ned från trea till fyra genom tiderna i Europa.
Almgren valde att inte tävla på 10 000 meter på grund av en skada och går istället in i spelen på onsdag då försöken på 5000 meter startar.
OS- debut för Andreas Almgren under veckan. FOTO: DECA Text & Bild
Favoritfallen
Två av de tre britterna i damernas 800 meter fick respass i semifinale. Både Jemma Reekie, som är tvåa i år på världsrankingen, och unga Phoebe Gill åkte ut. Bara favoriten Keely Hodgkinson är kvar.
Även Oliver Hoare är borta från tävlingarna. Australiensaren, som vann den senaste Diamond League- tävlingen, åkte ut i återkvalet på 1500 meter.
Dessutom möttes Jakob Ingebrigtsen och Josh Kerr för första gången i semifinalen på 1500 meter. Kerr var före norrmannen men det är inget resultat som vi ska lägga någon större vikt på då båda endast såg till att ta sig vidare till final.
Vill ni läsa mer om OS kan ni göra det här och här. Alla resultat från OS hittar ni här.
