Blog

Sommarens SM vecka där flera sporter samlas för att utse sina SM medaljörer 2017 pågår för fullt i Borås. Individuellt inom löpningen är det endast 100 km distansen som avgörs under veckan, även om löpningen ingår som moment i redan avgjorda sprinttriathlon distansen och vid lag SM i friidrott för klubblag som precis som 100 km distansen avgörs på SM veckans sista dag.

På plats i Borås finns fjolårets 100 km mästare i både herr och damklass genom Götas André Rangelind och Tjalves Frida Södermark. Loppet startar kl 08.00 på fredagsmorgonen och avgörs på en 5 km slinga. Både André och Frida siktar på att försvara sina titlar. Runner´s World stämde av kort innan loppet kring formen och taktiken.

ANDRÉ:

Hur är formen André?
– Jo, den vill jag påstå är god. Det känns riktigt bra, och det har gått bra på kortare lopp under året.

Hur ser du på loppet och vad har du för målsättning?
– Säsongen stora mål är Ultravasan, så jag ser det SM som ett led i träningen mot det loppet, men samtidigt vill jag givetvis vinna precis som i fjol. Jag kommer inte jaga någon bra tid om jag inte behöver för att vinna. Så jag vill helt enkelt vinna med så liten ansträngning som möjligt, samtidigt är 100 km ingen enkel sak.

Innebär det att du kommer gå ut med den manliga löpare som springer snabbast?
– Det har jag inte riktigt bestämt än. Det är möjligt att jag springer i mitt tempo ändå, även om det blir i en väldigt kontrollerad fart.

Vad är en väldigt kontrollerad fart för dig på 100 km?
– Det blir 4.30 minuter per kilometer. Men krävs det får jag givetvis försöka springa snabbare för jag vill verkligen försvara mitt SM guld. (4.30 min/km ger 7,5 timmar på 100 km, och 2016 vann André på 6 timmar och 51 minuter)

Har du kollat in årets 5 km varv bana där SM avgörs?
– Ja, jag körde ett varv på banan innan, även om jag sprang åt fel håll. Den är lite småkuperad, kanske inget man kommer tänka på de första varven, men sen kommer det nog kännas.

Till sist, kör du vidare med energiintag under loppet genom välling?
– Jajamän vällingen är kvar, men jag har ju mer grejer än det som gel, cola och banan. Min sambo kommer langa, så jag hoppas det räcker med vätska och energi var 5:e km.

FRIDA:

Är du på plats i Borås och laddad inför SM loppet på 100 km?
– Ja, jag har precis kommit hit. Jag liftade från Gislaved, och fick lift trots att jag nog såg ut som en ”baglady” med en stor påse alla mina tomflaskor som jag ska ha till loppet.

Kul sätt att ta sig till SM loppet, och lite typiskt Frida. Hur är formen för dig?
– Formen är god, den bästa någonsin om jag ser till året hittills. Jag har sprungit snabbare än någonsin på både 10 km där jag gått från 40 minuters löpare till att vara stabil 39 minuters löpare och på halvmaran är jag nere på 1.20.

Kul att formen är på plats, ska du springa fort imorgon också?
– Jag skulle nog kunna sikta mot snabbare tider än vad jag nu kommer göra för det kommer andra lopp senare i sommar med bland annat Ultravasan. Men jag vill springa på pers, och sen får vi se hur mina konkurrenter springer. Jag går för vinst, och sen får vi se hur snabbt det blir.

Har du någon tanke kring utgångsfart?
– Jag kommer öppna så att det kan bli en sluttid på runt 7 timmar och 45 minuter. Men jag är glad om det blir under personbästat på 7.51 också. (Frida vann SM 2016 på 8.03)

Det har hittills varit din bästa säsong på kortare lopp hittills, vad är det som gjort dig snabbare?
– Ja, jag har tränat lite mer löpteknik. Jag har fått konkreta och handfasta tips som har gett resultat tack vare att jag inte bara jobbat med dom någon gång utan mer jobbat kontinuerligt. Allt från fot-isättning till rörlighet så jag får ut steget bättre, till hur kroppens position är när jag springer. Sen har jag tränat lite mer fartträning. Så den kombinationen har onekligen gett resultat.

Nu när du nu går in för att försvara din titel och dessutom på en bra tid, har du några planerade knep att ta till om det tar emot?
– För mig handlar det om energiintag och det mentala. Jag med mig några nödraketer i energiväg som jag kan ta till om jag kommer till en punkt där jag absolut inte vill äta någonting. Så jag har köpt lite barnmatspuré, som är energirik och lätt att få i sig. Så det är en liten reserv. – Sen har jag världens bästa support genom Annika Nilrud, som vet vad det handlar om och som säkert kan peppa och trigga mig.

Rent mentalt gäller det att tänka att ingen annan ställt mig på den här banan för att springa 100 km. Det är jag själv som vill, och det är jag själv som tränat 20 timmar i veckan för att jag ska klara av det bra. Så just att jag gör det för min egen skull är viktigt. Sen om det ändå tar emot kan man se fram mot att det blir några härliga njutfulla dagar efter loppet som belöning för den insats man gör.

Runner´s World önskar André och Frida och alla 100 km SM löpare lycka till i Borås!

För att både inspirera och guida i träningen mot att klara av Lidingöloppets 3 mil på bästa sätt erbjuder Saucony tillsammans med Runner´s World och coacherna Emma Igelström och Anders Szalkai ”Run Your World Lidingö”. En träningsgemenskap där vi via sociala medier/webben och några träningsträffar peppar varandra så träningen blir ännu roligare och än mer givande. Run Your World helt enkelt!

GRUPPEN Run Your World: Lidingö (RYWL)
Innan start genomförde vi en kort undersökning bland er som redan är med i gruppen, och så här ser det ut nu när vi drar igång:

• 47 % killar, 53% tjejer
• 70 % ligger i åldersspannet 29-49 år, men både äldre och yngre löpare är med!
• 50 % av er gör debut i Lidingöloppet. 8% har gjort 5 LL eller fler.
• 25 % har tidsmålet 2.45-2.59, medans 15 % har kvarten snabbare och långsammare som mål.
• 42 % av er kör 3 löp-pass per vecka och runt 24 % springer 2 pass i veckan.
• Mer än 6 av 10 kör någon form av styrka varje vecka.

Är du inte redan med? Klicka in här och anmäl dig, så får du nästa tränings-mejl!

PEPP VIA PROGRAM OCH INSTRAGRAM
På instagram samlar vi våra träningsbilder under @RunYourWorldLidingö och under hashtag #RYWL samlas alla våra bilder. Är du inte med på Instagram kan du kolla in här för att få träningsinspiration.
Sommarens bästa träningsbilder kommer belönas med ett ”träningskit” från Saucony och en fri helårsprenumeration på Runner´s World. Så skicka in dina bilder från din träning, det kan inspirera många!

TRÄNINGSTRÄFFAR
Vi kommer även genomföra 2 träningsträffar innan Lidingöloppet för de som har möjlighet att ta sig till Grönsta Gärde på Lidingö två onsdagar. Så notera gärna redan nu ner onsdagarna 23/8 och 13/9. Då ses vi kl 18.00 på Grönsta Gärde och kör ett pass på runt 75 med inspiration och fokus mot loppet!

TRÄNINGEN
Lidingöloppet är en klassiker bland svenska lopp. Det som gör loppet unikt är dess utmanande och vackra banprofil på mestadels fina stigar i skogsterräng ute på Lidingö.  
30 kilometers distansen är juvelen i Lidingöloppshelgen, och att ta sig an de 3 milen i den kuperade terräng är en riktigt tuff utmaning. Det gäller hitta flytet och rytmen i de återkommande backarna, och sen gäller att träning inför loppet varit så bra att du har kraft som räcker hela distansen.
För att bemästra detta på bästa sätt erbjuder RYWL ett enkelt träningsprogram i PDF form där du även varje söndag får ett mejl med mer detaljerade tips kring veckans pass.

KLICKA HÄR SÅ SER DU VÅRT 12 VECKORS LIDINGÖLOPPS PROGRAM I PDF FORM

DETALJERNA
TRÄNINGEN vecka 1 av 12. (Vecka 27 i kalendern)
I programmet utgår vi från att de flesta normalt sett kör 3 pass i veckan. Så grundstommen är 3 pass. Dessa är nu placerade på måndag/torsdag och lördag. Du som vill följa dessa pass, placerar dock in dom på de dagar det passar dig!! Anpassa till din vardag. Det går utmärkt att bara plocka ut enskilda pass. A och O oavsett hur du tränar är att ha träningskontinuitet och att du får in regelbunden löpträning.

Pass 1, vecka 1:
Ett enkelt ”distanspass”, vilket innebär sammanhängande löpning i din för dagen bekväma fart. Farten får variera dag från dag, och det viktiga är att du inte kör dessa pass för fort. Distansen lägger grunden, underhåller statusen för en van löpare och utvecklar kapaciteten för dig som inte tränar så mycket löpning.

• Tidsmål snabbare än 2.00: 11 km på runt 50 min. (4.25-4.30 min/km)
• Tidsmål på 2.15: 10 km på runt 47-49 min. (4.45-4.50 min/km)
• Tidsmål på 2.30: 9 km på runt 46-47 min. (5.10 min/km)
• Tidsmål på 2.45: 8 km på runt 45-46 min. (5.40 min/km)
• Tidsmål på 3.00: 7 km på runt 43 min. (6.10 min/km)
• Tidsmål på 3.15: 6 km på runt 39 min. (6.30 min/km)
• Tidsmål på 3:30: 5 km på runt 35 min. (7.00 min/km)
• Inget tidsmål. Ha som mål att vara ute och igång i 40 minuter. Ta gångpauser om du behöver för att det ska bli ett distans för dig.

Kör du på puls kan ditt snitt på passet ligga på 70-75% av din maxpuls. 

Pass 2, vecka 1:
Korta intervaller. Värm upp med lugn jogg på 10-15 minuter (snabblöpare 4-5 km). Uppvärmningslöpningen tar dig till en intervallsträcka där du vet att du kan springa på utan stopp, utan allt för tufft underlag och utan större kupering. Så helst flackt idag. Backar kommer framöver.
Lite rörlighet och sedan kan du får att få upp pulsen och farten köra en kort rusch på 60-80 meter i din snabba fart. Sedan är det 40 sekunders intervaller som gäller, där du vilar lika länge som du sprang. (40 sekunder)
Hitta din för dagen bekvämt snabba faret och se detta som en uppstart och ett pass där du efteråt ska vara nöjd men ha känslan av att du kunde springa snabbare. Starta gärna lite för lugnt så du kan öka upp farten efterhand så dina sista intervaller blir dina snabbaste. 

• Tidsmål snabbare än 2.00: 20 x 40 sekunder. Runt 3.00 min/km. Du hinner ca 220 meter per intervall.
• Tidsmål på 2.15: 20 x 40 sekunder. Runt 3.20 min/km. Du hinner ca 200 meter per intervall.
• Tidsmål på 2.30: 15×40 sekunder. Runt 3.38 min/km. Du hinner ca 185 meter per intervall.
• Tidsmål på 2.45: 15×40 sekunder. Runt 4.00 min/km. Du hinner ca 165-170 meter per intervall.
• Tidsmål på 3.00: 15×40 sekunder. Runt 4.20 min/km. Du hinner ca 155 meter per intervall.
• Tidsmål på 3.15: 10×40 sekunder. Runt 4.35 min/km. Du hinner ca 145 meter per intervall.
• Tidsmål på 3:30 och inget tidsmål: 10×40 sekunder. 
  Runt 5.00 min/km. Du hinner ca 130 meter per intervall.

Efter intervallerna varvar du ner med riktigt lugn jogg 5-15 minuter. För er som siktar på riktigt snabba tider kan gärna uppvärmningen och nedjoggen ge lite mer volym via att du springer 4-5 km innan och efter passet. Glöm inte köra lite lätt stretch/rörlighet efter passet för framförallt vader/lår och höftböjare!

Pass 3 vecka 1:
Långpasset är nyckelpasset inför Lidingö. Nu i uppstarten får och kan du gärna köra utan alltför stort kupering, men längre fram är det bra om du kan köra hela eller delar av ditt pass på kuperad skogstid. Men idag utgår vi från ett pass på utan så mycket backar. 
90 minuter, 1,5 timme, är målbilden. Din för dagen lugna fart och egentligen finns ingen fartbegränsning i hur långsamt du får springa, bara du har ditt naturliga steg. Du som inte alls kört så långt innan och du utan tidsmål blandar löpningen med regelbundna gånginslag var 10 minut på 0,5 minuter åt gången. Du som kan kör på i din lugna fart.

• Tidsmål snabbare än 2.00: 19-20 km. (4.30-4.40 min/km)
• Tidsmål på 2.15: ca 18 km (4.50-5.00 min/km)
• Tidsmål på 2.30: ca 17 km (5.20 min/km)
• Tidsmål på 2.45: ca 15-16 km (5.50 min/km)
• Tidsmål på 3.00: ca 14-15 km (6.15-6.20 min/km)
• Tidsmål på 3.15: ca 13-14 km (6.40 min/km)
• Tidsmål på 3:30: ca 12-13 km (7.00 min/km)
• Utan tidsmål: 90 minuter där du blandar löpning med gång. Ta en halv minuts gångavsnitt var 10 minut och din lugna fart där emellan.

Kör du med kupering redan nu kan du direkt addera 5-15 sekunder per kilometer långsammare. Ta gärna med dricka ut på passet för att träna dricka, slippa gå tom och för att redan under passet optimera din återhämtning.

Extrapasset för snabblöpare:
Tröskelpass där du efter en uppvärmning kör 5 x 5 minuter ”tröskellöpning” vilket innebär att du ligger på i din fart som ligger precis mellan bekvämt och obekvämt. Ta 1 minuts lugn joggvila mellan varje 5 minuters tröskel. Ett bekvämt tufft pass, som vi kommer utveckla längre fram.

LYCKA TILL med veckans träning och glöm inte ta en bild och tagga #RYWL @RunYourWorldLidingö och berätta hur det kändes!!!

1986 satte svenska ultralegenden Rune Larsson sitt nordiska rekord på 24 timmars löpning, när han i norska Höneforss hann 262 km och 640 meter på ett dygn. Ett svårslaget rekord, men något Johan Steene faktiskt hade som en målbild när han startade årets VM i 24 timmars löpning i Belfast på Irland. I vår intervju med Johan innan loppet berättade han att han tidigare haft lite svårt för själva tävlingsmomentet i ultra, och mer fokuserat på utmaningen och prestationen. Men det skulle det bli ändring på nu på VM, och det blev det verkligen.

Sakta men säkert avancerade han genom fältet, och när slutsignalen gick efter ett dygns löpning hade han tagit sig ända upp till silverplatsen på nya nordiska rekordnoteringen 266 km och 515 meter. Det innebar att han sprang drygt 162 varv på den lite mer än 1600 meter långa slingan. Johan hann alltså 6,3 maraton på ett dygn och varje mil gick på runt 54 minuter. (11,1 km per timme)

Runner´s World fick en pratstund med Johan efter medaljceremonin.

Stort grattis till ett imponerande lopp och resultat. Klassiska frågan, hur känns det?
– Ja, usch vad hemskt det känns. Jag har fortfarande lite svårt att tro på det. Jag bedömer inte att jag är så där bra på 24 timmars löpning. Jag hade bestämt mig för att jag skulle göra ett försök på rekordet och så gjorde jag det. – Så jag höll i, höll i, och höll i till det var klart.

Du sa innan loppet att du aldrig riktigt gått in för tävlingsmomentet, hittade du in till det nu?
– Ja, jag hade ett bra snack innan med mitt supportteam. Ulf Nilrud var ansvarig för mig och vi hade verkligen ett bra snack innan loppet om hur han skulle agera för att få fram det bästa ur mig. Så från det samtalet gick jag med vetskapen om att jag verkligen skulle göra mitt bästa. Så enkel var den medicinen, och jag höll i konstant hela loppet och tappade aldrig mitt fokus. Jag hade mina mantran, ”vi älskar svårt” och den kanske lite töntiga men som funkar om man låtsas att det är på låtsas, ”det är värt att dö för”. Det får gör hur ont som helst, det kan inte hända något.

För oss som ville följa loppet hemifrån var det strul med resultatrapporteringen, hur var det för dig. Visste du hur du låg till?
– Nej inte på placeringarna. På slutet fick jag lite uppdateringar, men annars låg det mesta nere under loppet vilket var superjobbigt. Men jag hade koll på vilken fart jag höll och att jag höll min plan mot att försöka slå rekordet. Så det var en jämn satsning från början till slut, förutom någon timme mitt i loppet där jag råkade dricka lite för mycket saltvatten som man kan göra ibland när man vill få i sig salt. Då mådde jag lite illa och var dålig i magen nån timme och fick sänka farten. – Dom som känner mig i ultravärlden vet att jag inte brukar vara i världseliten på 24 timmars löpning, jag gör så mycket annat inom ultralöpningen. Så det var nog lite överraskande även om några hade sagt innan loppet att Johan kan nog bubbla lite. – Så när jag under loppet körde på med samma fart och samma löpstil timme ut och timme in, blev det väldigt bra stämning runt banan och runt mig. Jag blev lite av en publikfavorit, och det är alltid roligt och då bärs man fram lite av det.

Du ligger och kör 54 minuter per mil i 26 millopp i rad under ett dygn. Hur kunde du hålla så hög fart rakt igenom som det nu blev med 5.24 min/km i snitt?
– Ja, det är lite sjukt. Man fattar inte att det går, men det gick.

Innan loppet pratade vi lite skor, och du sa att det inte var så noga för dig utan du väljer på känsla för dagen. Vad blev valet som tog dig till rekord och VM silver?
– Jag tog ett par gamla Saucony Hattori. Dom ser ut lite som mockasiner. Det är en favorit och det var mitt sista par. Men det var ett litet hål i meschen vid stortån så jag kände tidigt att det här kommer inte bli riktigt bra. Men sen tänkte jag att det bara är 24 timmar, så det var bara att bita ihop.

Är det så du tänker, att det bara är 24 timmar?
– Ja, just när det gäller smärta och utrustning tänker jag att det bara är 24 timmar. Det finns ju mycket längre lopp, där det är mer avgörande. Men att hålla en hög kontant fart, den tortyren är fruktansvärd, men den här gången klarade jag hålla fokus och farten hela vägen. Jag speedade till och med upp lite på slutet sista timmarna.

Nu har du fått medalj, hur känns det i kroppen och kan man över huvud taget fira något efteråt?
– Man har alla sina krämpor, ont inne i ben, muskler, senor och skavsår. Så man är svag helt enkelt. Det är ganska roligt att man springer i den där farten ända fram till slutsignalen efter 24 timmar. Men när den kommer faller man bara ihop och sen kan man inte resa sig utan hjälp. Firandet blir att försöka få i sig lite mat. Jag körde så hårt sista timmarna och då fick jag inte i mig så mycket energi, och sen efteråt blev det dopingtest och sen direkt till ceremonin. Så nu måste jag äta något innan jag svimmar.

Ja, då ska vi inte ta mer tid utan du ska få ta in ny energi. Återigen stort grattis från RW.

Det svenska damlaget tog en imponerande fjärde plats, bakom USA, Polen och Tyskland. I laget ingick Maria Jansson, Sandra Lundqvist och Anna Grundahl. Maria blev individuell 10:a, Sandra och Anna kom på 18:e respektive 20:e plats i det 131 tjejer stora startfältet. Dan Välitalo var andra svenska löpare på herrsidan och han kom på 57:e plats.

Till resultaten

FOTO: Ulf Nilrud

VM loppet avgörs på en 1,6 km slinga, där löparna ska hinna så många varv som möjligt under dygnet. Starten går på lördagen kl 13.00 svensk tid och ett dygn senare går slutsignalen. Drömgränsen får många är att hinna mer än en mil, 10 km, per timme och alltså mer än 240 km. Maria har redan klart den gränsen med marginal och nu siktar hon på en utgångsfart som kan leda till nytt världsrekord. Ungefär samma utgångsfart kommer rutinerade Johan Steene ha i herrloppet och Runner’s World fick en pratstund med både Johan och Maria inför VM loppet.

MARIA:

Jag hörde att ni gick ut för att äta då maten VM maten inte riktigt var det ni ville ha, vad blev ditt eget val av mat och hur ser energiladdningen ut?
– Jag åt en bläckfisksallad till förrätt och sen blev det kyckling och potatis. Kanske inte så mycket energi i bläckfisk, så det åt jag för att det är gott. Annars blir det många mål, men utan att proppa i mig. Det blir ingen regelrätt kolhydratladdning eftersom vi ändå kommer springa så pass sakta.

Jag såg en bild på energin du ska ta under loppet, är det matematik att räkna ut hur mycket du kommer behöva under dygnet?
– Nja, inte egentligen. Det som jag tycker är lite svårt med upplägget nu på VM är att distansen på varvet inte stämmer riktigt för mig. Två varv är bara lite drygt 3km och de tycker jag är lite för kort mellanrum för att ta in energi, men ett till varv blir nästan upp mot 5 km och då tycker jag i gengäld det blir lite för långt mellan energi påfyllnaden. Så där har jag inte landat riktigt än hur jag ska lägga upp det. Jag vet ungefär mycket jag kommer ta, men har lite i reserv i fall det skulle bli något. Jag har med mig 53 gels, men de tror jag inte jag kommer dra i mig.

Du brukar ha en plan där du har belöningar under loppet på bestämda tider, har du det nu också?
– Ja den planen står fast. Så det blir belöning vid 6, 12 och 18 timmar. Så det blir en proteinshake efter 6 timmar, en Fanta efter 12 timmar, en alkoholfri öl efter 18 timmar. Samma upplägg som tidigare. Det är skönt bryta av gelsmaken, framförallt med ölen som säkert kommer vara kall och god där på morgonen. Den brukar vara riktigt välkommen.

Efter ditt EM guld blev ditt nya mål direkt VM loppet som nu är på gång, hur har träningen gått och hur har den sett ut sedan loppet i höstas?
–  Det har gått bra, men det var lite struligt i vintras måste jag erkänna. Jag fick inte riktigt till det. Det var inte kroppsligt, men jag hittade inget flyt eller bra känsla i träningen. Så då var det bitvis lite jobbigt, men sen lossnade det i mitten av mars. Så jag fick till en bra grund innan dess, trots att det inte kändes så då. – Sen har det flutit på bra och jag har tävlat väldigt mycket mer än tidigare säsonger på underdistanser. Allt från millopp till ett 50 km lopp. Milloppen har varit skitjobbiga. Det är över ganska fort, men riktigt jobbigt ändå att springa på max.

Är det någon skillnad i smärtan mellan 10 km max och 24 timmars ultra?
–  I grund och botten handlar det om att tåla det. Sen vet man ju att ett 10 km lopp är över rätt snabbt, men på ett 24 timmars ska du härda ut det mycket längre. Så lika men ändå viss skillnad.

Hur är tanken att du ska kunna växla ut den ökade träningen med kortare tävlingslopp nu på VM?
– Det gör att jag kan gå ut i ett högre tempo från start och ändå ligga lika långt från mitt fart max som tidigare. Så ”bekvämfarten” ska helt enkelt blivit snabbare genom dom kortare loppen. Så jag kommer spänna bågen högre än i tidigare mästerskapslopp gällande fart.

Hur hårt ska du spänna bågen?
– Målet är att starta i 5.30 minuter per kilometer och hålla det upp till helst 12 timmar. Då har jag lite marginal.

Hur tänker du då, utgår du från att det är den farten som behövs för att vinna?
– Det där är lite svårt. Det finns ett färskt världsrekord på 256 km, men samtidigt finns det inte så många i startfältet som har kapacitet att slå det även om det är många riktigt starka löpare med. – Men jag ställer mig på startlinjen med inställningen att det kommer krävas ett världsrekord för att vinna. Sen får vi se hur det artar sig. Troligtvis kommer flera av mina konkurrenter starta ännu snabbare, men jag kommer hålla mig till min plan så hoppas jag det räcker riktigt långt!

JOHAN:

Har du några mentala knep för att stå ut med den långvariga och extrema utmaningen som loppet kommer innebära?
– Det är gäller att tänka positivt. Jag har en trygghet i att ha gjort det tidigare och vet vad som väntar. Det gäller att vara beredd på den mentala anspänningen som kommer av den fysiska påfrestningen. Den som orkar hålla i den koncentrationen kommer nå långt. Alla har ont, men tappar man den mentala koncentrationen tappar man löpningen. Så man får förbereda sig på tankarna som kommer komma, och inte vara rädd för dom utan bara förhålla sig till det.

Smärtan man får stå ut med, går det att sätta ord på den?
– Det är klart att det går, men det är nog svårt att göra smärtan som kommer rättvisa. Det är ju en muskelutmattning som gör ont, och det kan nog alla som sprungit relatera till på en viss nivå. Skillnaden här blir att du måste stå ut med det under lång tid. Men då gäller det att ha med sig att det inte är ett permanent tillstånd, utan det kommer gå över.

Maria har vissa belöningar som hon ser fram mot under loppet, har du några liknande knep?
– Nej, jag har inga sådana yttre belöningar, utan jag försöker springa avslappnat och känna att jag har kul så länge som möjligt. Jag försöker hitta zoonen där tiden bara går och inte räkna varv och fokusera på besvärligheterna.

Hur ser du på att det är VM och tävling, triggar det dig?
– Jag är väldigt dålig på det, men jag ska bli bättre på det nu i det här loppet hoppas jag. Vi kommer ju ha riktigt bra support längs banan, och det tror jag kan ge en kick och det kan driva att man vill plocka placeringar. Upp till 18 timmar tror jag dock att man gör sitt eget lopp. – Men det är roligt med mästerskap, för många har svårt med just tider och placeringar och startar ofta alldeles för snabbt i början. Man drivs på av tävlingsmomentet och glömmer lite att det är 24 timmars arbete som gäller.

Hur tänker du runt skor när det kommer 24 timmars löpning?
– Jag springer helst med någon sko som inte är så uppbyggt. Det ska inte finnas för mycket styrning och stöd, utan det ska vara platta sköna skor. Jag tror faktiskt det blir ett par Nike Free som jag körde ett 6 dagars lopp tidigare i under våren. Jag har aldrig använt sådana skor tidigare annat än till jeans. Men i 6 dagars loppet råkade jag ha med dom och det funkade skitbra. Så det kan bli dom, jag bestämmer mig på morgonen.

Slutligen vad har du får målbild personligen nu i VM?
– Jag kommer försöka hålla runt 5.20-5.30 min/km. Det bedömer jag att jag kan hålla ganska tryggt i 10 timmar, sen gäller det att psyket sitter där. Så vi får se hur långt det kommer räcka.

Runner´s World tackar för intervjun och ser med spänning fram att följa svenskarna.

Svenska truppen 24 timmars VM

Män             
Johan Steene, IF Linnéa. Bästa notering 242.401 km
Dan Välitalo, Västerås LK. Bästa notering 240.873 km

Kvinnor         
Maria Jansson, Kvarnsvedens GoIF. Bästa notering 250.647 km
Sandra Lundqvist, Kristinehamn MSK. Bästa notering 226.194 km
Anna Grundahl, IF Linnéa. Bästa notering 229.890 km

Officiella hemsidan för VM loppet

VM startlistan

Sverige har en stark trupp på plats i Belfast, men stört förhoppningar sätts till Maria Jansson. Efter sin EM seger i höstas med Europa rekord distans, siktar hon på att ha ”lika bra utsikt från pallen” på stundande VM.

FOTO: Deca Text & Bild 

VINJETTFOTO: Från Johan Steene

Träningstrenden är stark i Sverige, men konkurrensen mellan olika motionsformer och -lopp har ökat markant de senaste åren. Många löplopp tappar i antal deltagare.

 – Vårt goda syfte, att loppen arrangeras tillsammans med blodcentralerna, i kombination med erfarna lokala arrangörer tror vi är nyckeln till framgången, säger Claes Fagerström, ordförande för Blodomloppet Sverige. Många företag prioriterar också friskvård mycket tydligare idag än för bara några år sedan, fortsätter han.
De återstående sju loppen arrangeras i augusti och september. Karlstad och Östersund var nya orter 2016 och Halmstad är ny ort i år.

 1 658 nya blodgivare – hittills i år
Men för Blodomloppet är inte bara antal deltagare viktigt. Lika angeläget är att loppen uppmärksammar vikten av blodgivning på de orter och i de län som Blodomloppet arrangeras i.
– Blodomloppets arbetar för ett hälsosammare Sverige där det aldrig ska råda brist på blod. Syftet är att skapa uppmärksamhet och engagemang kring blodgivning och främja en hälsosam livsstil, berättar Claes Fagerström.

I fjol rekryterade blodcentralerna 2 328 nya blodgivare i anslutning till loppen (tillkommer gör de som anmält sig efter själva loppdagen). Efter de nio inledande orterna i år är siffran 1 658 nya blodgivare, även det fler än efter motsvarande lopp 2016.

 – Vad gäller antal deltagare siktar vi på rekordet från 2014, då vi hade 113 496 deltagare. När det kommer till antal nya blodgivare är det så stor kännedom om frågan som möjligt som gäller, sedan är det upp till var och en att bestämma sig om man vill bli givare, avslutar Claes Fagerström.

Återstående Blodomlopp 2017 (5 och 10 km)

• Jönköping (15 aug)
• Örebro (24 aug)
• Västerås (28 aug)
• Karlstad (29 aug)
• Halmstad (6 sept)
• Östersund (12 sept)
• Visby (16 sept)

Kort om Blodomloppet
Blodomloppet startade 1993 i Göteborg och Stockholm. Det organiseras av en ideell förening (Föreningen Blodomloppet Sverige), där de blodcentraler och lokala idrottsföreningarna som arrangerar loppen är medlemmar. 2016 blev Blodomloppet Sveriges största motionsloppsserie med 16 lopp i 15 städer och totalt 111 599 deltagare.

Mer information om Blodomloppet finns på hemsidan för loppet.

3 av 100 ger blod
Blodgivningen i Sverige har under senare år legat på ungefär samma nivå, dock har antalet donerade blodpåsar minskat något. Fördelningen mellan kvinnliga och manliga blodgivare är relativt jämn.
På hittar du allt du behöver veta om blodgivning; hur det går till, vad man ska tänka på och vilka regler och riktlinjer som finns. Där finns också kontaktuppgifter till din närmaste blodcentral.

Fakta om blodgivning i Sverige:

• Det finns ca 340 000 registrerade blodgivare (gett blod de senaste fem åren)
• Cirka 220 000 är aktiva blodgivare (gett blod minst en gång senaste året).
• Medelgivningsfrekvensen bland aktiva givare är 2,1 gånger per år.
• Varje år rekryteras omkring 45 000 nya givare (ungefär lika många slutar).
• I snitt transfunderas det cirka 1200-1500 blodenheter (röda blodkroppar, plasma, trombocyter) per dygn.
• Cirka 100 000 personer får blodtransfusioner varje år.
• Sverige har 91 blodcentraler, från Ystad i söder till Kiruna i norr och 15 mobila blodgivningsenheter (blodbussar, minibussar, trailers). Dessa besöker närmare 500 hållplatser (t ex torg och större företag).
• Blod är en färskvara, det tillverkas inte på konstgjord väg utan ges från människa till människa.

På hemsidan geblod.nu hittar du allt du behöver veta om blodgivning; hur det går till, vad man ska tänka på och vilka regler och riktlinjer som finns. Där finns också kontaktuppgifter till din närmaste blodcentral.

Pressfoto: Fredrik Karlsson, Blodomloppet

I senaste Runner’s World, nummer 7 2017, berättar vi om utmaningen där de tre utvalda löparna kommer få coachning ända fram till loppet av Magnus Bergman (Myllymäki), Anders Szalkai (Sarenbrant) och Charlotte Karlsson (Södergren). 
För att coacherna ska kunna styra träningen optimalt, och för att utmanarna ska ha en tidsutmaning i loppet har/kommer alla utmanarna testa fram sina värden i tröskel- och maxtest på Löplabbet.
 
Hur ett riktigt tröskel- och V02max-test går till och vilket tidsmål utmanarna fått ser du i klippet nedan. Anders Södergren gjorde en olycklig mountainbikevurpa innan sin test och har fått skjuta på sin testningen. Anders har dock fått ett preliminärt ett tidsmål satt till under 2.40 på TCS New York Marathon baserat på ett tävlingslopp i löpning han körde under våren.

Under hashtaggen #nycmutmaningen kan du följa utmanarnas träning på Instagram fram till loppet, som avgörs den första söndagen i november.

Kolla in de tuffa testerna nedan:

Vi ville hitta ett sätt att träffa sköna människor med samma intresse för löpning, men utan prestationshets, berättar Magnus Åkerblad, en av grundarna till det som kallas Soulrunning på några håll och Midsommartrail på Storulvån på STF’s hemsida. Ett annat mål var också att få fler att springa stig och fjäll, våga lämna motionsspåret och inse att gränsen inte behöver gå vid 5, 8 eller 10 km i spåret.

”Långt, lugnt och länge” var ett måtto. Svenska Turistföreningen i Storulvån var inte sena att haka på Magnus och hans kompanjon Joels idé och 2014 var det första midsommareventet ett faktum.

På årets helg var såväl barnfamiljer som par och ensamresande på plats och det fanns något för alla. Under tre dagar var fjällekis öppet för de små och för de som ville springa fanns tre grupper med olika distans och hastighet att välja på.

Huvudledarna för grupperna har alla fjälledarnormen och fokus på säkerhet är central. Ala turer anpassas till gruppen och rådande väder. Under passen gavs också tips på både vadning, utförslöpning och passage över snö. Det bjöds också på både föreläsningar och rörlighetspass för löpare, schemat varierar varje år.

I Midsommartrail-paketet ingick också helpension och möjlighet att ta med en matsäckslunch om man skulle iväg på en längre tur samt att testa utrustning som skor, stavar, kompass och löparryggsäckar.
Vädret var som det brukar i fjällen- omväxlande! Det bjöds både på sol, regn och blåst och det blev många passager över snöfält under turerna. Vattnet ur fjällbäckarna smakade frisk, bastun gudomlig och maten alldeles fantastisk efter några timmar på fjället med glada likasinnade.

Och det fanns verkligen möjlighet för alla att vara med:
– Min kollega tror inte på att jag är här, jag är ju en sån där kontorsråtta som inte springer, berättade Gustav, en av deltagarna som lurats med av sin springglada fru.  – Men det är ju jättehärligt, fortsatte han innan han skuttade utför en klafsig sluttning.

Läs mer om eventet här.

I löpningen finns verkligen något för alla. Variationerna i hur och vad man kan springa är outtömliga. Om vi tittar på tävlingslöpningen firade svenska topplöpare framgångar under helgen på allt från 100-meterslöpning i friidrottens lagtävling ”Team Championships 1st League” via olika Midsommarlopp på hemmaplan till 100 miles loppet Western States i USA. Allt ryms under definitionen löpning, där många av oss säkert tog ett härligt löppass, en del med fart som motivation andra med upplevelsen i centrum och några för att känna den härliga känslan av att bli trött och få jobba med kropp och knopp.

Allt är löpning, men här berättar vi kort kring vad de svenska topplöparna gjorde internationellt, utan krav på att rapportera allt som hände. Vi börjar med den traditionella löpningen på bana där Sverige vann sin lagtävling i finska Vaasa och avancerade till högsta europeiska ligan i friidrott. Flera löpare la grunden till detta, och ska vi lyfta några blir det tjejerna som tog fullpoängare i sina grenar genom segrar i de individuella loppen. 800 meters stjärnan Lovisa Lindh tog hem sin favoritdistans på ett imponerande sätt och lika imponerande men kanske lite mer överraskande var Linn Nilssons seger på 3000 meter. Linn har öppnat säsongen starkt, och gjorde bland annat suveränt bra lopp i Bauhaus Galan där hon hade 9.01 på 3000 meter. Då kom Linn lite i skymundan av de redan etablerade svenska stjärnorna Meraf Bahta och Sarah Lahti, men nu var det hon som tog en seger i sin gren.

I bergen runt Chamonix avgjordes bergstrail-loppet Mont Blanc Marathon över olika distanser på olika dagar. I det internationellt högt rankade loppet tog svenska Mimmi Kotka en imponerande seger på 80 km distansen. Mimmi rapporterar själv att loppet var närmare 92 km och med 6600 höjdmeter. På den kortare maratondistansen 42 km, tog RW´s bloggare och etablerade ultra-trail stjärna Ida Nilsson en suverän 2:a plats trots att hon rapporterar att hon hade en riktigt tuff dag i bergen.

Mimmi vann i Mont Blanc Marathon 80 km.
Foto: Damien Ross. @drozphoto

Borta i USA, närmare bestämt i Squaw Valley i Kalifornien, avgjordes anrika och mytomspunna Western States 100 miles. På startlinjen hade vi två svenska elithopp genom Jonas Buud och Elov Olsson. Båda låg länge i toppen i loppet, men den grymma värmen på bitvis över 40 grader gjorde det redan tuffa loppet än mer utmanande för löparna. Efter mer än 18 timmars tävlingstid nådde Jonas och Elov målet som hjältar på sina 12:e resp 13:e plats. Jonas berättar att det kändes som han kokade stora delar av loppet. – Många, band annat storfavoriten i loppet, lyckades inte ta sig i mål och det kan tilläggas att Elov inte hade med pannlampan när skymningen föll och räddas lite av att han kunde hänga med Jonas till en kontroll där han fick sin egen lampa.

Jonas och Elov i Western States.
Foto: i Run Far  Läs deras Twitter rapport från Western States

Foto på Linn: Deca text & bild

Grattis till alla och kolla in våra rapporter/bilder från Mont Blanc Marathon och Western States på Runner’s Worlds svenska instagramsida @runnersworldswe

Vi har tidigare berättat om Elovs och Jonas satsning mot ultra trailloppet Western States, som ofta kallas den ultimat uthållighetstesten. 160 kuperade kilometer ska besegras och gärna så många konkurrenter som möjligt. Starten går på midsommardagen 05.00 lokal tid vilket innebär kl 14.00 svensk tid. Förhoppningarna är stora om framskjutna placeringar för både Jonas och Elov och RW stämde av med killarna innan loppet.

Hur är läget nu inför den närliggande starten i Western States?
Elov; Jo det rullar på bra, varmt och skönt trots snö på marken på sina ställen.

Jonas; Det har varit bra att vara på plats dagarna innan loppet för att vänja in sig vid höjden, värmen och underlaget. Så allt känns riktigt bra.

Blir det orginalbanan på lördag eller ändrar snöunderlaget bansträckningen något?
Jonas; Det blir original banan, så det kommer bli en hel del snö. Första 2 milen (drygt 3 km) är det snöfritt, men sen kommer det vara perioder med snöunderlag.

Var innebär det för skovalet, som jag vet ni testade av när ni var på plats och tränade på banan i maj?
Jonas; Det blir terrängskor. Jag kommer köra i ASICS Fuji pro, som jag vet funkar riktigt bra för mig.

Elov; Jag kommer köra i terrängskon Scott Kinabalu. Den tror jag blir perfekt för underlaget.

Det är ju midsommar här hemma, kan ett firande ingå i er uppladdning inför starten på midsommardagen?
Elov; Det blir att vi firar midsommar när vi går i mål på söndag. Jag har tagit med sill och nubbe så självklart ska firas, även om det får vänta till efter loppet! Nu innan loppet blir det mer att man ser till att dricka tillräckligt då det är varmt. Sen blir det laddning som inför vilket ultralopp som helst.

Vad har ni för ambitioner i loppet och hur ser ni på era konkurrenter?
Elov; Jag kommer satsa på att komma så bra som möjligt, så jag kommer inte fega i början. Givetvis inte snabbare än att det känns bekvämt och lätt, men jag kommer inte ta det lugnt.

Jonas; Jag är lite svagare uppför så jag kommer medvetet ta det lite lugnare inledningsvis första 10 km när det går uppför. Sen blir det lite bökigare med snö och knixigare, så där kan jag jobba på lite hårdare. Jag är ju van vid snölöpning, så det tror jag kommer passa mig.

Vet ni hur formen ser ut för era konkurrenter?
Elov; Det verkar som Jim Walmsley är i riktigt bra form så jag tror att han är det största hotet. Sen finns det ju många andra starka ”feglöpare” som säkert kommer komma bakifrån. Men det ska bli kul att ta sig an dom.

Jonas; Jag tror också Jim blir riktigt vass men Chris Mocko kommer också vara en riktigt stark kandidat till en topp-placering. Startfältet är ju riktigt bra totalt sätt, och det kan hända mycket på en så här lång distans och krävande banan.

Kommer ni ha någon ”pacer” (medlöpare som får hålla sällskap med tävlingslöpare från en viss punkt i loppet) på slutet av loppet?
Elov; Vi träffade några killar här på resan som kommer vara med tillsammans med Johan Lantz. Dom kommer vara med efter banan först och supporta vid stationerna. Sen kommer någon av de amerikanska killarna paca först, och sen sista 22 miles (ca 35 km) kommer förhoppningsvis Johan vara med hela vägen in till mål.

Jonas då, kommer du ha pace av din fru Zandra?
Jonas; Ja, Zandra kommer paca mig sista 20 miles. Nej, skämt och sido, jag kommer inte ha någon pacer, utan jag kommer springa med mina egna demoner i stället. Det är ett väl så gott sällskap och det är det jag är van vid.

Runner´s World tackar för intervjun och ser fram mot att följa Jonas och Elov med start på Midsommardagen kl 14.00 svensk tid.

Intervjuer och hittar du på I RUN FAR hemsidan som har en speciell Western States sida, och givetvis återkommer RW med rapporter i våra sociala kanaler med Instagram och Facebook.

Storfavorit är amerikanen Jim Walmsley som slagit rekord på det mesta han sprungit och var på väg mot seger och rekordtid i fjol i Western States innan han sprang fel. Elov vill dock utmana!
På instagramkontot: OckelboMaffian olssonlantzrunning kommer updates under loppet.

Jonas kommer öppna lugnt uppför, men han har visat förr att han är en mästare på att disponera loppen.

Johanna sprang sin första ultra 2014, och efter några års mer träning och rutin har hon fått ett riktigt genombrott på ultradistans. I april månad vann hon 100 miles (ca 160 km) loppet ”TEC” och tiden 15 timmar, 10 minuter och 34 sekunder var den snabbaste som någon svenska gjort över distansen. Även i TEC var Johanna först över mållinjen och slog därmed alla herrarna.

I nyligen av gjorda High Coast Ultra, som troligen är Sveriges mest utmanande och kanske vackraste ultratrail lopp hade Johanna sällskap med några av dom bästa herrarna under delar av loppet. Men på slutet kunde ingen hänga med och hennes tid på 13 timmar 26 minuter och 52 sekunder och var snabbare än gällande banrekord både för herrar och damer. En grym tid med andra ord på en bana som arrangörerna beskriver som oförlåtande med höjdmeter, stenar och rötter.
Runner´s World stämde av med Johanna hur hon kan springa så snabbt och vem hon är som löpare.

Stort grattis till fantastik insats i High Coast Ultra, berätta om loppet?
– Målsättning var att slå mitt tidigare rekord på 15 timmar. Jag brukar inte ha den typen av målsättningar, men nu ville jag försöka springa fort. Jag tyckte kroppen kändes riktigt stark redan från början och eftersom jag sprungit loppet innan hade jag kontroll på vad som väntade mig.
– Det är otroligt fysiskt krävande med mycket teknisk löpning. Med rekordet i sikte öppnade jag hårt och vi blev snabbt tre stycken i täten. Det var jag och Mikael Näslund och Erik Eng.
Men efter ett tag tyckte jag farten blev lite jobbig, och det är ingen riktigt bra känsla om man ska springa ultra. Så jag slog av lite på takten och det kom upp någon löpare bakifrån. Så jag hade en lite dipp ungefär halvvägs. Det blev som en sömnighet slog till.

Hur gjorde du när ”sömnigheten” slog till?
– Ja, man vill ju bara lägga sig ner och vila lite, men det kan man inte göra. Jag hade en koffein shot som jag hade i väskan, så den drog jag i mig och försökte också äta om det kanske kom av att just energin var låg. Och jag tror att det var just koffeinet som gjorde susen, för jag kom igång bra igen.

Hur gestaltade sig loppet efter din dip?
– Jag och Erik hade släppt Micke som sprang på riktigt snabbt, så vi låg tillsammans. Då kände jag att Erik nog hade det lite jobbigt och började trycka på, men Erik hängde med. Vi kom ifatt Micke igen och då trodde jag nog att även Micke skulle hänga på. Men han var helt slut, så jag och Erik tuffade på och känslan var fortsatt att Erik fick jobba lite tuffare än vad jag behövde göra. – Så i en brant kupering gick jag på med riktigt bra flyt och då släppte Erik. Så sen sprang jag en mil själv, innan man kom till stationen vid 109 km där man får ha farthjälp, en så kallad pacer. Så där stod min bror och väntade och kunde springa med och skingra framförallt den mentala tröttheten genom sällskapet.

Vad för en ”pacer” göra?
– Dom får bara vara med och hålla sällskap, så dom får inte bära någonting eller putta på eller så. Men sällskapet är verkligen viktigt, så det hjälpte mig.

Hur var känslan att nå målet?
– Det var givetvis fantastiskt, och det var kul att det blev banrekord. Det tidigare rekordet låg på 13 timmar och 51 minuter (reds anm: för herrar alltså), så det var verkligen kul att kunna gå under 13,5 timmar.

Ja, verkligen en grymt bra tid. Vi som inte riktigt känner till din bakgrund, kan du berätta vem du är som löpare?
– Jag har orienterat sedan jag var 8 år, och har givetvis den sporten med mig fortfarande. Det har lagt en otroligt bra grund. Jag har alltid varit stark, men aldrig varit snabb som löpare. Så det passar mig att jobba med styrkan i löpningen. Jag vann en startplats i Lidingöloppet ett år, så då testade jag på ren löpning och tänkte att 3 mil skulle vara fruktansvärt långt. Men det var inte så långt, så jag gick vidare och testade på en fjällmara och de ledde mig vidare att testa ännu längre och anmälde mig till High Coast Ultra 2014. Efter det var jag fast.

Vilken nivå låg du på tidsmässigt på dom här loppen?
– Det var inga supertider så, men runt 2.20 på Lidingöloppet och sen gick High Coast Ultra på 17,5 timmar.

Och nu är du nere på 4 timmar snabbare på High Coast Ultra. Vad har gjort att du blivit så mycket snabbare nu?
– Dels är det givetvis mer rutin, men jag tränar också på ett annat sätt nu. Jag tränar mycket mer av vardagsmotion. Jag räknar varken tid eller kilometer, utan tränar bara på och det kan bli 3 pass om dagen utan att det känns inte konstigt. Kroppen styr helt. Sen kan man nog också säga att många års slit ger utdelning nu.

Hur ser en tre pass dag ut, och hur för du in det i vardagen?
– Det kan vara ett morgonpass med antingen simning eller lugn löpning, sen ett styrkepass på lunchen och sen något konditionsbasserat pass på kvällen. Jag har ett jobb som har ganska mycket flexibiltet där jag kan träna på lunchen och jobba igen det sen, och sen har jag en bra social apparat runt om kring mig som ställer upp och hjälper till med barnen.

Vad jobbar du med och hur ser familjen ut?
Jag jobbar som projektekonom på Länsstyrelsen i Västernorrland. Jag har två grabbar på 4 och 9 år. Dom har alltid varit en del av träningen och hängd med på mycket i vagn. Så träningen är ett naturligt inslag i vardagen.

Nu har du haft ett genombrott på hemmaplan, hur ser dina målbilder ut framöver och tänker du på Ultralandslaget och internationella ultralopp?
– Jag tänker inte direkt på det. Allt jag gör är så otroligt lustbaserat, så både kroppen och det mentala får styra. Jag har inga utstakade planer, men vill gärna köra något ultralopp i höst och självklart skulle det vara riktigt kul att någon gång springa ett internationellt lopp, men det ska ju passa in. Det blir säkert Härno trail i slutet av september sen får vi se. Närmst ska jag för första gången testa på en swimrun tävling in High Coast Swimrun. Det ska bli spännande att testa.

RW tackar för intervjun och hoppas vi får se Johanna mäta sig med dom bästa även internationellt.

High Coast Ultra bjuder på utmaningar och naturupplevelser. Här en bild från Slåttdalsskrevan.
Foto: Erik Billerby

Resultat High Coast Ultra, där Erik Eng tillslut vann herrklassen på 14 timmar.

Läs Johannas blogg här om loppet