Blog

Swiss Alpine Marathon erbjuder flera distansen, så det finns något för alla vilket gör att många kan uppleva den härliga omgivningen och alpnaturen runt Davos. Men förutom att många motionärer söker sig till loppet för utmaningen och naturupplevelsen finns det fina svenska traditioner på elitsidan. Under 8 år i rad, 2007-2014, vann ultrastjärna Jonas Buud den långa 78 km distansen. Just 78 km distansen anses nog som huvuddistansen för eliten och det var här Runner´s Worlds bloggare och världslöparstjärna inom gebitet Högbys Ida Nilsson vann årets upplaga. Hon sprang 78 km sträckan, där man tar sig både uppför och nerför 2600 höjdmeter, på 7 timmar och 5 minuter. Med den insatsen var Ida otroliga 65 minuter före tvåan i loppet. Ida berättade att hon gick ut fort, och fick sota lite för det på slutet, men sett till tiden och avståndet till konkurrenterna var det inget som märktes. Ida blev den andra svenska vinnaren på distansen på damsidan, då Lena Gavelin vann 2009.

Idas seger var dock inte den enda segern i 2017 års Swiss Alpine Marathon, utan på damsidan blev det även segerpokal till Mimmi Kotka som vann 47 km sträckan på 4:31 och här var Runner´s Worlds löpskolningsexpert Petra Kindlund trea lite drygt kvarten efter Mimmi.


Även en svensk herre fick kliva överst på prispallen, och det var Turebergs Napoleon Solomon som körde ett träningspass på 23 km distansen inför VM i friidrott i London där han runt en vecka efter loppet i Swiss ska representera på 3000 meter hinder. Napoleon hade strax över 1,5 timme i löptid och var drygt 5 minuter före tvåan.

Men det var alltså inte bara delar ur svenska eliten som var på plats, utan ett riktigt stort gäng svenskar sprang och fick uppleva både utmaningen och omgivningarna som dom olika distanserna i loppet erbjuder. (Springtime Travel har en resa till loppet om du är nyfiken att testa på ett kommande år)

I mitten av juli tog dock Isabellah beslutet att det inte blir någon VM start i år, då hon inte hunnit komma till den form hon anser sig vilja ha för att springa i London-VM. Träningen har dock gått bra, men kroppen behöver mer tid för att komma i form för mästerskap. Runner´s World stämde av med Isabellah hur träningen går och hur hon ser på framtiden.

Hallå Isabellah, som jag förstod har du beslutat att avstå årets VM dit du varit uttagen att springa maraton. Hur är läget?
– Läget är jättebra, vi är kvar i Kenya två veckor till och jag tränar på, men någon VM form har jag inte än.

Hur har du trappat upp träningen efter att du födde Lennox?
– Jag började jogga typ i maj, men det var ingen direkt träning i början. Bara att vänja in kroppen lite vid löpningens belastning igen. Sen har det gått uppåt, men det jag saknar är farten. Tiderna när jag springer fortare över längre sträckor har inte kommit ner till den nivå jag hade hoppats, samtidigt visste vi att chansen att hinna komma i form redan till VM var ganska liten. Det är många saker som spelat in, men en stor del är att jag inte fått tillräckligt med sömn för att kunna träna hårdare. Jag älskar att springa två gånger varje dag, men det har jag inte orkat. Men det jag sprungit har fungerat bra.

Känns det som du får mer stabil sömn nu när Lennox blivit lite äldre?
– Ja, det blir lite bättre. Det är säkert många mammor som upplever samma sak. De första 3 månaderna är svåra om tarmarna inte riktigt funkar för barnet. Då blir det mycket skrik och det behövs närhet och då blir det naturligt att det blir svårare få den sömn som behövs för elitträning. Men nu blir det hela tiden bättre, och nu är jag bara uppe runt tre gånger varje natt.

Skönt att det blir bättre med sömnen. Om vi bortser från sömnen har kroppen funkat bra rent fysiskt under upptrappningen av träningen?
– Ja, det är bara att jag inte kommit till mina planerade två pass om dagen, och dom riktigt långa långpassen har jag inte kommit till än. Jag hade gått upp ganska mycket i vikt under graviditeten och det har också påverkat mycket. Jag har inte stressat det, men har tappat vikten jätte bra och gått ner runt 15 kilo nu. Men har 6-7 kilo kvar till den vikt jag brukar ligga på när jag tävla. Det känns givetvis också när jag springer och för VM start skulle jag vilja vara nere i tävlingsvikt. När jag var gravid åt jag vad som helst som jag var sugen på, men nu är jag liter noggrannare, men mest kommer nedgången av den ökade träning.

Vilka löpträningspass har funkat bäst nu när du trappat upp träningen?
– När jag springer korta intervaller tycker jag det funkar riktigt bra. Jag springer i bra fart 30 sekunder och vilar sedan 15 sekunder och upprepar det upp till 50 gånger. Den typen av träning har känts bra och då har jag klarat hålla bra fart. På längre intervaller har jag inte orkat hålla farten, även om det sakta blir bättre där också. På 1 km intervaller klarar jag under 4 minuters fart nu, men ska jag hålla det längre än 1 km tappar jag för mycket i fart. Samtidigt utvecklas jag lite hela tiden, så det är ganska ok.

Hur ser du på den närliggande framtiden när det gäller din löpning?
– Min tanke är att jag ska tävla ganska mycket när jag kommer hem till Sverige som ett led i träningen. Inte tänka på resultaten, utan se det som bra träning i augusti och september. Det blir på lite olika kortare lopp, och sen får vi se hur utvecklingen går om det kanske kan bli en höstmara. Men jag tycker det är kul att springa till exempel Tjejmilen, sen får jag se var jag hamnar när det är tävling. Det blir oavsett bra tempopass, och resultaten är inte så viktigt den här sommaren och hösten.

Runner´s World tackar för Skype- intervjun och ser fram mot att följa Isabellah´s comeback

Här kan du läsa intervjun med Isabellah efter att Lennox kommit till världen.

Högby löparen är känd för att tävla mycket, och även om alla lopp inte har tävlingsfokus har David under våren och sommaren visat på både rekordsnabbhet och fin uthållighet. Runt 30 tävlingar har det redan blivit i år, och efter maran i Hamburg har David snittat runt en tävling i veckan. Personbästa tiden på 3000 meter har sänkts till 8.04, ett 10 000 meters lopp har avverkats på fina 29.12 och med 4 veckor kvar till VM maran i London tog David ”långpass-seger” på Mora Trail´s 45 km sträcka.
Runner´s World stämde av med David hur han ser på tävlandet och det kommande VM loppet som avgörs den 6 augusti.

Du körde nyligen 45 km distansen på Mora Trail. Hur såg du på det loppet i din VM träning?
– Det var ett spontant inslag i VM träningen. Jag hade planerat springa Strömstadmilen och i samband med det kanske träna lite med Mikael Ekvall (Sveriges andra manliga maratonlöpare som är uttagen till VM). Men när Ekvall inte skulle springa loppet tyckte jag resan skulle bli lite väl lång, så då ändrade jag mina planer. Jag har fått in två halvmaror rätt nyligen, men inget riktigt långt så då tyckte jag ett ordentligt långpass kunde passa in. – Sen blev det kanske lite väl lång tid med 3 timmar och 50 minuter, men det var i lugn fart så det blev nog rätt bra VM träning. (David höll runt 5 minuter per kilometer i 45 km terräng)

Din syster Ida Nilsson är världsstjärna nu inom ultra trail och bergslöpning, är det något du själv skulle kunna tänka dig satsa på senare i din löparkarriär?
– Det är svårt att veta nu, men som det känns just nu kommer fortsätta hålla mig till millopp, halvmaror och maraton. Några lopp på kanske lite längre tid än maraton, men det som Ida kör nu vet jag inte riktigt om det passar mig som löpare.

Du har tävlat väldigt flitigt efter Hamburg Marathon, kan du berätta om hur du ser på alla tävlingarna?
– Efter Hamburg ville jag få upp farten och jag tycker det funkar bättre med träningstävlingar än intervaller. Så det var syftet i början efter Hamburg. Sen började jag komma i bättre och bättre form igen, och då sökte jag mig till tävlingar med tuffare motstånd och sen gick jag över till banlopp. Jag nådde inte riktigt alla tider jag ville nå, en förkylning störde lite, men 3000 meters tiden var ok.

Hur ser träningen ut mellan alla dina tävlingar?
– Det blir mest bara joggar mellan tävlingarna, så tävlingarna blir mina fartpass. Det upplägget funkar bra för mig.

Hur ser VM planen ut träningsmässigt de nästa 4 veckor som återstår?
– Jag kör Viktoria loppet på Öland på lördag med runt 3 veckor kvar till VM. Sen åker jag på ett värmeläger i Spanien. Upplägget där har jag inte riktigt bestämt än. Kanske gör jag en Roadtrip och flyttar jag runt från ställe till ställe för att få inspiration i nya miljöer. Eller så stannar jag och tränar på något ställe jag trivs på. Några långpass blir det i värmen, men sista dagarna innan jag åker till London kommer jag vara i Stockholm. Jag åker till VM på tisdag eller torsdag innan VM loppet. Jag vill få in ett sista kvalitetspass på onsdagen under tävlingsveckan så antingen vill jag köra det hemma innan avfärd eller på plats i London.

Vid förra VM i Peking 2015 avancerade du hela tiden under loppet och kom under tuffa förhållanden 36:a med tiden 2.31? Om du jämför nu och då, hur ligger du till och har du redan börjat fundera runt taktik i VM loppet?
– Jag kommer vara i bättre form nu än 2015. Jag hoppas på en klart bättre tid nu och att jag har som mål att slå alla som jag gjort bättre tid än och förhoppningsvis slår jag även några löpare med bättre personbästa än mig. Oftast öppnar många lite för fort i mästerskapsloppen, så min plan är nog att gå ut kontrollerat och förhoppningsvis plocka efterhand.

Runner´s World tackar för intervjun och återkommer med fler intervjuer inför VM med våra svenska löpare som kommer tävla i London.

FOTO: Deca Text & Bild

För att fira rekordet bjuder vi här alla läsare på Claes möte med vår svenska löparstjärna. Redan 2016 fick Lovisa sitt internationella genombrott, när hon knep EM bronset i Amsterdam och sedan sprang fantastiskt i sin första OS start och sånär nådde finalen. Läs det fina och inspirerande reportaget som fanns med i Runner´s World nr 9 2016.

Till reportaget

Foto: Luca Mara

Både André och Fridas berättade i intervjuerna här på Runner´s World inför loppet att det var segern i loppet som var målet. Inledningsvis låg båda löparna i täten, men blev tidigt utmanade av Ymers Linus Wirén och Björnstorps Petra Skiöld. Både utmanarna gick loss och vid 30 km ledde Linus med ca 1,5 minuter före André och Petra hade ryckt åt sig en ledning på ca 2 minuters före Frida. Men de regerande mästarna hade allt under kontroll och disponerade krafterna perfekt, och tog till slut klara segrar. André ”snittade” 4.20 min/km och vinnartiden blev 7:13:50. Linus tog silvret på 7:47:05. Frida jobbade på och hade snabbare segrartid än 2016 och höll nu varje mil på runt 47 minuter och nådde målet på 7:58:37. Petras silvertid blev 8:13:25. Bronsmedaljörer blev Jennifer Honek från Linnea på damsidan och Mattias Gärdsback från Hemlingby på herrsidan.

Bilder och korta uppdateringar från loppet hittar du på RW´s Instagramsida och på vår Facebook sida.

Alla resultaten hittar du här

Foto: Nilrud