Runner's World

Blog

10-0 till hög höjd mot Mikaela

10-0 till hög höjd mot Mikaela

av

Mikaela Larsson, vinnare av Stockholm Marathon ifjol är precis hemkommen från ett höghöjdsläger i Kenya. Som inspiratör i Runner´s Worlds facebook grupp ”jagspringerför” riktad mot Tjejmilen21k berättar hon om träningslägret och om sitt bästa pass någonsin på hemmaplan.

Nyss hemkommen från Kenya och hög höjd känns det fantastiskt att återigen få andas syrerik luft. Träningen i den lilla byn Iten var brutal med sina 2 400 möh. Om du aldrig har upplevt att träna på hög höjd är det definitivt något som jag kan rekommendera.

Sen jag kom hem har jag fått frågan – ”Hur var Kenya?” och ”Var det inte varmt att träna där?” Reflexmässigt efter att precis ha kommit hem från resan och flytt ishalkan i Sverige under ett par veckor säger jag ”Det var fantastiskt, en superhärlig upplevelse” men när jag funderar ett varv till känner jag mig ambivalent till mitt svar.

Slutresultatet i matchen ”Kenya vs min kropp” löd utan tvivel 10-0, en total utklassning. Några dagar in i lägret blev jag sjuk och blev sängliggande i feber, halsont och snuva. Febern och halsontet försvann efter 12h i horisontellt läge men min rinniga näsa fick jag dras med desto längre. I synnerhet eftersom de lokala apoteken vägrade sälja nässpray eftersom detta var receptbelagt i landet, suck! Jag hade med mig gott om papper på alla pass och när det tog slut fick jag lära mig en teknik jag aldrig testat tidigare – att hålla för en näsborre och snyta allt vad jag kunde. Inte så glamoröst men vad gör man.

Jag höll mig till den på förhand utsatta träningsplanen med undantag för sjukdomsdagen. Efter en dryg vecka på hög höjd var det dags att testa 8x1000m. Vi var ett gäng som åkte ner ett par hundra höjdmeter för att köra ett pass på en grusbana. De flesta lokala löpargrupperna var redan klara med sina pass när vi anlände och började värma upp. Jag krigade mig igenom passet med en mindre modifikation i den gassande solen. I och med att vi åkt nedåt var temperaturen betydligt högre än där vi normalt tränade. Solen stekte på och det fanns ingen skugga i sikte. Jag hade tagit med mig en vattenflaska som jag druckit upp under passet. Kenyanerna fyllde på sina vattenflaskor i en kran men jag visste att det skulle vara en väldigt dålig idé för mig att göra samma sak. När vi kom hem till vårt träningscenter var jag helt slut och fick tillbringa nästan hela det kommande dygnet i sängen för att återhämta mig från vätskebristen, solstinget, febern mm. Efter 48h började jag äntligen känna mig lite bättre och kunde börja äta lite mer mat.

Ett par dagar senare vi var ett gäng som stack iväg på ett längre distanspass i skogen och efter det kände jag att det var dags att se något annat än träningscentret och grusvägar. Jag, mina två finländska vänner och min kenyanska farthållare Haron Bor åkte till Eldoret där vi köpte nötter, kaffe och diverse souvenirer. Vi avslutade eftermiddagen med en måltid på en lokal restaurang med en god kycklingrätt. Ett par timmar senare var det dags för mig kropp att göra uppror igen. Denna gång ett tvåfrontskrig utan dess like. Det planerade långpasset morgonen efter fick ställas in efter en brutal natt med feber, illamående mm. Lyckligtvis håller en matförgiftning inte i sig så länge så jag kunde skjuta på långpasset till kommande dag och hålla mig frisk till hemresan.

Väl hemma har träningen flutit på fantastiskt bra. Jag har känt mig superstark och genomfört ett av de bästa intervallpassen i mitt liv (mer om det passet nedan). Jag tror att allt krigande, samt den väldigt kuperade terrängen (minst en skidbackes höjdmeter i vartenda pass oavsett längd) har gjort mig starkare.

Så, hur summerar jag resan? Var den fantastisk? Mitt svar: Ja, what doesn’t kill you makes you stronger.

/hälsning Mikaela Larsson

 

15 är det nya 10

Hemkommen från Kenya genomförde alltså Mikaela ett av sina hittills bästa intervallpass.
Passet genomfördes på grusunderlag vid Djurgårdskanalen i Stockholm och bestod av 15 x 1 km med 1 minuts stående vila mellan varje intervall. Snittfarten blev snabba 3.24 minuter per kilometer, och upplägget var snabbare intervaller efterhand där sista intervallen sprangs på 3.16.

Tidigare har Mikaela oftast kör 8 ”tusingar” men sen har det ökat upp till 10 stycken totalt. – Men nu verkar 15 stycken blivit nya 10 gällande 1 km intervaller säger Mikaela. Inspirerad av andra maratonlöpare har ribban för volymen på passen helt klart höjts, vilket avspeglar sig på svensk kvinnlig maratonlöpning där  toppbredden aldrig varit så bra som nu.

____________________________________

I Runner´s Worlds Facebook grupp #JAGSPRINGERFÖR mot Tjejmilen 21k får du inspiration och motivation från de andra deltagarna och gruppens inspiratörer Lisa Beskow, Sanna Hed, Cecilia Bildt Sandgren och Mikaela Larsson.

Så häng med i #jagspringerför! Vi håller peppen hög hela vintern fram till Tjejmilen 21K den 27 april. Givetvis hoppas vi även att du vill vara en del av loppet Tjejmilen 21K – men det är inget krav för att hänga med och få inspiration i #jagspringerför-gruppen.

Förändra träningsupplägget och få ny inspiration!

Förändra träningsupplägget och få ny inspiration!

av Johan Rogestedt

Ett bra träningsupplägg ska maximera träningseffekten inför ett specifikt mål samtidigt som skador ska undvikas. Det är ingen lätt uppgift – men lite förändringar kan vara en hjälp på vägen.

För min egen del har de senaste årens träningsupplägg sett relativt identiska ut: hårda intervaller på tisdagar och lördagar, tröskel på torsdagar och ett långpass på söndagar. Däremellan distans- och alternativpass som utfyllnad. Detta upplägg har tagit mig en bra bit på vägen mot mina mål, och har utvecklat mig som löpare. Ändå har jag valt att göra vissa förändringar i mitt upplägg inför nästa år – för det finns många (löp-)vägar till Rom. Variationen i träningsupplägg bland alla de elitlöpare jag mött från världens alla hörn är nämligen påtaglig. Därför är det fascinerande att det till slut ändå inte skiljer mer än 1–2 procent mellan tävlingsresultaten. Det är inte mycket det!

Detta belyser till viss del frågan varför jag valt att förändra mitt upplägg. Jag tror verkligen att det finns väldigt många sätt att bli en bra löpare. Det går att träna mycket tröskel, mycket snabbhet, mycket mängd eller att bara ta en medelväg; samtliga filosofier har förespråkare bland såväl tränarkåren som meriterade löpare. En gemensam faktor är däremot att ett bra upplägg driver på och stimulerar den strävan mot utveckling som alla elitidrottare har. För bakom varje elitidrottare finns en, förmodligen, unik historia om varför hen dedikerat sig till sin idrott, men där viljan och strävan efter att bli bättre är en kollektiv egenskap dem emellan. Här tror jag att ett träningsupplägg spelar oerhört stor roll, oavsett nivå. Att ha passionen att varje dag vakna med blicken på framtida resultat kräver att träningen som görs är stimulerande.

Nya inslag

I mitt fall har jag alltid sett mitt upplägg som givande, stimulerande och lagom avvägt. Däremot har jag haft ungefär samma utformning på mina grundträningsperioder i 6–7 år vi det här laget, vilket var den första insikten som ledde till att jag gjort vissa förändringar. Jag tror helt enkelt att ett nytt upplägg vad gäller träningens fokusområde, och i förlängningen då också passens utformning, kan ge en extra dimension till min strävan. Förändringarna var alltså snarare för att hitta en extra mental stimulans än för att jag såg några brister i själva träningen –- det var helt enkelt dags för något nytt. Jag har nämligen insett att det är lätt att stagnera lite mentalt. Det behöver inte innebära att jag faktiskt upplever en dipp i motivation eller drivkraft. Istället kan stagnationen bero på ett långvarigt upplägg där utförandet blivit slentrianmässigt och hämmande för min strävan vidare. Mot denna bakgrund kände min tränare och jag att det var dags för några nya inslag i träningen.

De förändringar jag gjort ligger till viss del i tiden och är inriktade på kontroll av träningen. Generellt springer jag nu fler kilometer i veckan (ambitionen under hösten är upp till 15 mil löpning + alternativträning), har mer kontroll på de hårda passen och har en dag i veckan med ”dubbeltröskel”. Givetvis finns här en tanke att jag fysiskt ska utveckla nya kvalitéer, utöver att undvika mental stagnation.

Den bakomliggande filosofin kring upplägget med ”dubbeltröskel” intresserar mig särskilt mycket. Upplägget är att jag kör två tröskelpass samma dag. För att möjliggöra detta följs laktatet (det vill säga mjölksyrenivån) väldigt strikt, och trösklarna löps uppdelade i intervaller på mellan cirka 3 till 6 minuter. På morgonen har jag siktet inställt på 2,5 mmol laktat (per liter blod) och på kvällen 4,0. Jämfört med att köra ett konventionellt tröskelpass, där man springer kontinuerligt, blir antalet kilometer i en relativt hög fart betydligt fler med detta upplägg. En skeptiker kanske pekar på att uppdelade trösklar inte ger den kontinuerliga muskulära tröskeleffekt som behövs för att utveckla kapaciteten på distanser från 10 kilometer till maraton, samt att de strikta laktatgränserna begränsar farten mycket. Men utan att fördjupa mig vidare är dubbla tröskelpass något jag inför i min veckoplanering. Dels för att jag tror på fysiologin, dels för att min nyfikenhet på nya metoder förhoppningsvis förnyar mina drivkrafter en aning.

Härlig känsla

En annan förändring jag gjort är att jag istället för att ha ett relativt lätt långpass på söndagar nu kör ett hårdare sådant som en del i min kvalitetsträning på torsdagar. Hårda långpass för en medeldistansare kanske låter lite väl uthållighetsinriktat, men jag tror att den uthållighet jag får därigenom faktiskt är relevant även på mina distanser. Dessutom bygger tuffare långpass bra skadetålighet (om upptrappningen sker på bra sätt), och det här upplägget gör att jag minskar antalet belastande dagar i veckan då jag nu kombinerar tröskel och långpass i ett. Till detta kommer den härliga känslan av att ha lite nya inslag i träningen.

Avslutningsvis vill jag poängtera att jag inte ser förändring som ett självändamål. Långsiktighet är den kanske viktigaste framgångsfaktorn för löpare, och långsiktighet bör därför genomsyra en löpares karriär. Med de positiva tillskott en viss grad av förändring kan skapa ska inte underskattas. En coach och hens löpare bör också vara öppna för att revidera en träningsplan. Saker får inte gå av slentrian, och drivkraften framåt måste vara lika stor i dag som den var för två år sedan. Annars är det svårt att lyckas!

Med Metaride omdefinierar ASICS långdistanslöpningen!

Med Metaride omdefinierar ASICS långdistanslöpningen!

av

Idag skriver ASICS löparhistoria när företaget lanserar ett helt nytt koncept för effektivare löpning, METARIDE. Skon, som är en av de viktigaste innovationerna som ASICS lanserat under de senaste 70 åren, designades med syftet att göra det lättare för löpare att springa långa distanser.

METARIDE har under två år utvecklats av forskare och designers vid ASICS Institute of Sport Science (ISS) i Kobe i Japan. Skon är specialdesignad för att minimera rörelsen i det område där den mesta energin förbrukas –
i fotleden.

Det finns nu vetenskapliga belägg för att METARIDE minskar energiförlusten i fotleden med uppemot en femtedel [1], vilket kan innebära en betydande skillnad för långdistanslöpare som strävar efter att nå sin fulla potential.

Det är en ny revolutionerande teknik – GUIDESOLE – som är hemligheten bakom den nya skon och som ger mesta möjliga effektivitet i löpningen.
GUIDESOLE är en svängd precisionssula som flyttar fram kroppsvikten och ger löparen en känsla av att kunna röra kroppen framåt utan ansträngning.

Genom att kombinera egenutvecklade teknologier med en radikalt ny design, har ASICS skapat en annorlunda löparsko – METARIDE – som optimerar alla tre faserna i steget.

I vetenskapliga tester har METARIDE jämförts med vanliga löparskor i samma kategori [2] och då bevisats kunna:

● Minska den totala energiförlusten i fotleden

● Upprätthålla stabiliteten och samtidigt ge överlägsen slitstyrka och passform samt bra fäste

● Ge en helt ny känsla i löpningen

Kenichi Harano, Executive Officer och Senior General Manager vid ISS säger att METARIDE är banbrytande för långdistanslöpningen.
– Teknologin i nya METARIDE och GUIDESOLE är helt väsensskild från teknologin i våra andra skor som finns på marknaden idag. Vi analyserade löpeffektiviteten och skapade en helt ny ”känsla” samtidigt som vi månade om vårt löfte att hjälpa löpare öka sin prestation och samtidigt skydda kroppen.

METARIDE är först ut i ASICS nya franchiseserie ”RIDE” som ska göra konceptet och teknologierna tillgängliga för fler löpare genom olika prissegment. Den första modellen kommer att lanseras under hösten 2019.
Yasuhito Hirota, ASICS President och COO säger att METARIDE är ett typexempel på hur ASICS genom sina banbrytande produkter och tjänster engagerar sig för att fortsätta utveckla sättet på vilket löpare rör sig.

– Vi är övertygade om att den här nya teknologin har potential att revolutionera långdistanslöpningen. Våra testlöpare har berättat att METARIDE redan är på väg att totalt förändra hur de tränar, tävlar, springer och återhämtar sig. Det här är bara början på en helt ny era för ASICS då vi förser våra idrottare med innovationer samtidigt som en ny generation löpare får upp ögonen för vad vi har att erbjuda.

Löpare kan testa den nya skon med den nya appen RunKeeper Win The Long Run. Exempel på funktioner i appen är nya träningsplaner för att öka uthålligheten och göra löpningen mer effektiv samt en rad olika löparplaner som tagits fram för att öka löparnas styrka och sporra människor till att överträffa sina mål med löpningen. Kom igång genom att ladda ner Runkeeper-appen.

Ett begränsat antal METARIDE kommer från och med den 28 februari att finnas till försäljning globalt hos ASICS, ASICS återförsäljare, i webbshoppar samt i olika specialbutiker för löpning.

TEKNISK ÖVERSIKT

Till nya METARIDE har flera egenutvecklade teknologier använts samt en ny stickad ovandel:

● FlyteFoam: Lätt, slitstark, stötdämpande och sviktande mellansula.

● FlyteFoam Propel: Mellansula i foam för förbättrad svikt vid frånskjut från tårna.

● Rearfoot GEL: Gelkudde som dämpar stöten när hälen sätts i marken.

● GUIDESOLE: Ny mjuk och svängd sula som är hårdare framtill och som minskar böjningen av fotleden.

● 3D GUIDANCE LINE: En vidareutveckling av GUIDANCE LINE som förflyttar kroppsvikten och underlättar steget.

● GRIPSOLE: Ny yttersula med meshliknande lager för bra grepp och slitstyrka.

● METACLUTCH: Optimerad utanpåliggande bakkappa för bästa passform och rörlighet.

● STICKAD TRIKÅ I OVANDELEN: Trikåmaterial i skons ovandel ger stöd och tillåter skon att andas.

Teknologierna samarbetar och optimerar effektiviteten i stegets samtliga tre stadier vilket ger en känsla av att kroppen rör sig framåt utan ansträngning. Den unika konstruktionen gör att skons tyngdpunkt hamnar vid bakre delen av foten, vilket gör att du snabbt och lätt kan ”gunga” dig genom varje steg.

Bilder på METARIDE:

Förtydligande:

[1] En jämförelse av den totala minskningen av energiförlusten under stötdämpnings- och framåtdrivningsfasen har gjorts mellan METARIDE och vanliga skor i samma kategori. Forskning utförd av Progressive Sports Ltd vid University of Loughborough i Storbritannien, november 2018.

[2] Tester genomförda i november 2018 vid Progressive Sports Ltd vid University of Loughborough i Storbritannien och ASICS Institute of Sports Science, Kobe, Japan.

Behöver löpare kosttillskott?
Löpskolning del 2: Landa rätt!

Löpskolning del 2: Landa rätt!

av Fredrik Zillén

Om man bör landa på hälen, framfoten eller hela foten är en av de eviga frågorna inom löpteknik. Men vad är egentligen definitionen av att landa ”rätt”? Vi tittar på hur eliten gör – och hur det funkar för oss motionärer.

”När jag växte upp skulle man landa på hälen och rulla på foten. Sedan skulle man springa på framfoten. Nu verkar alla säga olika.”

Det här är en kommentar jag hört många gånger. Det finns också många starka åsikter i frågan. Men innan vi diskuterar hur det funkar måste vi vara överens om vad som menas med att ”landa”. Många menar nämligen olika saker.

Om hälen är den del av foten som nuddar marken först, har jag då landat på hälen? Det är inte självklart. Ponera att jag hinner komma fram med kroppen så att den första belastningen hamnar på framfoten, och att jag sedan låter hälen sjunka ner så att häl och framfot tar 50 procent var av vikten när foten är under tyngdpunkten. Har jag då landat på hälen (första markkontakten), framfoten (första belastning) eller hela foten (störst belastning)? Fundera en stund innan du läser vidare. Klar? Okej, så här är det – det spelar faktiskt ingen större roll vilken av definitionerna du väljer så länge  den du pratar med menar samma sak.

Det finns dock en definition. I biomekaniska studier av hur elitlöpare springer under ett lopp tittar man på vilken del av foten som nuddar marken först. Är hälen tydligt den lägsta punkten av sula vid första markkontakt blir det kryss i rutan ”häl” även om löparen sedan har 93 procent av vikten på framfoten.

Om landning på häl även betyder att mycket vikt läggs på hälbenet blir man inte så effektiv. Men det betyder inte att man måste sätta ner framfoten först. Problemet är alltså inte att hälen nuddar först utan att man lägger mycket vikt där. Det är också helt okej att ha en hel del vikt på hälen, speciellt om man inte är löpare på en högre nivå. Det finns många motionärer som fått långdragna skador av att gå över till framfotslöpning.

Utnyttja gummisnoddseffekten

Ibland hör jag uttalanden om att alla elitlöpare landar på framfoten. Det gör de inte alls. Jo, alla sprintlöpare gör det. Deras hälar nuddar inte marken alls. Men ju längre sträcka desto troligare är det att löpare börjar lägga lite mer vikt på hälarna – och att de även sätter ner hälarna först. Vid VM i friidrott i London 2017 gjorde Internationella friidrottsförbundet en stor biomekanisk studie där det konstaterades att endast tre procent av maratonlöparna satte ner framfoten först. Cirka 70 procent satte ner hälen först och de övriga landade på hela foten. Det betyder däremot inte att 70 procent av löparna la jättemycket vikt på hälarna. För det gjorde de inte. Men för nästa person som säger till dig att sätta ner framfoten först kan du ju berätta att 97 procent av maratonlöparna vid senaste VM inte gjorde det. För långdistansare är det i princip alltid mycket viktigare var de sätter ner fötterna i  förhållande till höft och tyngdpunkt än vilken del av foten som sätts ner i marken först. Landar du med foten under din tyngdpunkt/höft är det dessutom nästan omöjligt att lägga för mycket vikt på hälarna. Det ordnar sig av sig självt.

Det finns stora fördelar med att ha en hel del av belastningen på framfoten eftersom man då på ett bättre sätt kan utnyttja den gummisnoddseffekt som man kan få från fötter, vader och hälsenor. Hur du bör fördela belastningen beror mycket på hur stark du är och hur långt du springer. Ju starkare vader du har och ju kortare ett lopp är desto mer vikt kan du lägga på framfoten.

Många som – helt korrekt – hört att man inte bör landa (lägga vikt) på hälen löser det genom att vinkla ner framfoten. Det leder ofta till att de landar ännu lite längre framför sin tyngdpunkt (vilket är dåligt). Samtidigt blir resultatet även ett mjukare nedslag, vilket de tolkar som något positivt. Mjukare landningar kan absolut vara bra. Men ofta blir nedslaget så mjukt att den tidigare nämnda gummisnoddseffekten försämras, eftersom en för låg vertikal kraft ofta ger längre markkontakttid. En kraftigt nedvinklad fot skapar också oftast en väldigt mjuk vrist som även det ger längre kontakttid.

Om man istället vinklar vristen så att framfoten är rejält högre än hälen, vilket många gör, kan även det leda till att foten åker iväg lite för långt fram. Så båda justeringarna kan ge landningar för långt framför kroppen – och precis där retade jag upp många duktiga löpare. För pratar du med med löpare från en friidrotts- eller löparklubb får du troligen rådet att man ska vinkla upp foten (dorsalflexion) precis före landning. Det är ett jättebra råd – för en person med rätt steg kan det skapa en spänning i foten som ger kortare kontakttid. Helt strålande faktiskt. Du kan själv prova hur det funkar. Stå upp och studsa upp och ner. Små studsar. Medan du gör det lyfter du tårna mot taket så att foten spänns (bara tårna, inte hela foten). Sen slappnar du av i tårna under fortsatt studsande. Därefter fortsätter du att lyfta/spänna och slappna av flera gånger. Då känner du hur foten går från lite mosigare stötdämpning till den ”sportfjädring” som krävs om man ska springa snabbt.

Var du sätter ner foten är viktigast

En duktig medeldistansare flexar alltså upp foten men landar ändå på framfoten. Men för en mer normal motionslöpare gör oftast den uppvinklade framfoten att de slänger fram underbenet för långt fram då rörelsen ofta även triggar en sträckningsreflex i framsida lår. Det blir extra lurigt av att det är så svårt att själv känna hur man belastar fötterna. Det beror på att framfotens yta är mycket större än hälens, samt att man har mer känsel i framfoten. Därför upplever många att de har 80 procent av belastningen på framfoten när det egentligen är mer 50/50.

Slutsatsen är alltså att mycket vikt på hälen ger en sämre effektivitet, samtidigt som för mycket vikt  på framfoten kan ge överbelastningsskador. Var du sätter ner foten i förhållande till höft och tyngdpunkt är för de flesta motionärer betydligt mycket viktigare än vilken del av foten du sätter ner först.

Nu startar We Who Run Club!!

Nu startar We Who Run Club!!

av

Nu kickar Saucony igång We Who Run Club – en ny community för dig som springer. Alla är välkomna – och det är helt gratis att delta!

Tanken med We Who Run Club är att inspirera och motivera löpare runt om i landet, oavsett ambition och nivå. Syftet är att alla deltagare ska klara av att ta sig i mål på olika lopp – och ha kul längs vägen. Under 2019 kommer fokus att ligga på KfS Kungsholmen Runt i maj samt TCS Lidingöloppet i september – och vägen dit börjar här och nu!

Det finns 7 olika program att följa för milen och halvmaran, baserat på vad du har för tidsmål. För milen har vi 4 program: under 40, 50 eller 60 minuter eller att bara genomföra ett millopp. För halvmaran har vi 3 program: under 90 minuter, under 2 timmar eller att bara genomföra loppet.
Alla programmen drar igång drar igång den 25 februari och dom är framtagna av landslagstränare Lorenzo Nesi med många års erfarenhet från löpcoaching på olika nivåer.
Men We Who Run erbjuder inte bara träningsprogram, utan för de som kan ta sig till Rålambshovsparken på Kungsholmen i Stockholm är det träning kl 18.30 varje onsdag från den 27 februari. Ingen föranmälan och ingen kostnad utan det är bara komma och hänga med, och träningen sträcker sig ändra fram till början av maj.

HÄNG MED I WE WHO RUN CLUB

För att ge en bild av vad som komma skall följer här ett utdrag för dig med så snabbt mål som att springa milen under 40 minuter!

– För att ge dig på det här upplägget enligt instruktionerna nedan krävs att du har hållit igång under de senaste månaderna med åtminstone tre till fyra träningspass per vecka där löpningen stått för minst två, helst tre av dem. Annars är det smart att omvandla lördagens korta snabbdistans till lugn löpning i 30 minuter, så att det ändå blir fyra löppass.

Den röda tråden i We Who Run Clubs program är att träna regelbundet och progressivt – det vill säga stegrande – såväl i fråga om omfattning som under de flesta passen. Vårt allra första längre pass, på söndagen, ska till exempel börja i kontrollerad, lugn fart – helst en bra bit över 5.00-minuter per kilometer. Sedan får det gärna utvecklas till att öka i fart. Men det ska fortfarande vara ett lugnt pass – spring absolut inte fortare än 4.30 minuter per kilometer. Om det går trögt behöver du inte öka farten alls.

Det första passet som du ska beta av är lugn löpning i en halvtimme, med en knorr på slutet. Ta dig till en brant backe som är 50 till 60 meter lång och kör i full fart upp för den. Tänk på att arbeta med höga knälyft, med rak överkropp rak och blicken lyft framåt och uppåt – alltså inte ner i marken. Pusta ut vid toppen av backen och gå lugnt ner. Gör om det hela fem gånger. Ha så nära hem som möjligt efteråt, bara några enstaka minuter är optimalt.

Ett alternativ är att utföra backarna på ett löpband. Ställ lutningen på + 6 och pröva att springa i 3.30–3:45 minuter per kilometer som hastighet. Hoppa av bandet efter 12–15 sekunder och hoppa på igen efter 20–30 sekunder. Genomför det här passet i början på veckan, gärna på måndagen.

Onsdagsträningen är ett fartlekspass – veckans riktiga fartutmaning. Ge dig bara på det om du har tränat regelbundet minst varannan dag hela hösten. Byt annars ut fartleken mot 45 minuters lugn löpning av samma slag som på måndagens pass.

Inled med 20 minuters uppvärmning, gärna i lätt stegrande fart. Töj i några minuter och dra sedan fyra koordinationslopp på 60 meter där du springer kvickt, men avslappnat. Vi kommer att testa några av dessa uppför, så att du kan jämföra med sprintbackarna. Gå lugnt i 15 till 20 sekunder mellan dessa koordinationslopp.

Sen väntar fyra repetitioner om fem minuter vardera. Inled i en fart runt 3.55 minuter per kilometer. Försök att springa nästa intervall i en fart som är en eller ett par sekunder snabbare per kilometer, så att den sista intervallen går på 3.50 min/km. Slarva inte med den tio minuter långa nerjoggen.

Ägna torsdagen åt någon annan form av träning med hög puls, under max 30–40 minuter: crosstrainer och spinning är de träningsformer som ligger närmast löpning. Om vintern skänker möjligheten att åka skidor eller skridskor så ta gärna tillfället i akt. I andra hand kan det här träningspasset utföras på fredagen, men det är sämre för återhämtningen inför lördagens pass.

I det här första skedet springer vi inga långpass, utan nyttjar lördagen till mer progressiv löpning. Vi börjar med 20 lugna minuter varefter du växlar tempo till cirka 4.15 minuter per kilometer. Ägna den närmaste kvarten till att stegra farten upp till tävlingstempot 4.00 minuter per kilometer. Om du inte har sprungit milen på en tid under 42–43 minuter det senaste året kan du nöja dig med att gå från 4.20–4.25-fart ner mot 4.10–4.15-fart. Jogga ner en kort stund efter det. De här passen kommer att bli betydligt längre, så kör inte hårdare än så här – även om du kan.

SUB 40-PROGRAMMET

Tänk på det här!

Innehåll: I detta vårt tuffaste program springer man inte oftare än vad man gör i 50-minutersprogrammet – däremot är passen både längre och genomförs i högre farter.

Förutsättningar: För att ge sig på sub 40-programmet bör man ha sprungit milen på 40–43 minuter det senaste året och helst ha hållit igång med träning åtminstone varannan dag. Den som inte varit så träningsflitig bör fasa sig in i programmet genom en försiktig ökning av träningsfrekvensen.

Om vintern slår till kan du med fördel flytta de snabbare passen inomhus. Sätt lite lutning (+1) på löpbandet och följ de ursprungliga instruktionerna. Det går också att byta löpning mot en annan träningsform. Men i första hand försöker vi utföra alla löppass ute. Låga temperaturer ska inte vara något hinder, åtminstone ner mot minus tio går utmärkt att löpträna i för de flesta. Is och modd däremot är klara anledningar till att fly under tak.

Du som ligger på en nivå mellan våra program bör välja det snällare och anpassa farterna till ditt mål. T ex kan du som siktar på 45 minuter på milen följa 50-minutersprogrammet, men öka då farterna med cirka 30 sekunder per kilometer.

Sammanfattning av första träningsveckan, 25 februari – 3 mars:

  • Mån eller tis: 30 min, sprintbackar 6 x 50–60 meter.
  • Ons: Uppv 20 min + 4 x 5 min @ 3:55->3:50/km, pj 3 min, nedv 10 min.
  • Tor eller fre: Alternativ träning med hög puls, gärna crosstrainer el spinning.
  • Lör: Uppv 20 min, 15 min @ 4:15->4:00/km, nedv 7 min.
  • Sön: 50 min. Börja i en fart över 5:00/km och öka långsamt, men aldrig fortare än 4:30/km.

HÄNG MED I WE WHO RUN CLUB

KOLLA IN HEMSIDAN FÖR WE WHO RUN CLUB

Mer info och tips och updates får du även på Facebook sidan WeWhoRun Club och på Instagram där du själv kan lägga upp inspirerande träningsbilder taggat med @wewhorunclub eller under hashtaggen #wewhorunclub.

 

Variation för motivation!

Variation för motivation!

av Sanna Hed

Oavsett hur erfaren eller oerfaren löpare du är så hamnar man då och då i motivationssvackor. Kanske för att man fastnar i samma typ av träningspass vecka ut och vecka in. Då kan det vara befriande att testa en annan typ av upplägg vilket #jagspringerför inspiratör Sanna Hed tipsar om.

Ett pass som jag tycker är bra för att sätta igång lusten är en intervallstege. Fördelen med det här passet är att man ska öka farten ju kortare tidsintervall vilket gör det till ett ypperligt tillfälle att våga springa på lite hårdare mot slutet av passet. En annan fördel när man springer tidsintervall är att om man kör fram och tillbaka på samma plats så kan man springa ihop med andra oavsett de individuella farterna och hinna peppa ihop under serievilan!

Uppvärmningsjogg 10-15 minuter i lugnt tempo, några rörlighets övningar och förberedande koordinationslopp. (korta lopp med fartökning ca 60-80 meter med lite vila mellan varje fartökning)

Sen ser passet ut så här:

  • 5 x 120 sek med 30 sekunder vila mellan
  • 2 min serievila
  • 5 x 90 sek med 30 sek vila mellan
  • 2 min serievila
  • 5 x 60 sek med 30 sek vila mellan
  • 2 min serievila
  • 5 x 30 sek med 30 sek vila mellan

Nerjogg 5-10 min

Det svåra kan var att inte köra för hårt i början utan hitta ett tempo som gör att man kan öka tempot för varje ny tidsintervall. Så starta inte för snabbt och tufft i början av passet.

Heja och lycka till med träningen önskar Sanna Hed som är en av inspiratörerna i Runner´s Worlds Facebook grupp #JAGSPRINGERFÖR som riktar sig mot Tjejmilen 21k.

I gruppen får du inspiration och motivation från de andra deltagarna och gruppens inspiratörer Lisa Beskow, Sanna Hed, Cecilia Bildt Sandgren och Mikaela Larsson. Förutom tips och inspiration får du gärna dela med dig av varför just du springer och några har chansen att få berätta sin historia i Runner’s World.

Så gå med i dag, häng på utmaningarna och dela med dig av din träning och dina mål under gruppens slogan #jagspringerför! Vi håller peppen hög hela vintern fram till Tjejmilen 21K den 27 april. Givetvis hoppas vi även att du vill vara en del av loppet Tjejmilen 21K – men det är inget krav för att hänga med och få inspiration i #jagspringerför-gruppen.

Johannas Bäcklunds maratonsuccé!

Johannas Bäcklunds maratonsuccé!

av Herman Degselius

I förra säsongens slutskede reste hon till Spanien för att springa maraton. Trots en medioker uppladdning veckan före blev det ett dunderpers med 12 minuter! Möt Runacademys Johanna Bäcklund.

Den andra december förra året avgjordes Valencia Marathon på den spanska östkusten under fina förutsättningar: det var runt tolv grader när startskottet ljöd halv nio på morgonen och vindstilla. När Johanna Bäcklund korsade mållinjen hade temperaturen stigit några grader och solen strålade. I sitt livs andra maratonlopp knep hon en 18:e plats med tiden 2.39.12 – den sjätte bästa damtiden i Sverige 2018 (24:a genom tiderna). Om känslorna efter målgång säger Johanna:

– Det var en väldigt skön känsla att springa under 2.40. När jag började träna mer fokuserat mot maraton så siktade jag mot 2.45, men ändrade mig ganska fort, att jag ville under 2.40, säger Johanna, vars tidigare PB på maran var på 2.51 (Stockholm 2015).

Samtidigt låter hon inte helt nöjd med sin insats. Hon hade en väldigt slitig dag och hon trodde på förhand att det skulle gå lite snabbare med tanke på hur träningen hade gått före loppet, säger Johanna.

– Men jag hade inte så bra uppladdning som det kan bli med barn ibland. De var jättesjuka båda två; jag gick runt och bar på dem när vi var i Valencia så jag kunde inte riktigt fokusera. Nu i efterhand så åker jag nog själv när det är maratonlopp eller att bara min man följer med.

Vad hade du för tidsmålsättning före start?

– Jag startade väl lite för fort … Men runt 1.18 till 1.18.30 hade jag väl kunnat öppna på och kanske hållit hela vägen. Men det blev jobbigt redan efter 10 kilometer och jag kände att det inte var min dag, och jag hade känt mig lite småkrasslig under veckan. Jag var absolut inte dålig, men det påverkar att man är småförkyld. Och under hela andra halvan av loppet kände jag att jag bryter när som helst, haha. Jag försökte att hitta ljuspunkter, men det kom tankar på att bryta många gånger: med bara två kilometer kvar så tänkte jag fortfarande att ”nu skiter jag i det här”. Fast jag insåg hela tiden att jag kommer fixa under 2.40 – och då kände jag mig ändå ganska nöjd.

Johannas första mil gick på 36.18 och halvmaran passerade hon på 1.17.23. Måhända kan den tuffa öppningen också ha påverkat att det blev slitsamt tidigt in i loppet?

– Ja, kanske lite grann!

Hur lång förberedelseperiod hade du och hur såg träningen ut?

– Jag bestämde mig under sommaren att jag skulle springa ett maraton under hösten. Och i juli skruvade jag upp mängden lite och började springa längre långpass. Sedan kom augusti och då ville jag ha mera fart och jag sprang 10 000 meter på SM, Tjejmilen och därefter Stockholm halvmarathon i september. Efter halvmaran insåg jag att jag måste börja fokusera på Valencia om jag skulle fixa ett maratonlopp på bästa sätt.

Johanna kontaktade då Christian Mundt, tränare i Hässelby SK (tränar bland annat Caroline Almkvist som du kunde läsa om i augustinumret), för att få hjälp med träningen inför Valencia.

– Vi hade tio veckor på oss att hitta en bra maratonplan. De första två veckorna blev en övergångsfas från min vanliga träning till mer specifik maratonträning följt av just åtta veckor specifik maratonträning. Och det blev en helt annan typ av träning jämfört med vad jag hade kört tidigare. Passen gick väldigt bra, jag kände att jag fick ut mycket av dem. Och efter att ha tränat mig själv i två år var det kul att få hjälp av någon utifrån.

På frågan hur fartpassen såg ut säger Johanna att ”inget pass var det andra likt”. Det kunde vara långpass då hon sprang i 90 procent av maratonfart eller pass i maratontempo uppdelat i fyrakilometers-avsnitt. Eller till exempel en stege från en kilometer upp till fyra – och sedan ner igen (i maratontempo). Och ibland sprang hon i överfart. Totalmängden? 13–14 mil i veckan.

– Det tuffaste passet jag körde var två block som såg exakt likadana ut. Jag började i ungefär 85 procent av maratonfart i 10 kilometer och sedan 10 kilometer i 100 procent, och det gjorde jag två gånger på en dag med bara tre till fyra timmars mellanrum. Det var en skön bekräftelse när jag hade fixat det!

Johanna, som är uppväxt i Mariehamn på Åland och blev svensk medborgare 2014, höll inte på med friidrott när hon växte upp. Det som gällde var att segla optimistjolle och spela innebandy.

– Men jag tyckte även om konditionsträning. Jag åkte mycket inlines med min pappa och sprang joggingrundor. Sedan flyttade jag till Uppsala och började studera. Där blev det mer spinning, gymträning och jag fortsatte även med innebandyn fram till 2009. Det var väl egentligen när jag slutade med innebandy som jag kände att jag vill testa på något nytt. Min syster hade sprungit några lopp, och kan hon så kan jag också göra det, tänkte jag.

Det visade sig snabbt att Johanna hade anlag för löpning: Tjejmilen 2009 sprang hon på 41.34 och Stockholm halvmarathon på 1.32. Och redan ett år senare, efter att ha börjat träna med IF Åland och fått Mikael Nordblom som tränare, sprang Johanna 5 000 meter på 18.03 och 10 000 meter på 37.45!

Till säsongen 2019 ställer Johanna in siktet på en halvmara i nederländska Haag i mars som följs av Hamburg Marathon i april.

– Det kommer bli mot maraton som jag lägger upp min träning och halvmaran blir ett mål på vägen.

Kvalgränsen till VM (arrangeras i Doha, Qatar i september/oktober) är på 2.36.00 och tre kvinnor blir uttagna. Du har sjätte bästa tid just nu. Har du några tankar på VM?

– Det här var mitt andra maratonlopp; jag vill känna att jag utvecklas på maratondistansen och får tid på mig. Mitt fokus ligger inte att kvala till VM, utan mitt fokus ligger att kunna sänka mina tider och bli så bra som möjligt, sedan får man se vart det räcker.

Längre fram, har du några långsiktiga målsättningar?

– Så länge som jag tycker det är kul och så länge som jag utvecklas så kommer jag att fortsätta springa. Sedan skulle det såklart vara kul att springa i landslaget någon gång, men det är inte mitt primära mål. Jag drivs mycket av att kunna se min egen utveckling och bli bättre hela tiden.

Fakta Johanna Bäcklund

Ålder: Född 1985.

Yrke: Projektledare på Runacademy.

Bor: Stockholm.

Klubb: Runacademy IF.

Familj: Gift med Pontus, två barn (födda -13 och -16).

PB: 10 km landsväg: 34.50.

10 000 meter, bana: 35.12.

Halvmaraton: 1.16.52.

Maraton: 2.39.12

(alla pers satta under 2018).

Förebilder föder framgång

Förebilder föder framgång

av Johan Rogestedt

Sluta aldrig att inspireras av andra, oavsett hur duktig du blir som löpare! Det menar Johan Rogestedt. Här berättar han hur han genom åren har studerat och sett upp till olika elitlöpare för att plötsligt en dag stå på samma startlinje som idolerna.

”Ett tufft pass med Fribergs grupp nere i Göteborg. Musse var med på passet!!” Så lyder ett utdrag ur min träningsdagbok från våren 2009. Jag var då 16 år gammal och hade på allvar börjat inse att löpning var min grej, att det var något jag ville syssla med i många år framöver.

På frågan vad det är som gör att en person väljer att underkasta sig en elitsatsning finns nog lika många svar som det finns idrottare i världen. En talang, en hänförelse, en familjetradition, kanske bara slumpen och såklart ändlösa kombinationer. Själv tror jag att bra förebilder är en viktig underliggande faktor till att man i unga år initierar drömmen om framgång – och sedermera blir en källa till inspiration och därmed utveckling. För utvecklingen har varit sådan, att från att i fjärde klass ha dyrkat enkom fotbollsspelaren Kaka, är min dyrkan numera uppdelad på ett par personer. Personer som jag hämtar inspiration och konkreta tips ifrån. Det är denna resa jag ska skriva om i detta nummer.

Wariner en favorit

Som medeldistansare och tillika tidig 90-talist tog min löparkarriär fart under en tid då det rådde lite av ett vakuum på den internationella medeldistansscenen. I efterdyningarna av Hichams episka karriär och innan Rudishas och Kiprops respektive eror blommade ut på allvar fanns det ingen tydlig ”superstar” för mig att se upp till. För visst var det så på den tiden, att idolerna nästan utan undantag bestämdes utifrån prestation snarare än personlighet och andra kvalitéer. Efter mitt guld på ungdoms-VM fick jag höra att det fanns många likheter kring den taktiska dispositionen med ryssen Borzakovskiy; vilket såklart var smickrande sett till hans gedigna meritlista. Någon affisch med ”Borza” hamnade emellertid aldrig på mitt rum. Den som istället kom att bli en favorit var amerikanska 400-meterlöparen Jeremy Wariner. Hans fina löpsteg och lite annorlunda kroppsbyggnad jämfört med konkurrenterna gjorde att han stack ut, och när jag var på plats och såg honom vinna dåvarande DN-Galan på Stockholm Stadion 2007 på 43:50 fick jag en favorit bland friidrottsstjärnorna.

Efter Wariner utvecklade det sig vidare så att personer som kunde ge mig konkreta lärdomar och tips låg till grund för valet av förebilder, snarare än en idoldyrkan baserad på en löpares excellens. Under en föreläsning i Uddevalla när jag var 14 år fick jag lyssna till hur Mustafa ”Musse” Mohamed optimerade inte bara sin träning utan även vardagen runtomkring för att maximera träningseffekten. Han är såklart inte ensam om det, exempelvis gör jag mycket för att sträva ditåt i dag, men jag tror att den föreläsningen kom i ett väldigt viktigt skede för mig. Jag minns att jag såg tjusningen i att de parametrar som styr fysisk utveckling kunde förlängas utanför träningen. Sömntimmar, matintag efter träning och sjukdomsförbyggande åtgärder – alla var saker jag anammade. Jag tror att få svenskar sovit så många timmar under högstadiet som jag. Ty om ”Musse” sov ordentligt för att bli bra, då skulle givetvis även jag göra det!

Jag vill inte säga att det är någon allmän regel, men jag lever i tron om att många elitlöpare inte bara haft rätt förebilder, utan också fått dessa vid rätt tillfällen. När jag lyssnade till Musse var jag nog varken för juvenil för att förstå innebörden eller ”allt för mycket tonåring” för att avskräckas uppoffringarna en elitsatsning skulle komma att innebära. Jag var – sett till min löparkarriär och personliga utveckling – mottaglig för kontentan av det Musse ville förmedla. I ett tidigare skede hade kanske en high-five med världsmästaren på 800 meter varit mer konstruktiv för min satsning.

Imponeras av Andreas Kramer

Om allt går väl når en karriär en fas där förebilder som setts på TV plötsligt finns på samma arena. Detta fenomen följde på övergången från barndomsidoler till den nya synen på förebilder Musse hade initierat den där dagen i Uddevalla. Min tränare Ulf Friberg har regelbundet uppmanat mig att söka mig till miljöer (bland annat Kenya, Sydafrika, USA och Portugal) där jag kan se bra löpare träna. Därigenom har min karriär nu nått en fas där jag i stället jobbar med att mänskliggöra en framgångsrik löpare. Detta i ett försök att se mina färdigheter och möjligheter som löpare likvärdiga med dennes och sedermera ”tappa respekten”. Här kan jag inte annat än imponeras av min gode vän Andreas Kramer, som på ett alldeles exemplariskt sätt tagit steget från junior- till seniorelit genom att utan respekt för sina välmeriterade konkurrenter alltid fullföljt sin plan oavsett motstånd. Det är en beundransvärd egenskap jag ser upp till!   

Jag ser nu alltså snarare förebilder som en källa till stimulans för min nyfikenhet att våga förändra i mitt upplägg. Att hämta inspiration från andra tror jag aldrig att man blir för bra för. Speciellt gäller detta i en tid av stor öppenhet där sociala medier gör det lätt att följa, inspireras av och implementera koncept från andra. Kalla det för förebilder, konkurrenter eller kollegor, den gemensamma nämnaren är inspirationen jag får genom min nyfikenhet. Det är något jag tror driver mig framåt.

Det är fascinerande hur förebilder har kommit och gått under min karriär, och likaså variationen i vad de gett och fortsatt att ge mig. Som 7-åring var det stora idrottare (som Kaka, Ian Thorpe, Tiger Woods, Jan-Ove Waldner bland andra) som fick mig att fastna för sport i sin helhet. När jag som 14-åring såg Wariner var det drömmen att en gång likt honom få tävla på de största friidrottstävlingarna som föddes. När jag som 20-åring såg Asbel Kiprop, likt alla andra löpare på den legendariska grusbanan i Iten, Kenya, jobba stenhårt på 10 x 1 000 meter var det snarare en insikt att inget är gratis ens för de mest talangfulla och bästa löparna i världen som slog mig. Och när jag i höstas, som 25-åring, inte kunde annat än imponeras av familjen Ingebritsens framfart på löparbanan, var det tanken på att anamma lite av deras träningskoncept som kittlade.

ASICS söker nya ambassadörer till populärt community

ASICS söker nya ambassadörer till populärt community

av

Löparcommunityt ASICS FrontRunner har medlemmar i över 30 länder och är öppet för alla typer av löpare, oavsett snabbhet, distans, ålder eller mål. I år fyller det nio år och söker ytterligare 120 medlemmar, och kommer under 2019 att bestå av över 700 löpare från hela världen.

ASICS FrontRunner startade 2010 med målet att få världen i rörelse genom att sprida rörelseglädje. Här samlas nybörjarlöpare tillsammans med eliten och alla där emellan kring ASICS motto ”En sund själ i en sund kropp” – det som på latin heter Anima Sana In Corpore Sano och som bildar ordet ASICS. Triatleten Lisa Nordén, som vann en silvermedalj i OS 2012, är en av medlemmarna i det svenska teamet.

– Jag gillar verkligen att vi delar samma passion för löpning. Vi är på olika nivåer men vår kärlek till löpning är densamma för oss allihop. Jag får otroligt mycket inspration av att vara en del av ASICS FrontRunner. Äventyret Kust till kust som nyligen genomfördes är ett exempel på häftiga utmaningar man kan få delta i som medlem i ASICS FrontRunner. Sju kvinnor från sju länder sprang från Dubai till Oman – en sträcka på 180 kilometer på bara fyra dagar. Det blev ett äventyr som verkligen visar vad communityt ASICS FrontRunner handlar om. Äventyret filmades, och i dokumentären som släpps 17 februari på Youtube får vi följa löparnas resa, från varje smärtsam blåsa till de många energislukande sanddynerna.  Sydafrikanska Reegan Alward var en av löparna som sprang Kust till kust.

–För mig är löpning en lagsport där ingen lämnas på efterkälken. Det har hänt oss alla – vi har alla varit den där personen längst bak, som så självklart backas upp och får hjälp av de andra. Det är det som är själva kärnan i löpningen i allmänhet och inom ASICS FrontRunner i synnerhet!

Ansökan till ASICS FrontRunner är öppen fram till 3 mars 2019.
Gå till ansökan här!

 

Nu släpps Ultraboost 19 – adidas mest responsiva löparsko någonsin!

Nu släpps Ultraboost 19 – adidas mest responsiva löparsko någonsin!

av Runner´s World

Nu lanserar adidas running Ultraboost 19, en omarbetad version i ny design av den ikoniska löparskon Ultraboost. Under arbetet med den nya siluetten har adidas designers och produktutvecklare samarbetat och samlat input från tusentals löpare världen över. Ultraboost 19 är den mest responsiva löparskon från adidas någonsin.

När adidas 2013 lanserade sitt innovativa Boost-material för första gången, blev det något av en nystart för hela sportskobranschen. I stället för att enbart lägga vikt vid en löpträningsskos stötdämpande egenskaper kom också begreppet energiåtergivning i fokus. Man förstod att en funktionell mellansula inte enbart kan minska kraften i stötvågen från underlaget vid fotisättningen utan också ge energi tillbaka i frånskjutet.

adidas har alltsedan den första lanseringen ägnat mycket tid och resurser till att vidareutveckla sitt Boost-koncept och lanserar nu i vår en uppdaterad modell kallad Ultraboost 19. Genom att man lyckats förfina mellansulans egenskaper ger skon en snabbare respons mot underlaget. Adidas hävdar att Ultraboost ger 20 procent bättre energiåtergivning än den tidigare Ultraboost-modellen.

Anmärkningsvärt är också att man lyckats förenkla skons konstruktion avsevärt. Den består nämligen enbart av fyra nyckelkomponenter – vilket ska jämföras med att föregångaren var uppbyggd av hela 17 olika delar.

Nytt är också en platta i mellansulan kallad Torsion Spring, som underlättar fotens rullande rörelse framåt mot underlaget och ger en effektivare stegavveckling samt dessutom ökar skons stabilitet. Ovandelen är tillverkad med en ny vävteknik, som ger en optimal avvägning mellan stöd och följsamhet. I häldelen har mellansulan fått en fördjupning, som hälbenet kan vila i och som tillsammans med ett utanpåliggande hälstöd ger en säker passform och hög sidstabilitet.

FAKTA ULTRABOOST 19:

  • Optimerad BOOST –20 procent mer BOOST i sulan jämfört med den tidigare Ultraboosten, vilket innebär den mest responsiva löparskon från adidas sortiment någonsin.
  • Torsion Spring – En förlängd Torsion Spring jobbar tillsammans med BOOSTEN i mellansullan för att ge mer stabilitet och stuns i varje löpsteg.
  • Primeknit 360 – En 3D-printad strumpa i Primeknit med ny väv-teknik sammanför olika garn, vilket resulterat i en ovandel som andas men samtidigt ger mer support. Ovandelen är även finjusterad för maximal flexibilitet och support.
  • Uppdaterad 3D Heel Frame – En ny design på hälkappan som ger en bättre och mer flexibel passform, och som håller foten på på plats samtidigt som Akillessenan får expandera under varje steg.

Ultraboost 19 finns tillgänglig i butik från 21 februari 2019. Pris 1799 kronor.

Att springa med överkroppen

Att springa med överkroppen

av Cecilia Bildt Sandgren

Springer du med hela kroppen – eller springer du mer som en huvudfoting? Och hur står det egentligen till med armpendling, andning och bålaktivitet? Här pratar vi om vikten av en stark och rörlig överkropp för löpare.

Löpning engagerar mer eller mindre hela kroppen. Hur mycket beror bland annat på saker som hur medveten du är om överkroppens rörelser när du springer, men även din rörlighet och styrka.

Överkroppen är en del av löparens växellåda. Många av er vet säkert att ju snabbare och bättre armarna jobbar desto snabbare jobbar även benen när du springer. Men en kraftfull, engagerad armpendling kräver medvetenhet – en engagerad rygg med baksida axel och en god rörlighet i axelled samt aktiverade muskler i bröst och bröstrygg. Allt för att du ska kunna dra armen bakåt med god rörelse och kraft, för att sedan kunna driva pendlingen framåt. Ungefär som du skulle spänna en pilbåge. Ju mer du kan spänna bågen, desto mer kraft och fart får pilen och ju längre går den. Eller tänk dig en våg som drar sig tillbaka för att sedan med full kraft slå in mot land.

Med hjälp av din armföring håller du också balansen och styr färdriktningen. Så inkludera rörlighetsträning och styrketräning för överkroppen. Det hjälper dig i din löpning – och det stärker dig i din vardag.
Men att skapa rörlighet och att aktivera musklerna kring axel, bröstrygg och skulderblad kan vara en utmaning. Det kan kännas stelt och stumt att jobba i kroppens tre olika rörelseplan* inte minst på grund av för mycket stillasittande och inaktivitet. Resultatet blir att musklerna ”checkar ut”. Men det är något du kan ändra på – se mina förslag på lämpliga övningar längre ner i texten.

Rörlighetsträning gör underverk även för andningen. Ju bättre rörlighet du har runt bröstrygg och bröstkorg desto bättre förutsättningar för dina andetag. Andningen – och hur du hanterar den när du springer – är en del av den upplevda ansträngningen i din löpning.

Det är lätt att vi reagerar med en ytlig andning när ansträngningen blir tuffare. Andningen liksom fastnar i halsen och vänder i luftstrupen. Syresättningen till alla de muskler som jobbar begränsas, och den upplevda ansträngningen blir onödigt stor och tar mycket kraft. Men om du vet att andningen är ett hjälpmedel och inte bara en kroppslig reaktion kan du förändra upplevelsen – och i förlängningen även din utveckling som löpare. Så var medveten och checka av andningen under träningspasset eller loppet. Slappna av i käkarna och dra ner andetaget ”i magen”. Att kunna ta hjälp av andningen i dina rörelser ger kraft och energi, både fysiskt och mentalt.

Att springa med överkroppen innebär också att koppla på bålen och din coremuskulatur. Tänk dig att bålen är som en korsett, helst en stark och stabil korsett. Vår bål innefattar delar av ryggens muskler likväl som magens fyra muskler. En stark bål hjälper dig med hållningen och gör dig till en starkare löpare.

Det finns en uppsjö av övningar för att stärka bålens muskulatur. På min topplista ligger alla varianter av ”plankan”. Kör både statiska och dynamiska plankor, men själv föredrar jag dynamiska plankor där jag räknar reps och set snarare än att hålla statiska positioner över tid.

Till sist – en varm rekommendation från en löpare till en annan: yoga! Yoga engagerar armar, bröstrygg, bål, säte och fötter – ja, hela kroppen från topp till tå. Det är också en utmärkt träningsform för att lära sig att bli medveten om andetaget och dess välgörande effekt. Yoga är också en träningsform där man rör sig i alla tre rörelseplan*. Vidare gör yoga gott för din rörlighet och balans, cirkulation och leder – och din kroppsmedvetenhet.

I februarinumret av Runner’s World finns en utmärkt artikel om yoga gör löpare. Läs, inspireras och yoga säger jag. Kom ihåg att yoga alltid går bra – yoga gör alltid skillnad.

Kom nu ihåg att springa med överkroppen också, där hjärtat bor. Spring med hjärtat också.

*Kroppens tre rörelseplan:
Sagitalplan: Vertikalt framåt/bakåt, delar kroppen i en höger och en vänster sida.

Frontalplan: Vertikalt från sida till sida, delar kroppen i en fram- och baksida.

Horisontalplan: Delar kroppen i över- och underkropp. Här sker rotationer, vridningar.

17 övningar för en starkare och rörligare överkropp:

Här är några bra övningar som hjälper dig att bygga en starkare, rörligare överkropp. Tänk på att köra rörlighetsträning före styrketräning. En god rörlighet i leden ger en god rörlighet i muskeln.

Fokus rörlighet/muskelaktivering:

  • Katt och ko
  • Rotationer, skulderbladspressar
  • Rygglyft med simtag
  • Magliggande/stående ”Jorden runt”
  • Magliggande skulderbladslyft
  • Stående ängel
  • Liggande ängel

Fokus Styrka:

Drag- och pressövningar med motstånd/vikter såsom Kettlebells, hantlar, gummiband, TRX och skivstång. Exempel på dragövningar:
Kettlebellrodd, latsdrag med gummiband. Alltså övningar där du drar vikten, gummibandet etc. till dig. Exempel på pressövning: armhävningar i TRX, axelpress med hantlar. Alltså övningar där du pressar motståndet, vikten ifrån dig.

Övningar utan redskap som involverar och aktiverar axlar, skulderblad och bröstrygg.

  • Armhävningar
  • Tricepsarmhävningar
  • V-lyft axel/skulderblad
  • Axellyft
  • Dips

KORTA FILMKLIPP PÅ NÅGRA AV ÖVNINGASSFÖRSLAGEN:

Rotationer. Ingen annan skelettdel kan rotera så mycket som vår rygg. Den mår bra av det, den behöver det för att hålla sig i form. Det gör också muskler och leder i ryggen gott att rotera. Så vrid på dig och känn hur du liksom korkskruvar upp dig. Många av oss känner också hur det blir lättare att andas efter rotationsövningar. Du behöver inte gå till ytterligheterna utan mjukt och försiktigt i lugnt tempo. Rotationer kan göras stående, sittande, liggande. Oändliga varianter.
Andas med rotationerna. Tex. Andas in när du går upp, andas ut när du går ner.

Rolig rörlighetsträning, för att det är bra. Det ligger ingen prestation i rörlighetsträning. Här har jag lånat någon av sönernas innebandyklubba för att mjuka upp mig lite 🙂
Det gör gott för kroppens muskler och leder. Rörlighetsträning är ett bra smörjmedel. Det är ju så att alla våra muskler till syvende och sist fäster in i en led, ligament, sena. Med rörlighetsträning kommer kroppens ledvätskor mjuka upp lederna, ligamenten, senorna så de blir mer elastiska och musklerna får mer spelrum att jobba. Skaderisken minskar.
Led, ligament, sena. Det är olika ord för samma sak egentligen. Det är kroppens bindväv/fascia . Det som finns i hela vår kropp och som omsluter alla våra muskler.

 

V lyft axel/skulderblad aktivering där man ligger raklång med pannan i mattan. Sänk skulderblad och axlar ner mot ”bakfickorna”. Lyft armarna med sträckta armar, tummen uppåt. En övning för att aktivera musklerna i bröstryggen. En utmärkt övning för dig som sitter mycket vid datorn. En övning för din hållning. 8-12 reps. 3 set.

 

Skulderbladspressar i fyrfota position. Raka armar. Vrid armvecket framåt. På så sätt låser du armen och kan inte böja den. Sänk skulderblad och axlar ner mot ”bakfickorna”. Jobba sen som om du tänker att du ska sänka ryggraden så att skulderbladen kan omsluta den. För progression, stå i en hög planka och gör samma sänkning av ryggraden.
8-12 reps. 3 set.

 

Skulderbladslyft där man ligger raklång med pannan i mattan. Sänk skulderblad och axlar ner mot ”bakfickorna”. Armbågen i 90° vinkel. Handen i linje med armen. Lyft och tänk att skulderbladen ska mötas.
En övning för att aktivera musklerna i bröstryggen. En utmärkt övning för dig som sitter mycket vid datorn. En övning för din hållning. 8-12 reps. 3 set.

 

Katt och ko till din morgongymnastik. En klassisk Yogaövning. Mjukt och försiktigt. Tips! Andas ut när du trycker upp ryggen, andas in när du svankar.

Jorden runt; 360° . För rörlighet och styrka. För styrkan använd en hantel eller viktplatta. Max ett kilo, det räcker gott. Det funkar också utmärkt att fylla en flaska med vatten och använda. Tänk på att sänka axlar och skulderblad ner mot ”bakfickorna ”. 8 varv åt ena hållet, åtta varv åt det andra.

 

I Runner´s Worlds Facebook grupp #JAGSPRINGERFÖR mot Tjejmilen 21k får du inspiration och motivation från de andra deltagarna och gruppens inspiratörer Lisa Beskow, Sanna Hed, Cecilia Bildt Sandgren och Mikaela Larsson. Förutom tips och inspiration kommer du närmare loppet kunna vinna fina prylar. Om du dessutom vill berätta för oss varför just du springer har du chansen att få berätta din historia i Runner’s World.

Så gå med i dag, häng på utmaningarna och dela med dig av din träning och dina mål under gruppens slogan #jagspringerför! Vi håller peppen hög hela vintern fram till Tjejmilen 21K den 27 april. Givetvis hoppas vi även att du vill vara en del av loppet Tjejmilen 21K – men det är inget krav för att hänga med och få inspiration i #jagspringerför-gruppen.

Runner's World

Följ oss

Kontakta oss

Samarbeta med oss

Runner’s World

Gustavslundsvägen 151E
167 51 Bromma
08-545 535 30
info@runnersworld.se

Bli prenumerant
Logga in
Få vårt nyhetsbrev

Sök på test.runnersworld.se