Hinderlöparen Charlotta Fougbergs satsning på långdistans har hittills inneburit den tredje bästa svenska tiden på maraton genom tiderna. Nu springer hon Göteborgsvarvet i sin hemstad – och siktar förstås på SM-guldet.
Charlotta Fougberg har på kort tid gått från att ha varit Sveriges bästa hinderlöpare med mästerskapsmedaljer på meritlistan till att fullt ut satsa på långdistanslöpning. Debuten på halvmarasträckan skedde för ett drygt år sedan, och tidigt i år gjorde hon en succédebut på maratondistansen. Då satte hon den då näst bästa svenska tiden bland kvinnor någonsin.
Nu ska hon äntligen få springa Varvet, som går på hemmaplan för Ullevilöparen. Vi stämde av med Charlotta inför loppet.
Hur känns det att göra debut på Varvet?
– Det ska bli otroligt spännande och superkul att äntligen få springa Göteborgsvarvet. Det är en folkfest, så jag tror att jag kommer att njuta hela vägen. Det här har varit ett lopp jag velat springa länge, något jag för egen del kanske inte hade trott att jag skulle kunna göra för några år sedan. Men alla vill nog springa Varvet, särskilt vi göteborgare.
Kan du som elitlöpare njuta hela vägen på en halvmara?
– Jag har bara sprungit halvmaradistansen på tävling en gång och då var det ganska lätt att njuta. Nu är jag både i bättre form och har mer erfarenhet. Så jag går in med inställningen att jag kommer att kunna njuta – även om det här är en tuffare bana jämfört med mitt debutlopp på distansen.
Formen är alltså bättre nu mot när du debuterade på sträckan (Charlotta gjorde då 1.11.58). Men hur står sig formen i jämförelse med din succédebut på maran?
– Är det rätt väderförhållanden tror jag absolut att formen finns för att jag ska kunna sätta personbästa, även om Varvet är en tuffare bana. Jag är i bra form, precis som inför maran, men just nu har jag inte lika många långa pass i kroppen som jag hade då. Men det är ju å andra sidan inte heller någon mara jag ska springa på lördag. Nu är jag i bra halvmaraform och har mer rutin. Sträckan känns faktiskt ganska kort numera.
Hur ser du på konkurrensen? Både från de internationella löparna och när det gäller SM?
– Självklart kommer jag att göra allt för att springa hem SM-guldet. Samtidigt är konkurrensen där riktigt tuff, med exempelvis Hanna Lindholm som ju visat bra form nyligen. Ser man på de internationella löparna har flera av dem personbästan som är 3–4 minuter bättre än mitt. Men precis som jag kan ha en riktigt bra dag kan andra ha sämre dagar, och givetvis tvärt om. Men det är inspirerande med konkurrens, både i SM och i loppet som helhet.
– Rent taktiskt har jag lärt mig att det är viktigt att göra sitt eget lopp på de här längre distanserna. Hur upplägget blir beror förstås på hur övriga springer, men jag kommer inte att försöka hänga med i farter som jag inte har.
Hur gör du det sista dygnet när det gäller vätska och energiintag?
– Jag dricker lite extra sportdryck och fokuserar på att äta mer kolhydrater. Jag tar bort fiberrik kost som grönsaker och fullkorn och väljer mer ris eller couscous som bas.
Väderprognosen säger att det kan bli regn under loppet. Inverkar det något på din taktik?
– För en göteborgare spelar inte lite regn någon roll. Men jag hörde igår att det kanske blir motvind på Hisingssidan och det tror jag kan påverka mer. Där är det mer öppet och då kan motvinden påverka. Vi kan ju inte påverka vädret, men vi kan förstås anpassa fart och taktik efter hur det blir. Och blir det motvind får jag väl hitta nån att gömma mig bakom, som Hanna Lindholm kanske …
Göteborgsvarvet är världens största halvmaratonlopp. Har du något sista minuten-tips till alla som siktar på att klara av sträckan snarare än att komma först?
– Ha tålamod, förivra dig inte i början utan spara krafterna till slutet av loppet. Drick vatten, eller sportdryck om du testat den innan, och så det klassiska: spring i skor som du vet funkar. Sedan är det bara att njuta av folkfesten och ta in all den positiva energi publiken och dina medlöpare ger dig!
RW tackar för intervjun, önskar stort lycka till och ser fram mot att följa Charlotta i Varvet och framöver som ”långlöpare”
