En komprimerad inomhussäsong har betytt flera högklassiga tävlingar på kort tid. Rekorden har stått som spön i backen när tävlingar runt om i Europa och USA har avlöst varandra. I skuggan av världens bästa har även våra bästa svenskar visat framfötterna och fyllt ut kvalplatser till den svenska EM-truppen.

Den starkaste veckan stod etiopiskan Gudaf Tsegay för. Redan på tisdagen så krossade hon inomhusvärldsrekordet på 1 500 meter i franska Lievin. Loppet var långt ifrån optimalt där de första 400 meterna gick under 59 sekunder och de nästföljande 400 meterna på över 66 sekunder. Tsegay kunde trots det bärga en sluttid på 3:53.09, över 2 sekunder snabbare än Genzebe Dibabas förra världsrekord. Det indikerar också att hon kommer kunna hota Dibabas utomhusvärldsrekord i sommar och bli första kvinna under 3:50 på 1 500 meter.

Tvåa i loppet slutade Storbritanniens Laura Muir på nytt brittiskt rekord, 3:59.58. Tsegay rundade av veckan i Val-de-Reuil på söndagen med att ta sig in som 9:a genom tiderna på 800 meter med 1:57.06. Tsegay, som är bördig från den krigsdrabbade Tigray-provinsen, stod därmed för en av de bästa medeldistansdubblarna genom tiderna under en vecka.

Tsegay var långt ifrån ensam om att stå för en historisk prestation i Lievin. I herrarnas 1 500-meterslopp hade Jakob Ingebrigtsen länge sällskap av Kenyas Bethwell Birge, men sprang lätt ifrån det övriga sällskapet över de sista 400 meterna. Tvåan, Polens europamästare Marcin Lewandowski, distanserades med hela 5 sekunder.

Jakob Ingebrigtsens vinnartid 3:31.80 placerar honom som 5:a genom tiderna inomhus, mindre än sekunden från världsrekordet. Det var också nytt europeiskt rekord.

Ännu närmare världsrekordet skulle herrarna komma på 3 000 meter. Daniel Komens 7:24.90 har stått sig från 1998 och har aldrig egentligen varit under seriöst hot. I Lievin var utgångsfarten hård med de två första kilometrarna på 2:31 och 2:30. Trots det var det fyra män med in på den sista kilometern, alla etiopier.

Selmon Barega, VM-silvermedaljör på 5 000 meter, var den första att attackera. Med två varv, 400 meter, kvar gick Getnet Wale upp i tät, bara för att bli passerad av en hårt forcerande Lamecha Girma med 300 meter kvar.

Girma hade dock uppenbart räknat fel på varven och trodde sig spurta om segern.

Girma hade dock uppenbart räknat fel på varven och trodde sig spurta om segern. Han fick i stället sakta in inför det sista varvet och blev passerad av både Barega och Wale. Den sistnämnda kunde segla ifrån i täten och vinna på 7:24.98, förkrossande nära världsrekordet.

Även Barega, Girma och Berihu Aregawi tog sig under 7:30, något enbart sex män mäktat med tidigare i historien. De är alla också yngre än 22 år, vilket lovar gott inför framtiden. Wale är egentligen hinderspecialist, så det återstår att se om han kan översätta sin kapacitet på slätlöpning till hinderlöpning i sommar.

Starka resultat i USA

USA som är hårt drabbat av Covid har också sett stora förändringar i sin tävlingsscen. Den annars oerhört populär college-terrängsäsongen ställdes in i höstas och USA:s inomhusmästerskap blir inte av som planerat.

Collegetävlingar har dock kunnat återupptas och där hittar vi tre uppseendeväckande resultat från helgen. I något som närmast kan betraktas som en interntävling sprang klassiska University of Oregons Cooper Teare på 3:50.39 på en engelsk mil (1 609 meter), 7:a genom tiderna.

Tätt bakom följde Cole Hocker på 3:50.55, 8:a genom tiderna och snabbaste tiden av en tonåring någonsin. Charlie Hunter sprang på nytt australienskt rekord, 3:53,49 som trea. Inte illa av tre universitetsstudenter.

Även professionella tävlingar har så smått kunnat rulla igång i USA. I New York hölls New Balance Indoor GP och hade ett starkt startfält uppradat.

Världsmästaren på 800 meter för herrar, Donavan Brazier, hade inte tävlat på sex månader. Han visade ingen ringrostighet utan sprang in på nytt amerikanskt rekord, 1:44.21, den 4:e snabbaste tiden genom tiderna.

Elinor Purrier slog amerikanskt rekord på den lite udda sträckan 2 miles (3 218 meter), 9:10.28. Det gör henne till 3:a genom tiderna, bara bakom storstjärnorna Genzebe Dibaba och Meseret Defar. Den tiden hade också gett henne möjlighet att slåss med de bästa afrikanerna på den aningen kortare sträckan 3 000 meter.

Även stora svenska framgångar

Andreas Kramer, som nyss besegrat Polens världsmästare Adam Kszczot, fanns också med i Lievin. Han fick ett stökigt lopp men kunde placera sig 5:a på 1:47.48 och slå flertalet världslöpare, som Frankrikes Pierre-Ambroise Bosse.

På damernas 800 meter placerade sig Lovisa Lindh 4:a med 2:04.60 i det andra heatet. Det kom tre dagar efter att hon EM-kvalat i franska Metz med 2:02.57, ett av Lovisas bästa lopp på länge.

EM-kvalade tidigare gjorde både Hälle IF:s Meraf Bahta och Linn Nilsson på 1 500 meter (4:15.51 resp. 4:15.88) – Meraf i Tjeckien och Linn i Göteborg. Linn ökade på sin skörd i torsdags genom att även kvala in på 3 000 meter med 9:07.47. Det loppet vann hon däremot inte. Klubbkamraten Samrawit Mengsteab var knappa sekunden före på 9:06.66.

Bakom Hälle-duon kunde även Sävedalens AIK:s Sara Christiansson smita precis under kvalgränsen med 9:09.64, vilket innebär att Sverige kommer kunna ha full representation när EM avgörs i mars.

Svenska herrar som klarat EM-kvalgränsen

Full representation kommer Sverige även ha möjlighet att ha i alla herrarnas löpningar på EM. På 800 meter har både Felix Francois, Örgryte IS, och Joakim Andersson, Spårvägens FK, sprungit under 1:49, utöver givna Andreas Kramer.

På 1 500 meter har ”bara” två herrar gjort under kvalgränsen, men flera kommer ha möjlighet innan kvaltiden löper ut. Vidar Johansson, Sävedalens AIK, har redan sprungit kvaltiden på 3 000 meter, men garderade sig genom att också göra detsamma på 1 500 meter i lördags. Tiden 3:43.5m (manuell tidtagning) gör honom dessutom till den 10:e snabbaste svensken genom tiderna.

Dominerade det loppet gjorde dock Stenungsunds FI:s Johan Rogestedt. Han sprang ett tufft lopp och avslutade starkt till 3:40.3m. Det är en stark tid som indikerar finalkapacitet när EM ska avgöras.

På 3 000 meter skulle de svenska herrarna kunna ha full representation flera gånger om. Två veckor efter Andreas Almgrens rekordslakt i Sollentuna var det dags för ett nytt 3 000-meterslopp på samma plats. Ingen kunde komma i närheten av Andreas tid, men bredden bakom var bättre.

Vann gjorde USA:s Diego Estrada på 7:51.49. Diego drog Simon Sundström, IFK Lidingö, till ett nytt prydligt ”pers” på 7:52.75, 9:e bästa svenska tid genom tiderna. Bakom kunde Spårvägen FK:s Emil Danielsson spurta in som 3:a på 7:56.68, även det pers.

Ytterligare fyra löpare tog sig under 8 minuter, tillika EM-kvalgränsen: Mohammad Reza, Spårvägens FK, 7:57.47, förre landslagsorienteraren Jonas Leandersson, IF Göta Karlstad, 7:57.84, John Foitzik, Spårvägens FK, 7:57.93, och sist men inte minst maratonspecialisten David Nilsson från Högby IF med 7:58.35.

Simon blev ändå inte helgens snabbaste. I belgiska Gent visade Suldan Hassan att hans vassa sommar inte var en slump. Tiden 7:50.44 är den 4:e bästa svenska tiden genom tiderna.

Detta ger landslagsledningen ett angenämt problem. I vinter har tio svenskar sprungit under EM-kvalgränsen, plus Reza som ännu inte får representera Sverige internationellt. Att så många svenskar har kvalat in till ett mästerskap i en och samma gren måste vara historiskt unikt och ett styrkebesked för det relativt lilla landet Sverige.

Skorna då?

En snackis har varit vilken effekt den nya generationen spikskor har haft. Att skor med en kolfiberplatta och en tjock sula har revolutionerat tiderna på maraton har länge varit känt. Nike har även släppt två nya spikskomodeller som vissa menar ger en fördel över äldre spikskor.

På maratondistansen ligger förbättringen på runt 1–2 procent (1 procent enligt egna undersökningar av statistiskt underlag). Det är dock orimligt att tro att dessa betydande förbättringar skulle vara lika stora på kortare distanser på bana.

Till att börja med så finns det inte ens en kolfiberplatta i den modell som nästan alla som är sponsrade av Nike springer i. Sedan ger den betydligt lägre gränsen för sultjocklek på spikskor (max 25 millimeter) inte alls samma möjligheter att spara energi.

En annan effekt som ger stora förbättringar på maraton är skonsamheten i den nya generationens skor. Efter 4 mil på hård asfalt är musklerna inte alls så sönderslagna som tidigare. Denna effekt försvinner helt på bana, då denna typ av slitage aldrig hinner bli en faktor i kortare lopp.

Det verkar dessutom gå utmärkt att springa snabbt i mer traditionella skor. Gudaf Tsegay, damernas nya världsrekordhållare, sprang i konventionella spikskor. De tre snabbaste tiderna från föregående helg i Sverige på 3 000 meter sprangs också i äldre modeller.

Att nya modeller av spikskor kan ha en effekt är högst troligt, men den är troligen betydligt mindre än vad en del tyckare gör gällande. Om 1–2 procent på maraton är utgångsläget så är max 0,5 procent förbättring på kortare bansträckor närmare sanningen. Tiden får helt enkelt utvisa om även dessa skor kan förändra friidrotten.

Världsrekord även ute på gata

Det är inte bara inomhus det sprungits rekordfort. Vid ett internationellt 5-kilometerslopp i Monaco sprang Kenyas Beatrice Chepkoech på nytt kvinnligt världsrekord i ett mixat lopp. Hon sprängde målsnöret på 14:43 efter att ha att avslutat sista kilometern på imponerande 2:47. Lite drygt 1 minut efter Chepkoech kom Meraf Batha in som tvåa i loppet på 15:46.

FOTO: @worldathletics instagram & Deca text & bild

---

Lovisa Lindh gjorde efter några motiga säsonger en strålande säsongsdebut inomhus med sin fjärde snabbaste inomhustid i karriären på 800 meter. I Lovisas krönika i 2021 års första nummer av Runner’s World berättar hon om den nystart hon gör inför säsongen med ny tränare och ny träningsgrupp.

Första 800-metersloppet efter bytet av tränare och träningsgrupp blev oerhört lyckad. Tiden 2:02,57, vid en gala i franska Metz, var klart under kvaltiden för inomhus-EM. Lovisas karakteristiska starka avslutning var tillbaks, då hon i loppet sprang upp sig från nionde plats halvvägs till en stark fjärdeplats i mål.

I en krönika i årets första nummer av Runner’s World berättar Lovisa att hon inför 2021 gör en nystart med en ny träningsgrupp som har basen i Schweiz och där träningen leds av för Lovisa nya tränaren Louis Heyer.
Runner’s World stämde av med Lovisa kring nystarten.

Hur kändes det att ta beslutet att lämna tryggheten med coacherna Johan Wettergren och Richard Mattsson, som du haft stora framgångar tillsammans med?
– Det var väl det som har fått mig att tveka att ta det här steget. Det har ju funkat väldigt bra, och jag har verkligen utvecklats och presterat tillsammans med Johan och Richard. Så det är klart, att lämna någonting man vet har funkat kan vara svårt.

– Men efter senaste årens skadebekymmer kände jag att jag ville ha någon typ av förändring. Johan var helt med på att vi behövde göra något. Sen blev det ju en väldigt stor förändring, men det känns ändå tryggt att Johan känner min nya tränare Louis Heyer bra. De har haft kontakt flera gånger sedan jag bytte, så det är inget som känns jobbigt på det sättet, utan alla har varit förstående för att jag behövde något nytt.

Hur hittade du in till dina nya grupp?
– Jag har tävlat och tränat mycket under åren mot och med Selina Büchel. Faktiskt ända sedan juniormästerskapstiden, och då har man lärt känna varandra och vi har funkat väldigt bra tillsammans. Så det kändes som ett naturligt val för att testa någonting nytt, och där Selina alltså är en av löparna i gruppen.

Hur mycket kommer du träna med gruppen?
– Det har vi inte riktigt spikat än, utan jag kommer fortsatt ha min bas hemma i Göteborg. Men det kommer bli att jag åker på läger med gruppen och åker ner och tränar med dem ibland i Schweiz.

Vet du vad det var som inte riktigt stämde under det minst sagt märkliga tävlingsåret 2020?
– Första månaden ifjol gick bra, men sen kom det en ny stressfraktur. När det kommer grej efter grej, blir det att man jagar med andan i halsen. Speciellt som man i början på året trodde på ett OS förra sommaren.

– Sen när allt ställdes in tänkte jag att jag hade chansen att komma igång utan stress, men med facit i hand skulle jag inte ha tävlat alls utan bara jobbat vidare med träningen. Jag tror helt enkelt inte jag var riktigt redo för att tävla.

Nu när du bytt grupp och kommit in i den nya träningen undrar man om det skett någon stor träningsförändring jämfört med tidigare?
– Kanske inga stora förändringar, utan Louis vet ju hur jag tränat tidigare men självklart har det kommit in nya moment på detaljnivå utifrån hans erfarenheter. Så lite små förändringar nu i början. Vi är väldigt överens om att fokus ligger på att inte dra på mig några nya skador.

Tränar ni många gemensamma pass i gruppen, eller är det mest individuella upplägg och pass?
– Vi kör mycket tillsammans skulle jag säga, och en sak som jag såklart funderade kring innan jag tog det här steget är att jag nu kommer träna med en av mina konkurrenter på 800 meter och den tränare hon har. Det kan folk kanske tycka kan ge en konstig situation. Men jag känner mig mycket trygg i det, att min nya tränare Louis verkligen gör allt han kan för att alla ska utvecklas maximalt och att jag ska nå mina mål.

– Selina och jag kompletterar varandra riktigt bra och kan dra nytta av varandras styrkor som löpare.

Hur ser du på den här säsongen, med förhoppningsvis ett OS i sommar?
– Allt är ju fortfarande lite ovisst, men vi har så klart en plan. Tanken är att jag kommer springa några lopp inomhus och inomhus-EM även om jag inte kommer ha ett jättefokus på innesäsongen. Sen är det bara köra vidare, troligen blir det en hyfsat tidig utomhusstart utifrån OS säsongen.

Som jag förstår ligger allt fokus på 800 meter, eller tittar du mot andra distanser också?
– Nej, en förändring åt gången räcker bra. Jag skulle verkligen vilja få ut mer på 800 meter så nu är det fokus på det. Sen får vi såklart se i framtiden.

RW tackar för pratstunden och ser fram mot att följa Lovisas säsong och läsa fler inspirerande krönikor i Runner’s World.

---