MEST LÄSTA
Sponsrat inlägg
Flowlife i RW-podden
Blogg

Flowlife i RW-podden


Avsnitt 122 av RW-podden gästas av Lucas Wasniewski från Flowlife, som är veckans samarbetspartner. För Flowlife har målet alltid varit att bli det självklara alternativet för återhämtning och innovativ träning. Hör Lucas berätta om utvecklingen och prata återhämtning med ”poddarna”.

[ANNONS] Avsnitt nr 122 av RW-podden gästas av Lucas Wasniewski som är VD och en av grundarna av Flowlife. Han berättar om den utveckling företaget gjort, där målbilden hela tiden har varit att bli det självklara alternativet för idrottare som vill optimera sin återhämtning.

I dag erbjuder Flowlife produkter för att optimera återhämtning och prestation, både till enskilda elitaktiva idrottare och till flera av de stora lagen inom fotboll i Sverige – liksom till Sveriges olympiska kommitté, SOK. Dessutom är man ny partner till Vätternrundan (och självklart kommer frågan om om man kan införa massage i cykelsadeln).

LYSSNA PÅ RW-PODDENS AVSNITT #122.

Produktutbudet gällande både återhämtning och innovativ träning är stort hos Flowlife – här är några av deras mycket uppskattade återhämtningsprodukter.

FLOWFEET – HÖGTEKNOLOGISK FOTMASSAGE

De flesta gillar fotmassage – och vad passar trötta löparfötter bättre än en fotmassagemaskin från Flowlife? I poddavsnittet nämner Lucas att deras Flowfeet blivit riktigt populär och brukar sälja slut utan någon speciell marknadsföring. 

Den högteknologiska fotmassagemaskin Flowfeet har tre olika behandlingsprogram och jobbar med tre olika styrkor. På 15 minuter kan man få en fullvärdig fotmassage som leder till ökad blodcirkulation där blodansamlingar löses upp och muskelsammandragningar motverkas. Både nyttigt och skönt med andra ord!

LÄS MER OCH BESTÄLL FLOWFEET HÄR

FLOWGUN – MASSAGEPISTOLER FÖR ALLA

En massagepistol kan påverka återhämtning, prestation och välmående genom ökad blodcirkulation. På så sätt kan den även motverka stress, stärka immunförsvaret och även effektivisera uppvärmningen inför ett träningspass.

I regel består en massagepistol av en batteridriven (och således laddningsbar) motor, en rörlig arm och ett munstycke av något slag, ofta justerbart. En massagepistol är kort och gott ett hjälpredskap för att du ska kunna få avkopplande, djupgående och intensiv massage på egen hand.

Tack vare teknikens framfart och Flowlifes engagemang i att ge alla möjlighet och tillgång till optimal återhämtning är framtidens massagepistoler redan här. Flowlifes produkter är av ergonomisk och innovativ design och utrustade med starka, tystgående motorer för att ge dig den mest gynnsamma behandlingen. Flowlife har tre modeller/varianter: Flowgun PocketFlowgun Go och Flowgun Pro.

KOLLA IN FLOWLIFE´s FLOWGUNS HÄR

FLOWPRESSION – MASSAGE 2.0

Flowlifes senaste produkt Flowpression är ett massagesystem för benen som arbetar med hjälp av tryckluft. Systemet ser ut som ett par byxben som består av sex kraftfulla luftkamrar. De sex kamrarna omsluter dina ben från fot till höft, och fylls och töms omväxlande med luft.

Detta gör att blodflödet i musklerna först reduceras tillfälligt, tills trycket släpper igen och låter färska näringsämnen och syre flöda genom benen. Den här pumpeffekten snabbar därmed på återhämtningsprocessen, precis som en form av tryckmassage. De sammandragande pulserna kramar om benen och skapar en rytm mellan reducerat och frisläppt blodflöde.

Genom att använda Flowpression direkt efter ett hårt eller långt träningspass blir benen ännu snabbare redo för träning igen. Många som har testat Flowlife Flowpression upplever också att återhämtningen verkligen går fortare, särskilt efter tuffa pass och tävlingslopp. Det beror på att den ökade blodgenomströmningen och syresättningen av musklerna gör att din kropp kan återuppbyggas snabbare – för att du ska kunna prestera bättre.

HÄR HITTAR DU Flowlife Flowpression



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Både kvantitet och kvalitet under ultrarik långhelg
Blogg

Både kvantitet och kvalitet under ultrarik långhelg


Tolv ultratävlingar i Sverige och flera med svenskintresse utomlands. Kristi Himmelsfärdshelgen bjöd både på kvantitet och kvalitet.

EM-kvalförsök på Viadal

I höstas ordnades de första tävlingarna på gården Viadal utanför Förslöv i Skåne. Lotta Thörn har skapat en evenemangsgård med en 674 meter lång löparbana på sin egen gård. I torsdags gick starten för 17 48-timmarslöpare och ett dygn senare fick de sällskap av 11 som sprang 24-timmars.

Bill Öster var där för att göra det han misslyckades med på SM en månad tidigare, ettt resultat som visar att han ska med till EM 24-timmars i Verona i september. 

Trots ihållande blåst och perioder av stundtals kraftigt regn lyckades Bill nå 247,007 km. Det är 12 km över den indikativa gräns som landslagsledningen har satt upp, men för att bli uttagen ska det också anses möjligt att vara topp 20. 

Alla de fem herrar som redan är uttagna har nått ännu längre, om än under gynnsammare förhållanden. Magnus Rabe sprang både 253 km och 256 km förra året. Martin Scharps personbästa på 247,898 km är förvisso från december 2019, men han ytterligare två tävlingar över 243 km under de senaste två åren. Och så medaljtrion från SM i Växjö, Erik Olofsson, Christian Malmström och Tobbe Gyllebring som alla nådde över 260 km och är topp 7 i världen i år. Den slutgiltiga uttagningen kungörs 7 juni.
På damsidan vann Mari Nilsson på 171,314 km.

Lyssna på intervju med Bill Öster i podden Ultraaktuellt

I 48-timmarstävlingen var en av frågorna om Martin Scharp skulle kunna utmana det svenska rekordet. Formellt innehas rekordet av Johan Steene på 384,936 km, men Sten Orsvärn har sprungit 393,984 km i en tävling där han inte hade möjlighet att genomföra dopingprov.

Det höll i ett knappt dygn för Martin, som därefter bara fullföljde loppet och fick ihop 328,493 km. På damsidan tog Lisa Amundsson ännu en meriterande seger, även om hennes 266,079 km var knappt två kilometer under hennes eget svenska åldersrekord som hon satte som passering i Viadal 6-dagars.

Ytterligare EM-kvalförsök i Danmark

Samtidigt som Bill Öster gick i mål i sin 24-timmarstävling på Viadal startade Emir Halalkic 24 Timer Ved Havet i Danmark. Under de första sex timmarna höll han ett tempo på under 5 minuter per kilometer, vilket hade gett ett slutresultat på 288 km. Även om tempot bedarrade var det först efter 17 timmar som kraschen blev ett faktum. Den sista timmen fick Emir dock åter bra fart på benen och kunde för tredje gången på två år ta sig över 230 km.

Emir sprang 243,733 km i Sittard, Nederländerna, i mars. Till EM kan en nation skicka max nio deltagare i herr- respektive damklass, men bara sex av dessa får ingå i det lag vars tre bästa resultat räknas i lagtävlingen.

Vilket slit i Uka Pain

I skogarna runt Älvdalen genomfördes den fjärde upplagan av Uka Pain, ett uttryck som betyder “vilket slit” på älvdalska. 2018 var 50 km den enda ultradistansen, året därpå även den dubbla distansen. 2021 tillkom 100 miles, som också går under namnet “Int nod joll”, som betyder “inte något trams”.

Och trams var det inte tal om när tre varv på en kuperad och bitvis teknisk bana, plus en inledande prolog, skulle avverkas för 100-mileslöparna. 

Johanna Bygdell sprang tillsammans med Magnus Jensen de tförsta varvet, varefter Magnus klev av. I det skedet, efter 66 av 169 km, var det Johan Isaksson som ledde med 17 minuter före Maria Saxvall och 22 före Johanna Bygdell. 

Men redan ett varv senare var Johannas avstånd ner till Johan en knapp halvtimme och i mål hade det drygats ut till en hel timme. Inte nog med en förkrossande totalseger, hon slog även Jonas Johanssons banrekord från förra året med nästan en halvtimme.

Lyssna på intervju med Johanna Bygdell i podden Ultraaktuellt

På 100 km slog Viktor Stenqvist sitt eget banrekord från förra året med 25 minuter och var med tiden 9:23 55 minuter före tvåan Sebastian Sundius. Damklassen vanns överlägset av Anna Ståhlkloo.

Även på 50 km sattes ett banrekord, av Helene Söderlund som vann damklassen på 4:41 och därmed var 8 minuter snabbare än Malin Barrulfs tidigare rekord. Tvåa detta året blev Kajsa Berg, som har svenskt rekord på 100 km från sitt VM-silver 2015.

I ett välmeriterat startfält i herrarnas 50 km vann Johan Lantz till slut ohotat, närmast före en starkt avslutande Wille Englund.

Svenskar utomlands

I den lilla byn Zegama i Baskien i norra Spanien anordnades Zegama Aizkorri, en tävling som inte minst är omtalad för en fantastisk och närgången publik. Tävlingen, som i år ingick i Golden Trail World Series, lockar alltid starka startfält och i år slog både Kilian Jornet (som tog sin 10:e seger i loppet) och Nienke Brinkman banrekord. Distansen är drygt 42 km, med 2 700 höjdmeter.

Även flera av de bästa svenska bergslöparna på damsidan var med. Även om ingen av dem hade sin bästa dag slutade Johanna Åström främst som 14:e. Emelie Forsberg, som gjorde comeback efter att ha fött två barn, vann vertikalen dagen före och slutade 24:a, placeringen före Ida Nilsson.

I Annecy, en timme väster om Chamonix, blev både Petter Engdalhl och Mimmi Kotka tvåa på maratondistansen, som detta år mätte 39 km, i MaxiRace. En andraplacering blev det även för “skyrunning rockstar” Sebastian Ljungdahl i Madeira Sky Race, 55 km med 4 100 höjdmeter, en tävling som ingår i Skyrunning World Series.

Lyssna på intervju med Johanna Åström i podden Ultraaktuellt

Fler svenska tävlingar

Förutom de båda tävlingarna under Viadal Ultra och de tre ultratävlingarna under Uka Pain var det alltså ytterligare sju svenska ultratävlingar under långhelgen.

Walk of pain handlar förvisso om att promenera i 5 kilometer per timme, men enligt principen “last one standing”. För tredje året var det Charlotta Sahlström som blev sist kvar, denna gången på det nya rekordet 51 timmar (255 km). Johan Nilsson var den som höll Charlotta sällskap längst.

Av de nio som gick i mål på ultradistansen i Ottarsloppet stod Marina Becher och Sjur Jensen som vinnare. I Blekinge River Trail var det 17 som tog sig i mål och Anna Simonsson-Søndenå och Henrik Molin var dem som fick stiga högst upp på prispallen.

Och så var det förstås även fyra backyardtävlingar. Flest varv blev det i Örebro Backyard Ultra, där Björn Tikkanen vann på 25 varv, assisterad av Erika Lundmark. Därefter följde för övrigt ytterligare tre kvinnor.

I Frank Dog Backyard Ultra kunde man antingen delta i klassen “Insane” med max 24 varv eller “Sane” som med en senare start hade 13 varv som max. Calla Hjersman kom längst med 21 varv.

I Frykstahöjden Backyard Ultra i Karlstad kom Edvard Smith längst med 20 varv, assisterad av Mats Nordmark och Roger Rönningen.

Bara någon timme sydöst om Örebro, med start två dagar senare, gick Hjälmargården Backyard Ultra. Där var det Kajsa Holmberg som kom längst med 12 varv, assisterad av Jonathan Sundblom.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sponsrat inlägg
Dags att aktivera steget – och huvudet!
Blogg

Dags att aktivera steget – och huvudet!


Följ Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkais uppladdning och träning inför adidas Stockholm Marathon den 4 juni. [Presenteras i samarbete med adidas]

Med bara två dagar kvar till adidas Stockholm Marathon är träningen nu gjord, precis som det ska vara.

Aktivering 5 x 15 s i lätt motlut men kraftigt regn...

Lugn jogg håller igång kroppen om man som jag är van att träna många pass, och då brukar jag lägga in en aktivering av steget. Jag la in 5 x 15 sekunders uppförsbackar med bra steg för att göra det, men på en intensitet som gjorde att jag inte blev riktigt trött. Det lilla aktiveringsinslaget i min annars lugna joggrunda tycker jag ger min löpkänsla en liten puff, så jag brukar lägga in denna del med två dagar kvar till loppet. Strilande regn störde inte känslan – men jag hoppas på lite roligare väder på lördag.Men även om träningen ska vara gjord finns det flera andra små grejer man kan göra för att optimera sig inför ett lopp – inte minst att stärka upp sig själv mentalt. Med en bra mental status inför och under loppet kan man tjäna tid – det är i alla fall min övertygelse. Det handlar mycket om att gå in med en positiv känsla och ett självförtroende som kan besegra tröttheten. 

Om du har bra träning bakom dig är det enkelt att gå in med ett starkt och positivt sinne. Då blir det viktiga i stället att tona ner pressen. För stora förväntningar kan blockera löpningen om det helt plötsligt inte går så lätt som det borde göra med tanke på den träning du har lagt ner. Ha med dig att du har tränat riktigt bra, det är en styrka – men lämna en öppning för att det är ett tufft jobb som ska göras.  Du vet att arbetet och resultatet inte kommer av sig själv, och du måste vara inställd på att det kommer delar där du behöver plocka fram de resurser du har byggt upp inom dig via all bra träning.

Om träningen inte riktigt gått som planerat blir det om möjligt ännu viktigare att få till den mentala styrkan. Du måste vända en inte helt perfekt träningsuppladdning till något positivt, genom att hitta ”allt att vinna”-känslan. Du kan då gå in med en avslappnad inställning utan press från dig själv eller omgivningen. Ett sätt att förstärka känslan av att det ska gå bra, även om förberedelserna inte varit de bästa, kan vara att titta tillbaka på träningen eller på en tidigare tävling, för att hitta tillfällen där du hade flytet och farten trots en inte helt perfekt träningsperiod. Du ska övertyga dig själv om att du kommer att ha flyt på tävlingsdagen om du gör rätt de sista dagarna. 

Ett annat tips är så klart att besöka mässan. Den öppnar i dag torsdag 15:00. Ett besök där tycker jag både peppar och ger energi. Atmosfären på mässan kommer att hjälpa dig att fokusera på loppet även undermedvetet.

Nu närmar det sig start och det känns kul och inspirerande – precis som det ska göra.




Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sponsrat inlägg
Sista tuffa passet – klar överfart!
Blogg

Sista tuffa passet – klar överfart!


Följ Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkais uppladdning och träning inför adidas Stockholm Marathon den 4 juni. [Presenteras i samarbete med adidas]

Bara 4 dagar kvar till 2022 års adidas Stockholm Marathon, och visst börjar det kännas som en nedräkning. En nedräkning där jag idag i strilande regn genomförde mitt sista lite tuffare träningspass. 4 dagar innan loppet tycker jag är precis lagom långt till loppet för att passet inte ska sitta kvar i kroppen, samtidigt som passet ”triggar systemet” och gör att jag förhoppningsvis är på topp på lördag.

Passet har skiftat lite genom åren och jag brukar anpassa det lite hur träningen sätt in mot slutfasen på loppet. Denna gång gick jag tillbaks lite till min ”elittid” då det ofta blev raka och enkla 8-10 x 400 meter på bana med en härlig minuts vila mellan var varje intervall. Jag tänker helt enkelt att ett sista pass i högre fart, kanske, kanske kan göra att marafarten känns lite lugnare.
Hade jag känt mig ”snabbare” skulle passet mycket väl kunnat vara tröskellöpning, och det tycker jag man med fördel kan välja om man brukar bli sliten av korta fartintervaller. Även en kombination med exempelvis 1 x 10 minuter tröskel/marafart, följt av några kortare intervaller på runt 1 minut. Oavsett vilket pass man väljer ska passet inte vara lika omfattande som i en vanlig träningsvecka.

Även om fokusen var mer på löpflyt än att pressa, ville jag bli hyfsat trött, och det blev jag. Om jag jämför med det tröskelpass på 20 x 400 meter som jag beskrivit här i nedräkningen mot adidas Stockholm Marathon var farten tuffare nu. 3.12-3.15 min/km i tempo (77-78 sekunder per 400 meters), så faktiskt runt 40 sekunder snabbare i kilometerfart än målbilden på loppet som jag berättade om i förra inlägget.

Så nu hoppas jag det här var mitt formgivande sista tuffa pass, som i kombination med lite spänst och löpskolningsövningar i uppvärmningen gör att formen och känslan infinner sig på lördag!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sponsrat inlägg
Nya skor och femkilometerstest
Blogg

Nya skor och femkilometerstest


Följ Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkais uppladdning och träning inför adidas Stockholm Marathon den 4 juni. [Presenteras i samarbete med adidas]

Maraskorna är testade – och formen är testad. Skorna är till full belåtenhet … men formen eller snarare min kapacitet hade gärna fått vara lite bättre.

Om vi börjar med skorna så är det såklart adidas som gäller nu i vårt samarbete kring nedräkningen mot loppet. Förr i tiden pratade man alltid om att man behövde springa in ett par skor under några veckor inför ett långlopp, för att inte riskera att skorna inte passar eller funkar. Men sedan kolfiberskornas intåg har nog det rådet fått stå tillbaka något. Nu vill man ha en så ny sko som möjligt för att få ut maximalt av både det studsiga mellansulematerialet, såväl som kolfiberplattans effekt. Samtidigt tycker jag att passformen har blivit så bra på dagens skor att man oftast redan vid första testen av skon känner om den kommer sitta bra.

Mitt val av sko kommer att bli Adizero adios PRO 2. Det är en sko jag haft tidigare och känner mig trygg i, och eftersom den är ny har den alltså även den där härligt studsiga känslan – som både handlar om löpkänslan men nog även lite om den mentala känsla som ett nytt exemplar innebär. Den kommer jag så klart att ha nytta av i min träning även efter loppet.

Testloppet har hängt med under hela min karriär. Dels tycker jag att det är ett bra pass – 5 kilometer i hårt tempo – dels tycker jag att det ger mig lite svar på vilken målsättning som är rimlig att sikta på i kommande maratonlopp. Jag försöker alltid få in passet eller testen med runt 7–10 dagar kvar till loppet. Oftast springer jag det på bana för att referensen ska bli jämförbar, men i år var banan dels upptagen och dels var vädret inte så kul att köra bana i med lite vind och regn. Så jag tog skydd bland lite skogsmiljö och körde 5 kilometer på en asfaltsrunda som är flack och som jag har bra koll på.

Jag siktade på att ha runt 3.35 min/km i utgångfart med förhoppningen om att kunna öka. Men någon ökning blev det inte, utan jag får konstatera att jag nog faktiskt inte är snabbare i nästintill max på 5 kilometer än de 18:05 jag hade – trots att jag faktiskt försökte spurta ner tiden lite på slutet. Känslan var dock inte så dålig, utan det är mer att jag inte är bättre just nu. Detta säger jag ju utifrån mina referenser, för dryga 18 minuter på 5 kilometer vet jag såklart är bra för många andra.
Vilka svar gav då testen? Min formel inför maran (som så klart inte stämmer på alla – den förutsätter dels att man har bra långpass i bagaget, dels att man inte rakt av är en löpare med bästa kapacitet just på 5 km) lyder 9,2 x 5 km-tiden = tidsmålet på maraton. Så mina 18:05 skulle ge lite drygt 2:46 på maran. 

Utifrån känslan får jag ta höjd för att det nog även kan bli klart långsammare, men om vädret är med oss på lördag 4 juni kommer jag sikta på att försöka slå min tid från årets Boston Marathon (2:53) i första hand, och gärna även tiden 2:49:58 som jag hade i Stockholm förra året.

Nu återstår bara att optimera känsla, form och det mentala under sista fem dagarna fram mot adidas Stockholm Marathon – som nu är riktigt nära.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*