Här bjuder vi på ett tufft, långt backpass på löpband – med en avslutande del som förhoppningsvis ger en ”flygande känsla”.
Passet, som genomförs på löpband, har en huvuddel med 8 x 3 minuter lång backe följt av 4 x 1 minuter intervall där du som kör förhoppningsvis får en härligt flygande känsla.
Värm upp med lugn löpning 10-15 minuter på bandet eller utomhus ”till” ditt band”. Mjuka upp med rörlighet och sedan för att verkligen bli uppvärmd i både puls och fart inleder du på bandet med 4x100m på motlut 2.0 %. Starta i din uppvärmningsfart och höj sedan farten med 1.0 km/h per 100 meters löpning, justera farten på vilan som är stående medans bandet går 100m.
Vila sedan 1-2 minuter efter sista 100 meters löpningen och ladda mentalt för långa backar. För nu ska du springa 8×3 min backe. Ställ in farten på bandet på runt 20 sekunder snabbare i minuter per kilometer än vad du kör din distanslöpning i, sedan kör du i gång och tanken är att du ska öka motlutet efterhand under passet. Spring backe 1-2 på 3.0 motlut. Backe 3-4: 4.0 motlut. Backe 5-6-(7) 5:0 motlut. (7)-8 håller du antingen kvar på 5:0 % motlut men om det känns bra kan du gärna höja till 6:0 % i motlut på de 1-2 sista backarna. Vila 1 minut stående vila mellan varje backe. Efter sista och 8:e backen vilar du 2 min innan du avslutar passet med 4×1 min intervall med 1 minuts stående vila. Nu helt utan motlut, men där du i gengäld höjer farten jämfört med backlöpningen med ca 3,0-4,0 snabbare i km/h. Så körde du exempelvis backen i 11,0 km/h (5:27 min/km) springer du dina avslutande 1 minuters löpningar i 14,0-15,0 km/h (4:17-4.00 min/km). Förhoppningsvis får du den där härligt flygande känslan på denna avslutning efter dina långa backar.
Glöm inte varva ner med lugn löpning 5-10 minuter; och STORT lycka till från coach Szalkai
Följ med den dedikerade fjällöparen Robin Stenberg på en tidsresa ett decennium bakåt. Här berättar han vilka råd han hade gett till en yngre version av sig själv. Robin har sprungit i vackra lopp i bergsmiljö som Fýri Trail och alla distanser på Fjällmaratonveckan i Åre.
För drygt tio år sedan sprang jag mitt första fjällopp, tio år av att testa utrustning, strategier och härliga upplevelser! Visst finns det en charm i att vara nybörjare och en del av det är kanske att få gå på några nitar.
Höjdkartan på Fýri i Hemsedal skvallrar om både vackra naturupplevelser och utmanande bergsterräng.
Att göra misstag, lära sig av dom och känna att man utvecklas är verkligen tillfredställande. Men i ärlighetens namn finns det också en del erfarenheter som jag mer än gärna skulle haft med mig från start. Jag tycker också att ju fler lopp jag gör och ju fler erfarenheter jag samlar på mig desto mer njutbara blir loppen.
Robin Stenberg har kutat mången traillopp i både Årefjällen och Hemsedal.
Jag tänkte därför leka lite med tanken att jag fick möjlighet att resa tillbaka i tiden och träffa mig själv innan jag gjort mitt första fjällopp. Vilka tips skulle jag ge mig själv? Så håll till godo, här kommer tio tips till den mindre fjällopps-vane Robin från den mer rutinerade Robin. Hoppas du kommer ha lika mycket nytta av dom som jag skulle haft!
Det är inte alltid fint väder och regnbågar i fjällen.
1. ”Underskatta inte vädret” Innan du ger dig ut på fjället, låt mig påminna dig att ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” inte är ett tomt uttryck. På bergiga platser som Åre och Hemsedal,kan vädret svänga snabbt och oberäkneligt, så se till att du är redo för både solsken och snöstormar. Ja, jag har faktist råkat ut för snöfall under ett lopp i augusti! En bra regnjacka och ett torrt extra lager är som guld att ha när vädret slår om!
Varning för starka naturupplevelser för dig som springer trail i fjällen.
2. ”Packa inte som om du ska flytta in på fjället.” Jag vet, det känns tryggt att ha med ett par extra strumpor eller den där favorit tröjan och 3-4 extra bars. Men du ska springa, inte flytta hemifrån. Kanske låter lite motsägelsefullt efter första rådet men fokusera på det väsentliga och hitta balansen mellan att vara förberedd och att inte bli en vandrande outdoorbutik.
Alla traillopp har en obligatorisk utrustningslista som är ett minimum, följ denna och värdera om du eventuellt behöver något mer.
3.”Fjällen är som en berg-och-dalbana – fast mer fysisk.” Fjällöpning är som en berg-och-dalbana. Upp, ner, hit, dit. Träna på alla typer av terräng innan ditt första lopp, lera och myr, tekniskt med stenar och rötter. Lär dig ”ligga högt” i terrängen för att flyta fram på de stenar etc som sticker upp när det är teknisk terräng, det blir både mer skonsamt för kroppen och spar på energi.
„Ligg högt i terrängen“, utnyttja stenar och rötter på din väg framåt – det blir både lättare och roligare.
4. ”För bered dig på det mentala spelet” Ditt huvud kommer vara din största motståndare och ditt bästa stöd. Förbered dig mentalt både på den överväldigande tystnaden och ensamheten som kan uppstå på fjället men också de endorfiner som kan skölja över dig. Lär dig när du ska pusha dig själv och när du ska hålla igen. Ta med dig positiv energi och en dos envishet – det kommer du behöva när benen börjar kännas som gelé.
Att springa ett längre lopp i bergen är ett mentalt game som heter duga.
5. ”Energi är bra, men inte bara flytande.” Sportdryck och gels är grym energi att ta med. Packa gärna med något fast mat också, loppet kommer förmodligen ta längre tid än vad du tror och det kan vara skönt med lite fast föda om hungern kommer smygande.
Somliga traillopp avslutas bättre än andra, Fýri trail i Hemsedal bjuder på pool club, bastu och after run party.
6. ”Ha koll på ditt nödkitt” Tror du att ingenting kan gå fel och hjälpen är nära? Tänk om. På fjället kan det var långt till hjälpen. Att veta hur du använder ditt första hjälpen-kit kan vara både din egen eller en medlöpares räddning!
Utförslöpning är en konst, på Fýri Trail i Hemsedal finns segmentet Master of Disaster som är en flera kilometer lång och snabb backe mot målet.
7. ”Utförslöpningens Konst” Att bara fokusera på uppförsbackar är som att glömma bort frostingen i tårtan. Utförslöpning är en konst i sig och det kräver mer träning än vad man kan tro. En välbehärskad utförsteknik kan vara skillnaden mellan att flyta ner för fjället med gravitationen som din bästa vän eller stappla ner på ömma stockar till lår.
Traildojorna är kanske den viktigaste utrustningsdetaljen.
8. ”Rätt Skor, Rätt Steg” Dina fötter är dina bästa vänner på fjället, så behandla dem med respekt. Investera i rätt skor med bra grepp och testa dem ordentligt innan loppet. Blåsor och skavsår är ingen kul kompanjon under en fjällöpning. I både Hemsedal under Fýri Trail och i Åre på Fjällmaratonveckan kan du gratis testa trailskor från Salomon. Och när vi ändå pratar om skor, ta hand om dem ochtvätta löparskorna i 7 enkla stegså håller pjucken sig fräschare och lever längre.
På Fýri Trail i Hemsedal och under Fjällmaratonveckan i Åre kan du utan kostnad testa Salomon trailskor.
9. ”Förvänta dig inte en dans på rosor” Fjällöpning är inte som att springa i skogen hemma eller lokala motionsspåret. Hur mycket du än förbereder dig så är fjället något annat, det är tufft, det är utmanande, men framför allt är det en upplevelse. Förvänta dig inte att det kommer vara enkelt, men lova dig själv att det kommer vara värt det.
Att springa i fjällen är något annat än att mata på hemma i elljusspåret, här mäktiga miljöerna på Fýri trail i Hemsedal.
10. ”Spring med ett leende även när det gör ont” Mitt bästa råd till mig själv? Ta in ögonblicken. De magiska fjälltopparna, de otroliga vyerna, känslan av stolthet och lättnad när du når en topp – dessa är de ögonblick som kommer att vara värt minnet. Så, låt oss springa med ett leende och omfamna fjällöpningen för det fantastiska äventyr det är! 🏃♂️✨
En glad och artikelförfattare firar målgång på Kia Fjällmaraton 45 K i Åre med norska Nora Serres.
Så, yngre jag, nu är du redo att ta fjället med storm. Spring som om vinden blåser bort dina bekymmer och le som om solen aldrig går ner. Det är dags för ditt första fjällopp – gör mig stolt, min vän! 🏃♂️💨
Robins tips på fina fjällopp 2024
Fjällmaratonveckan i Åre 27 juli -3 augusti En löparfestival i Åre och Ottsjö med flera olika loppdistanser som Salomon 27K, Kia Fjällmaraton 45K mfl och andra aktiviteter som communtiy runs över Ridvadet i Ottsjö, liftburen löpning med Skistar och skotest på Åre torg utanför butiken Hansson.
Magiskt målområde i Ottsjö på loppen under Åre fjällmaraton.
Fýri Trail by Salomon Hemsedal 19-22 september Långweekend för traillöpare med guldkant i form av pool club och after run party på mysiga hotellet Fýri resort. Utflykter till vattenfall och i centrum så klart de vackra bergsloppen på antingen 29 km eller 18 km.
Trailrunning är ett skönt community som kan ge nya vänner på både två……och fyra ben.Supertalangen Oscar Claesson från Gnosjö vann Fýri Trail 2023
Ett maratonlopp uppför och nedför Hammarbybacken i södra Stockholm mitt i vintern – är det lika jobbigt som det låter? RW:s Sussi Lorinder utmanar sina lårmuskler i Hammarby Alpin Marathon.
Stämningen är så där förväntansfullt nervös när jag hämtar ut min nummerlapp. Kära återseenden med löparvänner jag bara träffar på tävlingar. Backen är vit och snön är djup. Och djupare ska den bli. Snökanonerna står på fullt blås. Och många är de.
Startskottet går och trängseln blir stor i första uppförsknixen. Det kan inte ens kallas backe precis där, lutningen är nästan lodrät och vi får klättra med båda händer och fötter i den djupa snön. Kanonen som står en liten bit bort gör sitt bästa för att försvåra ännu mer.
Backen är 300–400 meter lång och 85 höjdmeter hög. Den är en till största delen konstgjord kulle precis söder om Stockholms innerstad. Den alpina skidanläggningen nyöppnades 1990, innan dess var den lägre – här låg även en hoppbacke redan 1919.
Dagens tävling har två distanser, maraton som är 22 varv och halvmaraton som är 12 varv. Alldeles tydligt att matte inte var arrangörens bästa gren. 100 löpare står på startlinjen.
Efter den första knixen går det brant uppför men är ändå gåbart. Några snabba löpare trycker på med stavarna för att skapa distans. Snösörjan under fötterna gör det halt och glidigt. Spikskorna var rätt val men mjölksyran i låren får mig att fundera över hur jag ska klara 21 varv till efter det här.
Längst upp bildas redan efter några få varv en trappa av is. Trappstegen är inte direkt av några standardmått men det är ändå skönt med fast is och inte snösörja. Nerförsbacken är 1 600–1 700 meter lång och slingrar på backens södra sida. Utsikten över stan är storslagen innan vi springer in på skogsstigen som leder tillbaka till starten.
I varvningen serveras glögg, skumtomtar, pepparkakor och andra godsaker som hör årstiden till. En eld brinner i ett eldningsfat. Runt om står supporters, värmer både sig själva och oss löpare med sina hejarop.
Allt eftersom dagen går blir sörjan i backen bara värre och djupare. Snökanonerna står på max hela dagen och gör att backen aldrig blir upptrampad. Men varven blir gjorda.
Till slut har jag bara ett varv kvar. Försöker springa men glider bara bakåt. Hejar på de som är kvar på banan och trycker ur det sista ur benen. Nerförsbacken är förlåtande för mjölksyran och om inte håret var en stor isklump skulle det fladdra av fartvinden när jag springer in i mål – precis innan mörkret faller.
Vinnare Hammarby Alpin Marathon, 1 december 2023 Maraton dam: Linda Lindberg – 5:06 Maraton herr: Svante Midander – 4:21 Halvmaraton dam: Helena Wallin – 2:31 Halvmaraton herr: Marcus Brandt – 2:25 Läs mer: Hammarby Alpin Marathon
Det blev inte som tänkt för någon av de svenska löparna. Men vilket VM i 24-timmarslöpning det ändå blev, med både ett dramatiskt världsrekord på damsidan och en hyllning till mångfald och gemenskap.
VM i 24-timmarslöpning i Taipei, Taiwan, blev på många sätt det mest framgångsrika världsmästerskapet hittills. Inte för svenskt vidkommande, om man mäter i resultat, men med ett arrangemang där redan invigningen satte standarden.
Det svenska laget hade höga förhoppningar inför VM. Erik Olofsson hade gjort allt för att vara i toppform och kunna konkurrera med de allra bästa, och var tillsammans med Emir Halalkic och Louise Kjellson på plats en vecka innan de övriga i laget. När allt såg bra ut slog dock en förkylning till några dagar före tävling och det blev en kamp mot klockan för att bli frisk.
De båda gängen med svenskar som kom ungefär två dagar före tävlingen drabbades av tekniska fel, inställda flyg och ombokade resor. Ett halv dygns försening och stresspåslag var inte bästa uppladdning. Dessutom tog Therese Fredrikssons försenade väska egna turer både till Taipei och till hotellet. Och Tobbe Gyllebring och en i supportteamet, Anna Grundahl, kom med jetlag till tävlingshotellet med bara 1,5 dygn till start.
Svenska lagets löpare.
När både löpare, ledare och väskor till slut var på plats var det dock ett svenskt lag med stark teamkänsla och mycket glädje som såg fram emot att äntligen få göra det som de hade tränat för hela året. Louise Kjellson, Therese Fredriksson och Jessica Svärd utgjorde det väldigt jämna damlaget (Elin Hartelius tvingades stanna hemma på grund av sjukdom precis före avresan). Herrlaget bestod av likaledes jämnstarka Tobbe Gyllebring, Erik Olofsson och Emir Halkic.
Ett myller av löpare och ledare från över 40 olika länder ställde på torsdagseftermiddagen upp sig för flaggparad in i invigningshallen. När det ukrainska laget kom upp på scenen ställde sig hela salen i en uthållig, känslosam applåd.
Invigningen avslutades med traditionell dans och musik av ett av de många minoritetsfolken i Taiwan. När de drog upp löpare, ledare och arrangörer för dans fanns inga nationsgränser. Stämningen var på topp och skratt och leenden överskred språkförbistringar.
Starten på fredagen föregicks av en traditionell invigningsritual, innan de över 300 löparna, varav 111 damer och 138 herrar i VM-klassen, sprang i väg. Parallellt tävlades det även i veteran-VM, och ett antal löpare hade också köpt plats i den öppna tävlingen.
Svenska herrarnas motgångar
Erik Olofsson kände från början att allt inte stod rätt till, då pulsen var 20 slag högre än vad den brukar vara vid motsvarande ansträngning. Han fortsatte i hopp om att det skulle vända, men efter mindre än 8 timmars löpning och 88 km klev han med stor besvikelse av.
Även Tobbe Gyllebring kände tidigt att allt inte stod rätt till. Kunde det vara nerver? Även med sänkt tempo var pulsen för hög och efter ett gåvarv utan förbättring tvingades även han inse faktum och avbröt, med 118 km i benen.
Emir Halalkic och Jessica Svärd.
Emir Halalkic var därmed ensam man kvar i laget. Också han kämpade med flera olika problem under tävlingen. När alla resultatmål gled honom ur händerna lyckades han ändå ställa om till att vara på banan hela tävlingen och ha roligt. Det räckte till 216,7 km och en 59:e-plats, något helt annat än vad han kommit till Taiwan för.
Optimistiska damer
Desto ljusare såg det länge ut på damsidan. Alla tre öppnade väldigt optimistiskt. Louise Kjellson inledde de första timmarna på omkring 10:e plats. Sedan tog illamående och hulkningar över. Resten av tävlingen blev en lång kamp, där hon varken fick i sig eller kunde behålla den energi hon behövde. En värdig avslutning blev det ändå, även om 198,456 km och plats 48 inte heller är i närheten av det Louise hade ambitioner på.
När Louise föll tillbaka var det först Jessica Svärd som tog över stafettpinnen och låg precis utanför topp tio ungefär nio timmar in i tävlingen. När Jessica fick problem klev i stället Therese Fredriksson fram. Therese hade precis under 130 km efter 12 timmar, vilket inte är särskilt långt från det svenska 12-timmarsrekordet på 133 km. Jessica låg då ett drygt varv, 2 km, efter.
Banan bestod av en del där man sprang fram och tillbaka och vände i en 180-graderssväng. Om det var den kurvan som var orsaken är oklart, men Therese fick i alla fall någon form av muskelbristning bakom knät som gjorde att hon inte längre kunde springa. Trots det kämpade hon vidare i flera timmar, men till slut gick det inte längre att fortsätta med tre timmar kvar. Då stod resultatet på i sammanhanget blygsamma 178 km.
Samma distans blev det även för Jessica som en timme tidigare också klev av, efter att under stora delar av tävlingen försökt kämpa emot en mage som inte ville.
Besvikelsen i det svenska laget är förstås oerhört stor, detta var något som de hade offrat mycket för under lång tid. Bara att kvala in till de svenska lagen – till skillnad från andra nationers förbund står Svenska Friidrottsförbundet för kostnaderna för alla löpare och de fyra ledarna – innebär att man har visat kapacitet för att vara med bland de främsta i världen.
Men även om temperaturen var ovanligt bra för svenskt vidkommande, runt 18-19 grader hela dygnet, var det både blåsigt och hög fuktighet. Det skördade också många offer i andra länder.
Världsrekord för damer
En som dock klarade att bemästra alla yttre och inre motstånd var 34-åriga japanskan Miho Nakata. När de tre Spartathlonlöparna – först tidigare världsrekordhållaren och regerande världsmästaren, Camille Herron, och sedan norskan Line Caliskaner (som efter att länge ha varit i ledning i Spartathlon blev dålig, men fullföljde) och till slut även finländska Spartathlontvåan Noora Honkala – klev av så låg fältet öppet för japanskan.
Hon vann med nästan 16 km – men det var inte bara guldet hon var ute efter. Trots många timmars synbar kamp var det tydligt att hon med ytterst liten marginal också hade chans att slå Camille Herrons erkänt starka världsrekord. Med ett uttömmande av de sista krafterna efter att publik, support och löpare runtomkring hejat på under sista halvtimmen kunde hon ta sig över 270 km.
Med en minut kvar smällde ett skott, så Miho stannade och la ner sin nummerbricka på marken (som användes för mätning av restmeter sista varvet). Det var dock bara en signal om att det var en minut kvar. Folkskaran som samlats skrek på henne att fortsätta, att en minut återstod. Hon famlade reda på nummerbrickan, tog sig upp och fortsatte.
När den slutliga kontrollmätningen var klar visade det sig att hon slagit världsrekordet med endast 246 meters marginal. Det är 10 meter per timme … Det nya världsrekordet lyder 270,363 km.
De enligt skolboken jämnt löpandes och starkt avslutande Olena Shevchenko, Ukraina, och Patrycja Bereznowska, Polen, tog silver och brons med 254,463 km respektive 249,541 km.
Danskt rekord
Med någon timme kvar var det rentav danskt på bronsplats. Katja Lykke Tonstad gjorde sin första ultratävling för 1,5 år sedan och hade bara sprungit en 24-timmarstävling tidigare. Nu slog hon danskt rekord med 248,049 km och blev fyra, före en annan danska. Nyblivna världsrekordhållaren på 72-timmars, Stine Rex, kom över det danska rekord som hon blev av med och slutade alltså femma på 245,850 km.
Norge ledde ett tag lagtävlingen, och även efter att Caliskaner klev av var det tre norskor på topp tolv. Men när rhabdoliknande symtom drabbade Else Merete Overvik återstod bara två lagmedlemmar. Annette Velde Sande blev 12:a och Ida Slorafoss slog med liten marginal personligt rekord och blev 16:e.
Giganten klarade pressen
I herrklassen var den stora frågan om någon skulle kunna hota den store giganten i den här sortens ultralöpning, litauern Aleksandr Sorokin. Efter sina otroliga världsrekord är han nu en superstjärna i dessa sammanhang. Han var synbart pressad före tävlingen och alla ville ha en selfie med honom.
Storfavoriten Sorokin levde upp till förväntningarna
Han kunde motstå den höga pressen och tog sig för tredje gången i sin karriär över 300 km. När både den individuella segern och lagsegern med Litauen var säkrade, gick han tillsammans med laget den sista halvtimmen. Segerresultatet blev 301,790 km.
Efter att spanjoren Ivan Penalba Lopez föll bort på grund av matförgiftning tog de övriga två förhandsfavoriterna pallplatserna. Fotis Zisimopoulos från Grekland vann Spartathlon bara nio veckor tidigare, på den snabbaste tiden någonsin. Nu slog han vad som sannolikt är grekiskt rekord och tog silver på 292,254 km. Legendaren Yiannis Kouros har förvisso sprungit längre tre gånger, men alla de tre gångerna representerade han Australien.
Olena Shevchenko och Andrii Tkachuk från Ukraina tillsammans med Aleksandr Sorokin
Trea kom någon som få hade förväntat sig att ens se i startlistan. Ukrainaren Andrii Tkachuk hade sprungit 295 km när Aleksandr Sorokin slog sitt första världsrekord, i augusti 2021. Sedan kriget bröt ut har han varit soldat, skadat sig och opererat hjärtat. Med bara tre månaders ordentlig träning gjorde han sin första ultratävling på två år – och tog hem bronset på 284,540 km.
Färöiskt rekord
56-årige Sverigebekantingen Hallur Holm slog färöiskt rekord med 233,422 km och tog veteran-VM-guld i M55.
I avsnitt 200 av RW-podden berättar Suldan Hassan om sina tuffa år – en period som har präglats av skador och sviter efter en covid-infektion. Men nu har det vänt, och under hösten har Suldan visat vass form. Han gjorde bland annat den fjärde snabbaste halvmaratontiden av en svensk löpare med 1.01.56 – i sin debut på sträckan.
[Detta är en annons] Avsnittet med Suldan Hassan presenteras i samarbete med ASICS.
Ullevilöparen Suldan Hassan, med rötterna i Somalia, hade en fantastisk säsong 2020. Med tiden 13.18,01 på 5 000 meter på hemmaplan i Göteborg var han bara fyra tiondelar från det då gällande svenska rekord som Anders Gärderud innehaft sedan 1976.
Men i loppet därpå kom en skadekänning och sedan dess har Suldan inte kunnat leva upp till alla förväntningar som löpare. Skadeproblemen störde träningen under lång tid, vilket sedan följdes av en längre period med postcovid-symtom där kroppen inte alls svarade på träningen.
Under hösten har det äntligen vänt för Suldan. Efter ett träningsläger på sponsorn ASICS anläggning Chojo Camp Europe, som ligger på hög höjd i Font-Romeu i Frankrike, har Suldan visat att han är tillbaka på allvar. Vid sin elitdebut på halvmaratonsträckan sprang han på 1.01.56 i ett lopp i Malaga, vilket gör honom till den fjärde snabbaste svensken genom tiderna på distansen.
I poddavsnittet berättar Suldan öppet om hur tufft han har haft det under åren med skador och postcovid, och hur uppbackningen från ASICS och den inspirerande träningen på Chojo Camp har hjälpt honom på vägen tillbaka.
Det här är ASICS Chojo Camp Europa
Med den toppmoderna träningsanläggningen Chojo Camp ger ASICS sina idrottare ännu bättre möjligheter att förbereda sig inför de stora mästerskapen – både fysiskt och mentalt.
ASICS Chojo Camp Europe är ett träningscenter på hög höjd i Font-Romeu, Frankrike. Anläggningen har bland annat en helt ny friidrottsbana, en hypoxikammare, ett gym och en återhämtningspool. På plats finns också ett team av fysioterapeuter, psykologer och läkare för att man ska kunna ge idrottarna den fysiska och mentala uppbackning de behöver för att både må bra och träna optimalt.
– Våra idrottares fysiska och mentala välbefinnande har alltid varit viktigt för ASICS. Anläggningen ger dem en fantastisk möjlighet att samlas och träna under de bästa förutsättningarna. När vi blickar framåt mot OS i Paris nästa år är det med övertygelsen om att detta kommer att hjälpa våra idrottare att förbereda sig för att vara på toppnivå, säger Olivier Mignon, marknadschef på ASICS EMEA.
Framstående namn som Eilish McColgan, Storbritannien, Sveriges Sarah Lahti och Mo Katir, Spanien, har tränat på Chojo Camp under säsongen 2023. Fler av ASICS idrottare kommer att använda sig av den i sin träning på vägen mot OS i Paris 2024.
– Det är fantastiskt att ASICS stödjer oss med dessa faciliteter. Jag har alltid varit ett fan av höghöjdsträning och att kunna ha en bas i Europa är fantastiskt. Det är inte något alla har råd att göra, men tack vare ASICS Chojo Camp får fler möjlighet att träna på hög höjd och kan dra nytta av fördelarna med det. Jag ser fram emot att träna på banan där och att kunna mingla med andra ASICS-atleter samtidigt, säger den brittiska långdistansstjärnan Eilish McColgan.
Betydelsen av Chojo
Termen ”Chojo” har en lång historia inom ASICS. Det kommer från grundaren själv, Kihachiro Onitsuka, som ofta använde termen i interna samtal och när han refererade till nya projekt. Det japanska ordet kan översättas till att ”sträva mot toppen” – något som återspeglas i ASICS syn på produktinnovation och utbud.
Genom Camp Chojo Europe stöttar ASICS sina idrottare i deras strävan att prestera både fysiskt, känslomässigt och mentalt. Vid sidan av den europeiska anläggningen har ASICS också etablerat ett träningsläger i Iten, Kenya, för att stödja utvecklingen av nya idrottare.
