Perseus Karlström – gångsportens räddare?
Perseus Karlström har tagit ett av två svenska guld på årets EM i friidrott i Rom. Här berättar han om träningen och kostförberedelserna som krävs för att ta medalj i gång på de största mästerskapen – och om gångsportens regelverk och dess upprättelse som friidrottsgren.
[EN VERSION AV DEN HÄR ARTIKELN PUBLICERADES FÖRSTA GÅNGEN I RUNNER’S WORLD 8–2022)
Vad gör du på milen? Perseus Karlström går under 38 minuter. Ja, går – inte springer. Så vi får kanske börja med att reda ut det här med gång, Runner’s World är ju ändå en tidning om löpning. Och det som definierar gång är just att det inte får vara löpning. Men likheterna när det gäller träningen är stora, Sverige har en världsstjärna i Perseus Karlström och 2023 blev gångsporten inkluderad i Svenska friidrottsförbundet (som sista land i världen).
De senaste 30–40 åren har gångsporten annars levt en ganska undanskymd tillvaro i Sverige. Men innan långdistanslöpning blev en folkrörelse var det gång som gällde även här. På 1940- och 50-talet tog svenska gångare flera OS-guld. Namn som John Ljunggren och John Mikaelsson var nationella hjältar vars namn yttrades med beundran i rösten.
För vanligt folk fanns folkmarscher, innan Lidingöloppet från 1960-talet och Stockholm Marathon från 1979 blev de uthållighetsutmaningar som gemene man i stället siktade mot.
Mamma Siv – före detta världsmästare
Den senaste svenska storhetstiden i gång slutade ungefär när Perseus Karlström föddes i Stora Sundby utanför Eskilstuna 1990. En av dem som tillhörde världstoppen under 80-talet var hans mamma, Siv Gustavsson som hon hette på den tiden, numera Karlström. Hon blev den andra kvinnliga världsmästaren någonsin i gång 1981.

Även Perseus mexikanskfödde pappa har VM-medaljer i prishyllan. Men då han valde att lämna familjen när Perseus endast var något år gammal är det med mamma Siv som Perseus vuxit upp, tillsammans med två storebröder och en lillasyster.
– Mamma har betytt jättemycket. Hon har gett stöttning hela tiden och hon har alltid haft inställningen att om någon av oss ville satsa på idrott så skulle hon göra allt för att hjälpa oss, berättar ”Persy”, som han kallas av de närmaste.
På senare år har Perseus själv kunnat dra in större delen av sin försörjning som heltidssatsande gångare. Men under lång tid var det mamma Siv som stod för träningsupplägget och även gjorde det ekonomiskt möjligt för sonen att satsa. Och det har gett resultat.
Det går bra nu
2022 var ett makalöst år för Perseus Karlström. På friidrotts-VM i Eugene i USA var han den förste svensk någonsin att ta två medaljer på samma världsmästerskap, brons både på 20 och 35 kilometer. Några veckor senare väggade han på distansen 35 kilometer på Europamästerskapen i München, för att fyra dagar senare återuppstå och ta en närmast bragdartad silvermedalj på den kortare distansen 20 kilometer. Vid VM i Budapest 2023 tog Karlström ånyo silver på samma distans, på nytt personligt rekord: 1.17.39.
Han har också två VM-guld, dels från lag-VM på 35 kilometer i Oman 2022, dels från lag-VM som gick i Turkiet i april. Och under EM 2024 tog han så sitt första individuella guld.
– Sedan jag var liten och började satsa har målet varit att bli bäst i världen. Självklart alltid som en biprodukt till att jag har chansen att hålla på med det jag älskar. För man vet aldrig hur bra man kan bli, det är få förunnat att faktiskt bli medaljör, säger Perseus.
Kärleken till det han gör och stenhård träning har lett honom till toppen. Och även om han ger ett väldigt ödmjukt intryck kan han också njuta av att vara bäst.
– Utan tvekan var jag förtjänt av titeln som årets bästa gångare 2022 och det är något jag är otroligt stolt över!
Det ska börjas i tid
Det började tidigt. Redan som fyraåring cyklade han med när mamma Siv tränade och när han ställde upp i sin första tävling som sjuåring hade han sett hur man gjorde. Han vann förstås och fann glädjen direkt.
När lokaltidningen intervjuade honom något år efter tävlingsdebuten svarade han som barn gärna gör i den åldern, att han ville bli världsmästare, utan att förstå vad det faktiskt innebar. Men det var inte det som främst drev honom när han var yngre. Faktum är att han inte ens var bäst i familjen förrän han hade fyllt 25.
– Jag har alltid varit en extrem tävlingsmänniska. Att bli bäst i familjen har absolut varit en drivkraft. Min bästa konkurrent har varit brorsan och det har varit mycket prestige att bli bättre än honom.
Tillsammans med äldsta brodern Ato Ibáñez har Perseus Karlström tagit två dubbelsegrar i Finnkampen, senast 2019. Även den andra brodern, Remo, har deltagit i Finnkampen. Gångsporten i Sverige är nämligen i princip en familjesport – bestående av de tre syskonen Svensson (och en make) i Växjö och familjen Ibáñez/Karlström i Eskilstuna.
Mamma Siv Karlström är förbundskapten och var vid 62 års ålder bästa svenska i Finnkampen 2019. Det säger en del om den bristfälliga konkurrensen i svensk gångsport för närvarande.
– Nu behöver man inte ens träna för att vara bäst i Sverige. Jag hade tur att tillhöra den sista kullen som kom in. På kamratmåltiden som vi brukar ha i samband med SM var vi 13 personer i år. När jag var med på mitt första SM när jag var 10 år var vi runt 200.
En sport på gång?
Men kanske är det på väg att vända för gångsporten. SM 2022 var det sista mästerskapet under den närmast ideellt styrda organisationen Svenska gång- och vandrarförbundet. Året därpå, 2023, blev gångsporten en del av Svenska friidrottsförbundet.
Med Perseus framgångar har sporten också fått en större medieexponering – och kanske kan det skapa en ”skidskytteeffekt”.
– Vi behöver bygga upp en ny struktur och har börjat skapa några nya gångare. Säsongen 2022 var första gången på säkert tio år som vi hade gångare i den nordiska juniorkampen i friidrott.
Det finns alltså ett intresse, men gångarna behöver få möjligheter att utvecklas.
– Jag har förstått att jag kan bidra till att rädda gångsporten i Sverige, men det är inget jag tänker på. Om jag bara gör det jag kan och fortsätter få exponering och vara framgångsrik så faller det förhoppningsvis på plats, säger en av Sveriges allra bästa friidrottare.
Som samtidigt konstaterar att det först är under de senaste åren som han har känt sig som en friidrottare fullt ut.
Delar gärna med sig
Perseus delar gärna med sig av sin kunskap till de yngre gångarna, och låter varken ålder eller nationalitet begränsa generositeten. Det är en av faktorerna bakom att han inte bara är världens bäste, utan också en av de mest populära av världens gångare. Vad tror han själv att det beror på?
– Jag är aldrig blyg för att bjuda in någon konkurrent att träna tillsammans, oavsett ålder. Det är ett bra utbyte för båda. Och jag är en av få som verkligen åker på alla stora tävlingar på de olika kontinenterna, är på deras hemmaplan och är på träningsläger på olika platser.
Att han pratar flytande spanska är förstås också en stor fördel i en sport där den spansktalande världen är framstående. Men kanske viktigast av allt är att han är medveten om det ansvar som kommer av att många ser upp till honom.
– Jag försöker inspirera och vara positiv till andra gångare och juniorer, och brukar vara flitig på att svara på meddelanden i sociala medier.
Hans hängivna inställning till gångsporten har inte gått obemärkt förbi. Han är inte bara den som kan rädda gångens framtid i Sverige, Perseus är också ett stort affischnamn internationellt.
En tekniksport
Men med bristfällig exponering följer också mindre kunskap om gången som sport. Som svensk gångare får man ofta stå ut med gliringar och glåpord som anspelar på den höftvickande stilen.
Likt trav, bröstsim eller klassisk stil i skidåkning är gång ett sätt att ta sig framåt så fort som möjligt inom givna begränsningar. Och liksom i backhoppning, boxning och fotboll finns domare som bedömer när man inte följer reglerna och delar ut varningar eller tidstillägg.
– I alla sporter gör man något med någon slags begränsning. I just den sporten som jag utövar är det de här reglerna som man måste följa. Det gäller ju även löpning. Varför springer man om det går snabbare att cykla eller åka bil?

I gång gäller det att ta sig fram utan att det mänskliga ögat kan uppfatta någon förlust av markkontakt. Det främre benet får inte vara böjt i knäleden under kontakten med marken tills att det passerat under kroppen. Svårare än så är det inte.
När tv började visa gångarna i slowmotion under 1990-talet var tv-publiken snabb att döma. Även om det är samma regler som gäller i grunden skrevs det därför in i regelverket att det är det mänskliga ögat som ska avgöra.
Intränat rörelsemönster ger ren gång
För Perseus Karlström är tekniken dock aldrig något problem. Han är känd för sin rena gång och har inte blivit diskad i en enda tävling under hela sin karriär. En gång har han fått två minuters tidstillägg efter tre röda kort.
– Genom att jag följde mamma från när jag var väldigt liten fick jag ett automatiskt mönster, att det är så här man ska gå. Men teknik har alltid varit ett stort moment i träningen. Mamma drillade mig med ett vakande öga under varenda träningspass, ända tills jag var senior. Bra teknik är det absolut viktigaste i gång, de andra delarna kan man utveckla sedan – men det är svårt att göra tvärtom.
Eftersom Perseus har tränat in ett visst rörelsemönster kan han inte heller bryta det för att gå snabbare. Så när spanjoren Álvaro Martin drog på sig varningar när han la in det avgörande rycket på EM 2022 menar Perseus att han inte hade kunnat gå snabbare ens genom att riskera varningar.
Förutom vänlig, ödmjuk och generös är galen också ett epitet som kan beskriva Perseus. Han kallas för ”Sueco loco”, den galne svensken. Genom hela sin idrottskarriär har han varit extrem i sitt utövande. Tv-intervjun efter hans andra VM-brons 2022 – när han med vikingahjälmen på huvudet, utmattad, skrattande och lycklig inte fick fram ett ord på flera minuter – är redan en klassiker.
– Smeknamnet fick jag när jag var på träningsläger i Mexiko 2015. Dels tränar jag väldigt hårt och så är det kulturkrocken, jag är väldigt annorlunda jämfört med mexikanerna. Den kombinationen, att jag är och beter mig annorlunda och inte är rädd för att skämta om högt och lågt, gjorde att jag började kallas för Sueco loco.
I Mexico kan man gång
När det inte finns träningskompisar i Sverige har läger utomlands blivit en viktig del av träningsupplägget. I Mexiko har han varit regelbundet sedan 2007, vilket började tack vare hans mammas kontakter i landet.
Mexiko är nämligen en stormakt inom gång, det är närmast en nationalsport och den gren där landet skördat störst framgångar i OS. Förutsättningarna är därför stora för att träna på hög nivå.
– Jag känner mig väldigt hemma i Mexiko och mexikanerna ser mig som sin landsman, säger Perseus.
Men även om hans medaljer hyllas i Mexiko är det med vikingahjälm på huvudet och med svensk flagga över axlarna som han firar sina målgångar i internationella mästerskap.
– Jag köpte den i en partyshop inför lag-EM 2019. Jag var i sjukt bra form, bara visste att jag skulle vinna och tänkte att jag skulle ta på mig vikingahjälmen på sista varvet.
Lag-EM-guldet försvarades 2021, och följdes upp med segrar på lag-VM 2022 och 2024. För en gångare är det nästan större att vinna lagmästerskapen, eftersom varje nation då får delta med fler gångare än på de mer medieexponerade världs- och Europamästerskapen.
Det stora genombrottsåret för Perseus var 2019, med guld i lag-EM och bronsmedalj på VM. Då hade han varit heltidssatsande gångare sedan 2015. I slutet av 2014 hade han blivit kontaktad av SOK:s talangselektion. På frågan vad han hade för ambitioner var svaret självklart – han ville bli bäst i världen och var inte rädd för att satsa. Det räckte för att komma med i SOK:s talangprogram.
Men då Sverige inte erbjöd optimal träningsmiljö för en gångare krävdes pengar för att kunna åka utomlands. Han lämnade universitetsstudierna i matematik i Linköping och tillsammans med det bidrag som han hade fått från sin klubb Eskilstuna friidrott sedan flera år kunde han ta steget fullt ut.
Höjde träningsvolymen inför 2019
Ända fram till oktober 2018 var det dock han själv tillsammans med mamma Siv som la upp träningen, även om han följde de upplägg som gällde på de träningsläger han ofta var på.
Det var inför genombrottssäsongen som han började träna under den australiensiske tränaren Brent Vallance – ”en av de bästa i världen” – och träningsmängden stegrades avsevärt.
Inför grundträningen efter säsongen 2021 bytte han tränare till irländaren Robert Heffernan. I stället för att på klassiskt vis basera träningen efter veckor, med nyckelpass på specifika veckodagar, kör han nu i block om tio, tolv dagar. Nyckelpassen, som han gör var fjärde eller femte dag, tar därför inte hänsyn till veckodag.
– Det är egentligen den bästa modellen för att få in mer vila inför olika nyckelpass, berättar Perseus.
Av de runt 150 kilometer som han kommer upp i varje vecka under grundträningsfasen står gång för det allra mesta. Han brukar göra ungefär två pass löpning i veckan. Sett i antal timmar motsvarar det uppemot 200 kilometer i veckan för en maratonlöpare som tränar lika mycket.
I grund och botten är träningsupplägget väldigt likt andra uthållighetsidrottares. I princip har han enbart mängdfokus under grundträningen. Inför tävlingssäsongen lägger han in tuffare intervallpass var tredje eller fjärde dag. Under tävlingssäsongen gör han inte några renodlade distanspass alls, utan det blir i stället långa fartlekspass som exempelvis tre kilometer snabbt och en kilometer i distanstempo. Detta upprepar han sju gånger för att, inklusive uppvärmning, nå 30 kilometer.
– Det blir aldrig några intervallpass med stående vila, utan mer fart runt tröskeln än vad jag gjorde förut.
Även om han stämmer av varje pass med tränaren följer han helt det träningsupplägg som han får sig tillskickat. En del styrketräning ingår, men ingen dedikerad mental träning – den är i stället inbakad i den övriga träningen.
Baksidan med gång
– Gång är mer en baksidessport, man belastar hamstrings, rygg- och sätesmuskler. Så styrketräningen blir mer fokuserad på det, även om upplägget är individuellt beroende på vad man har för styrkor och svagheter.
En gångare utsätts för mindre stötar än en löpare. Belastningen sker framför allt på tre områden: framsida fotled, baksida lår och knän.
– Nya gångare får oftast först problem med framsida fotled, den som lyfter upp foten. Bland äldre gångare är det vanligare med förslitningsskador i baksida lår.
Perseus Karlström, Sveriges tredje bästa friidrottare efter Armand Duplantis och Daniel Ståhl, siktar nu mot OS i Paris.
– Om jag kan hålla i motivationen och kroppen tillåter så vill jag även öppna upp för en satsning mot OS i Los Angeles 2028!
Då, 2028, är det 44 år sedan Bo Gustafsson tog den senaste svenska OS-medaljen i gång – på samma plats. Det vill säga om nu inte Perseus slår till redan under årets sommar-OS i Paris.

Perseus Karlström
Bor: Eskilstuna
Ålder: 32 år
Tävlar för: Eskilstuna FIF
Matsnack med Perseus
RW:s kostexpert, idrottsnutritionisten Emma Lindblom, har hjälpt Perseus Karlström under hans elitkarriär. Hon ringde upp Perseus för ett snack om hans kostupplägg och energiintag under träning och tävling.
Text: Emma Lindblom
Redan 2013 började Perseus att tänka till kring hur han åt och drack för att kunna träna och tävla på hög nivå. Sedan dess har han byggt på sin kunskap om vad som fungerar bäst för hans kropp. Han vill ofta läsa studien bakom en rekommendation och ställer gärna några frågor för att ha full förståelse varför han gör olika saker.
Perseus har också en tydlig plan och planerar alltid kosten runt sin träning. Han är noga med att få i sig tillräckligt med kolhydrater både innan och under pass, speciellt om det är ett tuffare pass på schemat.
– Under tuffa pass satsar jag på att få i mig 100 gram kolhydrater per timme, främst från sportdryck. Efter träningen är jag noga med att äta ett återhämtningsmål direkt, så att jag i lugn och ro kan duscha och förbereda lunch eller middag, säger Perseus.
Hemma består ofta återhämtningsmålet av en smoothie med banan, havregryn, honung och mjölk.
– Även när jag reser planerar jag alltid så att jag har ett återhämtningsmål tillgängligt efter passet. Då använder jag sportmatsprodukter och en banan, ibland chokladmjölk med en banan.
Brukar du även ha en plan för dina resdagar?
– Ja, definitivt. Inför flygresor köper jag ett loungekort så att jag har tillgång till loungemat och även en lugnare plats att sitta och vänta. Där fyller jag på med en ordentlig måltid innan jag går på planet. Väl på planet ber jag ofta om extra bröd och liknande för att komplettera måltiden som oftast har för lite energi. I väskan har jag ofta bars som nödproviant.
Perseus har förstås även en väl utarbetad kostplan inför tävlingar. Tre dagar innan tävlingsstart äter han lågfiberkost och mycket kolhydrater.
– Det blir ganska tråkig mat med mycket kolhydratrika snacks och mellanmål. Detta gäller för både 20 kilometer och inför 35 kilometer, men jag har ännu mer fokus på kolhydraterna inför den längre distansen.
Hans mål är att få i sig 600–800 gram kolhydrater per dag. Under 20-kilometerslopp dricker han sportdryck med cirka 70 gram kolhydrater i timmen, och för 35 kilometer ökar han till 100 gram kolhydrater i timmen.
– Jag dricker även 600 – 1 000 ml vätska per timme, beroende på temperaturen, och dricker sportdryck varannan kilometer.
Sällan hungrig
Ett problem han brottas med är att han har astma, vilket leder till att han ofta får för mycket segt slem i halsen när han dricker. Det här är något Perseus och hans team jobbar med att få ordning på, men man har inte riktigt hittat en lösning än.
– Den största utmaningen när det kommer till kosten är att få i sig tillräckligt med energi och kolhydrater. Vid tuffa pass och dagen innan tuffa pass är jag alltid noga med mat- och vätskeintaget. Men ibland kan det vara svårt att äta tillräckligt mycket, speciellt om jag har två lugnare träningsdagar efter varandra.
Perseus förklarar att utmaningen delvis består i att han sällan är hungrig. I stället äter han det han vet att han måste få i sig.
– Jag ser fram emot att inte behöva äta lika mycket mat när karriären väl är över – att slippa äta utan hunger eller aptit som jag måste göra nu.

Under varma lopp byter Perseus keps regelbundet – dessa är nedkylda och hjälper honom att hålla temperaturen nere. För att förbereda sig på värmen har Perseus både spenderat tid i klimatrummet på Bosön och även tränat på andra sätt i värme inför mästerskap.
– Men värmen är inte direkt ett problem, det är som det är. Mästerskapen går under juni till augusti och då är det oftast varmt.
Efter tävlingssäsongen ser Perseus fram emot en månads vila – och en och annan Margarita från vedeldad pizzaugn.
– Ja, det är min favoritmaträtt. Men då ska den komma från en bra italiensk restaurang – annars gör jag den gärna själv.







