MEST LÄSTA
Slipp kisspauserna under löprundan – knepen som hjälper på riktigt
Blogg

Slipp kisspauserna under löprundan – knepen som hjälper på riktigt


1. Vägra acceptera läckage


Enligt en studie från Journal of Human Kinetics, upplever så många som 40 procent av kvinnliga elitlöpare läckage under löpning eller andra högintensiva aktiviteter. Men att det är vanligt behöver inte betyda att det är normalt och att du ska acceptera det. För de flesta går det att få bukt med problemet på ett eller annat sätt; exempelvis genom flitig knipträning, och ibland mer enklare kirurgiska ingrepp.

2. Drick inte för mycket – eller för lite …

Många som har problem med ständiga toabesök försöker lösa det genom att dricka mindre. Men även det kan ställa till det i systemet eftersom det koncentrerade urinet irriterar blåsan som ger signaler till att vilja tömmas på det outspädda slagget. Det bästa sättet att vätska upp innan en runda är att dricka lite åt gången men ofta.

3. Maten spelar också roll

Jepp, faktiskt. Koffein, citrusfrukter, stark mat, choklad, mjölk och kolsyrade drycker kan trigga blåsan, så testa att skippa det nära inpå en runda.

4. Träna blåsan till att hålla mer

Urinblåsan kan hålla ungefär en halvliter urin utan problem, men vissa har en lite mindre blåsa än andra, vilket såklart är drygare när du ska ge dig ut på längre utflykter. Blåsan är också vanestyrd, så om du kissar ofta blir du känsligare för signalerna och känner dig kissnödig i vissa lägen ”bara för att”.

Har du väldiga problem under dina löpturer kan du testa att springa korta varv i närheten av en toalett och gradvis öka på tiden innan du ger efter för toabesök. Efter några rundor har både hjärnan och blåsan fått nytt självförtroende och kan vänta längre.

5. Ta hjälp av proffsen 

Om du provat en del av tipsen ovan utan effekt, kanske det är så att du behöver en rejäl runda styrketräning för dina bäckenbottenmuskler. Bäckenbotten behöver både styrke- och uthållighetsträning, och det räcker inte att bara kunna hitta musklerna när du sitter i soffan och koncentrerar dig – du behöver också träna dem på att aktiveras på en lagom nivå när du rör dig – och springer. Inte alltid det lättaste!

Ett par månaders flitig träning vid flera tillfällen per dag brukar göra stor skillnad om du är svag. Passa också gärna på att slänga in lite träningsövningar för core, höfter och rumpa eftersom dessa muskler arbetar tätt tilsammans med bäckenbotten.

I vissa fall kan det faktiskt vara så att en enkel operation (som tar så lite som 10 minuter) kan vara lösningen på problemet – ta upp det med din läkare om inte flitiga knipövningar hjälper!

6. Är du för svag – eller för spänd?

Framförallt om du fött barn är det viktigt att kunna hitta – och hålla – ett bra knip. Men även om knipövningar och knipkulor är ett utmärkt sätt att stärka musklerna i bäckenbotten och göra den mer motståndskraftig för stötar så är lagom bäst – knipträning och knipkulor kan faktiskt också förvärra problemen!

Det är lika viktigt att också kunna lära sig slappna av i musklerna emellanåt. Alltför spända muskler kan både orsaka obehagskänslor och till slut göra att musklerna tröttas ut och ger vika just därför.

Män har av naturliga skäl mindre problem med detta, men även de kan drabbas av spända muskler i området och behöva jobba med avslappningsövningar.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Spring din första mil!
Blogg

Spring din första mil!


Har du precis kommit i gång med löpningen men känner ändå att du vill ta träningen ett steg längre? Då är det en bra idé att anmäla sig till ett millopp. Så här kommer du till start i bra form.

Varje år springer tusentals svenska löpare ett eller flera millopp i Sverige. Vill du också anta utmaningen att springa ditt första millopp? Om du väljer ett lopp minst åtta veckor före det går av stapeln så har du gott om tid att komma i bra form för loppet med hjälp av följande råd.

Spring ofta
För att vara väl förberedd för ett millopp bör du löpträna minst tre gånger i veckan. Spring två 30-minutersrundor, till exempel på tisdagar och torsdagar, och sedan ett längre pass under helgen. Lite extra löpträning skadar givetvis inte, så lägg gärna till ytterligare ett lätt löppass på cirka 20 minuter när och om du har möjlighet under veckan.

Spring längre
Öka distansen på långpasset med 1-2 kilometer varannan helg. Fortsätt att öka distansen successivt. När du har två veckor kvar till loppet bör du ha sprungit ett långpass på 10-11 kilometer. Spring långpassen i prattempo, du ska alltså kunna föra en konversation med en träningskompis. Lägg gärna in gångpauser på 30-60 sekunder varannan till var tredje minut. Varannan helg nöjer du dig med ett löppass på 30 minuter.

Vila
Om du tränar för ditt första millopp behöver du inte ägna dig åt alternativ träning på dina vilodagar. Om du kör på för hårt i ren glädjeyra över den allt bättre formen är risken stor att du plötsligt börjar känna dig tyngre och tröttare. Om du har svårt att sitta still kan du träna något som inte belastar dina ben, höfter och fötter på samma sätt som löpningen gör – till exempel yoga, längdskidåkning, vattengympa, simning eller cykling.

Förbered dig
Veckan före tävlingsdagen minskar du träningsvolymen och springer därför bara två 30-minutersrundor. Två dagar före loppet bör du vila helt så att benen känns pigga och fräscha när du ställer dig på startlinjen. Om du skulle känna dig väldigt rastlös dagen före loppet kan du ta en väldigt långsam och kort löptur på max 15 minuter.

Lycka till!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Löparens sex bästa grundknep!
Blogg

Löparens sex bästa grundknep!


Mellan 1978 till 2002 var det full fart på löpningen för RW:s coach och poddare LG Skoog. Snabbt gick det också – personbästat på 10 000 meter är 29.57 och halvmaran sprang han på 1.07. Bästa maratontiden på 2.30 är LG däremot inte riktigt nöjd med – han sprang alldeles för få långpass menar han själv.

Under dessa år samlade han förstås på sig en del erfarenheter och knep för att orka springa mil efter mil. Här berättar LG om hur du fixar träningen på bästa sätt:

  • Kontinuitet
    ”Det bästa knepet är kontinuitet – sluta aldrig att springa. Det finns folk som tränar jättemycket inför ett lopp och sen när semestern kommer så lägger de ner träningen. Då är det bättre att träna lagom men att aldrig ta en paus i träningen.”
  • Du blir bra på det du tränar
    ”Ett annat knep är att du blir bra på det du tränar. Om du springer långt och långsamt blir du en fena på att springa just långt och långsamt. Därför föreslår jag att du lägger in fartpass för att förbättra löpsteget och formen – speciellt om du bara tränar tre gånger i veckan.”
  • Spring i terräng
    ”Ett tredje tips är att försöka springa så ofta i terräng som möjligt. Dels eftersom det är skonsamt för kroppen, dels då det ger bra effekt på balansmuskulaturen.”
  • Det ska vara roligt att springa
    ”Löpningen ska inte kännas som något tvång, se till att behålla glädjen i träningen. Lyckas du med det så kommer resultaten på köpet.”
  • Supertusingar
    ”Kör också supertusingar. Det är en form av intervaller som springs i en så kallad stege om 100 + 200 + 300 + 400 meter = 1 000 meter. Mellan intervallerna tar du 30 sekunder ståvila eller joggar lätt. Det är aldrig tråkigt och det funkar för alla. Sedan får du alltid en bra kilometertid när du summerar passet. Dessutom kommer du att känna dig snabbare när du kör detta pass eftersom du löper dessa intervaller i högre fart än du brukar löpträna.”
  • Löparprylarna
    ”Om motivationen tryter så kan man alltid uppdatera löpargarderoben – eftersom nya löparprylar gör att du vill ut och testa dem. Och då har jag knutit an till punkt ett – sluta aldrig att springa!”


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Lura dig själv att springa snabbare och längre
Blogg

Lura dig själv att springa snabbare och längre


ROULETTE-VILA
Löp 10 x 400 meter där vilan bestäms efter den hundradel som löparklockan visar efter att du klockat den föregående intervallen. Ta den avslutande hundradelen och multiplicera med 20 – om de första 400 meterna tog 1.18,36 så multiplicerar du alltså 6 x 20 = 120 sekunders vila.

Löp varje intervall som om du skulle ha 90 sekunders vila (men sakta ner om vilan blir kort flera gånger i rad). Blir sista siffran en nolla så betyder det att du måste springa ett extra varv. Fundera inte så mycket över tempot – målet med den här övningen är att kunna pressa på ytterligare när du trodde att du inte skulle orka mer.

FÖLJA JOHN
Kör en ostrukturerad fartlek med några jämbördiga löpare, där ni turas om att ta täten – utan att berätta för de andra hur långa eller snabba fartavsnitten kommer att bli. Fyra löpare kan exempelvis göra tolv repetitioner, där varje löpare tar täten tre gånger.

Fartavsnitten kan växla i tid mellan 30 sekunder till 5 minuter, och i fart från 1 500 meters-tempo till halvmaraton-tempo. Vilan mellan fartavsnitten kan vara en minut eller två. Den här övningen simulerar utmaningen att matcha en medtävlares attacker under tävling.

FARTLEK MED RIKTMÄRKEN
Löper du ensam så kan du testa den här varianten av ”följa john”, där du till exempel anpassar löpningen efter sådant som sker i din omgivning var femte minut. Det kan handla om att löpa hårt under det att ett visst antal bilar eller cyklister passerar, eller att du lägger in intervallen mellan trafikljus och liknande.

Är det exempelvis många fotgängare där du springer, kan du löpa på hårt till dess du har passerat tio stycken. Vila tills du har passerat fem fotgängare, och öka tempot igen för att passera ytterligare tio. Upprepa detta några gånger.

FARTBLANDA
Sätt en tempofylld låtlista på ”blanda”, och låt låtarna bestämma ditt löptempo. Löp till exempel i din milfart när det är kvinnliga sångare, och jogga under låtar med manliga sångare. Fortsätt tills du fått ihop totalt 20 minuter av snabb löpning.

Du kan nå samma effekt genom att variera genrer och artister. Bestäm en eller två låtar då du måste springa i din 1 500-metersfart i en minut, och jogga därefter resten av låten.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vilket material är bäst vid vinterlöpning?
Blogg

Vilket material är bäst vid vinterlöpning?


Det är japanerna vi ska tacka för att vi kan reglera kroppstemperaturen på ett smidigt sätt även under vinterhalvåret. Det var nämligen japanska kemister som runt 1960 var först ut med att skapa syntetiska mikrofibrer. Denna teknologi fick snabbt många intressanta applikationer, och för textilindustrin innebar mikrofibrerna närmast en revolution ett tjugotal år senare.

Under 1990-talet slog mikrofiberteknologin igenom på bred front när det gäller sportkonfektion. Supertunna textilfibrer av polyester, polyamid eller polypropylen absorberar nämligen mycket lite av den fukt som kroppen producerar i samband med intensiv fysisk aktivitet. I stället transporteras svetten till plaggets utsida, där fukten kan spridas över en stor yta och lättare avdunsta.

Definitionen av en mikrofiber är att 1 gram får ha en maximal tjocklek på 0,7 denier. I klartext innebär detta att 1 gram fiber har en längd på 10 000 meter. Med garn tvinnat av så tunna fibrer kan man genom olika stick- eller vävningstekniker skapa väldigt lätta, funktionella plagg anpassade till olika aktiviteter och väderförhållanden.

Flera tunna lager är bättre

Vi har länge känt till att flera tunna skikt är mer funktionellt än få och tjocka när det gäller att hålla sig torr och varm. Även om mikrofiberteknologin hade stor betydelse för skalplaggens vind- och vattenavstötande förmågor så var det främst skiktet närmast kroppen – lager ett – som kom att hamna i fokus.

Superunderställ blev ett samlingsnamn för plagg avsedda att bära närmast kroppen. Deras funktion var att hålla dig så torr som möjligt, samtidigt som de skulle låta dig reglera kroppstemperaturen effektivt.

Inledningsvis användes mest polypropylen, den mikrofiber som absorberar minst fukt av de olika varianterna. Eftersom denna fiber emellertid är svår att färga in i attraktiva nyanser – man får i princip hålla sig till grått, benvitt och marinblått – använder de flesta tillverkare idag huvudsakligen polyester, även om undantag finns.

Ullen är ett vettigt alternativ

Att en bomullströja närmast kroppen inte är optimalt vid intensiv vinterträning känner de flesta säkert till. Materialet blir fuktigt och då ökar risken för både nedkylning och skav. I dag finns dessutom ett enormt utbud av funktionsplagg.

Utöver de etablerade varumärkena inom sport- och friluftssektorn har flera stora konfektionskedjor gett sig in i kampen. Dessutom har de stora sportkedjorna i dag så kallade ”housebrands”, det vill säga interna varumärken skapade enbart för försäljning i de egna butikerna.

Vid sidan av mikrofiber har ullen gjort en stark comeback och är idag ett klart intressant alternativ till de syntetiska funktionsplaggen. Långt innan mikrofiberteknologin gjorde sitt intåg betraktades just ull som ett funktionellt material, mycket tack vare dess förmåga att värma och isolera även i vått tillstånd.

En stor nackdel med ull närmast kroppen har tidigare varit att den vassa strukturen i ullfibern kan irritera huden och ge upphov till klåda. Genom att använda den mjukare merinoullen har den olägenheten i stort sett eliminerats.

Blandning – det bästa av två världar?

Priset på plagg av merinoull är däremot generellt klart högre än syntetplaggens. På senare år har många tillverkare också lanserat plagg där man blandat syntetiska mikrofibrer med merinoull; man säger sig på så sätt få ”det bästa av två världar”.

Värt att tänka på som konsument är att det i vissa ullproducerande länder förekommer oetiska, plågsamma ingrepp då huden på merinolammens bakdel skärs bort. Detta ingrepp, som kallas för mulesing, görs utan bedövning i syfte att förhindra flugangrepp.

Vilket material är bäst?
Fördelar och nackdelar med syntetfiber kontra merinoull:

Mikrofiber:
+ Lätt, slitstarkt, kroppsnära och följsam passform med hög fukttransportförmåga.
– Dålig isolationsförmåga, vilket gör att man snabbt kan börja frysa om man pausar sin aktivitet eller om det är mycket kallt. Bör tvättas efter varje träningstillfälle för att inte bli ofräscht.

Merinoull:
+ Bra fukttransportförmåga, ger isolation och värme även i vått tillstånd. Tar inte till sig dålig lukt.
– Mindre elastiskt och följsamt mot kroppen än mikrofiber. Kortare hållbarhet och sämre slitstyrka. Relativt dyrt, och risk för plågsam djurhantering.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*