MEST LÄSTA
Nu kommer Color run till Sverige!
Blogg

Nu kommer Color run till Sverige!


När våra kollegor i USA körde den här bilden för ett år sedan undrade i varje fall vi hur de tänkte. Då hade fenomenet med ”Color runs” exploderat där, men var fortfarande ganska okänt här i Sverige.

Men inte länge till. Under augusti arrangerar nämligen organisationen bakom Color run även lopp i Sverige. Alla startar samtidigt, ingen tidtagning sker och det finns bara ett ”krav” – att starta klädd i vitt. Under loppet bombarderas du sedan med färg vid varje kilometermarkering, och när du når mållinjen så brakar festen igång på allvar med dans till DJs.

Fånigt? Ja, kanske. Roligt? Högst förmodligen. Under förra året arrangerades 170
Color runs i över 30 länder utanför USA, och fenomenet sprider sig snabbt. Upplev det
själv den 23:e augusti i Stockholm och 20:e september i Lund.

Läs mer på thecolorrun.se


Antal kommentarer: 2


Jonas

Samma eller annan variant av Color me Rad som redan gått i sthlm och gbg?


Stefan Larsén/RW

Hej Jonas,
En annan variant – men det har genomförts några lopp på liknande tema i Sverige under förra året och i år.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ta en tjuvtitt på nummer 8 2014!

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Se vårt bildspel från Ironman Kalmar!

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

IM Kalmar – 9:27:12


Har nog aldrig varit så besviken över ett PB i hela mitt liv. Förklaringen är ganska komplicerad och jag är inte säker på ni kommer förstå. Inte ens jag själv vet vilken fot jag ska stå på. Försöker mig på summera det hela så kanske det klarnar…

Simningen – 1:03:04
Personbästa med hela 4 minuter. Inte missnöjd med tiden utan snarare hur jag fick den. Hade fötter och sällskap under de första 800 metrarna sedan simmade jag i princip ensam och gjorde ett alldeles för långt och stort yttervarv. Missbedömde hur trångt det skulle vara på banan nu med det nya rullande startsystemet. Skönt veta att man i princip klarar låga timmen solo men inte det bästa om man siktar på en bra sluttid. 

Cykling – 4:57:10
Höll min plan i detalj. En kontrollerad första tredjedel där jag låg 10-15 meter bakom lämpliga farthållare ner till Degehamn. Därefter brukar de tröttna och man får köra solo. Visste jag hade en bra grupp cirka 3-4 minuter framför mig så jag ökade norrut upp till bron då jag i princip fick köra helt ensam. Klockade första 9 milen på 2:22h. Fick en varning när jag cyklade om Emma Graaf eftersom jag åkte för långt ut i mötande körfält. Stop and Go i Kalmar som kostade en minut tyvärr. Där brann mina chanser komma ikapp gruppen som jag hade jobbat så länge för hinna ikapp. Sista 4-5 milen är och förblir ett mentalt & fysiskt helvete. Blödande skav i ljumskarna samt helt förnedrade nack & ländmuskler. Benen var fina och energin var bra. Banan var för lång i år egen, 18.25 mil.

Löpning – 3:20:33
För en gångs skull skulle jag springa smart. Är i otroligt fin löpform och ville verkligen inte sjabbla bort det pga dålig pacing som tidigare år. Till skillnad från 2013 var benen inte alls lika slaktade av cyklingen vilket bådade gott. Hittade en bra pace mellan 4:10-4:20 där jag trummade på. Första varvet gills inte, alla kan springa det. Tyvärr uppstod problem redan i början av andra. Dippar får man, det ingår men håll och illamående är ovanligt för mig. I det här läget låg jag trea eller fyra i min Age Group med en ganska stor lucka till bakomvarande. Testade stanna vid kommande två aid stations för fylla på energi samt kyla av mig men problemen kom tillbaka. Ländryggen hade även den helt gett upp då jag inte legat tillräckligt många timmar i aerobågen i år. När jag insåg att det här kommer inte bli en snabb mara rasade hela min värld samman. Fick gå/jogga om vartannat. Vid några kilometer kvar bestämde jag mig för att springa sista 2 km in i mål i alla fall. Hawaii vid det här läget kändes avlägset och jag kände mig ovärdig en slot. Det mest irriterande var att benen fortfarande kändes kanon och när jag väl sprang gick 4:20-4:30 lätt.

I mål kom jag på 9:27:12. Personbästa med 4 minuter tack vare simningen. 8:a i min age group och fick en roll down till Kona. Kändes lite skamset initialt men känner jag har så mycket mer att få ur mig att ett nytt lopp är välkommet. Där ska jag revanschera mig!

Slutsats: Simningen är okej, går finslipa någon minut till där. Cyklingen är mer än okej, bara vänja kroppen mer vid sittställningen. Löpningen är över förväntan. Långa & lugna pass som vänjer mig hålla på länge och jag är övertygad om att jag fortfarande kan åstakomma stordåd?!

Tack alla fantastiska människor som outtröttligt hejar på oss längs banan och hemma framför ”live update”. Tack alla som jobbat med Kalmar Ironman på ett eller annat sätt. Det är en helig plats och ni förtjänar allt beröm i världen!

Nu börjar jag snart ladda för Kona. Där kommer det smälla ”INGEN KOMMER IHÅG EN FEGIS” kommer stå på min rygg!

Följ mig på instagram eller twitter om ni vill följa uppladdningen dit @nelker

Nelker
 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ibland är man EXEMPLARISK


Jag var jättetrött i morse när klockan ringde klockan 05. Alltså, jättetrött. Dessutom regnade det. Jag surade iväg till tunnelbanan, men piggnade till direkt när jag kom in på Nordic. Hela OBS-klassen var samlad igen (nej, det är inte jag som har lagt upp min stora grova hand på Rikards axel, det är Johan) och Jenny var tillbaka och coachade. Bästa Jenny. Jag har saknat henne.

Vi skulle göra ryck. Jag är väldigt dålig på matte, men jag uppskattar antalet till 3 000 stycken. På 21 minuter. Vi har kört mycket ryck nu ett tag och själva rörelsen börjar sätta sig lite mer nu. Det är fruktansvärt svårt, men efter torsdagens superpass med Nils Mr Teknik Wallfält, så känns det mycket bättre. Idag tänkte jag på att komma bak med överkroppen så att jag inte blir framtung. Till och med Jenny var ganska nöjd.

Sen avslutade vi med 6 minuter AMRAP med 10 sekunder hollow (alltså ligga på golvet med ryggen i golvet, skuldror och ben lyfta) och 4/4 utfallshopp. Efter 16 varv sög det grisen i låren men med kommentaren ”EXEMPLARISKA utfallshopp” från Jenny kvar i öronen kan man ju i princip göra hur många som helst. Det är inte så att hon aldrig ger beröm – idag tror jag att hon var så sentimental över att vara tillbaka hos OBS-klassen att hon sa ”Ni är så fina” ut över hela klassen – men hon ger inte beröm i onödan. Och så är man ju en sucker för att få höra att man är duktig.

Så nu ska jag leva på mina exemplariska utfallshopp hela veckan, för i morgon till exempel kommer jag inte att få några beröm. Då är det 400 m löpning och annat elände på passet. Att coacherna kan hålla sig ifrån att vråla ”DU ÄR SÅ DÅLIG!” till mig när det är löpning på passet är ett under.

Well well, nu är veckan igång i alla fall!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*