MEST LÄSTA
Möt vår nya bloggare Johanna Sterlinge
Blogg

Möt vår nya bloggare Johanna Sterlinge


Berätta lite om vem du är!
– Jag heter Johanna Sterlinge, är 26 år och bor i Linköping tillsammans med min sambo Johan och hunden Albin. Sedan sex år tillbaka jobbar jag heltid på min fars restaurang och när jag inte jobbar så fyller jag gärna dagarna med träning och att umgås med familj och vänner. Jag älskar att utmana mig själv genom träning och sedan 2012 är det triathlon på Ironman och halv Ironman-distans som jag brinner extra för.

Hur kom det sig att du började med triathlon?
– Det hela började faktiskt med att jag av en slump fick se ett klipp på youtube om Ironman Hawaii, det var 2010 och jag tror klippet heter ”Essence of Ironman”. Jag hade aldrig tidigare hört talas om triathlon, aldrig sprungit längre än 10km och hade precis påbörjat en Halvklassiker som då var en väldigt stor utmaning för mig.
Det där klippet satte igång någonting i skallen, jag blev så inspirerad av de där människorna som gjorde vad jag kände var på gränsen till omöjligt och en dröm om att själv en dag göra en Ironman tog fart.
Två år senare gjorde jag min första Ironman och efter det blev jag fast!

Bästa tränings- och tävlingsminnena?
– Mitt 2012 kommer nog alltid vara lite extra speciellt för mig då jag gjorde min första Ironman i Kalmar i augusti och sju veckor efter det stod jag på startlinjen till Ironman på Hawaii, allt jag hade drömt om träningsmässigt gick i uppfylleslse på väldigt kort tid vilket var fantastiskt häftigt.
Stockholm Marathon 2014 minns jag också väldigt starkt, det var mitt första lopp efter en envis hälsporre som förstört många månders träning men nu var jag äntligen tillbaka igen och jag var så glad att stå på startlinjen. Dagen efter hade jag nog mest ont i kinderna efter att ha sprungit med ett stort leende på läpparna från start till mål, det var bara ren och skär löparglädje rakt igenom!
I februari förra året blev jag tacklad till marken av ett rådjur på en av mina löprundor i Rydskogen, det kanske inte är ett av mina bästa träningsminnen men helt klart ett pass jag förmodligen sent kommer att glömma.

Har du något riktigt dåligt minne?
– Min första triathlontävling var Hallsta Triathlon maj 2012, det blev en riktig flopp kan jag väl säga. En olympisk distans med en ganska teknisk cykelbana som inte passade mig alls och väl ute på löpningen pajade knät. När jag tillslut kom i mål och fick en tröstmedajlen för att det gick så långsamt var jag så otroligt besviken att tårarna rann. Där och då var det långt ifrån kul men idag kan jag skratta åt det där första mötet med triathlon.
Sen är det ju alltid tråkigt när man åker på skador, för det händer ju tyvärr ibland. Det tar mycket energi och motivationen kan dippa ordentlligt när man inte kan träna som man vill men man får försöka lära sig att göra det bästa av situationen och hitta alternativ.. mycket brukar lösa sig med rätt inställning och en duktig sjukgymnast!

Hur ser målen ut framöver?
– Nu är det Ironman 70,3 Haugesund (5 juli) och Ironman Köpenhamn (23 augusti) som jag har siktet inställt på, det är mina två stora mål för säsongen. Har även en tanke på, om jag forfarande känner mig motiverad efter Köpenhamn, att köra ett ultramarathon under hösten, det har jag inte gjort tidigare så det vore superkul!

Har du någon förebild?
– Min pappa är en stor förebild. Är det något han verkligen har lärt mig och inspirerat mig till genom åren så är det att göra det man brinner för vad det än är. Han har från dag ett, när jag sa att jag minsann skulle bli triathlet och göra Ironman, stöttat, peppat och trott på mig. Hans tänk att inga drömmar är för stora har inspirerat mig massor och fått mig till att våga följa mina drömmar.

Hur ser en perfekt söndag ut?
– Oftast betyder söndagar långpass, speciellt under våren och sommaren, men jag vill gärna ha eftermiddagen och kvällen fri från träning så att jag antingen kan ha tid med vänner och familj eller bara ha en riktigt lat kväll i soffan framför en film.

Hur ser en typisk uppladdning ut för dig inför en Ironmantävling?
– Förhoppningsvis har min träning gått som planerat under året och utan några större svårigheter. När det börjar dra ihop sig, ca två veckor innan tävling, börjar jag trappa ner på träningen för att kroppen ska ladda upp både mentalt och fysiskt inför vad som komma skall.
Jag gillar känslan när det börjar dra ihop sig för lopp, istället för att bli nervös blir jag laddad och fokuserad. Jag är noga med att varva ner dagarna innan, äta bra, sova bra, gå igenom min utrustning och ser till att allt som ska packas, köpas eller fixas inför loppet är klart veckan innan avfärd.
Listor är någonting som jag skriver meterlånga inför lopp, det ger mig en trygghet att få bocka av dem och en känsla av kontroll på läget. Det kan stå allt från vad som ska packas till en kom ihåg-lista på vad jag ska tänka på när jag blir trött under loppet t ex: Jag älskar att springa. Jag är stark. Det gör inte ont.

Vad får vi läsa om i din blogg?
– Om min vardag med träning, lopp, utmaningar och allt vad det innebär. Hur man ibland får pussla för att få ihop det med övriga livet, upp och nedgångar och spännande saker som händer längst med vägen.

Tre snabba…
Kvällsträning eller morgonträning?
– Kvällsträning.

Snabba löpintervaller eller längre distanspass?
– Längre distanspass helt klart!

Punka på tävling (olympisk distans) eller simma utan våtdräkt?
– Då får det bli punka, jag fryser bara av tanken på att simma OW utan våtdräkt om vattnet är under 25 grader.

Rolig kuriosa om mig:
– På mina långlopp har jag aldrig gel eller energibars med mig, det slutade jag med när jag insåg att jag inte får i mig det som jag ska eller så får jag bara upp det och då gör det ingen nytta. För mig är det smågodis som gäller som energi, bananer funkar fint, cola och i langningen tar jag gärna ett lass pannkakor fyllda med bacon. Det finns många alternativ som både är gott och som funkar minst lika bra.

Johannas blogg hittar du här. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fredagstipset! Så lägger du upp ditt långpass inför UltraVasan
Blogg

Fredagstipset! Så lägger du upp ditt långpass inför UltraVasan


JÄTTELÅNGPASS

UPPLÄGG
– Klä dig bekvämt efter väder, smörj in och tejpa alla ställen där det kan skava, fyll vattenflaskan, snöra på dig skorna och ge dig ut och spring! När du är ute, spring där du aldrig har sprungit förut. Var ute i minst tre timmar, gärna längre. Ta det lugnt i början, känner du dig pigg kan du köra en fartökning på 20-30 minuter i mitten av passet. Om det känns bra så testa att köra en ordentlig fartökning sista 5-10 minuterna. Det ger säkert inte så mycket fysiskt effekt, men det är rätt roligt och ger absolut en mental effekt – du kommer att känna dig stark när passet är över.

PASSETS SYFTE 
– När man ska springa långa lopp, som maraton eller ultramaraton, måste man ha många mil i benen. Försök hinna med minst ett par sådana pass inför ett maraton, och minst 4-5 stycken innan en ultra. Se till att det sista är minst två veckor innan tävlingen. Förhoppningsvis kommer du märka att väggen inte kommer vid 30 kilometer, utan kanske först vid 35 eller 40 kilometer, eller i bästa fall inte alls. 

VARFÖR GILLAR DU DET?
– Jag är ju lite tokig när det kommer till löpning och gillar att springa långt och länge. Vet inte riktigt varför, men det är väl mest troligt en del av min envisa personlighet. 

NÄR OCH HUR OFTA TRÄNAR DU DET?
– Jag kör det löpande (höhö) under hela träningsperioden. Det viktiga är att inte springa den här typen av pass alldeles för nära inpå en tävling. Annars är det alltid bra att köra minst ett längre pass varje vecka. 

LÄS MER
Några av de senaste inläggen i Marcus blogg:
Transportlöpning 
Videodagbok och terränglöpning
I’m back 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Träningsdagbok


Springer man mycket får man ofta frågan vad det är som driver en och hur man orkar med att underkasta sig alla långa och hårda träningspass dag in och dag ut, år efter år. För egen del handlar det om viljan att bli bättre. Det är den främsta drivkraften. Men jag har också upptäckt att en nästan lika viktigt faktor är träningsdagboken. Det ser helt enkelt för jävligt ut när en dag helt plöstligt är tom utan anledning. Eller när veckovolymen visar 99km en lördag. Har jag då en inplanerad vilodag på söndag så kan jag skita i den bara för att komma upp på tresiffrigt. Jag vet vissa som sticker ut och springer ett par varv runt huset bara för att komma upp på jämna siffror. Det skulle iofsig jag aldrig göra eftersom det drar ner snittet km/pass men jag förstår exakt varför dom gör det. En träningsdagbok ska inte underskattas som incitament för att träna. Den kan dessutom lära oss en hel del genom att gå tillbaka och studera tidigare års träning.

Men den kan ha också motsatt effekt. Just nu mår jag genuint dåligt varje gång jag tar fram min träningsdagbok. Det är en sorglig syn. Det har gått upp för mig att en stor anledning till varför jag pinat mig igenom träningspass trots smärta de senaste veckorna är för att ha nåt att fylla dagboken med, för att slippa alla blanka dagar. Det blir lite moment 22 över det hela. Det är obra som vi säger här i Norrland.

Idag har jag vart och fått stötvågsbehandling. Det blev en liten väckarklocka. Min kropp mår uppenbarligen inte bra, den är faktiskt ganska trasig. Området kring sätet där ITB fäster är tydligen väldigt inflammerat fortfarande och jag har extremt många trigger punkter längs hela utsidan av ITB och sätet. Förra året när jag hade problem med piriformis och ont i hela sätet borde jag såklart ha tagit det på större allvar. Allt hänger ihop. Stötvågsbehandlingen var en av de oskönaste upplevelser jag vart med om och då var det ändå på svag nivå. En extremt obehaglig smärta strålade genom hela benet. Men det kändes ändå ganska skönt precis efteråt. Ska tillbaka om ett par dagar för ytterligare en behandling och blev rekommenderad löpvila fram tills dess. Trots denna misär har jag ändå förhoppningar om att kunna genomföra Ultravasan som planerat även om jag inte får till alla långa pass. Imorn ska jag gå och skaffa mig ett gymkort här i Ume och köra cykel och crosstrainer tills jag kräks och när jag sen kan börja springa ska jag vara så jävla stark att det förhoppningsvis inte märks att jag missat en månads löpning.

Nu när jag inte kan fylla träningsdagboken med löpning så får jag nöja mig med att studera tidigare års träning. Det är faktiskt rätt kul. Inte lika kul som att ha nånting att fylla den med men det funkar som substitut just för stunden i alla fall. Jag noterar tex att förra gången jag hade den här smärtan (som jag då trodde var vaden, men som nog med största sannolikhet var löparknä) tog det nästan ett halvår att komma tillbaka. Då körde jag iofsig ingen rehab eller nånting och förhoppningsvis går det snabbare nu. Jag noterar också att november / december i höstas gick bort pga en bristning i vaden och förkylning. Ändå lyckades jag persa i Rotterdam med bara 3 månaders förberedelser. 

Första halvan av 2015 är jag ändå vädligt nöjd med trots att det slutade med ett löparknä. Jag har haft bra kontunuitet i träningen, inte vart sjuk en enda dag och till dags datum har jag sprungit 2062,1km med ett snitt på 18,2km / pass och med en snittfart på 4.36min/km. Jag har vart på gymmet 64 gånger och har totalt tränat 221h 1min och 32s. Lite missnöjd är jag dock med att ha tappat så otroligt mycket i styrka. För ett år sen reppade jag 85kg i bänkpress och drog 20 chins utan problem, det gör jag inte just nu. Årets tävlingssäsong började allt annat än bra, Premiärmilen i mars sprangs i bedrövliga väderförhållanden på en delvis ny bana på en tid jag redan har förträngt. Desto bättre gick det ett par veckor senare i Rotterdam med en 2.55 mara. Med facit i handen borde jag kanske unnat mig lite mer vila efter Rotterdam än vad jag gjorde. En vecka efter loppet var jag tillbaka på 10-milaveckor och fortsatte så fram tills Stockholm Marathon. Däremellan hann jag även med att persa på halvmaran på Kungsholmen runt. Första halvan av 2015 hade vart nästintill perfekt om jag bara inte gått sönder. Mest av allt tar jag med mig att jag fixade två marathon på 2.55 med bara 7 veckors mellanrum, det är jag extremt nöjd med. Och jag tar också med mig lärdomen att skador är en stor del av vår idrott, det avgörande är inte hur mycket man tränar utan hur man tacklar motgångarna och tar sig tillbaka. Christopher McDougal skrev i Born to run att ”löpning är som att köra bil på fyllan, det går bra i början men förr eller senare smäller det”. Kloka ord.

/Hörs

Dagens låt: Det är ju fotbollstider. Dam VM och U21-EM. Varje mästerskap med lite självaktning måste ju ha en officiell låt och varje nation med lika mycket självaktning bör såklart ha en sin egen. USA 94 hade Gloryland med Daryl Hall. Frankrike 98 hade La copa de la vida och Sydafrika hade Waka Waka. Årets svenska U21 låt är ju bara för jävla dålig rent ut sagt. Därför kan det vara på tiden att damma av den bästa av dom bästa för att komma i rätt stämningen inför lördagens semifinal mot Danmark; Edoardo Bennato & Gianna Nanni från Italien 1990.


Antal kommentarer: 2


Frida Michold

Jag tycker att du är grym, och din blogg också!


Anders Larvia

Tack Frida, du är grym också! Och du skriver jäkligt bra. LG: nu har jag kört igång med crosstrainer, testade cykel också men får inte upp pulsen på den, bara en jävla massa mjölksyra trots att jag ligger på 70%.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kampanjen #FlamingStar vill motverka diskriminering inom sport
Blogg

Kampanjen #FlamingStar vill motverka diskriminering inom sport


Genom att gå in på kampanjsidan flamingstar.eurogamesstockholm.com kan du signa upp dig i kön för att få bära flamman #FlamingStar. Kampanjen drar igång klockan 15.00. När det är din tur att bära facklan får du ett direktmeddelande på Twitter som meddelar att du är på väg att motta flamman i 15 minuter. Under din tid som bärare kan du också välja att ta en ”Flamie” (en bild på dig tillsammans med symbolen), skicka den vidare till en vän eller till nästa person i kön.

#FlamingStar-symbolen är EuroGames Stockholms officiella logga. EuroGames är världens största HBTQ-evenemang som äger rum under fem dagar varje sensommar. I år är det Sveriges tur att vara värdnation 5-9 augusti. Huvuduppgiften för EuroGames är att demokratisera sportvärlden och #FlamingStar är en symbol för denna kamp. Som bärare av #FlamingStar tar du ställning till allas rätt att utöva sin sport oavsett könsidentitet, könsuttryck, etnicitet eller sexuell läggning., oavsett vem du är, var du eller vad du tror på. 

I RW nummer 7 (i butik från 30 juni) kan du läsa ett reportage om EuroGames. Du kan köpa och läsa numret digitalt redan idag via den här länken. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vinn GPS-löparklockan Runner Cardio från TomTom
Blogg

Vinn GPS-löparklockan Runner Cardio från TomTom


TomTom Runner Cardio ger dig detaljerad realtidsinformation om din löpning (distans, tid, tempo, hastighet och kaloriförbrukning) så att du lättare behåller motivationen och når dina löpmål. Du kan bland annat dra nytta av följande funktioner:

Inbyggd pulsmätare
Du får exakt information om din puls/träningsintensitet utan att behöva använda ett separat pulsband.

Pulszoner för träning
Välj en av fem träningszoner som matchar ditt träningsmål.

One-Button Control
Navigera enkelt genom menyer.

Läs mer om TomTom Runner Cardio här

Nu kan du vinna ditt alldeles egna exemplar av TomTom Runner Cardio (värde 2 199 kr) genom att svara på vår fråga här nedanför. Vi vill ha ditt svar senast onsdag 8 juli.

[form code=200]

All eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.


Antal kommentarer: 23


Jessica Helin

Med en Tom Tom Cardio som pricken över i i min löparstass får jag hjälp att slippa mellanmjölkspass!


Lars Magnusson

Kul med en ny snygg löparklocka som även funkar utanför träningingen😀


Linda-Marie

Åh önskar en tom tom att sätta på min arm . Springa i spåret och få information om min destination.


Tomas larsson

Klockren löparkompis 🙂


Tomas Bäckström

Den här klockan önskar jag mig verkligen. Hpppas👍🏻


Andrea Aulin

Skulle sitta som en smäck på min arm och ge mig full koll på min träning. Mina föräldrar får ha sina klockor ifred och denna är snyggare.


Andreas Wennström

Med TomTom känner jag mig aldrig tom utan alltid full av inspiration att träna mer.


Madeleine Hjort

Har sprungit mitt första maraton och nu försöker jag träna för att öka farten. Har inte köpt pulsklocka då jag lätt får skavsår på kroppen (får lätt skavsår av att springa i linne, för korta shorts osv). Så en klocka utan pulsband skulle passa mig perfekt!


Pia

Är ledare i en löpgrupp för nybörjare, har hittills bara sprungit på känsla själv. Springer 6 dagar i veckan och ska träna mot en bättre maratontid och miltid, tidsmål för första gången på 10 år som löpare! Skulle verkligen behöva den i mitt ideella ledarskap å själv med mina nya mål 🙂


lennart appelkvist

vill gärna ha en tomtom runner cardio för att komma igång och träna igen


Jens

TomTom har gjort en riktigt stilfull och snygg klocka som man inte behöver skämmas över. Cardio har funktioner och finesser som förmodligen räcker för de flesta, iaf för teknikintresserade motionärer och löpare som vill ha en virtuell löparkompis som man kan lita på. Vem vill inte vinna en sådan här klocka?
Ett stort plus för att Tomtom Runner Cardio mäter pulsen på handleden! Goodbye pulsbältet, goodbye…


David Jaldemark

Så smidigt utan skavande pulsbandsbälte. Perfekt då min garmin är några år gammal.


Göran

Skulle vara intressant om den kan mäta sig med en Garmin.


Katarina

Vill så gärna vinna
ha en go sommar//Katarina☀️


Sofie Persson

Det skulle verkligen motivera mig till att komma igång regelbundet med min löpning igen.


Annelie

Perfekt att byta ut min gamla Garmin mot denna och dessutom slippa pulsbandet som ger skavsår.


Elissbet

Skulle va toppen att få starta igång löpträningen igen efter min operation med en Tom Tom. Att slippa pulsbandet som skaver hade varit underbart! Ser fram emot en träningsrik sommar o höst o gärna med en runner cardio.


Åsa linder carlberg

En tom tom skulle hjälpa mig med min träning till Paris maraton i april 2016. Eftersom min gamla löparklocka har så små siffror på displayen 🏃


Sofi Östlund

Åh hoppas hoppas på vinst! Har länge velat ha en sån klocka och tror det skulle pusha mig ännu mer mot första milen 🙂


Ulrika Karlsson

Vore så grymt att vinna denna! Har just snöat in på pulsträning!


Martin Lindblom

Ja hej du tomtom’en
Du är så hjärtligt välkommen
Att göra mig Grym På nya Spår
För det är väl för det GPS står


Vivi

Vore fantastiskt att vinna denna klocka åt min dotter, som klarade ett regnigt Stockholm Maraton trots allvarlig sjukdomsbild,
och nu satsar på halva distansen i höst!


frida:)

– Så snygg som en ”vanlig” klocka också!!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*