MEST LÄSTA
Nu lanserar WHHM Sveriges första Duo-halvmara!
Blogg

Nu lanserar WHHM Sveriges första Duo-halvmara!


I Women’s Health Halvmarathons Duo-klass springer deltagarna loppet i lag med en kompis – och delar på sträckan. En springer det längre varvet på cirka 12 kilometer och den andra springer den avslutande sträckan på 9 kilometer. Banan går på Djurgården och Östermalm i Stockholm.

Individuella tider redovisas i resultatlistan som mellantider och laget får också en genemsam totaltid.

Loppet arrangeras av tidningen Women’s Health i samarbete med Marathongruppen, och de två arrangörerna erbjuder träningstips och träningsprogram för både de som springer hela loppet och de som väljer att dela.

Alla som springer WHHM – hela sträckan eller Duo – belönas med ett specialdesignat finisher-smycke från Edblad istället för en medalj. 

Pris: 790 kronor för båda deltagarna.

Läs mer om WHHM och Duo-klassen på whhm.se



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Åt sidan istället för upp


Låt mig presentera laterala burpees! Det är ju ingen hemlighet att jag gillar burpees, men visst är det trevligt med förnyelse ibland. Men vi ska ju inte behöva gå så långt att vi inte gör burpees alls. Nej, vi tweakar bara burpeesarna lite genom att göra dem laterala, alltså att vi hoppar åt sidan istället för bara rakt upp. Men tro inte att du kan stryka golvet med fötterna när du hoppar – nej, du ska göra ett riktigt hopp. Kör gärna dina laterala burpees i kombination med en övning med skivstång, till exempel marklyft, eller en kettlebell, till exempel svingar – och så hoppar du över stången eller kettlebellen i dina burpees.

Det fina med laterala burpees är att du inte behöver vara helt utsträckt i höftleden någon gång (som i vanliga), så du kan få ett skönt flyt och ett högt tempo. Testa något av följande pass:

PASS 1:

10 marklyft – 1 lateral burpee

9 marklyft – 2 laterala burpees

Och så håller du på så tills du är nere på 1 marklyft och 10 laterala burpees.

PASS 2:

I 90 sekunder: 15 kettlebellssvingar, 5 goblet squats, resten av tiden laterala burpees över kettlebellen.

Vila 90 sekunder.

Kör 8 till 10 varv.

PASS 3:

Varva 200 meter rodd med 10 laterala burpees över roddmaskinen och 30 sekunder hollow hold eller plankan. Så många varv du kan på 15 minuter.

Lycka till!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Att komma igen


   Under många år sprang jag nästan inte alls utan ett par sporadiska tillfällen per år. Ett tag gjorde alla montona rörelser så som simning, cykling, vandring och skidåkning ont i höften. Min aktivitet var begränsad till att gå tråkiga promenader i kvarteret.

   Sedan blev det sakta bättre och jag kunde leva ett rätt vanligt liv och jag började hitta andra intressen och tyckte att livet var helt ok. Jag började acceptera att jag kanske aldrig skulle kunna springa igen och om jag skulle kunna börja springa igen, då skulle jag bara mysjogga några gånger i veckan och aldrig pusha det och springa snabbt.

   Men det där var ju igentligen bara skitsnack som jag försökte intala mig själv. Självklart så njöt jag först av att bara kunna jogga, men det gick inte lång tid förrän jag tänkte ”Ohh, ett lopp hade ju varit roligt att springa”. Jag inser att det jag har saknat mest är att ställa mig på en startlinje och ge allt.

   Jag har aldrig varit rädd för att försöka sträva efter det jag helst vill ha i livet. Jag är jättedålig på att ”safa” och ibland har jag tänkt att jag borde lära mig att ge upp lite snabbare. Jag har blivit bättre på att lyssna på kroppen och att vila i tid, men det finns inga garantier. Jag kommer att bli skadad igen och jag kommer att komma tillbaka igen. 

   Jag tror aldrig att man lär sig att falla. Det kommer alltid att göra ont, annars har man inte satsat tillräckligt mycket av sig själv i ett projekt. Men man blir bättre och bättre på att ta sig upp igen.


Antal kommentarer: 1


Ida Nilsson

Tack Sandra! Ja det är du som får hålla hinderfanan uppe nu. Inte så mycket hinderlöperskor av mig och Ulrika längre : )



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Löpning i Beirut – mot alla odds
Blogg

Löpning i Beirut – mot alla odds


Det piper till i mobilen en varm och vindstilla lördagseftermiddag. Beirut halvmaraton, en av höstens löparhöjdpunkter, meddelades vara inställt utan någon vidare förklaring. 

Besvikelse.

Men så kommer ännu ett meddelande, denna gång från tränaren och maratonlöparen Roger Bejjani: ”Vi ordnar ett eget lopp istället. Samling för samåkning 06.30.” 

Någon minut senare kommer ytterligare ett meddelande från en av de anmälda löparna: ”Frukost i vår trädgård efter loppet, alla är välkomna.”

På söndagsmorgonen lämnar 40 löpare Beirut för att köra upp till Faqra, en skidort i bergen som erbjuder efterlängtad svalka på sommaren. 

Till vår hjälp har vi en person som tar tid och en annan som förestår en vattenstation. Mer service än så behövs inte; det alternativa loppet är 18,5 varv runt en morgontom parkeringsplats. Sträckan motsvarar halvmaradistansen, men är givetvis mycket mer monoton än Beiruts halvmara som skulle ha gått utmed Medelhavskusten.

Att Beirut halvmara ställdes in berodde officiellt på att en sällsynt sandstorm just dragit in över Libanon och lämnat luften full med damm och partiklar; varning för andningssvårigheter utfärdades och skolor hölls stängda. Men den kanske mest avgörande orsaken var att ett antal personer hörde av sig och hotade tävlingsarrangören med olika former av protester. Sponsorn av halvmaran var nämligen en ökänd miljöbov: cementföretaget Sibline.

– Det var bara att ställa in. Vi vill inte riskera någons hälsa eller säkerhet, men jag ska se till att ni som har sprungit det alternativa loppet idag får medalj – fast utan företagsnamnet Sibline, säger grundaren av Beirut maraton, May El Khalil, under trädgårdsfrukosten efter vårt alternativa lopp.

På söndagarna åker de flesta Beirutborna på lunch hos släkt och vänner, så på tillbakavägen ner till Beirut har de slingrande vägarna fyllts med köande bilar. Ju närmare Beirut och kusten vi kommer, desto varmare blir det dessutom. 

– Det var nog bra att loppet ställdes in och att vi istället sprang uppe i bergen, ler Nadine Kalot från förarsätet. 

Nadine har satsat på att förbättra sin nuvarande maratontid på 3.22.10, vilket är den tionde snabbaste sluttiden för kvinnor i Libanon. Och två veckor efter vår alternativa halvmara lyckas hon faktiskt korsa mållinjen på 3.21.00 i Berlin Marathon.

Det inställda loppet är en typisk händelse för oss löpare i Libanon. Det är få saker som med säkerhet kan förutbestämmas här, och det gäller både i stort och smått. Efter landets långdragna inbördeskrig – där alla till slut krigade mot alla – har resan tillbaka varit lång. Infrastrukturen är fortfarande under uppbyggnad och en viss osäkerhet präglar vardagen, men det har samtidigt gjort att libaneserna har utvecklat en stor initiativförmåga och handlingskraft för att ta sig runt de hinder som dyker upp – till exempel ett inställt lopp.

Mycket av vardagslöpningen i Beirut handlar om att hitta lösningar. Beirut är ingen miljonstad – befolkningen är knappt större än Stockholms innerstads – men stadsmiljön är trång och intensiv. Gatorna är smala och tungt trafikerade; trottoarerna är överbelamrade, tillfälligt eller permanent avspärrade – eller helt enkelt obefintliga – så löparna får hålla till på de få tillgängliga ytor som finns.


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 10 2015.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Måste jag verkligen…? Guide till vad du behöver göra – och inte göra!
Blogg

Måste jag verkligen…? Guide till vad du behöver göra – och inte göra!


 …värma upp?
Ja. Att öka intensiteten på passet gradvis är skönare än att starta hårt direkt, och kan dessutom förebygga skador. Gå tre minuter, växla sedan mellan löpning och gång (30 till 60 sekunder vardera) under fem till tio minuter innan du börjar springa.

…varva ner?
Ja. Gå åtminstone tio minuter i slutet av passet för att hålla igång blodcirkulationen, vilket påskyndar återhämtningen.

…stretcha?
Nej. Om du har några stretchövningar som känns bra att göra, så gör dem för all del. Men stretcha med försiktighet, överdriven stretchning kan orsaka skador.

…ta gångpauser?
Att lägga in gångpauser under passet eller loppet kan vara hela skillnaden mellan att knappt komma i mål, eller att avsluta starkt. Ta till en början gångpauser på 15-60 sekunder var 30:e till 60:e sekund. Varefter du blir starkare så tar du kortare gångpauser och springer längre stunder. Men ta gångpauserna från början av passet, vänta inte tills du blir trött.

…springa intervaller?
Bara om du har som ambition att bli snabbare. Men löpträning i hög fart ökar skaderisken, så nybörjare bör undvika det de första sex månaderna.

…springa långpass varje vecka?
Nej. Du behöver bara springa långpass var 14:e dag. Men se till att göra det – långpasset bibehåller och förbättrar din uthållighet.

…veta hur långt och hur fort jag springer?
Bara om du siktar på att springa en viss sträcka på en viss tid. Om du springer för träningens skull räcker det att hålla koll på tiden. Att springa 30 minuter i en fart som känns behaglig är fullt tillräckligt de flesta dagar. Och ska du springa långpass är det bara att vara ute längre helt enkelt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*