MEST LÄSTA
Så toppar du formen – på tre veckor!
Blogg

Så toppar du formen – på tre veckor!


Så här fixar du formen inför säsongens viktigaste lopp – och ser till att du är bäst när det gäller.

Ingen löpare kan förvänta sig att ständigt kunna prestera på topp. För att kunna vässa formen vid rätt tillfälle behövs det en genomtänkt strategi för att komma i absolut toppform till det lopp där du verkligen vill lyckas. Den går i korthet ut på att ge kroppen bästa möjliga återhämtning, så att du kan tillgodogöra dig all tidigare träningsmöda på bästa sätt. Samtidigt gäller det att ge de förberedande träningspassen inför loppet en mer och mer tävlingslik utformning.

Det finns ingen magisk formel för hur man ska bli bäst när det gäller, eftersom vi människor är olika. Den optimala uppladdningen inför ett viktigt lopp ser därför också olika ut. Både fysiska och mentala faktorer spelar in i sammanhanget – det handlar i hög grad om att prova sig fram till något som fungerar för en själv. Men det hindrar inte att du kan dra nytta av vissa grundprinciper som erfarenhetsmässigt har fungerat bra för andra löpare, inte minst för att undvika de vanligaste misstagen.

De flesta löpare har till exempel svårt för att våga lätta på trycket i sin träning. När ett viktigt lopp närmar sig och de vet att de borde minska träningsmängden och vila mer, inbillar de sig ofta att de riskerar att tappa formen – i stället för att spetsa den – om de drar ner på sin normala träningsdos.

Men om du har lagt upp en konkret plan för din formtoppning är det lättare att våga lita på den strategi som du har bestämt dig för att följa. Det handlar trots allt inte om att inta ryggläge på soffan veckorna närmast före loppet.

Dra ner på passen volymmässigt

Det går självfallet utmärkt att tävla flitigt under en period utan att ägna sig åt annan formtoppning än att träna lätt eller vila någon dag före ett lopp. Denna period blir då en del av förberedelserna inför ett särskilt viktigt lopp. Men tre veckor före det lopp då du verkligen vill prestera på topp bör du börja anpassa din träning i detalj.

Absolut viktigast är att dra ned på träningen rent volymmässigt. En undersökning av löparna i universitetslaget i terränglöpning vid Taylor University i Indiana, USA visade att deras benmuskler blev mätbart större och kunde generera mer kraft efter ett par veckors reducerad träning inför ett viktigt skolmästerskap.

De syretransporterande röda blodkropparna blev också fler, samtidigt som man såg en minskning av stresshormoner i kroppen. Deltagarna i undersökningen förbättrade sina tider med 2­–4 procent jämfört med vad de presterat i testlopp innan formtoppningen.

Så minskar du på träningsmängden

En reducering av träningsmängden kan innebära att du antingen tar bort hela träningspass, eller att längden på passen minskas. I praktiken blir det oftast en kombination av färre och kortare pass. Tränar du fyra pass per vecka eller mer kan du med fördel ta bort ett helt pass per vecka. Tränar du däremot bara två eller tre veckopass reducerar du helt enkelt längden på respektive pass.

Första veckan i en tre veckor lång tävlingsförberedelse kan en minskning på cirka 30 procent vara ett bra riktvärde. Vecka två kan du sikta på cirka 50–60 procent av din normala träningsmängd.

Hur mycket du bör träna sista veckan före det aktuella loppet är en svårare fråga. Dels verkar det vara högst individuellt, dels beror det på hur kroppen känns dagarna närmast före start.

En sak vet vi – det går att sabotera ett viktigt lopp genom att träna för mycket eller för hårt sista veckan före loppet. Däremot går det knappast att vila sig ur form. Det gäller att våga vila trots att en viss tröghet ofta smyger sig på när man minskar sin normala träningsvolym och fyller på glykogendepåerna.

Förklaringen är att ett gram med glykogen (kolhydrater) också binder tre gram vatten, vilket gör att kroppsvikten faktiskt ökar något under bra tävlingsförberedelser. Samtidigt är fyllda glykogendepåer en absolut grundförutsättning för att man ska kunna hålla farten uppe under loppet, särskilt på längre distanser.

För de allra flesta fungerar det bäst att lägga in en vilodag två dagar före loppet, och att jogga lätt 20–30 minuter dagen direkt före loppet. Många vill då också göra några korta koordinationslopp i aktuell tävlingsfart för att få känna hur kroppen svarar.

Testa inget nytt

Annars bör innehållet i träningen under tre veckors formtoppning inte avvika markant från hur du annars tränar – det är snarare viktigt att hålla sina normala träningsrutiner. Du som normalt inte kör backträning eller löpskolning ska inte plötsligt börja ägna dig åt detta dagarna före ditt huvudmål för säsongen. Tar du inte massage regelbundet är det heller ingen bra idé att testa varken detta, egenmassage med foamroller eller extra rörlighetsträning i form av intensiva yoga-övningar.

Kör du intervallträning någon gång i veckan i vanliga fall, minskar du antalet upprepningar på liknande sätt som du minskar träningsmängden under en formtoppning. Ett pass där du tidigare genomfört fartavsnitt på 10 x 60 sekunder kan med fördel minskas till 7 upprepningar första formtoppningsveckan och sedan till 5–6 andra veckan.

Vila längre

För att säkerställa att du ska kunna hålla din planerade fart i intervallerna och inte riskera att bli onödigt sliten i kroppen kan du också unna dig längre vila mellan fartavsnitten. Öka exempelvis intervallvilan från 60 till 90 sekunder.

I början av sista veckan före ditt huvudlopp är det bra för både kropp och psyke att lägga in ett träningspass med korta intervaller. De får gärna gå i ett tempo något snabbare än ditt planerade tävlingstempo på den kommande tävlingssträckan.

Spring exempelvis 5 x 45 sekunder med 60 sekunder vila mellan intervallerna. Syftet är främst att få fart på benen så att ditt planerade tempo i huvudloppet upplevs som relativt komfortabelt – när du väl ska upp till bevis på tävlingsdagen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Flackare – och snabbare? Här är den nya banan på adidas Stockholm Marathon!
Blogg

Flackare – och snabbare? Här är den nya banan på adidas Stockholm Marathon!


Nu har årets nya bana på adidas Stockholm Marathon släppts. Den bjuder på många nyheter – inte minst färre höjdmeter.
– När vi provsprang delar av den var det många som upplevde det nya banupplägget som mycket positivt, säger Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkai. 

Årets adidas Stockholm Marathon-bana är i grunden en utveckling av de senaste årens bana. Arrangören menar att den har fått en ny rytm och också blivit något flackare. Banan löps till stora delar på samma gator som 2025, men i en något annan ordning i år. Här är de viktigaste förändringarna.

Den första svängen över Vasastan (Torsgatan, St:Eriksgatan) och Kungsholmen (Fleminggatan, Scheelegatan, Norr Mälarstrand och Hantverkargatan) tas bort helt. I stället springer man nu Vasagatan raka vägen ner till Tegelbacken och Gamla Stan.

Det innebär också att banan nu går runt Gamla Stan vid båda passeringarna. Förra året vek man vänster efter Vasabron och sprang rakt bort till Norrbro vid första passeringen.

Nyheter på Söder och Kungsholmen

På Södermalm dras banan nu tvärs igenom SoFo (South of Folkungagatan), ända ner till Ringvägen. På vägen dit springer löparna via Östgötagatan, Katarina Bangata och Södermannagatan. Därefter vänder banan norrut igen till Vartoftagatan via Götgatan.

När löparna sedan når Kungsholmen, efter drygt 30 kilometer, springer man längs den publikvänliga Norr Mälarstrand ända fram till Stadshuset. Där vänder banan för att ta löparna tillbaka till Scheelegatan via Hantverkargatan. (Förra året vek banan av efter halva Norr Mälarstrand och gick i stället via Kungsholmstorg upp till Scheelegatan.)

Årets adidas Stockholm Marathon-bana bjuder på många spännande nyheter.

Förändringarna innebär bland annat att de tuffare partierna på Södermalm (Katarinavägen, Hornsgatan/Lundagatan och Västerbron) nu kommer cirka 3 kilometer tidigare i loppet. Det totala antalet höjdmeter blir också något mindre. 

Positiva förändringar som kan ge en snabbare bana

När träningsgruppen TSM Running nyligen hade provlöpning på delar av banan var RW:s chefredaktör Anders Szalkai med som coach.

– Många upplevde det nya banupplägget som mycket positivt, bland annat tack vare att man får ett bättre flyt på framför allt Söder än tidigare, säger Anders Szalkai. 

Fredrik Kjellberg har varit med och tagit fram den nya banan för adidas Stockholm Marathon. 

– Det är oerhört kul att kunna presentera en ny bana. Den bjuder också på ganska många färre höjdmeter än ifjol, säger han. 

Om de nya förändringarna också innebär rekordsnabba tider får vi se den 30 maj!

Foto: adidas Stockholm Marathon/Annica Nordlund


Antal kommentarer: 1


Lars

Bra artikel



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hur tränar man benstyrka för löpning?
Blogg

Hur tränar man benstyrka för löpning?


Nu är det hög tid att satsa på löpspecifik benstyrka. Dels för att hålla dig skadefri nu när löptempot skruvas upp på våren. Dels för att få ett effektivare löpsteg och för att kunna bibehålla löptekniken när du blir trött. 

Oftast när det pratas löpträning handlar det om hur du på bästa sätt ska kunna höja din ”motorkapacitet”, det vill säga främst förbättra syreupptagningsförmågan. I andra hand diskuteras hur du ska träna mest effektivt för att kunna ligga så nära din maxkapacitet som möjligt, utan att bilda för mycket mjölksyra (läs hög mjölksyratröskel och god löpekonomi). Det blir då av naturliga skäl mycket fokus på hur du bäst tränar cirkulationsapparaten – hjärta, lungor och blodets syretransportförmåga.  

Men för att du ska kunna löpa så effektivt som möjligt spelar också muskelstyrkan en viktig roll. Du utnyttjar nämligen din ”motorkapacitet” bäst om den är parad med tillräcklig muskelstyrka och ett effektivt rörelsemönster. Din träning bör därför gå ut på att synkronisera de olika delkomponenterna till en jämnvikt. 

Fokusera på benstyrka

Förhoppningsvis har du genomfört ett allsidigt grundstyrkeprogram för hela kroppen under vintern. När nu utomhussäsongen är igång är det dags att fokusera på den löpspecifika benstyrkan. Det är viktigt för att du ska kunna hålla dig skadefri när löptempot skruvas upp, för ett effektivt löpsteg och för att du ska kunna bibehålla löptekniken när tröttheten sätter in. 

Om du nu lägger mer fokus på benstyrkan är det viktigt att du, precis som vid alla förändringar i träningsinnehållet, ger kroppen tid att anpassa sig till belastningen. Om du inte har någon större erfarenhet av att träna specifik löpstyrka kan du därför gärna introducera denna typ av träning i tre kontrollerade steg. Med en progressivt ökande intensitet, som ett sådant upplägg innebär, minskar risken för överbelastningsskador – och du kommer att stå ännu bättre rustad för snabb löpning längre fram under säsongen. 

3 steg mot starkare löpben

1. Bygg en stabil grund

Första steget blir att säkerställa att dina benmuskler har den grundläggande styrka som behövs för att kunna hantera de träningsmoment som är inriktade på en mer grenspecifik löpstyrka. Detta gör du smidigt och tidseffektivt genom att avsluta dina normala löpträningspass med följande tre basövningar.

Genomför varje övning i tre set och lägg större vikt på bra teknik än hastigheten i rörelsen. Vila 20–30 sekunder mellan varje set. Välj själv om du vill genomföra övningarna i en cirkel eller om du avverkar tre set av samma övning innan du går över till nästa övning.

• Knäböj (squats)

Gå ned i en djup knäböj med rak överkropp och tyngden markant på hälarna. Efterhand kan du öka belastningen genom att göra övningen på ett ben med andra benets fot vilande på en upphöjning bakom dig (så kallad Bulgarian split). Svårighetsgraden kan ökas med hantlar, en kettlebell eller en medicinboll i händerna. Kör 3 x 20 repetitioner.

• Tåhävningar på trappsteg

Stå på framfoten och sänk långsamt hälarna djupt ned innan du pressar dig upp på tårna så högt du kan. Tempot bör vara 2 sekunder ned, 2 sekunder upp och håll sedan i ytterligare 2 sekunder i högsta läget. Börja med att göra övningen med bägge fötterna på trappsteget och växla sedan till ett ben i taget. Kör 3 x 15 repetitioner.

• Utfallssteg i tre riktningar

Börja med ett stort steg framåt, kom tillbaka till utgångsläget och stega sedan ut åt sidan. Kom tillbaka och sträck slutligen ut benet långt bakåt. Håll upp överkroppen och se till att knät på det böjda benet hamnar rakt över foten. Växla ben och upprepa. Arbeta lugnt och rytmiskt. Kör 3 x 10 repetitioner på varje sida.

2. Progressiv distanslöpning 

Byt på veckobasis ut ett av dina vanliga distanspass mot så kallad progressiv distanslöpning. Denna träningsform innebär att du stegvis höjer tempot i ett i förväg planerat mönster. Låt din upplevda ansträngningskänsla styra intensiteten (nedan angivet på en tiogradig skala, där RPE står för Rating of Perceived Exertion, det vill säga skattning av upplevd ansträngning). 

Fokusera mer på din löpteknik än på att hålla ett visst löptempo. Syftet med denna typ av träning är främst att vänja benen vid att leverera ett effektivt löpsteg också när tröttheten tilltar. 

Här är två förslag på hur du kan lägga upp ett progressivt distanspass. Börja med nivå 1 och gå efter några veckor över till nivå 2:

• Nivå 1 (55 min): 

15 min uppvärmning i lugnt tempo
10 min i RPE 5
10 min i RPE 6
10 min i RPE 7 (motsvarar ungefär din tävlingsfart på halvmaraton)
10 min nedjogg

• Nivå 2 (58 min):

15 min uppvärmning i lugnt tempo
5 min i RPE 5
5 min i RPE 6
5 min i RPE 7
3 min lugn återhämtning
5 min i RPE 6
5 min i RPE 7
5 min i RPE 8 (motsvarar ungefär din tävlingsfart på 10 km)
10 min nedjogg

3. Backträning för klipp i steget

Den mest specifika formen av styrketräning för löpning får du genom att löpa i backe. När du genomfört styrkeövningarna ovan och ett antal progressiva distanspass är du mogen för att lägga in även backträning på veckobasis. 

Försök att hitta en backe med en jämn, moderat lutning som tar  1–2 minuter att forcera. Själva backmomentet kan gärna föregås av ett kortare distanspass. Dels blir detta en bra uppvärmning. Dels gör det att musklerna får jobba i ett visst trötthetstillstånd, så du simulerar förutsättningarna under ett längre lopp.

Fokus ska inte ligga på att forcera backen så snabbt som möjligt. I stället är det kroppshållning och ett riktigt tekniskt utförande som är viktigast. Sträva efter att luta hela kroppen något in mot backen utan att pika i höften. 

Börja med sex upprepningar och öka sedan efterhand upp till tio till tolv stycken. Se till att återhämtningen blir tillräcklig när du sakta återvänder till foten av backen mellan varje kraftinsats. 

Dela in backrepetitionerna i tre delar. Under den första inriktar du dig på en avspänd löpteknik. Sedan ökar du stegfrekvensen och tempot något. Slutligen lägger du in mer kraft och forcerar backen hårdare i de två, tre sista upprepningarna. Avsluta alltid med 10–15 minuter lugn nedjogg.  



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Järnbrist och löpning – en dålig kombination
Blogg

Järnbrist och löpning – en dålig kombination


För uthållighetsidrottare som löpare är järn ett viktigt näringsämne eftersom det hjälper till med syresättningen av musklerna. Att ha järnbrist kan därför ha stora negativa effekter på din prestationsförmåga – men även på din hälsa och ditt välmående. Så här får du järnkoll.  

Järnbrist är relativt vanligt – men symtomen är inte alltid så tydliga utan kan smyga sig på över tid. Att löpningen försämras eller att man är tröttare än vanligt kan dessutom lätt förklaras med faktorer som ett fullspäckat schema. Många uthållighetsidrottare (inklusive jag som skriver detta) är också ofta både envisa och lite dåliga på att lyssna på kroppens signaler. Det kan leda till att trötthet eller en känsla av att känna sig sliten lätt förklaras bort eller ignoreras helt. 

Många förknippar också järnbrist med kvinnliga idrottare som har riklig mens. Då är det kanske lätt att glömma att även hos män eller hos kvinnor som inte har menstruation kan järnbrist ändå vara en anledning till försämrad prestation och välmående.

Då ska du kontrollera dina värden

Misstänker du att du har järnbrist eller någon annan näringsbrist rekommenderar jag att du går till vårdcentralen och kontrollerar dina värden med ett blodprov. När du tar blodprov ska du göra det på morgonen. Vätskebrist, träning och sjukdom kan påverka din värden, så du bör vara frisk och i vätskebalans. Du bör inte heller träna 12–24 timmar innan. Säkerställ också att vårdcentralen tar alla järnvärden och inte bara hemoglobinvärde (Hb). Många idrottare har till exempel låga ferritinvärden (det lagrade järnet) men normalt Hb-värde.    

När det kommer till järnvärden och ferritin bör du också vara uppmärksam på om du är på låga sidan av referensintervallet. Du kanske inte har kliniskt låga värden – men de kan vara låga för en idrottare. Du kan alltså ligga inom referensintervallet men ändå ha symptom på järnbrist om det är lägre än ditt normalvärde. 

Har jag järnbrist? 
Många av symptomen som förknippas med järnbrist kan ju uppkomma även vid stress, så lär känna din kropp. Misstänker du järnbrist så bör du kontrollera dina järnvärden.
Vanliga symptom på järnbrist:
• Trötthet och orkeslöshet
• Yrsel och huvudvärk
• Håglöshet och känslan av att vilja gråta utan anledning
•Försämrad prestation, till exempel att …
… du plötsligt springer långsammare på dina intervaller utan anledning.
… träningen känns mycket tuffare än vanligt.
… du har ökad andfåddhet och/eller hjärtklappning.

Normala värden för hemoglobin är 130–170 g/L för män och 120–155 g/L för kvinnor. För ferritin är normala värden 20–195 mikrogram/L för män och 15–125 mikrogram/L för kvinnor (referensintervallet kan skilja något). Om du som idrottare ligger under 35 mikrogram/L på ferritin och har symptom på järnbrist kan det vara bra att antingen ta tillskott eller att rådfråga en läkare eller dietist. Har du en historik med låga järnnivåer kan det också vara bra att kontrollera dina nivåer regelbundet. 

Däremot ska man aldrig ta ett kosttillskott för säkerhets skull – för mycket av ett tillskott är inte optimalt för kroppen. Järntillskott rekommenderas bara om du har brist, eller under riklig blödning vid mens. 

Då ska du ta järntillskott

Är du blodgivare så brukar man även erbjudas järntillskott under en kortare period. Har du däremot konstaterad järnbrist så rekommenderar jag inte att du ger blod – och inte heller att du ger blod precis innan en viktig tävling, oavsett om du har järnbrist eller inte.

Foto: Getty Images

Vid konstaterad järnbrist bör du ta järntillskott – det är svårt att få upp nivåerna med enbart järnrik mat. Det tar dessutom cirka 3–4 veckor att bilda nytt hemoglobin. Har du låga värden och börjar ta järntillskott så kommer det alltså att ta ungefär så lång tid innan du mår bra igen. 

Misstänker du järnbrist bör du alltså kontrollera detta minst fem veckor innan din tävling eller innan du ska träna eller tävla på hög höjd, så att du hinner rätta till en eventuell järnbrist med tillskott. 

Jag brukar rekommendera att kontrollera ditt järnvärde igen efter 3–6 månader när du har tagit järntillskott för att säkerställa att dina järnnivåer förbättras. Ta sedan gärna dina järnvärden regelbundet så att du vet att du bibehåller bra värden. 

Om du slutar med tillskott och får låga järnvärden igen efter en period så bör du utreda varför du inte kan bibehålla järnnivåerna. Vid riktigt låga järnvärden kan man få järninjektion – men tabletter är det absolut vanligaste järntillskottet.   

Bra att veta om järntabletter 

Järntabletter kan leda till mag- och tarmbesvär, men det finns också sorter som är mer skonsamma för magen. Tabletterna färgar även ditt bajs svart – detta är inte farligt. 

Det är bra att ta järn tillsammans med c-vitamin för att förbättra upptaget. Att svälja ner din tablett med apelsinjuice är alltså bra. Det finns även livsmedel som hämmar upptaget av järn, som fibrer, koffein och kalcium. Rekommendationen är därför att ta järntabletten en timme före eller efter att du äter något som innehåller kalcium, fibrer eller koffein – vilket kan vara en utmaning eftersom många får i sig en eller flera av dessa till frukost. 

En annan sak som hämmar upptaget är hormonet hepcidin. Hepcidinnivåerna ökar efter träning, så en rekommendation är att inte ta järntillskott 3–6 timmar efter träning. Med alla dessa riktlinjer så kan det vara klurigt att tajma sin järntablett rätt. Ett tips är därför att ta järntabletten med någon c-vitaminrik frukt, juice eller grönsak (välj mat i stället för c-vitaminbrustablett) och inte nära inpå avslutad träning.

När behövs järntillskott?

Har du inga symptom på järnbrist och normala järnnivåer? Då räcker det att du inkluderar järnrik mat regelbundet i din kosthållning – järntillskott behövs inte.

Har du låga järnnivåer med eller utan symptom? Komplettera kosten med järntabletter – rådfråga gärna läkare eller dietist.

Har du rikliga blödningar under mensen? Är du idrottare så kan det vara bra att komplettera med järntillskott under menstruationen, speciellt om du historiskt har haft låga järnvärden.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hur gör jag långpassen mer effektiva?
Blogg

Hur gör jag långpassen mer effektiva?


Det gäller att veta när man ska springa långsamt, springa i sin planerade tävlingsfart respektive öka tempot i veckans längsta löppass. Här är tipsen som gör dina långpass ännu effektivare!

Oavsett om du springer två maratonlopp eller ett par, tre tiokilometerslopp om året, så är du en långdistanslöpare. Som sådan kan du kanske skippa ett tempopass i veckan och ändå klara din målsättning på tävling. Det du däremot inte bör slarva med är veckans långpass – i alla fall inte om du siktar på en mara eller halvmara.

En gång varje eller varannan vecka bör du springa ett löppass som är längre än dina vanliga distanspass (som främst upprätthåller formen). Långa pass ökar nämligen kroppens förmåga att använda fett och att spara på glykogenet i musklerna. Den anpassningen innebär att du orkar springa längre utan att bli trött, något som kommer väl till pass för den som ska springa ett långdistanslopp. Långpassen förbättrar också kroppens förmåga att transportera syre till dina hårt arbetande muskler och tränar även din mentala kapacitet – pannbenet.

Om du är nybörjare räcker det att försiktigt och tålmodigt öka distansen på ett av veckans pass. Om du satsar på att springa tiokilometerstävlingar, halvmaraton eller maraton bör du, vartefter du blir starkare, se till att få till ett ordentligt långpass varje vecka.

Här följer tre varianter av långdistanspass som ger bra effekt på din prestationsförmåga.

Lugnt långdistanspass

Långa, långsamma löppass rekommenderades redan på 1970-talet. Att springa långt men lugnt förbättrar din uthållighetskapacitet. Att inte springa långpassen för snabbt är dessutom en nyckel till att minska risken för skador.

Spring så här
För att undvika överträning med ökad risk för sjukdomar, dålig form och överbelastningsskador bör du öka tiden i stället för distansen på dina långpass. En rimlig ökning är cirka 10 minuter på långpasset varannan vecka.

Inled det förlängda löppasset med att värma upp i en fart som är cirka 90 sekunder långsammare per kilometer än din planerade tävlingsfart. Håll det tempot i 20 minuter. Öka sedan farten till cirka 30 sekunder långsammare per kilometer än din tävlingsfart resterande tid av passet, eller håll ett tempo strax under detta om du känner dig trött. Är din planerade tävlingsfart 5.00 minuter per kilometer går du alltså ut i 6.30-fart de första 20 minuterna och höjer sedan till cirka 5.30-fart eller långsammare.

Progressivt långpass

Ett progressivt långpass inleder du i ett lugnt tempo och ökar sedan farten successivt. Metoden är tacksam för den som vill träna sin uthållighetsförmåga och ett sätt att bryta monotonin under långpassen genom att du behöver hålla bättre koll på ditt tempo.

Ett maratonlopp kräver tålmodighet och kroppskännedom, och den här typen av progressiva pass tränar just de förmågorna. Rutinerade maraton- och halvmaratonlöpare klarar utan problem denna typ av träningspass, men nybörjaren bör vara försiktig. Att springa fortare och fortare är både fysiskt och mentalt utmanande.

Spring så här
Inled i en kilometerfart som är knappt 90 sekunder långsammare per kilometer än din planerade tävlingsfart. Öka sedan din kilometerfart med runt 10 sekunder var tredje kilometer så att du avslutar löppasset i din planerade tävlingsfart, eller något snabbare. Alternera progressiva långpass med långsamma långpass.

Generalrepetitionspass

Att springa några kilometer i tävlingsfart under ett långpass gagnar alla löpare, men har särskilt stort värde för den som siktar på en specifik sluttid på ett kommande lopp. Det bästa sättet att lära sig att hålla sin planerade tävlingsfart är nämligen att träna i den.

Spring så här
Inled ditt långpass i ett lugnt distanstempo. Fem till åtta kilometer från slutet ökar du farten tills du når din planerade tävlingsfart, vilken du håller ända till slutet av passet. Varva sedan ner i lugnt distanstempo. En annan variant är att lägga in en fartökning mitt under passet på en lämplig sträcka och distans, och att avsluta i sin vanliga lugna långpassfart.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*