MEST LÄSTA
Blogg

Tillbaka till löpningen


Nu är jag äntligen fri från min förkylning! Det är lite skrämmande hur påverkad kroppen och humöret blir utav att inte röra på sig när man är van vid att göra det. Löpning är för mig en paus i livet som ger mig en möjlighet att tänka igenom och reflektera över dagen. Löpningen hjälper mig att sortera och få ordning på alla tankar som snurrar i huvudet. Idag blev det ett Canova-Distanspass, 50 minuter i 5:00 tempo och sedan 20 minuter i 4:40 tempo. Det känns härligt att vara igång igen, löpning ger mig så mycket energi.


Blogg

En klassiker


Igår tittade jag på SVT:s TV-program ”En klassiker” som följer ett antal personer som tar sig an utmaningen att utföra en svensk klassiker och igår det var dags för utmanarna att ta sig an Lidingöloppet. Jag har alltid velat göra en klassiker och för några år sedan trodde jag att Lidingöloppet skulle vara den absolut tuffaste av de fyra delarna. Tur att saker kan ändras, nu tror jag istället att det är min starkaste gren. Jag sprang Lidingöloppet för första, och hittills enda, gången förra året, ungefär en månad efter loppet Höga Kusten Trail. Benen var inte riktigt återhämtade från sommarens äventyr men Lidingöloppet var verkligen ett riktigt kul och vackert lopp. Jag måste nog hålla med Emma Igelström, en av deltagarna i programmet, angående Abborrbacken, den är inte så hemsk som alla säger och den är faktiskt inte så mycket värre än någon annan av backarna under Lidingöloppet. Den är absolut jobbig men lever inte upp till sitt rykte som oövervinnlig.

Jag tror att man sätter käppar i hjulet för sig själv och sin egen förmåga genom att bygga upp sådana mentala bilder och förväntningar över en backe eller en del av ett lopp. Om du är övertygad om att backen kommer att vara väldigt jobbig så kommer den övertygelsen garanterat att uppfyllas. Jag brukar istället för att föreställa mig ett oövervinnligt berg, försöka bygga upp en mental bild över hur jag stark jag kommer känna mig och med hur lätta steg jag tar mig upp för backen.  Allt för att riktig försöka känna efter hur det känns att klara av utmaningen och bygga upp en positiv känsla inför utmaningen.


Blogg

Till skogs


I det nya träningsschemat som jag har fått från LG finns det många roliga pass och nya inslag framförallt med terräng inblandat. Ett pass som jag inte har testat tidigare är ett så kallat Canova-pass, ett pass som kan variera i både längd och tempo. I snitt är upplägget på mina pass att jag skall springa i 50 minuter med 5-minuters tempo och sedan springa i femton till tjugo minuter i 4:30 tempo. Tanken är att man skall vänja kroppen vid att tåla ett högre tempo för att på så vis fortsätta att utvecklas som löpare. Jag ser verkligen fram emot alla kuperade rundor framöver, jag har för tillfället dragit på mig en förkylning och löparskorna får lämnas i hyllan tills vidare.

Anledningen till att jag har blivit sjuk misstänker jag grundar sig i att jag snittade lite väl få timmars sömn per natt under förra veckan. Det är onekligen viktigt att sova mycket så att kroppen hinner återhämta sig, det är något som jag verkligen känner av sedan jag har börjat springa mer. Hoppas att jag kan ge mig ut och springa snart!


Blogg

Att springa nio mil…


…Team Asics Go Run It nästa utmaning är Ultravasan. Helgalet och underbart! Jag har varken skidat, cyklat eller sprungit den historiska sträckan tidigare och jag har alltid velat ta mig an utmaningen men jag trodde inte att det skulle bli iförd ett par löpskor. Hur man än vrider och vänder på det och oavsett vad man har för färdmedel är att nio mil väldigt långt. Det är tolv kilometer längre än vad jag någonsin har sprungit. När jag sprang 78 kilometer förra sommaren kändes de sista tio kilometrarna som om de aldrig skulle ta slut. Det ska bli intressant att se hur kroppen reagerar på ytterligare tolv kilometer. Under sådana långa distanser som nio mil kan allt möjligt hända och man måste vara bered på att kunna lösa problem och oväntade situationer längs med vägen vilket jag tycker är en häftig utmaning i sig.

Det är väldigt kul att få ta sig an denna utmaning tillsammans med teamet och målet är att vinna över distansen. Angående inspiration inför Ultravasan har jag tittat ett antal gånger på trailern för loppet. Den får mig att längta ännu lite mer till att få ge mig ut i skogen tillsammans med alla andra löpare och ta mig an den historiska distansen men den ger mig också respekt inför den stora utmaningen som detta lopp verkligen är. Trailen för 2014 hittar du här.


Blogg

Race Report Blodomloppet


Igår sprang jag blodomloppet som gick längs en naturskön bana på Djurgården. Man kunde välja mellan distanserna fem och tio kilometer. Jag var inför loppet väldigt osäker på hur pass väl återhämtad min kropp skulle vara efter lördagens Stockholm Marathon. Redan dagen efter Stockholm Marathon kändes benen nästan lite oförskämt pigga, jag joggade nästan till och med utan problem.

Ny nummerlapp på och distansen var satt till 5,3 kilometer, ett helt annat slags lopp än i lördags. Jag värmde upp tillsammans med mina kollegor och vi gick upp till starten. Benen kändes bra och jag tänkte att det är bara fem kilometer, det kommer att göra ont men det är bara att ge allt!

Starten gick och jag började springa. De tre första kilometrarna gick i strax under fyraminuters tempo. Jag sprang förbi en vätskekontroll där de sa att jag var den första tjejen, lite oväntat. Under de sista 2,3 kilometrarna av loppet gjorde lördagens 42 kilometer sig påminda i benen. När jag sprang in på målrakan hörde jag hur speakern läste upp att jag var första tjejen. Jag gick i mål på 22 minuter blankt. Jag förstår inte riktigt hur det gick till. Första gången på en prispall i löpning! Två personbästa på fem dagar!