Med facit i hand var det ett bra beslut att dra ner på farten tidigt förra söndagen i London istället för att jaga ett spöke och kraschlanda halvvägs. För det är garanterat vad som hade hänt om jag inte hade gjort det. Vid det här laget känner jag mig själv så pass bra att jag vet att jag aldrig hade haft en chans i värmeböljan. Istället kunde jag njuta av ett fantastiskt lopp i en lika häftig stad. På många sätt påminde förra helgens lopp om fjolårets upplevelse i Boston men med skillnaden att jag då, i slutet av loppet, bestämde mig för att kriga för sub3. Det gjorde jag inte i år, brydde mig inte om det alls. Jag ville njuta på riktigt av loppet, publiken, stämningen och folkfesten men framförallt ta mig i mål med så lite slitage som möjligt. Och det gjorde jag. Känslan dagarna efter var mer som efter ett långpass, inte en mara och jag var igång med löpningen redan efter två dagar. Mission accomplished!

Jag hatar den där j-a värmen så mycket att jag saknar ord men har bestämt mig för att inte älta det mer. Varför lägga energi på nåt som jag inte kan styra över? Det var ju lika jobbigt för alla andra och jag kom undan ganska billigt. Jag slapp ligga i ett dike och spy eller bli bortburen på bår eller vara så groggy att jag inte kunde springa rakt som tyvärr var priset för många runt omkring mig. Och det är alltid lika sorgligt när en medlöpare får sätta livet till under pågående lopp men tyvärr var även det sanningen förra helgen. Det enda som stör mig är att jag inte fick betalt för all den träning som jag gjort i vinter men jag är ganska säker på att det kommer att ränta av sig förr eller senare. Förhoppningsvis redan till helgen för på lördag står jag på startlinjen för att springa Umeå halvmarathon. Då kommer det garanterat inte vara några 30 grader, snarare tvärtom. Men banan ska åtminstone vara snöfri enligt trovärdiga källor.

Innan jag stack till London överraskade jag mig själv och beställde ett par Nike Vaporfly 4% samt ett par Nike Zoom Fly. Det var lite av ett impulsköp, i alla fall Vaporflysen. När dom släpptes på Nike’s hemsida fanns det ingen tid för eftertänksamhet, det var bara att klicka på köp och hålla tummarna för att dom skulle finnas kvar när det var dags att checka ut för dom sålde nog slut på mindre än en kvart.

Har vart sugen att testa dom ända sen Kipchoge nästan bröt 2-timmars barriären förra våren men samtidigt tyckt att 2500:- för ett par skor vart nästintill ocker – särskilt med tanke på hållbarheten. Det är en jävligt dyr milkostnad. Men samtidigt har dom skapat ett kraftigt ha-begär och hypen runt omkring har inte direkt gjort saken lättare så till slut var det bara att kapitulera. Dom senaste åren har jag inte brytt mig så mycket om vad jag har haft på fötterna, har försökt köpa fjolårets modeller och sprungit i både Asics, Nike, Adidas, New Balance, Salming, Saucony mm men nu är det slut med det. Från och med nu är det Nike som gäller fullt ut. Pegsaus på träning, Zoom Fly till fartpass och Vaporfly på tävling. Tripp trapp trull. Det känns som en oslagbar kombo.

Zoom Fly var först ut att testas förra veckan. Det första som slog mig var att skorna kändes väldigt annorlunda jämfört med alla andra skor jag sprungit i. Det kändes nästan som att stå på en balansplatta för man nästan gungade fram och tillbaka. Till en början hade jag lite svårt att bestämma mig för om det var bra eller dåligt men redan efter ett par meter blev det ganska tydligt hur kolfiberplattans fjädring påverkade farten positivt, fick ett helt annat driv i steget och definitivt en del fart gratis tack vare det. Dessutom var dom som balsam för både fötter och kropp, kände ingen muskulär trötthet varken under eller efter nånstans. Till skillnad från Vaporflysen kändes det inte som en utpräglad tävlingssko, snarare blev jag överraskad över hur mycket sko det faktiskt var. Dom kommer nog vara helt perfekta för tempopass. Träningsversionen av VP men för en billigare peng helt enkelt. 

Jag fick mina Vaporfly samma dag som jag kom hem från London och ville testa dom direkt men bestämde mig för att vänta tills benen var riktigt fräscha. Och idag var det äntligen dags. Trotsade regnet, blåsten och kylan och snörde på mig dom. Med tanke på hur få mil dom faktiskt håller så ville jag inte springa allt för långt och slita ut dom i onödan. Trodde på förhand att dom skulle kännas ungefär som Zoom Fly men det var nånting helt annat. För det första kändes det som man studsade fram bara av att gå i dom. ZoomX skummet i mellansulan kan vara den skönaste dämpning som jag någonsin sprungit i och spöar definitivt skiten ur Boost, Flytefoam, Everrun och alla andra varianter. Det måste upplevas helt enkelt. Och i kombination med kolfiberplattan skapade det en känsla av att nästan ha självspringande skor. Totalt blev det 9km i 3.45-fart och känslan var att ansträngningen var mycket lägre än normalt. Ångrar att jag inte sprang med pulsband. Framförallt kändes det som jag studsade fram i motlut och backar där jag normalt tappar rätt mycket eftersom jag är så sjukt dålig på att springa uppför. Till det negativa hör såklart prislappen. 2500kr är sjukt mycket pengar för ett par skor som håller i 10-20mil. För det andra så var den väldigt instabil, nästan fladdrig i sidled och skarpa kurvor var ingen höjdare. Jag undrar hur det kommer att kännas i slutet av en mara för mig som pronerar sjukligt mycket. Men trots det så är jag helt såld redan efter ett pass och känner att jag bara måste ha ett par till. För det var nästan en religiös upplevelse. Så får ni chansen att köpa skorna, gör det! Och det ryktas ju även om att det finns ett fåtal Vaporfly Elite (alltså skorna som Kipchoge hade) nånstans därute vilket mycket väl skulle kunna vara löpningens heliga gral om man fick tag på dom.

Med tanke på alla superlativ låter det kanske som om jag skulle vara sponsrad av Nike men så är självklart inte fallet (men jag skulle inte ha nåt emot det *blink*blink*). 4000kr för dom båda skorna är jävligt mycket pengar. Däremot så börjar jag förstå hypen och varför det här är en gamechanger även för oss motionärer, om än ett år försent. Näst på tur att inhandlas är Nike Pegasus 35 som enligt rykten också ska ha ZoomX dämpningen och vara en helt annan sko än tidigare års modeller. Men innan dess måste jag köpa ett par Pegasus 34:or för det är fortfarande den bästa mängdsko jag ägt. Kanske även Nike Epic React? Sa jag förresten att jag är såld på Nike numera?

På lördag är planen att göra en bra halvmara uppe i Umeå, självklart i mina Vaporfly. Har egentligen inga förväntningar mer än att jag vill kräma ur kroppen och bli trött, korsa mållinjen med känslan att jag gav allt för dagen. Återkommer med rapport.

Såg ni förresten nypremiären av Sverige springer på TV4? Jag satt bänkad och var riktigt taggad för jag gillade dom tidigare säsongerna och tänkte ”fan vad kul med en ny säsong” men efteråt kände jag mig bara lurad. Det var ju precis som att se första avsnittet från första säsongen. Att få följa med till Portugal på träningsresa, hm, kändes inte det bekant på nåt sätt? Jo just det ja, det var ju det dom gjorde i säsong 1 och 2. Och inslaget med produkttesterna, kändes inte det mer som billig reklam för Asics och Reebok än seriösa test? Framförallt när man inte ens kunde tala om vad modellerna hette. Är tveksam till om jag kommer se nåt mer men jag tycker det är kul att programmet återuppstått. Synd bara att dom inte förnyat sig.

/Hörs

PS! Om ni inte blev helt sålda på mina intryck av Vaporfly så kanske Shalane Flanagan är bättre på att förklara grejen! För alla som äger VP så är det mycket igenkänningsfaktor på slutet. Jag kom på mig själv med att stå och rengöra mina skor med en tandborste nu ikväll 🙂

Hej!

Står i valet & kvalet huruvida jag ska ställa mig på startlinjen på söndag i Cannes. Allt gick så bra, löpningen var osannolikt, cyklingen på gång och simningen började så smått kännas mindre dålig. Men så en tisdag när huvudserien var genomförd och vi skulle bara göra några stegringslopp på 120-150 meter så kom den där isande brännande känslan i vaden.

Skadan var precis där den stora vadmuskeln möter den lilla soleus. Avbröt direkt och tog hela elva vilodagar från löpning. Cyklade desto mer. Rättare sagt cyklade som en galning, minst ett pass om dagen. Försökte mixa upp det men det blev ganska hårt som oftast, ja ni känner mig. Gjorde även allt jag hann med som rehab för påskynda läkningsprocessen av min självdiagnoserade minibristning. Har sedan dess varit i stort symptomfri och kan springa utan besvär 8-9 km i varierad fart. Dock inte prövat något snabbare än 4:00 min/km då det känns onödigt. Tyvärr har det inte blivit mycket simning alls. Det är så svårt motivera sig ta sig till simhallen då jag har så hopplöst dåligt med tid just nu och det ger i min mening så dålig bang for the buck. Längtar tills man kan simma ute och slipper trängas, anpassa mig efter evigt dåliga öppettider och framförallt slipper kloret som jag är ”överkänslig” mot.

Är alltså i skrivande stund inte säker på om jag ska tävla eller inte även om det lutar åt start. Sugen på en värdemätare på cykeln samt få borsta av lite allmän race rost. Min tvekan är inte då jag sannolikt kommer simma uselt eller springa dåligt utan för jag är rädd slita upp skadan så pass att även denna säsong blir haltande. Det som jag lovade mig själv den inte får bli. Nu tänker ni ”Kan du inte bara köra igenom loppet utan maxa ur allt & lite till?”. Nä det kan jag inte, det är ju själva anledningen med tävla. Just se vad som finns där och tömma sig fullständigt. Vill man ha en lagom genomkörare kan man träna istället. Gör inte besväret med alla förberedelser för träna några timmar i dyra kläder. Det är inte min stil.. Packar ner väskorna som om jag ska tävla iaf och åker ner med mina vänner. Bestämmer mig på fredag hur jag gör. Men som sagt, 90% säker på jag startar.

Bara tanken få springa ner i havet i hälarna på Gomes är ju sanslös cool. Sen lär man inte så honom förrän den/de gångerna han varvar en på löpet. I övrigt brukar det vara bra motstånd. Frassarna är bra, inget snack om det.

Cannes körs på distanserna 2.000 meter OW sim, 110km cykel (2000 höjdmeter) + 16km löp längs Croisetten.

https://www.cannes-international-triathlon.com/?lang=en

Nelker