60 intervaller i Hammarbybacken
Ibland under ett riktigt tufft intervallpass eller en långrunda då jag inte har benen eller huvudet med mig tänker jag på varför jag gör det som jag gör, varför jag springer. Varför utsätter jag mig för detta? Svaret är ganska enkelt jag älskar helt enkelt utmaningen och platserna dit löpning tar mig. Platserna kan både vara fysiska och mentala. Genom att bygga en stark kropp kan jag ta mig till platser i världen som jag i annat fall skulle gå miste om. På gårdagens intervallpass när jag verkligen pushade kroppen och det var som jobbigast såg jag banan på CCC framför mig, hur jag vill kunna springa i de helt fantastiska vyerna och känna mig stark i kroppen. Det var min motivation för att fortsätta kämpa och inte ge upp.
CCC kommer att bli en utmaning utan dess like. Just nu jobbar jag med utsikt över Hammarbybacken. Idag när jag såg ut över höjden och drömde mig bort till backintervaller slog det mig att antalet höjdmeter som jag skall ta mig upp för under CCC är mer än de höjdmeter som jag kan samla ihop genom att springa 60 gånger upp för backen – snacka om svindel! Trots det är det de 6000 höjdmeterna nerför som jag är mest orolig inför, uppåt kan man alltid ta sig.












