Alltså den här j-a värmeböljan som pågår i precis hela landet just nu, what the fuck? Vad är det som händer? Jag älskar svensk sommar men det här är fan inte svensk sommar. Det känns ju mer som man befinner sig vid Medelhavet än i Norrland. Vad hände med regnet? Kylan? Beklagandet? Det som ju faktiskt är svensk sommar per definition. Take me back! Jag vet att jag klagade nåt jävulst förra sommaren då kvicksilvret konstant vägrade att krypa över 20-strecket och ja, jag vet också att jag klagade lika mycket för ett par månader sen när i alla fall vi i Norrland drabbades av den värsta vintern sen Dackefejden. Men det var ju inte så här det skulle bli. Vad hände med nånting mittemellan? 

Det är svårt att inte nämna vädret just nu, det är ju liksom det som sätter ramarna för löpningen och det som vi alltid måste förhålla oss till. Jag misstänker till exempel att jag inte är den enda löparen här som missbrukar väderappar å det grövsta, året om. Glöm nyheter, facebook, instagram eller twitter. När klockan ringer på mornarna är det första jag kollar SMHI och YR för att kunna planera dagens löpning. Egentligen gillar jag ju sol och värme och har alltid gjort det. Jag brukade älska att ligga i en solstol och pressa tills jag nästan fick brännskador. Men det var innan jag upptäckte det här med marathon. Då blev solen helt plötsligt min största fiende. Det kanske låter konstigt men den senaste tiden har jag faktiskt kommit på mig själv med att önska mig tillbaka till i vintras för då gick det åtminstone att springa långpass utan en nära-döde-upplevelse som det är just nu. Jag älskar förvisso fortfarande sol och värme men det förutsatt att jag inte behöver springa i den gassande solen.

Nu blir säkert alla soldyrkare jätteupprörda och tycker att jag är dum i hela huvudet som beklagar mig över denna ”fantastiska” sommar som vi haft hittills och bra, det hoppas jag också att ni blir. För ni som tycker så, kom tillbaka när ni sprungit 32km i 40-gradig värme utan vätskestopp så får vi se om ni fortfarande tycker likadant. Av nån anledning är det ju fult å tycka det, man ska vara glad för värmen och njuta men jag njuter fan ingenstans. Tar mycket hellre 15 grader och snålblåst. Att bedriva vettig löpträning i dom här förhållandena går ju fan inte. Ursäkta min franska. 

Jag har i alla fall försökt göra mitt bästa trots den bedrövliga värmen för nu har jag äntligen hittat motivationen igen. Vet inte vart den kom ifrån men helt plötsligt vaknade jag upp och kände mig sjukt taggad på att börja träna hårt och mycket igen så det var bara tacka och ta emot. Synd då bara att varje pass utomhus känns som en ultra. Ibland när jag har åkt på riktigt soppatorsk har jag ställt mig och bara skrikit högt allt vad jag kan i ren frustration, ungefär på samma sätt som i vintras när jag kunde få spel pga all snö. Det här har vart mer regel än undantag de senaste veckorna.

På plussidan så börjar väl kroppen till viss del att vänja sig vid värmen men det är en klen tröst när man ändå måste sänka farten rejält för att pulsen inte ska åka berg-och dalbana hela tiden. Och dum som man är så har jag aldrig haft med mig nån vätska heller nu i sommar vilket ju egentligen är ren idioti. Som tur är så har jag klarat mig hyfsat ändå. Alla fartpass har jag dock förlagt inomhus på ett svalt och luftkonditionerat gym, hade aldrig fixat att springa intervaller i den här värmen. Eller jo, det kanske jag hade gjort men jag hade nog fått dra ner farten rejält och det hade vart jobbigt mentalt så därför har jag valt att springa fartpassen på band. I början av juli gjorde jag ett försök att springa lite tröskel utomhus men blev mest bedrövad när jag knappt kom ner under 4-fart. Och löpbandet och jag är ju bästa kompisar sen tidigare så det har egentligen inte vart något problem mer än att det hade vart skönt å få till dom passen utomhus. Så här har träningen sett ut dom senaste dagarna.

Måndag 9/7: Distans 14km
Tisdag 10/7: 3x5km @3.50 + styrka, totalt 27km
Onsdag 11/7: Distans 20km 
Torsdag 12/7: Distans 13km + styrka
Fredag 13/7: 3 x 3km @3.38, totalt 22km
Lördag 14:7: Distans 13km
Söndag 15/7: Långpanna 32km
Måndag 16/7: Distans 14km + styrka
Tisdag 17/7: 2 x (3km – 2km – 1km), totalt 24km

Jag önskar att jag hade orkat springa lite mera än så men i den här värmen är jag glad att jag överhuvudtaget orkat springa alls så man får inte vara allt för hård mot sig själv. Och än så länge så snittar jag i alla fall lite drygt 2 mil om dagen som var planen från början. Som synes så har jag även försökt komma igång med lite styrketräning igen efter att ha lagt den på is egentligen hela året. Och med styrka så menar jag inte nån tramsig löpstyrka utan ÖK. Överkropp. Bänk, chins, bicepscurl osv. Är så less på min fruktansvärt fula linnebränna och vill kunna cabba ner när jag springer utan å skämmas men då måste jobbet göras. 

Som sagt, det har inte vart nån barnlek att försöka bedriva vettig löpträning dom senaste veckorna men är man bara någorlunda frisk och i hyfsad fysisk form så är det ju egentligen inga problem mer än att man får ta det lite lugnare. Jag har fått dra ner farten med typ 20-30 s per kilometer på distanspassen för att kunna behålla samma ansträngning. Sen har jag envisats med att för det mesta springa mitt på dagen också när det har vart som varmast och det kanske inte har vart det smartaste. 

Nu håller vi tummarna för att den här värmeböljan ger med sig och att vi får lite regn och kyla. Det skulle vara välkommet även om det ser jävligt mörkt ut på Kameruns avbytarbänk när man tittar på väderprognoserna. Tills dess så är det bara att tugga vidare.

/Hörs