”Rampen” eller ”Den halva permobilen”

Årets sista tävling är avslutad. Tyvärr fick jag inte avsluta säsongen med flaggan i topp. Det slutade med en DNF, min andra i mara sammanhang. 35,5km, så långt kom jag innan jag tog beslutet att kliva av lagom till sista varvet. Men jag är faktiskt inte så besviken som jag kanske borde vara, faktum är att jag är riktigt nöjd med mitt lopp fram till strax efter 30km. Jag bestämde mig ganska tidigt i loppet att gå för PB, tyvärr höll det inte hela vägen. Bristen på kontinuitet, mängd och alla skavanker nu i höst visade sig bli avgörande. Visste redan när jag ställde mig på startlinjen imorse att jag inte var tillräckligt maratränad för att kunna prestera på topp. 1.25.19 halvvägs blev till slut 2.27 vid 35,5km med ett varv kvar. Ironiskt nog höll både vaden och löparknät ihop finfint, istället var det kramp i framsida lår som till slut gjorde att varje steg blev smärtsamt och farten långsammare och långsammare i kombination med att det blev jobbigare och jobbigare. Hade nog kunnat pina mig igenom sista varvet på ren vilja och ändå kanske kunnat komma in på strax under 3h men där och då så kändes det inte värt det, jag var inställd på PB och när jag insåg att det inte skulle gå så kändes det som en befrielse att ta beslutet att kliva av för att inte gå sönder ännu mer.

Åkte från Svallet igår efter jobbet tillsammans med Robert som också sprang idag och grejade nytt PB, stort grattis! Hade lyckats få tid hos sjukgymnasten på förmiddagen för att kolla upp känningarna på utsida knät och höften som jag känt hela veckan. Var lite orolig att det var ett begynnande löparknä på gång och ville ha en professionell bedömning för att överhuvudtaget starta. Han trodde det skulle vara OK att springa, att känningarna inte var nåt att oroa sig för och för första gången fick jag ett vettigt svar på varför jag har så mycket problem med min högersida. Förstod inte allt han sa men i alla fall att det beror på lårbenets utformning vilket gör att jag inte använder höger höftböjare tillräckligt mycket och att utsidan av låret och rumpan får ta den belastningen istället. Det är nåt jag får lära mig att leva med, därav känningarna på utsidan.

Väderraporterna såg på förhand ganska tråkiga ut. Smhi sa att det skulle blåsa 10m/s och regna en hel del. Vaknade till ett gråmulet och trist Stockholm. Velade lite kring klädval. Till slut blev det t-shirt, armvärmare och korta tights. Vid niotiden lämnade vi Solna, brorsan skulle springa milen och hans sambo Karro maran. Vi parkerade vid universitetet och satt kvar en stund i bilen. Det regnade en hel del och det kändes inte jättelockande att kliva ur. Till slut var det i alla fall dags att börja bege sig. Joggade ett par kilometrar i regnet som uppvärmning och fick plötsligt en ganska bra känsla. Ställde mig ganska långt fram i startgruppen tillsammans med Robert, träffade på Peter Svenson och snackade lite med honom och Jakob Zander från jogg.se kom och önskade lycka till. Fick en rätt bra start och kom iväg bra. Klockade första kilometern på 3.53, regnet och blåsten störde inte nämnvärt. Hamnade solo ganska tidigt men hade en bra känsla och låg kvar i min fart som kändes bekvämt. Första varvet kändes lätt och kontrollerat, blev lite förvånad över att banan kändes så pass lätt som den gjorde, var inställd på att den skulle vara betydligt jobbigare än vad den var. Premiärmilsbacken var lite dryg men annars tyckte jag att motluten var överkomliga.

Låg fortfarande solo inför andra varvet men kände att jag hade en löpare precis bakom mig som höll samma fart vilket kändes skönt, inte helt ensam. Som tur var började man varva löpare ganska tidigt så det var aldrig så att man blev helt själv. Kände att det gick lite för fort på andra varvet men det kändes så pass bra att jag bestämde mig för att ligga kvar. Började drömma om PB. Hade flera km på 3.50, 3.53 och 3.58. Inför tredje varvet så insåg jag till slut att det gick lite för fort ändå och tog beslutet att dra ner lite på farten. Släppte killen bakom mig och la mig istället strax över 4.05-fart. Passerade halvan på strax över 1.25 och kände mig fräsch, tänkte att om jag bara håller ihop det här så blir det PB trots skitväder och inte helt optimala föreberedelser. 

På 4:e varvet blev det bitvis lite tyngre, framförallt där motvinden var som starkast och varje motlut kändes nu. Regnet hade dock börjat avta mer och mer men nu hamnade jag i några rejäla svackor mentalt, lyckades trots det hålla ihop farten bra och låg fortfarande kring 4.05. Inför femte varvet hade jag positiva tankar, bara två varv kvar, men kände att framsida lår hade fått ta en hel del smällar. Brukar aldrig ha problem med låren, kanske försökte jag omedvetet försöka avlasta höften i rädsla för ett nytt löparknä, jag vet inte, men efter ett tag blev det påtagligt att höger lår inte kändes hundra. Halvvägs på femte varvet kände jag hur det krampade mer och mer för varje steg, övervägde att stanna till för att stretcha ut det. Till slut påverkade det farten så pass mycket att den sjönk markant och för varje försök till fartökning så krampade låret till. Det började nu även bli mentalt jobbigt och tröttheten kom smygandes mer och mer. Började räkna på att jag skulle kunna fixa 3 timmar även om jag höll strax under 5-fart sista varvet, men när klockan sa 4.27 och 4.34 började jag mer och mer överväga att kliva av. Vid sista varvningen med 6,5km kvar så fick det vara nog. Huvudet var inte med, låret gjorde så pass ont att varje steg kändes och farten sjönk. Klev av och kände en lättnad över att ha tagit det beslutet. Stannade kvar vid målet och såg alla löpare komma in en efter en och för en kort stund ångrade jag bittert att jag inte pinade mig igenom sista varvet.

Nu ett par timmar senare känns det ändå okej, jag fick till 3,5mil i bra fart och både vaden och knät höll, det absolut viktigaste. Har lite problem med att räta ut låret, det är stelt som kevlar och gör lite ont när jag försöker stretcha det men det känns inte som att nåt är trasigt, det är väl helt enkelt så att jag sprungit för lite nu i höst och haft för mycket skavanker och springer man en mara utan att vara tränad för det så kommer det att kosta. Formen lurar ändå nånstans runt hörnet. 1.25 på halvvägs var bättre än vad jag hade på Stockholm Halvmarathon tidigare i höstas. Några bra träningsveckor på det här med kontuinuitet så skulle det nog kunna bli riktigt bra. Fast nu är ju säsongen slut. Det känns lite vemodigt. Eller finns det nån halvmara innan jul? Stänger inga dörrar. 

Vintermaran var ett trevligt lopp. För oss som sprang maran funkade det smärtfritt, hade dock kunnat önska att funktionärerna stått och hållt ut vatten- och sportdrycksmuggarna när man kom till vätskestationerna. Nu gjorde inte alla det vilket innebar att man fick stanna till vid borden för att själv ta en mugg, ett irritationsmoment som lätt skulle kunna åtgärdas. Hyffsat med publik också längs med banan som trotsade skitvädret och valde att heja på alla löpare istället för att sitta hemma i soffan. För millöparna var det dock inte lika munternt eftersom en funktionärsmiss gjorde att de sprang fel och tappade många dyrbara sekundrar. Inte okej. Avslutar med att gratulera Karro som persade med 4min och kom in på strax över 4h.

 

 

 

---