Sommaren är det mest överskattade som finns. Jag påstår det inte för att göra mig märkvärdig, utan för att jag faktiskt tycker det. Sommaren består mestadels av falska förhoppningar och hur kul är det egentligen att springa på sommaren? Jag vill springa i så lite kläder som möjligt, men måste i så fall frysa under halva passet på grund av vindarna som drar in från istiden; det är nästan alltid kyligt.
Och när det väl blir varmt, om det blir varmt över huvud taget, så har jag inte hängt med i svängarna utan har alldeles för mycket kläder på mig och dör svettdöden. Eller så blir det så varmt att alla kläder är för mycket kläder. Enbart jobbigt.
När solen kikar fram väller människorna ur sina bon, så om jag vill springa utan att behöva köra slalom mellan barnvagnar och hundar är den säkraste platsen den där lilla gräsremsan mellan körfilerna på någon närliggande motorväg. Den brukar vara hyfsat folktom…
En annan av sommarens oönskade bonusar är insekterna. Du vet väl att den där sommarsången ”Jag trivs bäst i öppna ögon” är skriven av ett litet knott? Insekter i näsan, munnen och öronen är inte heller så roligt. Jag kan ta att en humla kraschar in i pannan då och då, men där går gränsen. Getingar som fastnar i håret är mer än jag kan acceptera.
Och jag tänker inte dra upp pollenkortet. Tycker så synd om de värst drabbade att jag inte vill påminna dem om den plågan.
Nej, tacka vet jag hösten! Egentligen borde man omplacera nyårsafton till den sista augusti för då är eländet över och man kan sikta in sig på en ny början. Hösten är som en nystart. Det kanske sitter i från skoltiden, då man liksom började om igen på hösten. Jag gillar den känslan. Det känns lite som att allt är möjligt.
Jag förväntar mig heller inget särskilt av hösten. Kanske lite färg på träden – och det blir det ju oundvikligen alltid. Hösten är den mest trogna vän man kan ha. Den håller alltid vad den lovar.
Och höstluften – inget slår den syrerika, svala höstluften med alla sina dofter av multnande löv. Och vindarna – som alla andra årstider är frustrerande – passar så himla fint in på hösten. De ger liv till vissnande träd och gråa dagar, för att inte tala om till mörkret.
Jag vet att många människor ogillar mörker. Men jag tycker att det är så skönt att se skillnad på dag och natt. Att springa i mörkret tycker jag är helt fantastiskt. Jag hör allting så mycket bättre när jag knappt ser något och mina egna steg mot gruset låter så vackert. Dessutom känner jag mig galet snabb. Visst blir jag lite besviken när jag kommer hem och kollar på klockan, men man kan ju inte få allt.
Utan den mörka årstiden är det dessutom svårare att uppskatta den ljusa, så passa på att njuta nu så länge hösten varar, för sen kommer vintern – och den är ju värre än våren och sommaren tillsammans. Fast nåja. Så länge det går att springa är jag nöjd. Alla årstider och väder har sin charm.
LÄS MER AV SANDRA HÄR!
