Börja dagen upp och ner!

Man är inte bättre än sitt senaste resultat. Ett väldigt hårt och hemskt konstaterande. Speciellt för de 30-åringar som fortfarande stoltserar med sin kryddade miltid från lumpen.
Men sanningen gör ont och tyvärr så stämmer det uttrycket väldigt bra. Om det inte vore så, prove me wrong?! Personbästa äldre än 1-2 år är historia, inget mer.
Dessvärre gäller det mig själv denna gång. 5 kilometers testet på Bosön gick tyvärr inte som jag hade hoppats. Nu om man ska vara ärlig, så gav jag mig kanske inte chansen att prestera bra heller.

Jag har haft föraningar senaste året att jag har blivit kraftigt mycket sämre att prestera topptider när jag inte är fräsch eller har toppat ordentligt. Första gången jag märkte det var på Kungsholmen runt 2013. Även på Halmstad Triathlon fanns det sådana misstankar även om jag kanske inte helt disponerade tävlingen särskilt väl. Det blev dock väldigt tydligt i tisdags. Sprang distans i söndags inkl några kilometer i hög fart som jag alltid gör. På måndagen dök ett tillfälle upp att cykla 1,5-2 timmar vilket är sällsynt i mitt liv. Jag vet att jag borde struntat i att träna dagen innan men ansåg att jag måste ta de chanser jag får. Körde dessutom 3×20 min @ halvironmanintensitet under det passet.
Simmade med Micke Rosén & Lee på lunchen samma dag. Klassiskt att de självklart ville köra VO2 Max…. Nåväl, ett batteri av ursäkter kanske men ändå värt för mig själv att notera.

Tillbaka till testet. 17:53 i sluttid. Noterade splits 3:32, 7:04, 10:40 på de först 3 km. Pulsen och känslan var fin första två sen drog den rakt upp på vinden vid kilometer 3 trots avvaktande öppning.

Det jag fick ut av testet var min 5 kilometers tid med sliten kropp, och vetskapen om att jag trots allt snart är 36 år gammal. Jag KAN inte längre träna hårt och ändå prestera på topp med begränsad vila. Björn hade varnat mig men likt en trotsig 5 åring lyssnade jag inte. Som tur var gjorde jag det inför Kalmar då jag toppade nästan dubbelt så länge. 3:35 min/km kanske inte låter som något man lägger skorna på hyllan för men för mig känns det lite ruttet. Nu måste jag vänta tills nästa tillfälle i Mars för att få revanschera mig. Har en överenskommelse med Marcus Hultgren att gå för 17 minuter då. Vänta er en blogg med rubriken ”Brann upp på Bosön” i mars.

Annars inte mycket nytt. Försöker verkligen infria mitt löfte att följa Björns anvisningar bättre när det kommer till intensiteten. Jag har en tendens att göra alla pass till maxpass. Kanske funkar när man är grovt oslipad och långt från sin kapacitet men nu när jag har svårt att hålla kurvan i en uppåtgående trend är det dags att träna smartare. Det suger rent ut sagt och det måste fan fungera annars går jag tillbaks till all out Mikey. Träna ska vara kul och kännas meningsfullt. ”Sitta av 4h lugn cykel” är inte roligt om man är ensam. Då spelar jag hellre golf.

Nu är det bara en månad kvar tills jag får nya cykeln. Nästan bra att det tagit sådan tid. Kommer bli en vitamininjektion i februari när den kommer. Man brukar vara hyfsat less på trainern den tiden på året. Är den som dom säger bättre än den förra så kommer det bli helt fantastiskt i sommar att tävla. Har man nästan alltid haft problem med sin sittställning och komfort innan så är det en obeskrivlig lättnad när man bekvämt kan fokusera på det man ska istället för skav, domningar och smärta.
Självklart är det motorn som gör jobbet men om bilen är felbyggd så är det svårt att få ut dess kapacitet?!

Tack för visat intresse!

Nelker

Min vana trogen låg jag först i en klunga av 4 starka triathleter. Blev passerad av Calle som ligger sist på bilden med 3 varv kvar. De andra två, Marcus & Mattias hade en lika om inte sämre dag än vad jag hade.