Blogg

Motiverad


Det här med motivation är intressant. Att resa sig upp ur soffan för att gå och köpa mjölk 200m bort kan ofta vara fruktansvärt jobbigt och ta emot, särskilt om det är mörkt och kallt och blåsigt och allmänt jävligt ute men att ge sig ut och springa 20 000m i samma förhållanden är något man kan se fram emot, t.o.m längta efter att få göra ibland. Jag är av naturen ganska lat. Kan jag skjuta upp nånting till dagen efter så gör jag gärna det. Om jag inte hade haft en tävling inplanerad nu i vår så hade jag nog intagit soffläge varje kväll och käkat chips. Det gör jag förvisso ändå men jag springer först. För när det kommer till min löpning så är jag långt ifrån lat. Ibland förundras jag över hur jag orkar med att springa alla mil. Jag tror att det har å göra med mål. Förutom att jag är lat så är jag samtidigt ganska målinriktad. Och just nu är målet att göra en bra mara. Har jag bestämt mig för nånting så vill jag gärna göra det så bra som möjligt. För det krävs kontinuitet och många mil i benen. Då blir det lätt att motivera sig själv att göra alla pass. Det är en egenskap som jag upptäckt att dagens generation saknar. Långsiktighet och planering. Det finns inga likes i världen som väger upp känslan av att nå ett mål som man strävat efter under en lång tid.  

Motivationen är det som sagt inget fel på, däremot vore det en lögn å påstå att alla pass är njutbara eller roliga. Just nu är löpning roligt typ en gång på tio, resterande pass är mest ett nödvändigt ont som måste göras. Att springa hårda intervaller med blodsmak i munnen och mjölksyra som sprutar ur öronen är inte roligt nånstans, om jag vill ha roligt så går jag ut och dricker öl och snackar skit, det är roligt. Därmed inte sagt att hårda intervaller med blodsmak och mjölksyra är tråkigt, det har sin charm. Men roligt? Nej. 

Imorse var det dock roligt att springa. Eller snarare skönt. Veckans alla nyckelpass var redan avvklarade inklusive långpasset så det var bara ren och skär njutning som stod på schemat. Dels hade jag trevligt sällskap med några andra vassa löpare och dessutom var det fantastiskt vinterväder med en sol som både tittade fram och värmde och inga restriktioner mer än att springa i behaglig fart. Feel-good löpning, det är löpning när den är som bäst.

Det känns som det har hänt nånting med kroppen den här veckan. Helt plötsligt tål den mycket mer än tidigare. Det gör i sin tur att skallen är med på ett helt annat sätt. Jag har sprungit på rätt bra och dessutom fått in tre pass med fart utöver min vanliga mängd och kroppen känns inte mer sliten än tidigare. Plötsligt händer det. Kanske är det mitt år i år. Så här har träningen sett ut i veckan:

Måndag: 4x5km tröskel, totalt 24km
Tisdag: Distans 20km
Onsdaf: Fartlek 20x1min i marafart varje kilomer, totalt 20km
Torsdag: Styrka (bickar å bröst, viktiga muskelgrupper för löpare)
Fredag: 10x1000m i 3.30-fart, totalt 20km med upp/nedjogg
Lördag: Långpanna 34km
Söndag: Lugn distans 22km

Totalt: 140km

Om 1 månad, 27 dagar, 18 timmar och 55 minuter står jag på startlinjen i Barcelona och ska vara i toppform. Det kanske kan gå. Jag är hoppfull men samtidigt känns det lite skrämmande med tanke på att det är full vinter ute och att springa i linne på asfalt känns ganska långt borta. Men jag fortsätter att pinna på och hoppas att det ska gå. Hitills håller min plan. Får jag bara vara hel och frisk så kommer jag inte ha nånting att skylla på om jag misslyckas.

Den mentala trötthet som ibland brukar infinna sig under en tung träningsperiod har också lyst med sin frånvaro. Jag har ett mantra som jag upprepar för mig själv hela tiden. Sub2.50. Sub2.50. Sub2.50. Inatt vaknade jag till vid 3-tiden, reste mig upp ur sängen och mumlade sub2.50 för mig själv innan jag somnade om. Det är nästan lite sjukligt. Egentligen är det ganska fascinerande hur vi motionärer sätter upp godtyckliga mål, ibland tagna helt ur luften och lägger ner timmar varje vecka på att försöka uppnå dem. Det är ju inte så att vi siktar på världsrekord, vi gör det bara för vår egen skull och det är bara vi själva som sätter den pressen på oss. Det är intressant tycker jag. Oavsett om det är milen på en timme eller maran under 3 timmar så beundrar jag alla som har ett mål och gör allt dom kan för att uppnå det.  

/Hörs

Dagens låt: strax före jul valdes Chicago in i rockens Hall of Fame, inte en dag för tidigt. Jag älskar det David Foster gjorde med Chicago på åttiotalet, definitionen av slick västkust, men jag älskar också det lite råare Chicago från tidigt 70-tal. Framförallt älskar jag Terry Kaths gitarrspel. Jimi Hendrix lär ha sagt ”he’s better than me” om Terry när han såg Chicago framföra 25 or 6 to 4.

 


Senaste numret av Runner’s World – i butik t.o.m 12 november!

  • Guide! 20 nya löparskor
  • Bygg dig stark! Styrketräningen som kan minska risken för skador
  • Fjällmaraton – den orubbliga löparfestivalen i Åre
  • Magiskt trailäventyr i Alperna
  • Var går gränsen för människans rekordjakt?
  • 5 superbra mellis för löpare – och mycket mer!
Bli prenumerant

Antal kommentarer: 1


Anders Larvia

Tack Stefan! Träningen har gått oförskämt bra hittills, har nästan gått å väntat på ett bakslag och mycket riktigt så kom det igår, men förhoppningsvis så räcker det med en lite lugnare vecka.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Stort test: Vinterns bästa dubbskor
Blogg

Stort test: Vinterns bästa dubbskor


Löpning vintertid kan vara krävande på våra breddgrader. Förutom kylan och mörkret så är det antingen blött eller halt. Ändå är det oftast fantastiskt skönt att komma ut på en löptur under vintern, speciellt om man har rätt kläder – och bra dubbskor.

För även om det för det mesta går utmärkt att löpträna vintertid med sina vanliga skor så finns det en risk att man anpassar sitt löpsteg till halkan, och att förändra sitt steg kan både öka skaderisken och försämra löpekonomin. Vissa börjar trippa med extremt korta steg, medan andra sträcker ut mer – men bäst är att springa som du brukar. 

Dubbarnas placering är avgörande för hur bra greppet kommer att vara under löpstegets olika faser. Generellt är dubbar nära yttersulans kant att föredra på is, för om dubbarna sitter mest i mitten under foten blir det lätt halt vid kurvtagning, fotisättning och frånskjut.

Mängden dubbar har också betydelse för hur pass bra greppet är, men påverkar också skons löpkänsla på till exempel torra, hårda underlag. Dubbarnas grepp kan också göra att stöten vid fotisättningen upplevs som lite kraftigare än normalt, därför bör du initialt vara lite försiktig med de riktigt långa passen.

När vi testade skorna på is sprang vi också i odubbade trailskor för att jämföra greppet. Där vi i dubbskor nästan kunde ösa på som vanligt kunde vi knappt gå utan att halka med odubbade skor – så stor skillnad är det.

Vi prövade också att springa med broddar, trädda över ett par trailskor. Broddar är ett billigare alternativ om du inte ska träna särskilt mycket på halt underlag, men en del testlöpare upplevde att broddarnas gummiband tryckte över tårna. Se därför till att prova broddarna på de skor som du planerar att använda under vinterpassen. 

De flesta vinterskor finns i varianter med eller utan ett vattentätt membran integrerat i ovandelen. I slask är det väldigt skönt med en tät ovandel, men membranet gör också skon styvare, vilket gör det svårare att få till en perfekt passform. Det är förstås som vanligt viktigt att testa skorna ordentligt i butik – gärna med de strumpor som du tänker använda under dina löppass i vinter. 

Så har vi testat 
För att kunna testa skornas grepp under jämförbara förhållanden har vi sprungit i en ishall på en bana med snäva svängar, hopp, stopp och accelerationer. Då svensk vinterlöpning också kan innehålla asfaltsnötande och ibland också skogslöpning, har vi även testat skorna i skogen och på vägar. Däremot har vi inte kunnat testa slitaget på dubbarna över tid. Alla skor har vägts av oss i herrstorlek US11, men vi har testat skorna i både herr- och dammodell.

Salomon Snowcross CS

Antal dubbar per sko: 9 dubbar med spets i karbidstål.
Vikt: 385 gram.
Pris: 2 000 kronor.
Vattentäta: Ja, i den främre delen av skon.
Leverantör: salomon.com/se

Omdöme: Snowcross CS har varit med ett tag och är den sko som skiljer sig mest från de övriga dubbskorna i det här testet. Den bygger på samma plattform som den klassiska trailskon Speedcross CS, och finns även i en dubbad version utan snödamask, som då heter Spikecross CS.

Generellt är Salomons storlekar något tajta, och det gäller även Snowcross CS. Den inbyggda snödamasken gör det dessutom ännu lite svårare att komma i skorna, men när skorna väl sitter på fötterna ger de ett skönt skydd mot djupsnö och slask – och dessutom lite extra värme runt fotlederna. Skorna har annars en fin löpkänsla och är smidigare att springa i än de ser ut att vara. 

Greppet på is är godkänt på raka sträckor och vid inbromsning, men i svängar släpper det tyvärr ganska lätt. Det beror på att skorna har relativt få dubbar och att de framför allt är placerade längs mitten av skons främre del och hälparti. Förutom det bristande greppet ger detta också en något diffus löpkänsla på asfalt, när skornas mellansula flexar över dubbarna. Snowcross gör sig därför bäst i djupare snö eller slask.

Merrell All Out Terra Ice

Antal dubbar per sko: 9 dubbar med spets i volframkarbid.
Vikt: 363 gram.
Pris: 1 500 kronor.
Vattentäta: Ja.
Leverantör: merrell.com/se.

Omdöme: Merrell All Out Terra Ice är en ny modell med en överdel tätad med ett membran som stänger vind och väta ute. Den något styva ovandelen erbjuder ändå en ganska normal passform, men storlekarna drar åt det korta hållet. 

Skorna känns lätta och smidiga, kanske delvis tack vare den låga höjdskillnaden på sex millimeter mellan häl och tå. All Out Terra Ice har relativt mycket dämpning, och löpkänslan är positiv både i terräng och på asfalt. 

När vi löpte på ren is visade sig greppet däremot vara lite opålitligt. De relativt få dubbarna är monterade i mitten av den grova yttersulans främre del och häldel. Längs yttersidorna har Merrell istället satsat på ett mjukare gummi utan dubbar. Det gör att greppet är grymt bra – så länge man har tyngden rakt över skon. Vid svängar och sidobelastning tenderar greppet däremot att försvinna ungefär mitt i steget.

Haglöfs Gram Spike II GT

Antal dubbar per sko: 15 dubbar i härdat stål.
Vikt: 339 gram.
Pris: 1 600 kronor.
Vattentäta: Ja.
Leverantör: haglofs.com.

Omdöme: Haglöfs ägs av Asics och har därför en mellansula från den japanska skojätten. Liksom på Asics modell i detta test är yttersulan försedd med 15 dubbar, så greppet i de båda skomodellerna är jämförbart. Det som skiljer dem åt är alltså ovandelen, där Haglöfs ovandel med Gore-Tex känns lite stelare, samtidigt som den smala och tajta passformen också ger bra stöd åt mellanfoten.

På ren asfalt påverkas löpsteget lite av det stora antalet dubbar, men det går ändå att springa som vanligt, även om det låter väldigt mycket om skorna. Löpkänslan är annars klart positiv – skons nedtonade design döljer en mycket duglig trailsko. 

Men det är när vi testar Gram Spike II GT på ren is som vi blir mest imponerade. Greppet är grymt bra, även i snäva svängar, vilket gör att vi kan springa avslappnat till och med i hög fart. 

Asics Gel-Fujisetsu

Antal dubbar per sko: 15 dubbar i härdat stål.
Vikt: 326 gram. 
Pris: 1 400 kronor.
Vattentäta: Nej. (Men finns med vattentätt membran för 1 500 kr.)
Leverantör: asics.com/se.

Omdöme: Precis som Haglöfs Gram II erbjuder Asics Gel-Fujisetsu ett väldigt bra grepp tack vare de 15 dubbarna och den grova yttersulan. Båda modellerna är byggda på samma plattform, den stora skillnaden ligger i ovandelen. Den mjukare ovandelen på Fujisetsu, som inte är vattentät (modellen finns även med vattentätt membran), gillades av samtliga testlöpare.

Fujisetsu känns väldigt smidiga att springa i, vilket gör skorna till ett bra val om man inte behöver den extra stadga och det stöd i ovandelen som Haglöfs Gram II ger. Passformen uppfattades därför också som något rymligare i bredd än på Gram II. 

På slät asfalt känner man dubbarna under skorna, men vi upplevde inte att det påverkade löpsteget. På is var det ingen testlöpare som kunde hitta några brister med Asics Gel-Fujisetsu, alla kände sig så trygga med greppet att de kunde springa med ett normalt och avslappnat steg – även vid snabba kursändringar.

Icebug Anima 3 Bugrip

Antal dubbar per sko: 19 dubbar med spets i karbidstål.
Vikt: 369 gram.
Pris: 1 700 kronor.
Vattentäta: Ja, i skons främre del.
Leverantör: icebug.com/se.

Omdöme: Flest dubbar i det här testet har svenska Icebugs Anima 3 Bugrip. Resultatet är ett övertygande grepp på is, som gör att det går att springa naturligt även genom snäva svängar.

De nitton dubbarna är koncentrerade till främre delen av sulan samt hälen, och inte mindre än nio av dubbarna sitter dessutom placerade i ytterkant av sulan. Det gör att det ska mycket till innan man tappar greppet, ens under hård löpning i kurvor.

Tack vare den trygghet som greppet ger är löpsteget på is relativt opåverkat, och den neutrala och flexibla sulan ger en bra känsla för underlaget även i stökig terräng. På torr asfalt kände tyngre löpare däremot av den dubbrad som löper rakt under stortåleden.

Storlekarna är åt det rymliga hållet, och i kombination med det styva ovandelsmaterialet, som är väderskyddat framtill, upplevde en del testlöpare att det var svårt att få till passformen över just främre delen av foten. Någon tyckte också att den höga och styva hälkappan tryckte mot hälsena och fotknölar. Men bortsett från det är greppet svårslaget – och löpkänslan riktigt fin. 

Springyard Sportgrip broddar

Antal dubbar per sko: 6 dubbar i stål, utbytbara (4 extra medföljer). 
Vikt: 182 gram (storlek L/41-43).
Pris: 250 kronor.
Leverantör: springyard.se.

Omdöme: Halkskyddet Sportgrip består av en sorts gummigalosch som dras över tårna och runt hälkappan. Sportgrip har sex utbytbara dubbar undertill – fyra fram och två bak. Den tajta passformen krävs för att hålla broddarna på plats, samtidigt som vissa testlöpare upplevde att gummibandet tryckte över tårna. 

Broddarnas grepp kommer inte i närheten av det grepp som ett par dubbade skor ger – men är ändå väldigt mycket bättre än odubbade skor. Med ett par lösa broddar utanpå dina vanliga löparskor går det att springa på ren is, men du måste anpassa löpsteget och dessutom springa långsammare än vad du kan göra med dubbade skor. 

Fler sätt att säkra greppet i vinter:
Lösa dubbar
Ett alternativ till dubbskor är att själv dubba ett par skor som du trivs i. Tillverkare som till exempel Bestgrip säljer paket med lösa dubbar som du skruvar fast i sulan på ett par löparskor (best-grip.se), och sedan kan skruva ur igen. Vi har också gjort en instruktionsfilm om hur du dubbar dina skor själv – se den här! 

Lösa broddar
Om du bara ska springa ett mindre antal vinterpass – eller bor där det väldigt sällan är is på vägarna – kan lösa broddar vara ett bra alternativ. Då trär du något som liknar en gummigalosch med dubbar över skorna, till exempel Springyards Sportgrip, som har sex utbytbara dubbar (springyard.se).  


Antal kommentarer: 4


Stefan

Nu har jag läst testet, men vilka skor vann? 🙂


Nina Nyström

Hej Stefan! Vi har inte tagit fram en enhällig vinnare, utan överlåter till läsaren att avgöra vilka faktorer som känns viktigast. Sen är det upp till var och en att ta fram det sin vinnare utifrån de kriterierna. Observera dock att testet är ifrån januari och kanske inte överensstämmer till 100 % med kommande säsongens utbud.
Mvh Nina, webbred.


Bengt Andersson

Test dubbade löparskor


Löparskor med dubb för dam - Campsite - slipp halka

[…] Vi ger exempel på olika löparskor och olika märken för flertalet syften. Vi själva prioriterar kvalitet och har inte tagit hänsyn till priset i någon högre grad. Andra egenskaper är viktigare för att peka ut riktigt bra dubbförsedda löparskor och därför ser listan ut som ovan. Letar du efter en löparsko så hoppas vi att du finner det med hjälp av denna sammanställning och blir riktigt nöjd. Vi har även funnit mycket nytta i denna artikel […]



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Du vet att du är en triathlet om…
Blogg

Du vet att du är en triathlet om…


  1. Du missade kemilektionen i gymnasiet, men du kan enkelt lära ut allt om hur mjölksyra fungerar.
  2. När du är på gymmet byter du om så snabbt som du bara kan eftersom du ser det som en växling.
  3. Du tar med dig egen vattenflaska när du ska på fest för att vara så väl förberedd som möjligt inför morgondagens långpass. Alla andra på festen har också tagit med egen vattenflaska eftersom du inte har ett socialt liv utanför triathlonvärlden. Ni alla sågs dagen efter kl. 07:00 och lämnade festen kl. 22:00.
  4. Du har badkläder under dina arbetskläder för att göra ett snabbt ombyte när du ska simma på lunchen.
  5. Ett par av kraven när du åker på din semester är att hotellet har spinningcykel, pool och närliggande sköna löprundor.
  6. 30 grader är för varmt för att klippa gräset. Men inte för att dra ett cykelpass.
  7. Du vaknar kl. 05:00 men är inte på jobbet förrän kl. 09:00.
  8. För dig finns bara två säsonger under ett år: triathlonsäsongen och maratonsäsongen.
  9. Ditt arbete ser du som återhämtningstid mellan dina träningspass.
  10. Du tillbringar stora delar av din semester på träningsläger.
  11. Du kommer på dig själv i sista sekunden innan du är på väg att fräsa iväg en snorloska på kontoret. Men du räddar lyckligtvis situationen.
  12. Din cykel kostar mer än din bil.
  13. I mataffären ropar du ”kommer vänster” när du passerar och ska gå om folk.
  14. Du vet att du är en triathlet när du använder orden ”lätt” och ”långpass” i samma mening.
  15. Du äter inte bara gels, men du kan ändå varenda smak från vartenda märke.
  16. Din badhandduk är aldrig torr.
  17. Din partner tycker att det inte längre är konstigt att du har ditt pulsbälte bredvid sängen.
  18. När du träffar en annan triathlet som gjort samma tävling som du, går du hem och kollar upp online vad denne var med i för åldersgrupp, vad för splittider han eller hon hade, samt slutresultat.
  19. Din semester planerar du efter ditt tävlingsschema.
  20. Du ser det som en vilodag från träning när du endast simmade 3000 meter på morgonen.
  21. Du vet att du är en triathlet när du dyker upp på kontoret på måndagen med utsuddade nummer över hela kroppen.
  22. Du använder pulsbältet under tiden du har sex.
  23. Det finns personer i ditt liv som du vet mer om vad de simmar 100 meter på än vad de jobbar med.
  24. Du skrattar inte längre när du hör ordet ”Fartlek”. (tänk: engelska)
  25. När din cykel står i vardagsrummet, förmodligen monterad på en trainer.
  26. En bil följer efter dig alltför nära och du anklagar dem för drafting.
  27. Din partner ser fram emot när du i framtiden taggar ner och bara ägnar dig åt att springa maraton.
  28. Du vet att du är en triathlet när ingen längre tror på dig när du säger: ”Jag kommer aldrig göra en ironman”.
  29. När 8 km löpning är ett väldigt lätt pass.
  30. Du spenderar mer pengar på träningskläder än på jobbkläder.
  31. När du rengör din cykel mer ofta än din bil.
  32. Du har många fler par skor i garderoben än din icke-triathlon-intresserade partner.
  33. Dina vänner gråter när de ser filmen Titanic. Du gråter när du ser på Ironman World Championship.
  34. Du måste förklara för dina medarbetare vad ”splits” ”brickor” och ”LSD” betyder.
  35. När någon frågar om din ålder svarar du: 30-34 år.
  36. När folk tycker att du är duktig när du sprungit 25 km och du känner dig förolämpad.
  37. Köper en ny bil som matchar färgen på din cykel.
  38. Du tycker att en sprint är en träningssession.
  39. Du planerar ditt bröllop så att det inte sker under tävlingssäsongen eller på annat sätt stör din träning.
  40. Dina vänner är extremt avundsjuka på dina brunbrända ben. Tills de upptäcker att brännan slutar vid dina cykelbyxor.

Du hittar den fullständiga listan här med ännu fler roliga punkter (engelska)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Löpare med stil: Sara är stolt över sin prestation och syns gärna
Blogg

Löpare med stil: Sara är stolt över sin prestation och syns gärna


Vem: Sara Hjälmås 
27 år, Stockholm

TRÄNING SOM STRAFF
Den 25:e september anmälde jag mig till Göteborgsvarvet; dagen efter började jag springa. Jag har alltid sett löpning som ett straff, aldrig tänkt att det skulle kunna vara skönt, men loppet blev en morot att fortsätta träna och det förändrade mitt liv. Plötsligt fick jag energi av en löprunda. Jag blev väldigt överraskad och insåg att jag hade hittat min grej.

VILL KÄNNA MIG SNYGG
När jag var liten blev jag retad och i min familj har jag alltid sett mig som den överviktiga. Att springa Göteborgsvarvet kommer garanterat att bli väldigt känslomässigt, ett kvitto på hur långt jag har kommit. Men min ”resa” har handlat om så mycket mer än att bara gå ner i vikt.

På grund av min övervikt hade jag svårt att bli gravid, men idag har jag en liten son. Jag har stundvis haft det tufft i livet och löpningen har blivit min ventil, ett tillfälle att känna in min kropp och bara fokusera på mig själv. För mig är det också viktigt att jag känner mig snygg och duktig när jag springer. Det peppar mig när jag ger mig ut på en runda.

FÄRGSTARKA KLÄDER
Efter att länge ha haft problem med övervikt är all form av rörelse en seger. Jag vill inte gömma mig, utan visa att ”här kommer jag!” Jag känner mig stolt över min prestation och har ofta på mig färgstarka kläder som syns.

I Stockholm gillar jag att springa över Västerbron och Tranebergsbron. Jag gillar utsikten, den får mig att känna mig levande. Jag springer tre gånger i veckan och mina helgturer brukar jag kalla för lyxlopp, eftersom jag då springer lite längre. Då är det bara jag och löpningen.

VINNA ÖVER SYRRAN
Jag tycker att löpningen är som livet, ibland jäkligt jobbigt och ibland helt underbart. Ett av mina starkaste löparminnen är när jag sprang tillsammans med min storasyster som tränat i flera år. Jag gav mig tusan på att springa om henne – och lyckades! Det var för mig ett kvitto på att även jag kan.


Antal kommentarer: 1


Sara Hjälmås

TACK Sofia, för det extremt fina uppslaget som jag fick vara med på! För en ”nybörjare” som mig betyder det enormt mycket!
Tydligen har detta också inspirerat många av mina insta & FB-kompisar att börja springa vilket känns helt otroligt kul!
TACK IGEN!! Ni är för härliga – hälsa även din sjukt trevliga assistent som intervjuade mig över telefon!!
Mvh, Sara



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Swing it!


Det är hög tid för en liten skola i kettlebellsvingar. Vi måste få ordning på det här nu för kettlebellsvingar är en fantastisk, effektiv, rolig och mångsidig övning som gör dig både stark och snygg, men många gör helt enkelt fel. Lär du dig att göra rätt kommer du att bemästra en övning som stärker upp hela baksidan, jobbar igenom axlarna och ger bålen en rejäl utmaning. Dessutom kommer du att kunna använda den som flåsfest på gymmet och slipper löpbandet.

Vi tar det steg för steg.

Först och främst: starten. Lyft inte upp kettlebellen och stå och svinga den lite tafatt fram och tillbaka mellan benen för att få fart. Nej, sätt upp dig i en kraftfull startposition med kettlebellen någon halvmeter framför dig. Fäll i höften och ta ett stadigt grepp om handtaget med båda händerna. Knäna böjer du bara så mycket du behöver för att kunna ha rak rygg när du når kettlebellen, inte mer.

Nu ska du börja svinga ordentligt direkt, så skicka in kettlebellen mot skrevet. Jag fattar att det kan verka obehagligt för män att skicka en metallkula på ansenliga kilon med hög hastighet in mot juvelerna, men lugn. Händerna ska hamna vid skrevet och kulan kommer då att gå in mellan benen utan att skada något.

Nu gör du ett riktigt mästerjuck och skickar på så sätt upp kulan i bröst- eller ansiktshöjd (eller ännu lägre). Armarna bara håller i kulan, de är i övrigt avslappnade. Spänn till rumpan, låren och magen i toppläget så att du inte lutar bakåt. Du ska bli helt rak, inte mer än så. Dra också bak axlarna i toppläget så att de inte åker fram av kulans tyngd.

Ok, nu kommer ju kulan ner igen. Då styr du helt enkelt in den mellan benen igen, nära skrevet. Var inte rädd för kettlebellen, om du ska kunna utnyttja kraften från höften kan du inte hänga och sladdra med den mellan knäna. Nej, upp med den!

En KB-sving är inte en knäböj. Kraften i svingen kommer från höften, det är den du ska fälla. Inte böja i knäna. Inte, alltså. Är ni med? Bra. Du behöver inte ens tänka på knäna. De kommer att böja sig precis så mycket de behöver ändå. Tänk ”rumpa bak” och ”fäll i höften”.

Stå stadigt hela tiden med tyngd på hela fötterna. Inget sådant där gungande fram och tillbaka så att tårna eller hälen lättar från marken. Har du väldigt mjuka och svampiga sulor – ta av dig barfota.

Det här är en explosiv övning. Kettlebellen ska inte gunga upp och ner, utan skjutsas iväg med kraft. Använd gärna en tydlig andning där du liksom pressar ut luft när du skickar upp kulan med ett ”sch”-ljud. Det kan vara lättare att få rätt känsla då. Du får också lättare att komma ihåg att spänna magen ordentligt i toppläget.

Ok, nu när du gör rätt – dags att ta tag i de stora kettlebellsen. Jag sticker ut näsan nu och säger att ingen kvinna ska svinga mindre än 12 kilo och ingen man ska svinga mindre än 16 kilo. Och det gör man när man är nybörjare. Tänk på att hela paketet hjälper till och det är kraftfulla doningar. Upp med vikterna alltså!

Men händerna dör ju! Ja, kettlebellsvingar är tuffa för händerna och underarmarna, framför allt när du börjar ta lite tyngre vikter. Du får en grym greppstyrketräning, och det behöver de flesta av oss mer av, så bit ihop.

Att du får blåsor i händerna kan också vara svårt att undvika om du svingar mycket. Se till att fila bort hårda valkar som kan vika sig och lossna med en fotfil (oavsett vad du har sett på Instagram – det är INTE coolt att blöda i händerna) och ha aldrig ringar på dig när du svingar.

Blir du svettig i händerna, talka dem så att du inte tappar greppet och det flyger kettlebells över lokalen.

Du har kanske sett folk som svingar sina kettlebells över huvudet, inte bara i brösthöjd. Du kanske också har hört att det är rent vansinne att hålla på så. Hur ligger det då till med det? I den så kallade amerikanska svingen, som man ofta ser inom crossfit, svingas kettlebellen upp över huvudet tills kettlebellen är i linje med öronen, axlarna, höften, knäna, och fötterna. Jag säger så här: Om du inte har tillräcklig rörlighet i axlar och bröstrygg så att du till exempel får en väldig svank i toppläget eller så att det gör ont någonstans – gör det inte! Sitter däremot den ryska svingen som en smäck och du är rörlig och stabil i ett toppläge över huvudet – kör! Att svinga över huvudet är jobbigare och kräver mer kraft från höften, men du kan också göra tyngre ryska svingar, där kulan stannar i brösthöjd, för att nå samma resultat.


Ok, nu har du kört svingar ett tag och vill ha en utmaning. Då bjuder jag på en favorit som också kräver mer explosivitet från höften – kettlebellsvingar med gummiband. Ställ dig på ett stort gummiband och håll andra sidan av bandet tillsammans med kettlebellen så att gummibandet blir som en triangel. Svinga! Gummibandet kommer att bromsa kettlebellen när dem kommer över höfthöjd, så nu är det dags att verkligen jucka med kraft.

 

Lycka till!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

#TBT | Runner’s World genom tiderna: 1987-88
Blogg

#TBT | Runner’s World genom tiderna: 1987-88


1987 vann Rune Larsson Spartathlon för första gången av tre.

Ben Johnsson satte världsrekord och vann guld på 100 meter under VM i Rom.

1986 startade resorna med Springtime Travel. Första resan gick till New York Maraton.

Micromat var så hett, så hett.

Värmeväxlare syns inte lika ofta nuförtiden. Men reklamen för Lungplus hänger med i RW än idag – med samma stalj som då:)

Inspirerande reportage från löpare av alla de sorter – då som nu.

Skön självinsikt i frågespalten…:)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*