Målsättningar

”Baby run, cut a path across the blue skies. Straight in a straight line, you can’t get here fast enough. Find a truck and fire it up, lean on the gas and off the clucth. Leave Dallas in a dust I need you in a rush, so baby run” (George Strait)

Påsklov. 11 dagars ledighet. Smaka på den! Bara vi som jobbar som lärare kan förstå innebörden av ett stundande lov. Overkligt på nåt sätt. Det är som att trycka på pause knappen på fjärrkontrollen, under 1 1/2 vecka stannar vardagen upp, man går in i en liten bubbla och när man sen kommer tillbaka innanför skolans väggar är det som om den där bubblan aldrig existerat. Men det är skönt så länge det varar, en av få fördelar med läraryrket. Och till alla som gärna raljerar över att lärare har det så förbannat bra med alla lov så vill jag bara understryka att vi jobbar 45h per vecka och således jobbar in all den tid vi är lediga. Om man vänder på det så är det faktiskt ganska synd om oss; att alltid vara hänvisade till att semestra samma perioder år efter år när dessutom alla resebolag höjer priserna dubbelt upp. Det är synd om oss eftersom vi aldrig kan ta en semesterdag eller vecka för den delen när på året vi känner för det. Att vara marathonlöpare och lärare kräver en förstående chef, det är ju sällan som de stora marathonloppen ligger på våra svenska lovdagar.

Jag har dragit till Ume, Norrlands riktiga huvudstad, för att fira påsken. Eller rättare sagt Obbola. Sundsvallsbor vill gärna stolt tala om att Sundsvall är Norrlands huvudstad, alla vi umebor vet att Umeå är Norrlands egentliga huvudstad och skrattar mest åt det. Idag sprang jag tusingar, åtta st till antalet. Planen var egentligen tio men stumnade mot slutet så till den grad att jag hade svårt att hålla styrfart. Och ingenting har jag att skylla på. Möjligen att måndagens långpanna, som gick lite för fort, fortfarande satt kvar. Det börjar bli lite oroväckande hur tung och seg kroppen känns i lite högre farter så här tätt inpå tävling när den borde kännas lätt. Känslan när benen stumnade idag var en flashback till New York Marathon i höstas. Hjärnan vill men kroppen lyder inte. Plötsligt var jag tillbaka i Central Park där jag blev stående med ett par hundra meter kvar till mållinjen utan att kunna ta ett steg varken framåt eller bakåt.

Lovet ska ägnas åt att lyssna på musik och upptäcka ny musik. Inte slentrianmässigt utan verkligen lyssna såsom man gjorde förr. Sätta sig i soffan, stänga ute allt annat och ägna musiken all uppmärksamhet, från första till sista spår. Gärna med lurar. AKG såklart. Darius Rucker har släppt en ny skiva, förbannat bra, om man gillar country. Sen har vi Lonely Robot, ett nytt projekt från John Mitchell (It Bites, Kino, Arena) som är jäkligt spännande, modern neo-prog. Mark Knopflers nya kommer lätt hamna på top10 i år, nya Toto har börjat sätta sig med kräver nog ett par varv till, Care of Night vinner bästa melodiösa rockplatta so far men Steven Wilsons (Porcupine Tree) nya Hand.cannot.erase sopar banan med allt och alla. 

Hade lite problem med att packa väskan igår. Har lyssnat på många podcasts om löpning senaste tiden och en genomgående trend är att de flesta är rörande överrens om att en av tjusningarna med löpning är dess enkelhet, att allt man behöver är ett par skor och sen är det bara att ge sig ut. Så kan det kanske vara. Själv hade jag dock stora problem med att få min vanliga resväska att räcka till för ett par dagars påskfirande. Skor för distanspass, lätta tävlingsskor för snabba intervaller, lagom lätta skor för långa intervaller, långa tights, korta tights, tunn underställströja, varm underställströja, vindjacka, lager 2 tröja, långärmad t-shirt, vanlig t-shirt, tunna vantar, tjocka vantar, gps klocka, laddare, keps, mössa, buff, löparstrumpor, kompressionsstrumpor samt armvärmare och linne vid eventuell värmebölja. Puh! Ett par skor my ass.

Började fundera på om inte löpningen idag har tagit över stafettpinnen från golf och tennis som statussport i vårt samhälle. Är träning i allmänhet och löpning i synnerhet öppen och inkluderande för alla eller har hälsa och idrottande blivit en klassfråga? Det skulle vara intressant att ingående studera startlistan på tex Stockholm Marathon och jämföra utbildningsnivå, inkomst, jobb etc på alla deltagare….

Ska utveckla dom tankarna i ett annat inlägg nån gång, men nu är det påsk och påsken ska firas på bästa sätt med en sån här:

/Hörs

 

George Strait – Run

 

---