Running Wild
”One day we’re gonna look back at this and laugh, baby. One day we’re gonna say we grew up too fast, baby/…/Cause I’m running wild” (Jules Larson)
Gårdagens fiasko är ett minne blott; historia, en parentes. Blickar framåt och lägger det till handlingarna. ”Jag backar bara när jag tar sats” som boxaren Mikaela Lauren skulle ha sagt. Mindre än två veckor kvar nu till Rotterdam, nu känns det att det är nära. Känslan och nervositeten dagarna och veckorna innan ett marathon är svår att beskriva. Månader av träning som ska ut ur kroppen vid ett specifikt tillfälle och tusen faktorer som kan gå fel. Idag avverkades sista långpasset. CoachLG kommer säga att jag sprang det alldeles för fort, till mitt försvar kändes benen oförskämt pigga vilket säger det mesta om gårdagens insats.
Långpasset har blivit mitt favoritpass inför denna mara. Främst pga frihetskänslan och alla tankar som flödar utan någon som helst struktur medan man knatar på där längs vägarna, ena studen har man löst den globala finanskrisen bara för att helt tappa tråden och istället förstå lösningen på Fermats stora sats glasklart. Idag var dock ingen sån dag. Idag löste jag varken några världsliga eller matematiska problem. Istället vill jag nu ondgöra mig över några – för oss löpare – irriterande saker som inträffade under dagens pass:
1. Hundar. Eller rättare sagt hundägare. Började ganska omgående med att trampa rakt ner i en stor hög med hundskit, på en sekund gick mina Asics Trainer från att vara gröna till att inte längre vara gröna. Men inte nog med det, åtskilliga hundar springer utan koppel och vill gärna komma och naffsa en i benen. Inte okej! Jag skiter i hur snälla hundarna är. Alla gillar inte hundar. Jag gillar inte hundar. Jag är rädd för hundar. Idag sprang jag förbi en kopplad hund modell större med massa dreggel runt munnen som genast började skälla och gjorde ett utfall som resulterade i att jag tappade balansen och sprang rätt ner i diket på sidan. Inte ett ord från hundägaren. Men mina tights matchade i alla fall färgen på skorna efter besöket i diket.
2. Hejarop. Alla har nog stött på att få höra dom bevingade orden ”Heja, heja” när man springer förbi diverse människor på trottoarer och gångvägar. Små barn eller nån gammal tant som ropar dom orden och verkligen menar det kan rent utav vara fint. Sen finns motsatsen. Kan få hjärnblödning för mindre. Efter ca 7km idag kom jag springandes på Bergsgatan, ett par hundra meter framför mig ser jag en kille i 30-års åldern, byxorna hängandes nere vid knäna, bakåframvänd keps, cool jacka, coola sneakers, säkert en cool snubbe enligt honom själv. Han vänder sig om när han hör mig komma bakom och försöker springa med samtidigt som han ropar ”fortare kan du, såja, heja, heja, snabbare”. Idiot. Kontrade med en fartökning samtidigt som jag mumlade ”håll käften” och vinkade sarkastiskt med handen bakåt. Pucko!
3. S.O.S. (stanna-o-skita) Ser alltid till att göra bort nummer 2 innan jag sticker ut och springer. Det gör nog alla löpare. Idag glömde jag bort det. Hade så bråttom att hinna ut efter jobbet för att slippa regnovädret som enligt prognoserna skulle dra in över oss ikväll så det föll helt bort. Det gör man inte ostraffat. Magpaj efter dryga milen. Det brukar kunna släppa efter ett tag men inte idag. Panik! Och jag som tagit på mig ett par sprillans nya Asics strumpor. Fan! Fan! Hann som tur var till Frasses i Bergsåker och hoppade snabbt in där, men tappade flowet helt efteråt. Jävla skit i dubbel bemärkelse.
Trots alla missöden så blev det till slut ändå ett bra pass. Resten av veckan ser ut enligt följande:
Mån: Långpass 30km
Tis: Distans
Ons: Vila
Tors: 10x1000m
Fre: Distans
Lör: Progressiv distans 60min ner till marafart
Sön: Vila
Exakt hur sista veckan kommer se ut har jag inte riktigt bestämt mer än att att det blir ett par vilodagar, minskad mängd och nåt kort intervallpass för fartkänslans skull. Sen är jag redo för mitt livs lopp!
/Hörs
Jules Larson – Running wild
Superfruit
Antal kommentarer: 1
Frida Michold
Kan helhjärtat relatera till samtliga irritationsmoment. Så roligt när någon annan sätter ord på det!