Blogg

Nu börjar allvaret


Nu när det bara är ca sex veckor kvar till årets stora mål är det verkligen dags börja träna mer och fokuserat. Grundträningen är gjord, den kan man inte påverka nu utan får vara nöjd med vad man hann med. Mängden skall ökas upp och intensiteten sänkas. Vänja kropp och skalle för tuffare tag trots det tar emot, precis som under en Ironmantävling. Som amatör får man dock en extra positiv boost då semestern ger väldigt mycket mer återhämtning och vila än normalt. Denna lyx är välkommen då ens tillvaro stundtals känns väldigt påtvingad och stressig för hinna med allt. Har inget emot denna självvalda livsstil men ibland kan man undra vad fan man håller på med när man planerar sönder varenda dag, vecka och månad. Man hinner sällan stanna upp och bara njuta av stunden. Belöningen får man under denna period när man märker att det man offrat och kämpat för betalar sig. 

I skrivande stund huserar jag i mitt äskade sommarhus nere i Haverdal som ligger strax norr om Tylösand i Halland. Geografin påminner väldigt mycket om den i Skåne, dvs milslånga öde landsvägar längs sädesfält. Stundtals passerar man genom sagolik lövskog innan man kommer ut bland vindpinade åkrar igen. Tyvärr finns inga riktiga stigningar att tala om men landskapet böljar och det i kombination med kraftiga vindar gör att man verkligen fostras som cyklist. Slutat räkna de gånger jag varit beredd dumpa cykel i diket och bara velat sätta mig ner och gråta. Mil efter mil i motvind kan verkligen knäcka en, speciellt om man försökt köra på begränsad energi. Inget som en Snickers inte kan fixa men just där & då kan det kännas förjävligt. Lika tufft som det kan vara så lika magiskt är det med solen & vinden i ryggen. Susa fram till ljudet av ett par karbonhjul i 45 km/h utan några störelsemoment är så man blir religiös. Hade Sverige haft en längre säsong hade folk vallfärdat från världens alla hörn för cykla här. 

Vägstolpe, svindyr cykel och en åker nära Kvibille.

Simma gör man i havet eller på anrika Brottet i Tylösand, de har en 50 meters bassäng med saltvatten. Tyvärr väldigt populär då många semestersabotörer gillar stället. Lyckades dock få en bana nästan för mig själv imorse och fick till 20×100 innan motivatonen försvann. Känslan var god men klockan tickade på alldeles för snabbt. Verkar inte bättre än jag tappat några seks per hundring senaste månaden. Blivit för bekväm i havet och inte riktigt pressat på som jag borde. Skitsamma egentligen, den minut jag tappar på simningen kommer jag äta upp ganska snabbt på cykeln & löpet. I alla fall om det fortsätter kännas såhär. Löpningen är äntligen tillbaka till den form jag hade i fornstora dagar, cyklingen kommer så sakteligen. Mitt största problem nu är få ut min effekt i tempoställningen, kört alldeles för mycket linjecykel relativt sett. Detta bör vara korrigerat inom loppet av några veckor. 

Brottet Tylösand.

Tyvärr närmar sig denna period sitt slut. Åker tillbaka till Stockholm redan på tisdag för börja jobba igen. Tur att det är ljusa kvällar så man kan få sin träning gjord efter stängning.

En kelsjuk ko nära Skintaby.
 

Nästa helg är det SM i Västerås, 50/50 att jag kör. Kalmar är absolut prioritet och känner jag  risk/reward är negativ så skippar jag SM. Är jag dock pigg & fräsch kommer jag definitivt stå på startlinjen.

Imorgon blir en lugnare dag, 60-75 minuters löpning och ett kortare simpass i havet. På fredag väntar en tuff utmaning – Tempo 60 minuter på cykeln. Ligga i bågen och trycka tröskelwatt i över en timme har jag en hat/kärlek relation till. Disponeringen blir nyckeln, gå ut i det lägre intervallet för mot slutet öka. Har alldeles för många gånger gjort det omvända och det är då jag sitter och bölar i ett dike. Om några veckor skall jag klara hela 105 minuter på samma watt är det tänkt, orkar inte ens tänka på det nu.

Nya träningshjul, Bontrager Aura 5. Grymt fina hjul med bromsyta i aluminium. Funkar även som tävlingshjul om man tävlar i t ex Frankrike där bra bromsverkan är livnödvändigt nerför.
Nu när allt är 11-delat är det dags byta ut allt gammalt, billigt år det här.

Nelker

 


Senaste numret av Runner’s World

  • Guide! 21 nya trailskor
  • Intervju med Yolanda Ngarambe
  • Är superskorna verkligen superbra
  • Nystart! Så kommer du igång efter semestern
  • Öka farten – spring tabata
  • Plantarfasciit? Experten: Gör så här
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ledarkrönika: Det perfekta upplägget
Blogg

Ledarkrönika: Det perfekta upplägget


Under de trettio år jag har tränat så har jag alltid sökt efter det perfekta träningsupplägget. Jag har kört tjugotimmarsveckor en säsong. Jag har tränat varje dag i två månader under en sommar. Något år har jag satsat på att bara köra få men stenhårda intervallpass. Alla upplägg har gett resultat – men också haft sina baksidor.

Bäst effekt fick jag när jag hittade balansen mellan korta, hårda pass och långa, lugna pass. Dynamiken i belastningen gjorde att jag utvecklade den styrka, kondition och uthållighet som tog mig längre i mitt idrottande. Men det var också ett upplägg som krävde en ganska hög träningsfrekvens och sju till tio timmar träning i veckan.

Nu ser mitt liv helt annorlunda ut. Några sju till tio timmar i veckan blir det inte, och kontinuitet…ja, det har varit ett kontinuerligt vabbande och jobbande och hämtande på dagis.

Men så i slutet på förra året fick jag ett mejl från en läsare som önskade avsluta prenumerationen. Han var vänlig nog att motivera varför – vi framställer löpning som möjligt att kombinera med familjeliv. Det menade han var en lögn.

Mejlet fick mig att tänka efter. Är det omöjligt att kombinera löpning med familjeliv? Om jag ser till mig själv så har jag ju lyckats så där med det projektet. Samtidigt känner jag många löpare som tycks klara av det galant. Vad är deras hemlighet?

Där och då bestämde jag mig för att göra det bästa av min situation. Ingen annan kommer ju att göra det åt mig. Efter att ha detaljplanerat veckologistiken kring dagistider och klädombyten så tog det perfekta upplägget form. Ännu en gång.

Så började jag mitt nya liv med det nya året. På måndagar sprang jag hem från jobbet, och la in någon form av längre intervaller eller tempopass. Tisdagsmorgnar blev det en lugn jogg tillbaka till redaktionen. Onsdagens lunchlöpning med kollegorna i distansfart växlades under våren upp till gemensamma intervallpass på bana eller i backe. Torsdagar sprang jag hem från jobbet igen, och fart och distans fick då bestämmas lite av hur veckan sett ut. Fredagsmorgnar blev det ett lugnt distanspass tillbaka till kontoret, ibland lite förlängt. Helgen var helt träningsfri och mycket familjeintensiv. Sedan började jag om igen.

Fem pass i veckan, varje vecka under vintern och våren. Utan att sno tid från varken familj, arbete eller fritid. Kontinuiteten gav resultat på ett par månader. Och efter bara några enstaka intervallpass började jag kapa minuter på min transportlöpning. I mitten på maj kunde jag springa Göteborgsvarvet med bara ett enda pass över milen i benen.

Det var det perfekta upplägget.

Men nu är det semester, och vårens perfekta upplägg funkar plötsligt inte alls. Vilsen vacklar jag ut i värmen och solen, utan några fasta tider eller planerade pass att hålla mig till. Visst, det kanske är det som är meningen med semestern; att vara ledig, att springa fritt. Men jag har redan börjat smida på en plan för sommarens träning. För det finns förstås inte ett enda, perfekt upplägg. Varje årstid, målsättning och livssituation har sitt perfekta upplägg. Hur ser ditt ut?


Antal kommentarer: 2


Bodil Forsén

Hej
Jag har sprungit mig genom livet. Började vid 10års ålder är nu 47.
Jag har alltså gått igenom några faser i mitt liv. Jag började som skidåkare, fick mitt första träningsprogram på sommaren -77. 7km varje söndag. Lätt, medel och hårdvecka rullande. När skolan började ta tid under gymnasietiden blev det lite mindre, utom sista skoltrötta året då tog träningen ordentlig fart igen. Flytt efter skolan och jobb. Nya marker, träningen gick ner lite. Så träffar jag en skidåkare och träningen tog ordentlig fart från 21-27. Så blev jag gravid. Träningen fortsatte, löpning, aerobics och skidor. Tjejmilen avverkades på 60min i stället för 40min men det gick bra. 10km skidor dagen innan dottern föddes. Vi hjälptes åt, en gick med vagnen, en sprang, tröjbyte och vagnbyte. Pulka vid skidåkning. Så började dottern gå och tyckte vagnen var pest! Då fick träningen gå ner lite, vi turades om. Tog tiden när den fanns. Blev mycket väglöpning, 4-5 ggr veckan. Det där med att vila på maten innan jag stack ut och sprang fanns inte längre. Håll existerar ej längre. Svälja maten, på med skorna. Så när dottern blev 6-7 år började jag en träningsgrupp för nybörjare på skidor. Vi sprang i grupp och lite vi i familjen tillsammans. Dottern orkade cykla när vi sprang väg. Hon blev duktigare och duktigare att följa med på ”långa” turer springandes, hon fick bestämma tid och tur. Ska säga att vi flyttade ner till Gagnef från Östersund då hon började skolan och vi började springa mycket skog precis som jag gjort i hela mitt liv. När hon var 15 så frågade jag ska vi springa fjällmaraton. Hon hakade på. Nu hade jag en fullfjädrad träningskompis och 480km markerad led utanför dörren. Nu har vi gjort 4 fjällmarton tillsammans och hon har med sin far gjort fullklassikern innan 18. De övriga klassikerna fixades åren innan. Jag får fortfarande vara med och vi springer i princip bara skog, riktiga skogsleder, ruffiga leder och ibland helt obanat. Så har mitt upplägg sett ut genom livet hittills. Mycket skidor på vintern, skidgång på hösten, men även mycket ”trail” upp till alla våra fäbodar även vintertid. Vi tränar precis som min far gjorde som skidåkare. Naturliga intervaller och på känsla. Lite myr, lite extra kläm uppför backar osv. Noll koll på min mil tid. Allt beror på underlaget. Vi pratar ihop oss vad som skulle kännas bra och vara kul i dag. Springer ofta själv också. Vi har ju så härligt att vi träffar på björn, varg, älg, rävar, rådjur, kronhjort och fåglar av alla slag. Vi har det perfekta upplägget genom livet. Nu blir det Bydalen med dottern och två ungdomar till. Men jag kommer en ”stund” efter. Det har nog ej med det perfekta upplägget att göra längre utan åldersskillnader. 😉
Med vänlig hälsning Bodil


Stefan Larsén

Hej Bodil!
Det låter som ett perfekt livsupplägg. Jag ser fram emot när mina barn hänger med mig eller min fru på löprundor och mer, precis som jag själv gjorde med min pappa. Det är en fin gåva att föra vidare.
Spring väl och lycka till i Bydalen!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Back in the cold


Kapitel 1 sommaren 2014 är över. Det är med vemod jag skriver denna summering då jag har haft det alldeles för bra. Åker man på en tidig semester som jag gjorde är sydfrankrike paradiset om man har möjlighet hålla till där en vecka eller två. Sverige är utan tvekan världens bästa land på sommaren OM vädret är bra. Man kan nog sammanfatta senaste tiden som katastrofalt om jag ska tro mina vänner som försökt hålla modet uppe i Stockholm. Moln och nederbörd är väl en sak men runt tio grader är inte ok, speciellt inte om man gillar simma och cykla. Extra tråkigt är det för dem som ska tävla i Vansbro samt Motala i helgen om man tvingas korta ner eller stryka simningen pga vattentemperaturen. Egentligen borde jag ta tillfället i akt och köra SM i Motala men är inte direkt toppad för göra ett rättvist resultat just nu samt är uppbokad på annat.

Om det var kallt i Sverige så var det desto varmare i Frankrike. Under de tio dagar som jag var där var det sällan under 25 grader i skuggan, snarare närmre trettio grader. Måttliga vindar och inte ett moln så långt ögat kunde nå. Magiskt semesterväder för mig & min familj med andra ord. Träningsmässigt ställde det dock högre krav då man fick anpassa intensiteten ganska rejält, speciellt på löpningen. Trots mycket tid att disponera cyklade jag relativt begränsat även om det blev bra mycket mer än under en traditionell arbetsvecka. Koncentrerade mig på cykla berg så mycket det gick då sådana är väldigt sällsynta där jag håller till. Förhållandena liknande de jag hade på Playitas minus vinden. Tyvärr har jag ingen wattmätare på min ”Cannes-Cykel” men det kändes som om jag hittade mina bergsben igen. Hoppas den extra styrkan jag återfann här nere kommer till nytta nu när jag ska ner till Halland och köra.

Sprang däremot bra mycket mer än normalt. Löpning är för mig väldigt slitsamt och försökte dra nytta av den extra återhämtningen man får under en semester. Trots inledningen av många löppass kändes extremt klumpiga och tuffa lyckades jag ändå genomföra dem med godkänt resultat. Svårt veta hur mycket farten går ner tack vare värmen men det lär visa sig nu väl hemma i Sverige om jag blivit något bättre. Generellt för min egen del tappar jag ca 5-10 sek per kilometer/minut när temperaturen överstiger 25 grader och solen är framme. Missade korrigera för det på mina bägge långpass vilket kostade en extra vilodag och något stukat humör. Ett av långpassen var på 23 kilometer och innehöll 160 höjdmeter. Trots det sprang jag de sista 10 kilometrarna under 40 minuter. Varför?! En bra fråga…..inget som jag kommer göra om närmaste tiden iaf.

Simmade så ofta jag kunde snarare än så länge jag klarade av. Dels blev jag uttråkad och för det andra så upplever jag att jag får en bättre utvecklingskurva av många kortare kvalitetspass än några få mastodontpass. Kommer köra sådana längre fram närmre Kalmar. Alla pass blev utan dräkt i havet. Anser det nyttigt simma i stökig miljö utan flythjälp. Poolsimmare kan få det tufft i Kalmarsund om det är friska vindar.

Fick en impuls ta med min linjecykel hem. Bestämde mig igår för köra SM i Västerås på Olympisk distans. Kommer inte köra som Age Grouper utan i Seniorklassen vilket innebär drafting är tillåten. Hade absolut tjänat på köra non drafting men tänkte det skulle vara kul mäta mig med Sveriges bästa även om tävlingsformen inte kommer vara till min fördel. Simningen blir utslagsgivande om jag inte lyckas para ihop mig med några duktiga cyklister och ta upp jakten på tätklungorna. Detta är även ett bra sätt för att sätta press på mig. Kan inte nonchalera simning i år utan behöver verkligen den om jag ska nå mina mål. Som jag nämnt tidigare är det bra träna på saker man är dålig på, risken blir annars man enbart fortsätter i samma mönster år efter år och bokstavligt talat trampar vatten.

Missa inte följa Motala- & Vansbro Triathlon idag (lördag 28/6).

Tack för visat intresse!

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Semester från Nordic


Efter idag har jag semester. Jag kommer att vara borta från stan i fem veckor. Idel sovmorgnar, träningspass i mitt eget tempo, airsquats och kettlebellsvingar med sjöutsikt, bla bla bla. Men människorna då!? Hur ska jag klara mig i fem veckor utan de här människorna? Kan man låna med dem till sommarstugan också? Hur ska jag klara mig utan Elín, som är i bättre form än jag någonsin kan drömma om att vara – och hon ska ha barn om fem veckor, och lyckas ändå vara ödmjukheten själv, alltid med ett snällt ord till hands? Zach, som jag aldrig sett inte ta ut sig fullkomligt på ett pass och ändå lyckas vara glad direkt efteråt, alltså direkt när vi andra helst bara vill ligga och kräkas. Och världens gladaste och mest högljudda man No 1, Chrille, som med sin blotta existens gör att vilken regntung morgon som helst blir den bästa starten på dagen man kan få. Och kommer det ens vara möjligt för mig att ta ut mig om inte Rikard står precis bakom och säger ”Det är för dåligt” på sin breda värmländska, för att sedan ge mig en varm klapp på axeln? Och är det ens någon idé att träna om inte världens gladaste och mest högljudda man No 2, Javad, sitter i soffan med en kopp kaffe och tittar på? Mannen som lyckades hålla samma fantastiska humör (nästan) genom hela sin helvetesskada i armen som fick lagas med en bit från höften, vilket resulterade i en jättelång rehab.

SOM jag älskar de här människorna. Och då har jag ju inte ens nämnt hälften! Hela Nordic kryllar av människor jag kommer att längta ihjäl mig efter under semestern. Men ibland är det bra att få sakna lite – tänk så roligt det blir att få komma tillbaka!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Semesterträning – coachens bästa tips!
Blogg

Semesterträning – coachens bästa tips!


Att få in vettig träning i vardagen med jobb, familj och annat kräver givetvis planering och karaktär. Det är ett evigt pusslande med lunchträning, morgonpass och kvällspass för att den övriga familjen inte ska känna sig åsidosatt. Men under semestern finns det betydligt bättre utrymme för flexibilitet i planeringen av träningspassen.

Mitt eget favoritupplägg brukar vara att träna tidigt på morgonen. Jag brukar ofta springa i 50-60 minuter före frukosten, innan övriga familjen har vaknat och kommit igång.  Börjar man dagen så tidigt kan man ändå äta frukost tillsammans och läsa tidningen i lugn och ro. Samtidigt har man hela dagen kvar till övriga aktiviteter.

Om man dessutom känner sig pigg så finns ju möjlighet till ett kort intervallpass före middagen. Då kan det räcka med 15 x 1 minut med 30 sekunders joggvila mellan löpsekvenserna. Med 10 minuter uppvärmning och 5 minuter nerjogg tar det knappt 40 minuter.

En annan variant är att springa till dagens utflyktsmål. Om du och familjen ska göra en utflykt till ortens badplats så skickar du ombyteskläder med familjen och springer dit själv. Det är en skön känsla att komma fram svettig och trött. Sedan hoppar du i sjön och tvättar av dig. Och är din partner löpare så kanske hen vill springa hem. Nackdelen med det är att man kan vara lite seg efter en dag med pastasallad, mjukglass och sol.

Semestern kan ju också vara en chans till återhämtning då du tar 3-4 vilodagar, eller kanske tränar varannan dag. Om du slitit hårt med grundträning under hela vintern och våren så är det ändå läge att köra lite kortare, hårdare pass. Då kommer du att få tid både till återhämtning och semesteraktiviteter. Dessutom kanske du till och med kan få en prestationsförbättring.

Ett tredje alternativ är en fjälltur eller en vandringssemester. Det blir en upplevelse, som ger en massa fettförbränning och bra möjligheter att lägga in roliga löpträningspass efter, eller i samband med, varje dagsetapp. Eller varför inte springa en led med lätt packning?

När vi har semestrat i en större stad använder jag morgonjoggen som en rekognoseringstur. Jag springer och kollar var museet ligger eller var affären som säljer märkeskläder finns. Då kan jag agera guide och vägvisare för mitt övriga sällskap under dagen.

Favoritupplägg nummer fem är att förlägga semesterresan till en ort där det finns ett roligt 10-kilometerslopp. Då kan jag träna lite på banan under några dagar innan loppet och sedan springa tävlingen, ha grillmiddag och en vilodag dagen efter tävlingen. Dessutom finns det möjligheter till andra träningsformer än löpning under semestern. Varför inte en lång cykeltur där du får se nya omgivningar eller simma i öppet vatten? Varför inte styrketräna med din egen kropp som vikt – i en park där solen ger en jämn och fin solbränna?

Vilket semesterupplägg du än väljer så kommer ledigheten garanterat ge tillräcklig återhämtning utan att du behöver totalvila i fyra veckor. Du som testat någon Training Camp-vecka i Portugal eller Turkiet vet att man med lätthet kan träna varje dag – och ändå ha massor av tid över för återhämtning.

Trevlig sommar!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Stretcha rätt & påskynda återhämtningen

Antal kommentarer: 5


Olle

Jag har inte stretchat kroppen de senaste 10 åren och så kommer detta: Stretching påskyndar återhämtningen! Kan du ge en hänvisning till var dessa uppgifter kommer ifrån, för jag vill verkligen läsa mer om det.


A

Hur kan cirkulationen till benen förbättras om man har de ovanför huvudet?


Nina Nyström

Olle – runt stretchingens vara eller inte vara finns det mycket forskning och många olika åsikter. Filmen hör samman med en artikel i senaste RW (både svenska och amerikanska). Dessvärre har jag i dagsläget inte tillgång till den exakta vetenskapliga källan till den här filmen, men allt material i Runner´s World underbyggs alltid med grundlig forskning.


Jonas

Nina Nyström: jag har följt RW under många år. Både er definition av skador och hur de bäst rehabiliteras har ofta vetenskapliga felaktigheter. Kom inte och påstå att RW alltid underbyggs med grundlig forskning!


Magnus

Det går inte att visa klippet



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*