Cannes Triathlon – Race report
Allo!
Vill man ha en boost för självförtroendet så ska man tävla lokalt i Sverige inte nere i Europa. Speciellt inte på halvdistans eller kortare lopp. Märkte redan vid incheckningen att folk är nog ganska bra. Deras cyklar var skickligt utvalda och utrustade för kuperad cykling. Så gott som alla i proffsklassen hade valt linjecyklar med max 35-40mm högprofil. Kände mig lite mal placé med min jättecykel som hade 90 mm fram & bak. Tur att jag inte hade en tempostrut med mig, hade sett ut som en idiot.
Vid simstarten ställde jag mig en bit bak till vänster vilket skulle innebära yttervarv då banan var två varv á 1 kilometer medurs. Starten gick och jag sprang ner i vattnet. Yxade ner några långsamma fransoser som ställt sig för långt fram och sökte upp fritt vatten. Hamnade i ingenmansland. De som kunde simma på riktigt försvann i ett plaskande inferno. Motionären Nelker låg och tampades med havet ensam utan fötter att ligga bakom. Lika skönt tänkte jag, nu får jag veta var jag ligger och samtidigt en bra genomkörare. Ovant och tufft att riva av 2 km i ett sträck, men 35 minuter går snabbt. Vet inte exakt hur lång banan egentligen var men proffsen låg runt 30 minuter blankt vilket vittnar om att det nog var längre än 2 kilometer.
Ut på cykeln kändes det väldigt bra. Inbillade mig att om jag bara disponerar krafterna kommer jag hämta in de idioter som flög förbi mig uppför kullarna trots att jag höll 320-340 watt. Bestämde mig för att aldrig gå över 160 bpm i puls vilket normalt innebär att jag inte drar på mig syra. Försökte dricka & få i mig energi så ofta som möjligt men det var lättare sagt än gjort. Katastrofal asfalt, trafik och branta svängar titt som tätt gjorde att loppet kändes som Rally Cross snarare än Formel 1. Lyckades ta igen förlorad mark på de plattare sektioner som erbjöds men var oftast chanslös mot de klungor som svepte fram. Hade säkert kunnat småfuska också men ville veta min fysiska status idag snarare än tjäna några placeringar. Illusionen om att placera mig bra försvann bara några mil in på cyklingen. Kom in efter ca 2:30h hyfsat fräsch, hade garanterat kunnat pressa på hårdare men hoppades att de krafter jag sparat skulle komma till användning på löpningen. 275 watt i snitt.
Igen ett långsamt byte, ringrostig samt ville få med och på mig grejerna ordentligt. Ut på löpningen kändes det kanon. Bestämde mig för hitta rytmen och inte gå ut för hårt då min löpform är något oviss. Inte sprungit sammansatt längre än 9 kilometer semaste 12 veckorna. Vet inte om jag letade fel eller om det faktiskt var så men vänster ben domnade av precis som förra året och foten kändes kraftlös. Tappade motivationen och började känna mig ömklig. Som tur var stod familjen borta vid vändpunkten vilket fick mig skärpa till mig och ta en gel. ”Kan fan inte bryta nu när de tagit sig besväret för att komma och titta för första gången”. 6 kilometer in kändes benet bättre, hade sänkt farten från 3:55 till ca 4:10 min/km. Trummade på och kände mig hyfsat komfortabel. Blev lika förundrad varje gång som täten passerade mig. Här håller man ändå 4 minutersfart och det känns som om man står stilla när de flyger förbi, obegripligt. Efter några ytterliggare brottningsmatcher med diverse hjärnspöken så var sista varvet av fyra påbörjat och jag bestämde mig för att lägga in en sista växel. Svårt dock att plocka fram det yttersta när det inte fanns något annat än min heder att slåss för. 1:10h tog löpningen och då hann jag med en lång kisspaus samt kortare stop för krama & pussa min lilla dotter.
Nu i efterhand känns min insats något blek men samtidigt gjorde jag exakt det jag kom hit för. Fick en perfekt generalrepetition inför säsongen och gjorde inga dumheter som riskerade dra upp min skada igen. Simningen är på gång, tryggare i vattnet och kan ta för mig med så jag hamnar i snabbare klungor. Cyklingen ligger bra i fas och jag har bra koll på mina begränsningar. I löpningen ligger jag efter men det var väntat efter mitt långa uppehåll.
Loppet var som sagt 2 km sim, 80 kilometer cykel (1400 höjdmeter) + 16 kilometer löpning. Jag kom in på tiden 4:21:00. Kom ca 8-9 minuter efter täten på simningen. 15 minuter på cyklingen. Där kunde jag dock presterat bättre allt annat lika om jag bara hade haft en linjecykel istället. 10 minuter långsammare på löpningen men även där kommer jag prestera bättre längre fram.
All in all en riktigt bra genomkörare trots förödmjukelsen att komma på plats 109:a av ca 700 deltagare. Vi svenskar har mycket att lära…..uttrycket ”man blir bra på det man tränar på” stämmer väldigt bra in här.
Nu återstår några dagar i solen innan jag åker hem igen.
Michel
