Ischiasnerven är förbannad

Tydligen är jag kort baksida lår. Stel, gammal och vägrar stretcha som jag borde. Det är en rätt träffande beskrivning på de flesta aktiva motionärer inom det manliga släktet. När problemen uppstår är det så dags att börja men då är det sannolikt försent. I det förra inlägget gissade jag att mina bakre problem berodde på ett inflammerad muskelfäste. Det visade sig vara felaktigt. Efter ett besök hos sjukgymnasten Glenn (Nej, han är inte Göteborgare) konstaterades att det var min Ischiasnerv som blivit förbannad. Antagligen hade den redan blivit lätt irriterad när vi körde 12×400 på Bosön förra veckan. När det sedan följdes upp av fler tuffa löppass där min teknik sannolikt försämrades mot slutet drog den korta muskeln i nerven. Tydligen vanligt förekommande. Lätt att vara efterklok men nu sitter jag här med ett problem som jag måste anpassa mig efter. Med allt negativt kommer något positivt. Initialt kan det vara svårt att se men om man inte kan se saker och ting från ett positivt perspektiv så kan man lika gärna lägga ner som triathlet. Skador kommer alltid kanta ens framfart, det är bara att inse. Det lär knappast bli bättre med tiden. 

Vad som är positivt är att jag nu kan fokusera på min simning i två veckor. Den har verkligen hamnat på efterkälken och rätt viktigt att jag tar tag i den. Funkar inte med min målsättning att vara nästan tio minuter efter dem jag slåss om placeringarna med i Kalmar.
Även om jag gjorde 1:07h utan dräkt på Hawaii så behöver jag öka den farten med några minuter utan att för den delen ta ut mig mer. Tekniken kan självklart förbättras men i mitt fall så måste jag främst öka på mängden. Att knappt simma 1h i veckan är inte hållbart längre. Planerar simma fyra gånger denna vecka så jag inte drar på mig en ny skada. Veckan efter det blir det något liknande fast längre och tuffare pass. Tydligen går det utmärkt att simma och cykla precis som vanligt med min ömmande baklykta. Även om Glenn sade att löpning på band också är tillåtet så undviker jag det i en vecka. Det är alldeles för smärtsamt. 

I torsdags hade min klubb SPIF sitt årsmöte. Där presenterades även klubbens elit- & klubblag där jag för andra året fått äran att representera färgerna. Det är en väldigt framstående grupp atleter vilket verkligen gör att man känner hedrad. Klubben har ett samarbete med 2XU precis som förra året vilket passar mig perfekt. Trixigt att hitta saker som passar min kroppstyp men det märket sitter riktigt bra på mig. Ska bli intressant se om man känner någon skillnad mellan våtdräkterna. Har alltid kört med Orca 3.8 tidigare men den byts nu alltså ut mot en 2Xu V3:a.

Hela Elitlaget, från vänster David, Lelle, Oscar, Caroline, Per, Henrik & Nelker.

Klubblaget: Per, Henke & Jag. ”Team Old School”