2016 - Sida 43 av 50 - Runner's World

Blogg

Den nya sortens löparklubbar

21 feb 2016 av Runners World Antal visningar: 698

Janette Millboms stickkompis efterlyste träningspepp. Janette peppade, men insåg också att hon skulle kunna förena sina två intressen stickning och löpning – så hon startade gruppen knit-and-run på Facebook.

– Helt andra intressen kan vara en inkörsport till löpning. Stickning kan motivera dig att springa och löpning kan motivera dig att sticka, säger Janette och berättar att gruppen idag har 140 medlemmar.

Janette bor i Göteborg, men gruppen välkomnar medlemmar i hela landet. Peppandet sker både via chatt och personliga möten och Janette är inte förvånad över den stora uppslutningen till gruppen, utan menar att hennes båda intressen har mycket gemensamt.

– Steg för steg, maska för maska. Båda bygger på samma typ av upprepning som leder till meditation och som gör att det blir lättare att tänka klart.

Medlemmarna i gruppen ger ofta varandra utmaningar. Före jul handlade det exempelvis om att maximera antalet stickade centimetrar men också längden på löprundorna. Janette säger att gruppens gemenskap är viktig eftersom den peppar henne att komma vidare och gör att hon mår bra även när hon är skadad. Hon tror också att knit-and-run och andra kombinationsgrupper kan hjälpa till att göra löpningen mer inbjudande.

– Tidigare kunde man inte identifiera sig med de som sprang. Nu håller alla på med allt och det har blivit lättare att hitta sin form av löpning, säger Janette.

Det kan låta storslaget, men löparvärlden genomgår en smärre revolution. Allt fler vill ha kul istället för att pressa tider och det gör att det inte längre är så lätt att raljera över vad det innebär att vara löpare.

En prestationsjagande, slimmad karriärist med många maratonlopp på sitt CV är en typ, en öldrickande tjej med tatueringar som gjort after run till en del av sin fredagsrutin är en annan.

Båda är lika viktiga i det moderna löparlandskapet och ingen har mer rätt att kalla sig löpare än någon annan. Idag krävs nämligen inga specifika prestationer för att få kalla sig löpare, och inte heller för att få starta en klubb.

Grupper som kombinerar löpning med allt ifrån gourmetmiddagar till stickning blir därför allt vanligare, men det blir också urbana och sociala klubbar i storstäderna – där man under rundorna fokuserar på upplevelsen av staden.

Run Dem Crew i London, NBRO Running i Köpenhamn och Bridge Runners i New York var några av de första sociala klubbarna. Bridge Runners startades redan 2004, men trenden med de sociala löparklubbarna har framförallt växt de senaste fem åren.

Gemensamt för alla urbana löparklubbar som startas är att de inte vill stämplas som traditionella löparklubbar. Fokus ligger inte nödvändigtvis på att bli en bättre löpare utan snarare på att göra något tillsammans med andra människor.

Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 2 2016.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

Blogg

Stor succé för premiären av Arena Run

20 feb 2016 av Runners World Antal visningar: 189

Blogg

Proffsens sista-minuten-tips inför Arena Run 2016

19 feb 2016 av Runners World Antal visningar: 269

Blogg

3 snabba tips för dig som vill öka trycket

av Runners World Antal visningar: 339

1. BACKATTACK
Använd korta, snabba steg och dra upp knäna lite högre än under löpning på plan mark. Hjälp till ordentligt med armpendlingen, tänk att du drar dig upp för backen med armarna. Gör ditt bästa för att inte minska farten när du nått krönet.

Läs mer: 10 tekniktips: Så fixar du backarna

2. STANNA INTE FÖR TIDIGT
Studier har visat att hjärnan gärna sätter stopp innan kroppen är slutkörd. När du närmar dig slutet på ett långpass, intala din mentala muskel att det finns bensin kvar i tanken.

Läs mer: 5 steg: Tänk dig snabbare

3. ÖKA, ÖKA!
Om du verkligen vill pressa kroppen under en tävling, lägg in fartökningar under tio sekunder och upp till en minut – återgå sedan till tävlingsfart. Tempoökningar kan förbättra löpsteget och stärka självförtroendet.

Läs mer: 4 sätt att uppgradera din löpning

Blogg

Projektet "Svenska löpare" ska få fler att springa

17 feb 2016 av Runners World Antal visningar: 168

– Intresset för löpning fortsättar att öka. Under de senaste tio åren har vi haft en fördubbling av antalet starter i motionslopp och 2016 har vi ett rekordstort antal lopp, hela 416 stycken, säger Hillevi Thor som är projektledare för Svenska löpare.

I Svenska löpare ingår bland annat:

Den 14 juni, mellan klockan 17 och 18, uppmanas alla i Sverige att springa och röra på sig samtidigt och målet är att få med hela befolkningen. Manifestationen heter Sverige på fötter och där ingår även en satsning på nybörjargrupper i friidrottsföreningarna. Sverige på fötter vill också visa att rörelse är världens bästa vaccin och medicin.

På sidan svenskalopare.se samlas mycket information för friidrottens löpning. Här finns det svenska tävlingsprogrammet för alla nationellt godkända motionslopp och alla friidrottsföreningars löpargrupper samt en del råd och tips för löpare och föreningar.

Symbolen Godkänt lopp har tagits fram för att tydliggöra alla lopp som är nationellt godkända av Svensk Friidrott.

Blogg

Så får du ut det mesta av styrkepassen utan att kompromissa med löpträningen!

av Runners World Antal visningar: 393

Renläriga löpare tycker att den bästa extraträningen för löpare är mer löpning. Det ligger så klart en viss sanning i det, men många toppatleter styrketränar också.

Genom att bearbeta svaga muskler och korrigera obalanser kan du motverka skador, vilket i sin tur gör det möjligt att löpträna mer. Styrketräning förbättrar också din löpekonomi och styrka så att du kan hålla samma tempo men med mindre syreåtgång.

Styrketräning blir också allt viktigare när du närmar dig 35-årsåldern, då muskelmassan minskar på grund av åldersrelaterade orsaker.

En fördel är också att uthållighetsträning och styrketräning ställer olika krav på kroppen. Följ de här råden för att få ut det mesta av styrkepassen utan att kompromissa med löpträningen.

Vad du ska lyfta
Ny forskning visar att lättare hantlar, stora skivstänger och övningar med den egna kroppsvikten ger liknande resultat förutsatt att du upprepar övningarna till den gräns där du inte orkar mer. Det innebär helt enkelt att du ska vara så utmattad i musklerna att du inte klarar av den sista repetitionen.

Sikta på två eller tre övningar för över- och underkroppen, plus några med särskilt fokus på mage och höfter, och gör tre set av varje övning två gånger i veckan.

För att optimera din löpekonomi bör du fokusera på övningar för nedre delen av kroppen som tar många muskler i anspråk samtidigt, till exempel utfallsteg och benböj med vikter.

Lägg också in explosiva – så kallade plyometriska – övningar som dubbelhopp, hopp på ett ben, upp- och nerhopp från en plint eller likande, där du efter att ha landat på golvet, hoppar upp så högt du kan.

När du ska lyfta
Löpare bör i allmänhet springa innan de styrketränar eftersom löpning efter ett styrkepass kan förändra mekaniken och leda till en sämre löpteknik. Lyft vikter antingen omedelbart efter ett löppass eller senare samma dag. Det gör dina hårda träningsdagar extra hårda, men underlättar också återhämtningen under dina lätta dagar.

Du behöver inte lyfta tungt året om. Forskning har visat att sex veckor fokuserad styrketräning under uppbyggnadsfasen inför en löpartävling är tillräckligt för att förbättra prestationsförmågan.

Med det sagt är det ändå bra att hålla igång med ett lättare styrkeprogram året om, och sedan öka intensiteten när ett lopp närmar sig. Men dra ner på styrketräningen två veckor före tävling och styrketräna inte alls den sista veckan, så att du hinner återhämta dig inför loppet.

Återhämtning
Ett hårt löppass följt av ett styrketräningspass kan få benen att kännas som gelé dagen efter. Försäkra dig om att du äter tillräckligt med protein så att musklerna kan reparera sig – inte bara direkt efter träningen utan under hela dagen. Sikta på fyra till fem mål med 20 gram protein (till exempel två ägg och ett glas mjölk), samt ytterligare ett mål innan du går till sängs.

Eventuell träningsvärk dagen efter kan du kompensera med isbad och kompressionskläder, men det är bättre att öka på träningsdosen gradvis så att du slipper träningsvärk. Har du inte lyft vikter tidigare, börja försiktigt och bygg långsamt upp styrkan under en sexveckorsperiod.

Var lika försiktig när du börjar med nya övningar. Du ska vara trött i kroppen när du vaknar upp efter en dag med intervallöpning och styrkeövningar – men om du inte kommer upp ur sängen så kommer du heller inte bli snabbare.

LÄS MER:

Träningen som gör dig till en bättre löpare 2016

De mest effektiva styrkeövningarna en löpare kan ägna sig åt!

Löpare – lyft tyngre om du vill bli snabbare

Blogg

Nedtrappning

16 feb 2016 av Runners World Antal visningar: 223

Förra veckan kändes det som om våren var på väg. Plusgrader, takdropp och slask. På ett par dagar försvann det mesta av snön så pass mycket att man på många ställen inne i stan fick en försmak av den underbara asfalten och jag började direkt drömma om snabba intervaller utomhus istället för på löpbandet. Sen slog vintern till igen med full styrka. Att man aldrig lär sig. Bor man i Norrland så vet man att det bara är inbillning, vädrets makter som gillar att retas. Vi ska vara glada om snön är borta till Valborg. Minsta lilla tecken på vår och hjärnan börjar genast tänka kortbrallor och tartan. När jag tittar ut genom fönstret nu ser jag istället meterhöga snödrivor och folk påpälsade i tjocka dunjackor, så långt ifrån splitshorts och tartan man kan komma. Det känns lite overkligt att jag ska vara i mitt livs form om drygt tre veckor när jag fortfarande kämpar mot vinterväglag och minusgrader med dubbade skor. De stående frågorna inför varje pass är alltid ”undrar om plogbilen har plogat gångvägarna så man slipper svära över alla modd” och ”klarar jag mig på bara underställ eller behöver jag ett extra lager på överkroppen och dubbla vantar?”. Med dom tankarna hängades över sig dagligen känns ett PB ganska avlägset.

Men så plötsligt händer det. Jag vet inte hur många gånger i vinter som jag verkligen försökt trycka på ute bara för att bli nedslagen av autlap som säger 4.22 när det ansträngningsmässigt känns som 3.22. Det om nånting är en fet smäll rätt i ansiktet. Men igår hände nåt, kroppen kändes lätt trots piskande motvind, dubbade skor och snömodd. Igår sa autlap 4.26, 4.24, 4.20, 4.19, 4.16 och så rullade det på i 15km utan större ansträngning innan jag bestämde mig för att testa trycka på ytterligare lite och fick till en sista femma på 19.33. Så fort har jag nog aldrig lyckats springa nån vinter överhuvudtaget i rådande vinterförhållanden. Kände mig otroligt nöjd efteråt och tänkte att om det går att springa så snabbt nu, hur snabbt ska det då inte kunna gå när asfalten väl visar sig. Det kommer vara som å trycka på en turboknapp. Så efter gårdagens pass känner jag mig lite lugnare. Jag har inte glömt bort hur man håller farten utomhus.

Har börjat trappa ner på mängden en aning nu. Förra veckan unnade jag mig två löpfria dagar och sprang bara ett endaste distanspass vilket måste vara historiskt för en distansjunkie som jag. Istället fokuserade jag på fart och fick till mer än 40km i överfart vilket nog heller aldrig hänt, åtminstone inte sen Dackefejden. Den här veckan blir dock riktigt lugn med betoning på riktigt. Idag är det vilodag, imorn smygstartar vi med Runacademy här i Sundsvall och till helgen ska jag till Stockholm så det kommer bli svårt att få till nån vettig träning överhuvudtaget men det kanske kan vara bra på ett sätt. Det finns andra värden här i livet mer än att springa, det är ju inte så att man är beroende av att det….eller?

Tror inte att jag hade kunnat lägga upp träningen så mycket mer annorlunda än vad jag gjort fram till dags datum. Jag hade en plan när jag satte igång i december och den har jag följt så på det stora hela är jag mer än nöjd med både mängd, fart, passens längd och antal vilodagar. Nu har jag i alla fall gett mig själv chansen att persa i Barcelona och så förberedd som jag känner mig just nu har jag nog aldrig vart. Och med så kort tid kvar finns det heller inte så mycket att fundera på mer än att börja trappa ner allt eftersom. Det är bara å gilla läget, det kommer inte å bli några pass på asfalt innan det är dags men så är det att bo i Norrland. That’s life! Jag får helt enkelt förlita mig på att fartpassen på band ändå gett nånting även om löpband och riktigt löpning utomhus är som att jämföra äpplen och päron. Det är ju inte direkt så att jag suttit hemma i soffan och tryckt i mig gräddbakelser hela vintern. I siffror har jag sen december sprungit 1348km, 11 långpass >30km och snittat 20km/pass strax under 4.40-fart. Största bekymret framöver blir att se till å inte dra på sig nån förkylning samt börja testa att tillföra energi under några av de hårdare passen som återstår. I Barcelona har jag lovat mig själv att inte bonka så hårt och brutalt som jag gjorde i Rotterdam förra året då jag var tvungen att bitvis gå på slutet och därför inte kunde njuta av det nya perset som det ändå blev. I Barcelona får huvudet gärna hänga på sned och munnen rinna av dreggel sista biten, men en sak är säker, jag tänker springa hela vägen utan att bonka.

/Hörs

Dagens låt: den här typen av musik är egentligen inte min påse men den fångade mitt intresse tack vare videon som bör tilltala alla löpare. Namnet Christoffer Hiding lät bekant, inte så mycket för hans deltagande i Idol utan snarare för att han också hänger på jogg.se precis som jag. Om jag skulle få för mig att springa med musik i öronen nu i vår så skulle jag mycket väl kunna tänka mig att springa till tonerna av denna låt. Jag vet inte vad jag diggar mest; videon, hans graciösa löpsteg eller musiken.

Blogg

Ska du mäta i minuter eller kilometer?

av Runners World Antal visningar: 218

Forskare har kommit fram till att våra hjärnor förhåller sig olika till tid och distans. När du ser målet för din träningsrunda får du en visuell bekräftelse på hur långt du har kvar, vilket ger dig en energikick som får dig att löpa fortare.

Om du istället bestämt dig för att springa en viss tid, till exempel i 60 minuter, så får du inte samma positiva gensvar från hjärnan när du börjar närma dig sluttiden för löppasset. Enligt studien är det därför mer troligt att du håller ett jämnare tempo när du springer på tid, och att du springer fortare när du har siktet inställt på sträckan.

Båda förhållningssätten har sina fördelar, beroende på avsikten med löppasset.

MÄT PASSET I TID

… FÖR ATT KÄNNA IN ANSTRÄNGNINGSNIVÅN
Harry Wilson, en gång tränare för den förre världsrekordhållaren på en mile, Steven Ovett, såg under vinterträningen till att hans löpare fokuserade på tidsbaserade intervallpass. Då fick de träna på att känna in vilken fart och därmed intensitet de klarade att upprätthålla på långdistans – en viktig förmåga att behärska på tävling.

När du springer utifrån intensitet håller du koll på andningen och på hur benen känns. På tempopass, till exempel, är ansträngningskänslan avgörande. Spring ditt tempopass på tid en gång i månaden och räkna sedan ut distans och genomsnittsfart med hjälp av en gps, klocka eller app.

… OCH FÖR SJÄLVFÖRTROENDETS SKULL
Att försöka uppnå de vanliga träningsresultaten när du just har kommit igång efter ett uppehåll, eller när du inte känner dig på topp, kan sänka ditt självförtroende och få dig att köra för hårt. Om du vet att du inte är i bra form så kör t ex fartlek på landsvägar och i terrängen, utan att fokusera på kilometertider eller sträckor. Passets innehåll och längd kan ändå vara ungefär samma som du brukar köra, till exempel 60 minuter.

MÄT PASSET I DISTANS

… FÖR ATT LÄRA DIG ATT HÅLLA TEMPOT
När våren närmade sig fokuserade Wilson mer på fartträning på löparbana och fartlek – och under sommaren var all fartträning förlagd till löparbanan. Förändringen tvingade löparna att fokusera på sin faktiska tävlingsfart (och antingen höja eller sänka hastigheten, om nödvändigt). Kurvorna och linjerna på löparbanan erbjuder en ständig återkoppling, vilket förbättrar fartkänslan och ger bra tävlingsträning.

… OCH HUR MAN SPURTAR
Många löpare tror att de måste avsluta varje intervall med en spurt. Men känner du dig så stark att du kan spurta i slutet av intervallerna bör du istället hålla ett högre tempo redan från början av dem. Å andra sidan ska du inte vara rädd för att avsluta ett intervallpass med känslan att du har ytterligare en växel att lägga in.

Blogg

Veckans triathlet: Mia Fogel

15 feb 2016 av Runners World Antal visningar: 420

Namn: Mia Fogel
Ålder: 44 år
Längd: 169
Vikt: 60
Klubb: Väsby SS Triathlon
Hemsida/ blogg: www.miafogel.com

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Innan jag började med triathlon var jag inte särskilt idrottsintresserad. Jag är hästtjej från början och tillbringade min tid i stallet långt upp i vuxen ålder. Efter min tid i stallet började jag dansa bugg och sedan latinamerikansk dans. Efter en kort tävlingskarriär landade jag i soffan där jag blev jag kvar under en period tills jag drabbades av nån form av 30-års kris som styrde in mig på En svensk klassiker. Då fastnade jag för cyklingen och det blev några fler Vätternrundor med ambitionsnivån att genomföra, vilket bara det var stort för mig då.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Jag gick en kurs via jobbet för åtta år sedan och där träffade jag en tjej som var triathlet och hon pratade så varmt och inspirerande om sporten att det väckte min nyfikenhet. Själv befann jag mig just då i ett mottagligt läge. Jag hade cyklat mig lite trött på Vätternrundan och andra motionslopp på cykeln. Den nyfunna vännen både triggade och utmanade mig att börja träna triathlon. Hon hade till och med gjort en Ironman och jag kunde inte förstå hur någon kunde klara något sånt. Så jag letade upp Väsby SS Triathlon som tog emot mig med öppna armar och som förde mig fram mot min första tävling och därmed blev jag fast. Jag upptäckte den varma gemenskap som finns inom sporten. Och jag upptäckte den ljuva känslan av att klara av något som jag inte trodde jag kunde.

Vilken distans satsar du på?
– Jag är främst långdistansare och Ironmandistansen är min favorit.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– En normal träningsvecka består av 2 simpass med klubben, 1-2 styrkepass, 2-3 cykelpass och 2-3 löppass. Långpassen förläggs oftast till helgerna och under veckan de kortare och intensivare passen.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag har fördelen att träna för en fantastisk coach som lägger upp min träning utifrån min mål, behov och förutsättningar. Han har ansvaret för upplägget vilket passar mig utmärkt då jag själv inte har någon koll på hur jag ska göra. Upplägget är periodiserat efter de prioriterade tävlingar jag vill göra. Under vinterhalvåret blir det oftast mer korta och hårda intervallpass och styrketräningen får mer utrymme i träningsprogrammet för att bygga en stark och skadefri kropp. När det närmar sig vår och tävlingssäsong så bygger vi mer volym och träningen blir mer grenspecifik.

Vilka är dina svagheter?
– I kalla förhållanden har jag svårt att prestera varför jag hellre tävlar utomlands än i Sverige.

Vilka är dina styrkor?
– Min simning och oräddhet i vattnet är nog min främsta styrka just nu. Ju hårdare och tuffare simning, desto bättre blir jag, särskilt under tävlingar där det är våtdräktsförbud. Och som motsats till min svaghet med att klara kyligt klimat så tål jag värme väldigt bra. När många klagar på värmen kan jag slappna av och sluta frysa. Jag avskyr att frysa.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Jag tränar rätt jämnt mellan grenarna. Fördelar timmarna på ca 30% cykling, 25 % simning, 25 % löpning och 20% styrketräning.

Vad är ditt stora mål i år?
– I år gör jag en seriös satsning på att lyfta mig en nivå och kommer vara tjänstledig från mitt jobb under ca 8 månader för att träna på heltid. Målet är att se hur bra just jag kan bli med de bästa tänkbara förutsättningarna. Tävlingsmålet i år är Ironman Malaysia i november.

Vad är dina bästa tips till nya triatleter?
– Hitta en bra triathlonklubb där du kan få både råd, pepp och bra träning tillsammans med likasinnade. Simma öppet vatten så mycket du kan tillsammans med många andra där ni tränar specifikt på explosiva masstarter så du vet hur det känns att få lite smällar och hamna under vatten. Då är du väl förberedd sedan och kan ta simmomentet med ro. Och till sist, stressa inte med din träning. Det kommer alltid finnas de som är bättre än dig. Se till att du utvecklar dig i din egen takt som din kropp klarar av.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Mallorca är mitt absolut bästa träningsställe. Cyklingen där är helt fantastisk. Har också nyligen upptäckt träningsanläggningen Thanyaphura på Phuket, Thailand. Överraskande bra träningsförutsättningar i riktigt varmt klimat.

Hur många punkor innan du bryter?
– På en Ironman har jag hittills bara haft med mig prylar för att laga en punktering. På en medeldistans likaså. På riktigt korta distanser har jag inte med mig något alls, får jag punka då så bryter jag.

Värsta och bästa simning:
– Den värsta simningen jag upplevt var nog min allra första triathlontävling i Surahammar. Jag hade just lärt mig crawla, knappt simmat ute i öppet vatten och än mindre med andra. Chocken av kylan i vattnet och alla vevande armar omkring mig gjorde att jag glömde bort hur man simmar crawl. Jag flaxade lite och hyperventilerade innan jag åtminstone kunde börja bröstsimma. Dessutom hade jag inga öronproppar så när jag kom upp ur vattnet var jag så yr så jag var tvungen att sätta mig ner för att kunna få av mig våtdräkten.

Den bästa simningen… jag har haft många bra simningar men kanske Ironman Cozumel är ett av de starkaste minnena, där vinden den dagen var riktigt hård och gjorde vågorna höga och tuffa. Flera blev sjösjuka och tvingades bryta. Jag simmade starkt och kom upp ur vattnet på en framskjuten placeringen i min age-group. Jag hann dessutom njuta av det varma vattnet som var så klart och där man hela tiden kunde se djurlivet och de vinkande dykarna på botten. Fantastisk känsla.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– Ca 8 timmar.

Våtdräkt:
– Head Black Marlin och Orca 3.8.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Specialized Transition tempocykel.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Adidas Adios.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
10:a Ironman 70.3 Pays d´Aix Provence
15:e Ironman 70.3 Zell am See
1:a Svenska cupen Master D40
Bronsmedalj RM Sprint
Silvermedalj RM Olympisk

Målsättning:
– Att kvalificera mig till Ironman World Championship på Hawaii.

Blogg

Europamästerskap och löpband

av Runners World Antal visningar: 282

Förra helgen gick Europamästerskapen i ski mountaineering i Marecottes, Schweiz. Emelie och jag hade fått förstärkning av ytterligare tre svenskar och det var trevligt att vara ett något större landslag på plats. Snöläget i Alperna har inte varit det bästa i år och under världscuptävlingen helgen innan i Italien var det så lite snö att vi var tvungna att starta och avsluta loppet springades på gräs och det var många skidor som förstördes på den sista nedförskörningen.

Två dagar innan EM kom det ett rejält snöfall och det blev en superfin bana med puder och solsken. Kroppen kändes pigg och jag var sugen på att tävla. Den här gången lyckades jag hålla i hela loppet och slutade tia vilket jag var supernöjd med. När jag på första världscupen placerade mig bra tänkte jag att det kanske bara var för att det var en lättare bana som de var tvugna att förlägga i pisten på grund av vädret. Så nu var det extra roligt att jag fick göra mitt bästa lopp med en tionde plats på en ”riktig bana”. Det tråkiga med EM var att under slutet av första nedförskörningen blev Emelie pååkt av en annan åkare och skadade knät och det var hemskt att möta henne haltandes vid första bytet. Riktigt tråkigt att loppet och resten av skidsäsongen var över.

Nästa dag var det dags för vertikalen som bara var en världscup och inte med på EM och där gick det bra igen med en åttonde plats, bara 12 sekunder upp till en femteplats. Helgen avslutades med en sprint. En skidalpin sprint fungerar ungefär som en längdskidsprint. Det är en prolog, kvartsfinal, semifinal och final och ett lopp tar ungefär 3-4 miunter med momenten springa uppför, skidorna på ryggsäckan och boota och sedan rycka av stighudarna och åka utför. Många moment som ska gå blixtsnabbt och kan strula. Jag har varken snabbheten i kroppen eller är supersnabb på bytena, men, till motsatt av vad jag trodde, tycker jag att det varit väldigt kul på de två sprintrarna jag varit med. Den här gången gick jag vidare till kvartsfinal och kom på en 15:e plats totalt.

Slutligen till något helt annat än ski mountaineering, nämligen löpband. Jag har testat att träna på löpband för första gången! Jag ligger alltid ett steg efter med det mesta som de flesta vanliga människor har gjort länge. Till exempel skaffa mobiltelefon, facebook, använda GPS klocka, använda pulsband, blogga, instagramma, dammsuga(för första gången i mitt liv äger jag en dammsugare och inte bara en sopborste) och springa löpband. Jag har alltid dissat löpband tiigare i mitt liv. När jag springer vill jag vara ute. Men så insåg jag att jag faktiskt bara har provat att springa på ett band vid ett par tillfällen när jag har provat en löparsko i en butik. Det känns som väldigt dålig stil att såga något totalt som jag aldrig har provat så en dag på gymet ställde jag mig på det det där bandet. Först kändes det ganska vingligt, men snart när jag fått in känslan knappade jag upp farten, men när jag ville springa snabbare än 6 min/mile fart så började bandet plötsligt blinka, sakta ner och säga åt mig att ”You don’t keep target pace” Ja rätt svårt att göra det när du vägrar att gå snabbare dumma band svarade jag surt. Men allt och alla förtjänar en andra chans har jag hört, även löpband, så i veckan gav jag det ett nytt försök. Den här gången fick jag ett mer samarbetsvilligt band och jag kunde springa så snabbt jag ville. Jag tog tio minuter på mig att komma ner till 3,33 min/km fart och sedan höll jag det i en mil. Ingen nerjogg för det är tråkigt att jogga ner efter vanliga intervaller och efter löpband är det fruktansvärt tråkigt. Om jag vill springa en halvmara under 1,15 så måste jag hålla 3,33min/km fart. Jag kände att hålla det 10 km på ett löpband är en bit därifrån, men i alla fall en bra startpunkt. Jag kan inte direkt påstå att löpband steg så vädligt många grader i mina ögan, men jag kan se att det är enkelt på vintern. Ingen snö, fast underlag, knappa in en fart och håller du inte den trillar du av bandet, vilket jag tycker känns riktigt läskigt och passar mig noga för.

Snygga dräkter vi har va, riktigt retro!

Blogg

Tack för alla svar i vår läsarundersökning!

av Runners World Antal visningar: 138

Grattis till: Niclas Paulsson!

Vill du läsa hela den här artikeln?

Stor succé för premiären av Arena Run

Proffsens sista-minuten-tips inför Arena Run 2016

3 snabba tips för dig som vill öka trycket

Projektet "Svenska löpare" ska få fler att springa

Så får du ut det mesta av styrkepassen utan att kompromissa med löpträningen!

Nedtrappning

Ska du mäta i minuter eller kilometer?

Veckans triathlet: Mia Fogel

Europamästerskap och löpband

Tack för alla svar i vår läsarundersökning!

Följ oss

Kontakta oss

Samarbeta med oss

Runner’s World

Sök på test.runnersworld.se