Svenska Triathlonförbundet – Årets förbund 2015
Blogg

Svenska Triathlonförbundet – Årets förbund 2015


Utnämningen omfattar hela Triathlonförbundets rörelse, det vill säga alla aktiva, ledare, arrangörer, föreningar och förbund. Detta är ett kvitto på att sporten är på väg åt rätt håll och att man gör ett fint arbete.

I ett pressmeddelande skriver Svenska Triathlonförbundet:
”Vi arbetar tillsammans, engagerat och målinriktat med en mycket fin idrott. Vi har roligt och attraherar många som vill ha en aktiv livsstil. Utnämningen är ett erkännande som vi alla ska ta till oss och vara stolta över, och som vi ska bära med oss i vår fortsätta utveckling. Många fler ska hälsas välkomna till vår idrott.”

Motivering till det vinnande förbundet lyder:
”Ett ungt förbund, bildat 1995, med en idrott i tiden som vuxit mest vad gäller utövare, tävlingslicenser, klubbar och föreningar.”

Förbundet belönas med 250 000 kr.

Läs mer på förbundets hemsida.

Mer information om SCIF hittar du här.


Häng med oss på löparresa till Portugal – just nu 1000 kr rabatt!
Blogg

Häng med oss på löparresa till Portugal – just nu 1000 kr rabatt!


Vi börjar dagen med en morgonjogg och lätt rörlighetsträning innan vi äter frukost. Sedan har du ett stort utbud av träningspass att välja mellan under dagen, varav minst två pass består av löpning med våra coacher. Vi kommer att köra bergspass, långpass, löpskolning, intervaller, yoga för löpare, styrka för löpare… och mycket, mycket mer. Efter middagen bjuder våra experter på intressanta och inspirerande föreläsningar. Dagen avslutas med mingel i baren – för de som orkar.

Är du sugen på att springa med redaktionen och våra profiler Sofia Hedström, Lars Södergård och ”Hjärnfysikern” Johan Renström? Vill du höra vår kostexpert Emma Lindblom berätta om hur du kan optimera ditt kostintag? Får du inte nog av Coach LG Skoogs träningstips? Vill du veta mer om Sten Björnums syn på löparskador? Gillar du Runner’s World? Då får du inte missa den här resan! En fantastisk löparvecka för alla sorters löpare och läsare.

Få 1000 kr rabatt när du anger rabattkod RW
Läs mer och boka din resa på springtime.se. Koden gäller tom 31 december 2015.  


Bästa klapparna till löparen! Del 1 | Shoppingguide
Blogg

Bästa klapparna till löparen! Del 1 | Shoppingguide


  • Underskatta inte små gåvor
    Ingen löpare kan ha för många strumpor och de flesta lider dessutom brist på löparvantar.
  • Skippa skorna
    Löparskor bör provas ut i en specialiserad butik och är därför ingen bra julklapp – om inte mottagaren redan provat ut dem förstås.

 

 


Träna rätt i vinter och ladda för ett starkare 2016!
Blogg

Träna rätt i vinter och ladda för ett starkare 2016!


Alla löpare behöver en viloperiod. Det spelar ingen roll hur gammal du är och hur många mil i veckan du springer – en period med minskad träningsvolym och intensitet gör både kroppen och hjärnan gott.

December månad är en utmärkt tid för att dra ner på löpträningen, men många gör faktiskt tvärtom för att vid årsslutet kunna slå förra årets resultat gällande antal träningspass och löpta kilometer. Det är ingen lysande idé.

Att dag ut och dag in jobba eller studera, sköta hem och familj, hinna med vänner och föreningsliv och samtidigt ha ett långt eller intensivt löppass på dagschemat kommer oundvikligen att slita på kroppen oavsett hur vältränad och uthållig du än är.

Hur lång man vill göra sin viloperiod är upp till var och en. En nybörjare som springer 20-30 kilometer i veckan kan känna sig fräsch och återhämtad efter två, tre veckors minskad träningsdos, medan en hårt tränande maratonlöpare kan behöva en månads nedskärning i träningen. 

I sammanhanget är det viktigt att påpeka att vi med viloperiod inte menar att du ska sluta att träna, utan bara dra ner på träningsvolymen och intensiteten. Pröva de här alternativen för att tona ner löpträningen på ett sätt som gör dig utvilad och redo inför nästa år.

Ta en paus från mängdträningen och träna alternativt
Under de första veckorna av din viloperiod kan du göra ett fullständigt uppehåll i löpträningen för att istället träna alternativ träning, till exempel spinning, simning, styrketräning och/eller yoga. Det ger kroppen tid att lagra hormoner och enzymer som bidrar till att reparera skadad muskelvävnad.

Du kan till exempel gå till badhuset och simma eller träna vattenlöpning med våtväst i 30 minuter. Simma eller löp varannan längd långsamt och varannan längd i ett snabbare tempo. Den här perioden är också ett utmärkt tillfälle att lägga in fler styrkepass än vanligt.

Återgå sedan till löpträningen och öka träningsdosen successivt under de tre till sex följande veckorna – de två första veckorna till 25 procent av den maximala veckoträningsdos som du har haft under året, de följande två veckorna till 50 procent och de sista två veckorna av viloperioden till 75 procent av din maximala veckodos. 

Ta en paus från långpassen
Att lägga långpassen på hyllan ett tag ger inte bara dina muskler tid att återhämta sig från ett års ambitiös löpträning, utan också mer tid att umgås med familjen och för allt det där som står på din ska göra-lista. 

När du tränat alternativ träning i en vecka eller två, spring inte längre än 30-40 minuter åt gången under de två första veckorna. Under de tre till fyra följande veckorna av din viloperiod bör långpassen inte vare längre än hälften eller max två tredjedelar av det längsta långpasset som du brukar löpa i vanliga fall.

Ta en paus från intervallträningen och kör fartlek
Under viloperioden bör du lägga till lite fartträning för att hålla hjärta och lungor starka, men också för att underlätta upptrappningen när du återgår till dina vanliga träningsrutiner. Fartlek håller också benen starka utan att stressa kroppen eller hjärnan eftersom tempoökningarna inte ska vara tids- eller fartbestämda utan tvärtom spontana. 

Förlägg tempoökningarna till mitten av din löprunda under ett till två löppass i veckan. Gör fem ruscher på max tre minuter vardera i medelhög fart. Mellan intervallerna varvar du ner med att springa i ett behagligt tempo tills du har återhämtat dig. Om du springer tillsammans med andra löpare, turas om att bestämma fart och tid för tempoökningarna.

Ta en paus från tidtagningen
Anmäl dig till något kort, lokalt lopp utan någon som helst målsättning. Uppmuntra familjen eller några kompisar att dela upplevelsen, men lämna klockan hemma. Att delta i ett lopp helt utan press kan vara befriande och roligt. Utan spända tävlingsnerver och förväntningar kan du verkligen njuta av stämningen och passa på att stötta och uppmuntra ditt sällskap genom loppet. 


De mest effektiva styrkeövningarna en löpare kan ägna sig åt!
Blogg

De mest effektiva styrkeövningarna en löpare kan ägna sig åt!


Plyometri – dynamiska övningar som bygger explosiv kraft – tvingar musklerna att sträckas ut och dras ihop, om och om igen i hög fart (precis som under löpning).
– Det här är den mest effektiva styrketräning en löpare kan ägna sig åt, säger Jordan D. Metzl, fysiolog med inriktning på idrottsmedicin.

Lägg till ett pass med plyometriska övningar minst en gång i veckan, och löpningen kommer inte bara att kännas lättare; motståndskraften mot skador kommer att öka och du kommer att bli snabbare. Börja med följande övningar i set om fyra med femton repetitioner. Öka sedan gradvis upp till sju set.

PLYOMETRISKA UTFALL
Bygger upp underkroppen med en överdriven löprörelse.

SÅ GÖR DU
Ta ett steg fram med höger fot, böj dig ner så att vänster knä nuddar golvet, och sväng vänster arm framåt. Hoppa upp med en explosiv rörelse, växla benens läge i luften och landa med vänster ben framåt. Upprepa på nästa sida. Detta är en repetition

PLYOMETRISK ENBENT TÅNUDD
Förbättrar balansen, tränar sätet och baksida lår.

SÅ GÖR DU
Stå på höger fot med vänster ben utsträckt framåt och armarna utsträckta åt sidorna. Böj höger knä och sträck dig framåt, rör vid höger fot med vänster hand. Sträck upp och hoppa. Gör alla repetitioner på en sida, byt sedan.

 

PLYOMETRISKA KNÄBÖJ
Stärker baken och ger därmed mer kraft under löpningen, samtidigt som belastningen minskar på knän och höfter.

SÅ GÖR DU
Stå med fötterna lätt utåtriktade med armarna sträckta rakt fram, böj dig ner tills sätet är lägre än knäna. Hoppa upp snabbt, och landa så mjukt som möjligt utan att slå ihop med knäna

BURPEES
Stärker hela kroppen och förbättrar hjärtkapaciteten.

SÅ GÖR DU
Stå med fötterna i höftbredd. Böj dig ner och placera händerna på golvet och hoppa bakåt med fötterna till plankposition. Hoppa framåt igen, så att fötterna landar nära händerna. Från denna position hoppar du uppåt så högt som möjligt.

  

3 bra skäl att träna plyometriskt!

GÖR DIG EFFEKTIVARE
Explosiva övningar stärker benens förmåga att fungera som en styvare fjädring vid fotisättningen, vilket sparar energi, säger doktor Metzl. En undersökning vid University of Montreal visade att löpare som körde plyometrisk träning förbättrade löpekonomin mer än de som tränade med vikter.

FÖREBYGGER SKADOR
Genom att bygga upp musklernas förmåga att absorbera stötverkan, minskar plyometriska övningar belastningen på leder och ligament. En studie i Journal of Athletic Training visar att plyometrisk träning stabiliserar och rätar upp knäleden vid fotisättningen, vilket troligen minskar skaderisken.

GÖR DIG SNABBARE
En studie i Journal of Strength and Conditioning Research visar att bara sex veckors träning med plyometrisk träning förbättrar tävlingstiden på 2 400 meter med 3,9 procent. Plyometrisk träning bygger upp underkroppens styrka, vilket hjälper dig att hålla farten och ger dig mer kraft för en spurt mot slutet. 

Läs mer: 5 flåsiga alternativ till löpbandet – hur länge orkar du?


Stefan Olsson: Visst kan vi slåss mot världseliten!
Blogg

Stefan Olsson: Visst kan vi slåss mot världseliten!


Stefan Olsson har inlett sitt uppdrag som Friidrottsförbundets nya generalsekreterare med att sticka ut hakan och med bestämdhet hävda att Sverige visst kan slåss mot världseliten i löpning.

Men själv blev han aldrig någon världslöpare.
– Nej, jag insåg tidigt mina begränsningar på området. Jag började springa för IF Göta i elvaårsåldern och kämpade på tills jag var tjugoett. Jag sprang 800 meter på 1.55,2 och 1 500 meter på 3.58,8 och det blev faktiskt några finaler på Junior-SM-nivå.

Jag tog några medaljer, men klivet upp till att bli en gångbar senior upplevde jag som för stort, säger Stefan när vi har slagit oss ner för att prata om svensk elitlöpning. 1 500 meter på 3.58,8 – talangen måste alltså ha funnits där.
– Jag ska ge dig ett perspektiv, säger Stefan och fortsätter: – När jag gjorde 3.58 på 1 500 meter så tror jag att jag var mellan 130:e och 140:e bästa svensk i statistiken. I dag är man kanske bland de 30 bästa med den tiden.

Det fanns helt enkelt så många som var otroligt bra på den tiden. Sverige hade en fantastisk bredd på medel- och långdistans och jag förstod tidigt att det skulle krävas oerhört mycket av mig om jag skulle fortsätta att satsa. Jag tyckte ju själv att jag tränade hårt men så fick jag av en händelse se Lars Erik Nilssons träningsprogram och då insåg jag att jag aldrig skulle bli någon topplöpare. Jag sprang tio mil i veckan; han sprang tjugo!

Men från början var det i första hand bollsporter som intresserade Stefan. Det blev DM-guld i både tennis och fotboll, men när IF Göta hörde av sig tog det inte lång tid innan han var fast i friidrotten.
– Sammanhållningen var ju fantastisk inom friidrotten. Det var något helt annat än vad jag hade upplevt tidigare. I friidrotten tränade till exempel killar och tjejer alltid tillsammans.

Och när man bytte om i omklädningsrummet så satt man bredvid olympier som Rune Almén och flera andra oerhört duktiga idrottare på elitnivå. I fotbollen var det en helt annan kultur. A-laget brydde sig ju inte om oss. De visste inte ens vilka vi var. 

Stefan blev tidigt engagerad i IF Göta och redan som sjuttonåring satt han i styrelsen. Han drevs från början av en stark lust att förbättra förutsättningarna inom friidrotten och framför allt tycks det som om han på ett väldigt tidigt stadium såg många andra individer, inte bara sig själv. 


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 11 2015.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:


#rwvinterlöpning och våra bästa vintriga löpartips
Blogg

#rwvinterlöpning och våra bästa vintriga löpartips


Vi vill se löparskor på frostiga morgonstigar, glittrande nattljus och mysig återhämtning i soffan! Dela med dig av hur du lägger upp vinterlöpningen på bästa sätt genom vår hashtag #RWvinterlöpning och hämta inspiration på våra sociala medier: facebook, instagram och twitter.  

LÄSTIPS FÖR DIG SOM ÄR LÖPSUGEN:

Så håller du värmen med lager på lager

Spring i vinter – så tränar du bäst på snö

Rätt utrustning för vinterlöpning


Poddtips inför helgen – LG, Sirpa och Hjärnfysikern
Ledarkrönika: Myntets baksida
Blogg

Ledarkrönika: Myntets baksida


I krönikan ”Träningsfarsoten” ifrågasätter Jonas Colting debatten kring träningshetsen, en debatt som har blossat upp i olika medier under året. Han menar att problemet knappast är att folk i allmänhet tränar för mycket. Tvärtom visar hans empiriska studier i mataffären och motionsspåret att de flesta inte tränar mer, utan blir allt fetare och äter allt sämre.

Stämmer Jonas iakttagelser? Ja – och nej. Enligt Folkhälsomyndighetens årsrapport (2014) utvecklas folkhälsan i allmänhet i positiv riktning. Medellivslängden ökar, dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar minskar kraftigt, fler överlever en cancersjukdom.

Däremot stämmer det att fetman fortsätter att öka, en ökning som har varit snabb sedan 1980. Detta trots att en större andel vuxna motionerar regelbundet på fritiden idag jämfört med då. Fetmaepidemin drabbar även barnen, och är ett globalt hälsoproblem. Enligt WHO lider 42 miljoner barn i världen av fetma idag. I Sverige handlar det om ett av fem barn. Det är delvis en konsekvens av att vi blir allt mer stillasittande. Just stillasittandet är en verkligt farlig farsot menar forskarna, som på sikt kommer att leda till en ökning av flera allvarliga folkhälsosjukdomar (läs Hjärnfysikern Johan Renströms krönika om ”sittsjukan”).

Så ja, Colting har rätt – vi sitter mer stilla idag och blir allt fetare. Men statistiken visar också att vi svenskar i allmänhet mår bättre och tränar mer, och att färre drabbas av allvarliga folkhälsosjukdomar. Hur ska man få ihop dessa motstridiga uppgifter?

Det är komplexa frågor, och nu spekulerar jag, men en del av svaret står nog att finna i det som statistiken också visar – nämligen att skillnaderna i hälsa mellan olika socioekonomiska grupper i samhället ökar snabbt. Även om statistiken pekar på en förbättring generellt i folkhälsan, drabbas en växande grupp människor i allt högre grad av ohälsa – fysiskt och mentalt. Här är bland annat lågutbildade, unga kvinnor överrepresenterade.

Samtidigt ser vi att träning har blivit en statusmarkör i den växande medelklassen. Idag överglänser högutbildade och välbetalda svenskar varandra med idrottsliga prestationer på motionärsnivå. Det är en grupp som högst troligen är överrepresenterad i både sociala och traditionella media; plötsligt har vi skapat oss uppfattningen att ”alla” tränar.

Det är en bild som leder till reaktioner. En del provoceras, vilket bland annat leder till debatter om ”träningshets”. Andra inspireras kanske till att göra hälsosammare val. Men några känner också en press att prestera – inte bara professionellt och socialt, utan nu även som motionär. Pressen kan bli ödesdiger, som för Lisa Jisei som drabbades av ortorexi.

Ortorexi handlar om att inte kunna begränsa sin träningsmängd, och att äta så asketiskt att man blir sjuk. De som arbetar med att behandla ortorektiker menar att problemet växer, och att det delvis hänger ihop med hur människor exponerar sin träning och sina kroppar i sociala medier.

Så hur ska vi förhålla oss till dessa – till synes motstridiga – företeelser? Att vi tränar mer men blir allt fetare? Att fler lever allt mer stillasittande liv medan andra upplever en träningshets?

Kanske genom att inse att de inte är motsatser utan parallella hälsoproblem – med koppling till samhällsutvecklingen generellt. Att bristen på rörelse och fetmaepidemin är ett ökande problem ur ett folkhälsoperspektiv betyder inte att konsekvenserna av en faktisk – eller upplevd – träningshets får ignoreras. Att fortsätta prata om det är en bra början.


Blogg

Nya mål


Nu är nästa års första riktigt stora mål spikat. Nu är det slut på ursäkter, vila och mellanmjölk, dags att sluta känna efter hur kroppen känns hela tiden och bara omfamna den kommande smärtan. Barcelona Marathon 13 mars. Tror det kan bli riktigt bra, det verkar vara ett välorganiserat lopp och en hyffsat flack bana. Temperaturen är nog också ganska optimal då. Förhoppningsvis är jag i 2.50-form lagom till dess. Det känns skönt att ha ett konkret på att ta sikte på, jag behöver en sån morot för att orka med alla pass under de här mörka månaderna. Drygt 16 veckor kvar. Kanske lite väl kort om tid men får jag bara vara någorlunda hel så ska det nog kunna gå. Ifjol åkte jag på gubbvad veckorna före jul och kunde inte sätta igång med löpningen förrän i januari men lyckades ändå komma i form inför Rotterdam så gick det då ska det väl kunna gå nu också.

Av nån anledning presterar jag alltid bättre på vårmaror än höstmaror fast det egentligen borde vara tvärtom. Har funderat lite på hur det kommer sig. Tror att vinterns grundträning med fokus på mängd istället för fart passar min kropp bättre än att springa hårt flera gånger i veckan som brukar vara det vanliga när asfalten väl visar sig efter vintern. Brukar i regel alltid vara nertränad, sliten eller skadad framåt hösten efter att ha skiftat fokus till mer intervaller och lopp så jag kör nog ungefär samma upplägg nu som tidigare. 

Har gått omkring och känt efter hela den här veckan och inbillat mig att vänster vad börjat trilskas. Idag körde jag det första lite hårdare passet på rätt länge för att känna efter om den skulle klara av mer än mellanmjölk. 10km uppjogg i ett kallt och mörkt Sundsvall, på ryggen hade jag en ryggsäck med splits, linne och tunna skor. Hoppade in på gymmet efter den första milen, slog på senaste Maratonpodden, ställde in bandet på 15,4km/h och hoppade på. Första 10min gick okej, sen började tristessen komma smygandes och efter ytterligare ett tag blev värmen olidlig. Hade glömt bort hur tråkigt löpband är och hur mycket man svettas men körde klart milen och kände mig ganska nöjd efteråt. Ångrade för en stund att jag inte körde hela passet ute men mörkret hade nog satt käppar i hjulet för att springa fortare än distansfart trots både hängslen och livrem i form av pannlampa och reflexväst. Men vaden kändes bra och nu efteråt kan jag summera ett helt okej pass med datorn i knät och ena handen i chipsskålen. Estrella Julost är grejjen. Skulle kunna äta en påse varje dag, så goda är dom men det är nog bara kontraproduktivt för löpningen. 

Det har vart skönt med två veckors lallande, att bara springa för att det är skönt men nu är det dags att skruva upp träningen ett snäpp. Har börjat skissa på en plan som jag kanske får anledning att återkomma till senare. Framförallt har det vart skönt att springa för att rensa huvudet. Med tanke på allt som sker runt omkring oss och vad som händer i världen just nu har det vart ett andningshål för att processa alla tankar. Igår morse möttes vi på skolan av att vår gympasal, som för tillfället fungerar som tillfällig bostad för flyktingar, var nerklottrad.

Det känns bara så ovärdigt och visar att bristen på medmänsklighet, intolerans och okunskap finns överallt, t.o.m i lilla Sundsvall. På min runda nu ikväll sprang jag förbi gympasalen och såg att det lyckligtvis redan var sanerat. Med tanke på alla de likheter som finns mellan allt som sker nu och tiden före krigsutbrotten på 1900-talet så känns det bara djupt tragiskt att vi inte kommit längre. Jag har mestadels undervisat i matematik de senaste åren men ska ha historia nu till våren för första gången på länge. Aldrig tidigare har det känts så relevant och viktigt som nu. Löpningen är min kanal för att ventilera allt som inte har med löpning att göra. Det kommer det fortsätta vara även fast jag skruvar upp intensiteten och volymen. Annars skulle jag bli galen.

/Hörs

Dagens låt: jag kollar aldrig på Mello men nästa år blir nog ett undantag. Eclipse är klara. Erik Mårtensson; sångare och gitarrist i nyss nämnda band är för den melodiösa rocken vad Max Martin är för popen i världen. En eftertraktad låtskrivare och producent med känsla för killerhooks och schalgerrefränger snyggt förpackade med feta gitarriff. Det kommer bli grymt.

 


#TBT | Runner’s World genom tiderna: 1983
Blogg

#TBT | Runner’s World genom tiderna: 1983


Redaktionsrutan:
Historien om hur det gick till när det allra första numret föddes!

Hetast i spåret 1983
”Den kompletta allsport-overallen i poplin” var lika het som klämmiga slogans. Självklart matchade du med ”USA-succén” solarband – pannband och glasögon i ett. Verkligen något nytt under solen! 

På vintern rekommenderas: Vindtrosor, superställ, kraftiga sockor, vristmuffar, skor med kraftig sula, polotröja. Dock inte läderhandskar som blir alldeles för varmt!

Jag är löpare anno 1983: 
Självklart sprang även Olof Palme och Kjell-Olof Feldt!

Och löpning var Björn Ulvaeus melodi!

Löparprofilerna:
Självklart mötte Springtime de stora profilerna. Bland annat norska Grete Waitz, förebild för många löpande kvinnor och niofaldig vinnare av New York Marathon.

Löparskolan:
Olika skolor för löpstil debatterades redan 1983. 

Bevakar självklart löpning i Sverige…
Vem kommer lyckas bäst i årets Stockholm Marathon tro? Kjell-Erik Ståhl, Tommy Persson eller Göran Högberg? Och på damsidan? Ska det bli Evy Palm eller Meeri Bodelid?  

… och runtom i världen:
Missade du ett spännande lopp på en av de två tv-kanalerna kunde du få ett rafflande referat i brevlådan ett par månader senare!

Trogen medarbetare:
Redan 1983 kunde du läsa Christer Wernhults uppskattade artiklar!

Babyjogger á la 1983… För dig som gillar plana raksträckor.

Och avslutningsvis – Det här omslaget är för bra för att undanhålla någon i större format!


Blogg

Tappad röst, nästan PR och ringspagat


Nu har jag varit borta i en vecka. Från bloggen, alltså. Och från gymmet. Därav bortavaron från bloggen. Jag har nämligen varit sjuk. Det började redan i tisdags förra veckan då jag kände att jag blev flåsig lite för lätt. Sedan brakade det utför och på fredagen kände jag mig råhängig och på kvällen kom hesman! Sedan hade jag ingen röst alls, utan bara hosta, på lördagen och på söndagen mådde jag bättre, men var fortfarande superhes. Sakta men säkert har jag blivit bättre, hostan mindre påträngande och idag var jag tillbaka på gymmet för första gången på en dryg vecka. Jag kan inte minnas senast jag var borta så länge. Problemet är att när man varit borta på grund av infektion kommer man inte tillbaka direkt starkare, utan snarare lite svagare än innan. Men jag tangerade mitt PR i Turkish getup med 22 kilo och var snuddande nära att klara 24 kilo, så helt kass var jag ju inte.

Igår la Camilla på Nordic upp en bild på en tjej som hängde i spagat i ringar och jag tänkte ”Det där borde jag också kunna”. Jag testade först med ringarna väldigt nära marken OM jag skulle slå runt och jag hade en OBS-kamrat som stöd när jag gled ner. Men det var ju inga problemas, så sedan kunde jag köra på högre ringar. Det såg inte lika fegt ut. När du ser en bild på något som ser lite coolt ut, tänk inte ”OMÖJLIGT!”, utan försök tänka ”Hur ska jag bära mig åt för att klara det där?”. Det är så man utvecklas.

Ta hand om er!