1:21:29 blev det på Kungsholmen Runt. Varken Bu eller Bä i min värld. Första milen klarade jag av på 38:15 sen runt 15-16 km markeringen försökte jag sätta in en attack. Benen svarade inte som jag hoppades riktigt. Ok flyt på platten men i uppför och i motvinden kände jag att jag inte hade min normala effekt. Tycker ändå att jag genomförde loppet klokt efter de förutsättningar jag hade den dagen och ett personbästa på 2 minuter är alltid nåt. Man ska inte klaga. Uppenbarligen var den en kille i min ålder som omkom just innan målgång. Alltid fruktansvärt tragiskt när sånt händer och måste vara fruktansvärt för hans familj och vänner.

Jag tycker Jonas Colting får till det väldigt bra i sin blogg www.coltingblogg.com. Han har verkligen en poäng om livets mening och idrottens ansvar när det kommer till såna här tragiska händelser. Han skriver sjukt bra……svårt att inte bli berörd.

Personligen tycker jag att vem som helst ska få delta i tävlingar med beräknad målgång efter runt 60 minuter, dvs millopp, stafetter, sprint etc. Längre distanser bör man bara få köra bara om man kan uppvisa ett någorlunda fräscht läkarintyg att ens fysik pallar med hård fysisk prövning. När jag sprang Paris Marathon var man tvungen att visa ett sådant. Läkares underskrift och med sjukhusstämpel. Klart att det är förknippat med en del stök när man ska fixa ett sådant men det borde liggas i allas intresse att det är friska människor på startlinjen?! 

Nu på tal om hälsa känner jag att min kropp har sprungit klart för ett par dagar. Kommer dock bli cykel så gott som varje dag denna vecka samt simning. Hoppas även komma igång med längre cykelpass nu varje vecka och inte bara köra kort och hårt. Imorgon t ex har vi Lasse Frölander som vikarierande coach på Eriksdal. ”Lasses Fjärilskola” ska det tydligen bli, kommer bli fruktansvärt förödmjukande men kul.

Morgondagens Terrible Tuesdays kommer dela in sig i två gäng för första gången. De som inte sprang i lördags och har som slutmål Sthlm Marathon kommer köra 8*1000 meter löpning medan vi andra med slitna löparben kommer trycka 5*5 min cykel på Djurgården. 

Hörs på den!

M 

Träningsmässigt har vardagen har börjar infinna sig igen. Man följer sitt schema så gott det går, försöker pussla ihop det med alla andra bestyr man har som pappa, sambo och bankanställd. Det som skiljer denna period mest från vinterhalvåret är att det nu finns hur mycket olika tävlingar som helst om man vill ha en värdemätare. Jag anser att tävla är utan tvekan den bästa träningen, det är ju först då man får färska resultat att använda sig av i sitt pusslande för att nå sina mål. För mig har det varit ovärderligt att ha dessa för att inte göra bort mig under ”riktiga” tävlingar. Jag vet oftast på sekunden var jag kommer hamna på de kortare loppen och på minuten på de längre. Kanske låter trist men den kontrollen mår jag ganska bra av. Ibland kan jag utmana mig själv bara för att se om det håller men oftast leder det bara till jag går in i väggen.

Imorgon är jag anmäld till Kungsholmen Runt, 21,1 km. Sprang det på 1:23:19 förra året kontrollerat som ett avstämningslopp inför Stockholm Marathon. Lyckades med en negativ split vilket är ovanligt för mig. Imorgon har jag inga skäl att göra nåt kontrollerat utan kommer trycka på lite mer från början och se hur det känns. Om första milen inte känns överjävlig så kommer jag gå all in för att ge mig själv ett nytt personbästa. Sånt gillar jag…..veta att man är snabbare än man nånsinn har varit. Det är den ultimata bekräftelsen. Veta att den träning man lagt ner har givit nåt och att man inte gjort en massa saker förgäves. Så vi får se, kanske sub 1:22 imorgon med lite ”tur”?!

Har precis fått ordentligt med brudstryk……i poolen. Min vän Anette som iofs är gammal elitsimmare back in the days simmade ifrån mig duktigt idag trots att jag hade en ok dag. När jag ligger på 1:30-1:32 på hundringar med kort vila så är hon minst 5-10 seks före mig. Lägg då till att hon är 10 år äldre och precis börjat simma igen. Hon kommer lätt vara bland de första tjejerna ur vattnet i Kalmar i augusti och långt före de flesta killarna, så coolt tycker jag!

Nu ska jag äta & dricka som en gris hela dagen så jag är fulltankad imorgon!

M

Ibland får man vara lite fåfäng, gå igång på att se sig själv göra nåt bra. Tyvärr stämmer ens självbild ganska dåligt med verkligheten. Man tror man far fram i ljudets hastighet och att folk får hålla i hatten för den inte ska blåsa av för fartvinden. I själva fall är de nog ganska oberörda och undrar hur faan nån som springer till synes så långsamt ändå kan ha en rätt bra tid på Marathon.

Här kommer iaf ett litet bildspel på den bleka Svensken som kom på plats 657 i London Marathon….nog bara min egen mor som tycker jag ser snabb ut.

Tower Bridge

Sprang i mål precis utanför familjen Windsors hus i stan.

Skön målgest av en Ateist….