Högmod kommer före fall. Var så himla nöjd med min form. Kändes som jag bara hade tre rejäla cykelpass samt två ordentliga simningar kvar att avverka innan jag skulle nå min optimala form för att kunna genomföra Ironman Zurich på ett anständigt sätt.

Idag var det dags för simtest nr 1. Två varv i Källtorpssjön á 1287 meter med vårt sedvanliga tisdagsgäng. Tanken var att få en känsla för var vi kommer landa på i Vansbro. Vädret var riktigt uselt men vem fan bryr sig om det regnar när man ska bada?! Haft lite osköna känslor i kroppen tidigare idag men skyllde det på resan igår och dålig nattsömn. Vardagsmat för en småbarnspappa, för vad kan väl några kilometer simning ställa till med, tänkte jag. Tydligen ganska mycket….

Starten gick och 13 stycken skenande finansmuppar plaskar iväg. Hade tänkt själv att hålla igen på första varvet för att inte spränga mig och komma in med en bra känsla. Det sket sig som vanligt. Jag är Batman som min son brukar säga. Körde på ordentligt från start. Märkte att andningen, stressen och ett oskönt tryck över bröstet infann sig. Äh, det försvinner säkert när jag kommer in i min rytm övertalade jag mig själv. Kände redan efter tusen meter att jag kommer få kriga för varje armtag idag. Musklerna jobbade ok, men resten i koppen var skit. Väl i mål på personbästa med fyra minuters marginal kom endorfinerna fram och tog bort den värsta smärtan.

Tyvärr avtog effekten och en molande magknip började presentera sig. Inte helt ovanligt med lite magsmärtor vid tuffa simningar för oss amatörer då man sväljer en massa vatten samt verkar samla upp en del luft i tarmarna. 
Normalt sett när det händer så går det över på naturlig väg. Men tydligen inte idag.
Låg dubbelvikt på jobbet sen på eftermiddagen, jag satt och gnällde samt inte gjorde nån nytta så mina kollegor skickade hem mig. Väl hemma eskalerade smärtorna. Provade alla husknep som finns vid magknip även dem som man ogärna pratar om. Inget hjälpte. Fanns inget annat val än att åka till akuten, grät av smärta och kunde inte ens gå för egen maskin. Läkarna tog prover och undersökte mig efter bästa förmåga. 
Inga akuta ”farliga” symptom som tur är, dvs magsår, blindtarm eller katarr. Men smärtorna kunde inte förklaras bättre än att det måste vara muskulärt. Bästa gissningen är just nu blödande abs pga hård träning med en infektion i kroppen. Jävligt diffust och skapar tyvärr ingen klarhet i om jag kan träna och tävla inom kort. Får helt enkelt vila och hoppas det försvinner…..

Där har vi det. Jag är out of order på obestämd framtid. Best guess bara några dagar, för annars blir det inget sportande i ostens & chokladens skattefria land 🙁

Hörs snart igen. Nu ska jag sura…

Mike

Yuppie Swim 2012. Fina tider idag, Anette vann på 38:20 före Niels-Jörgen och Johan på 38:22 resp 38:53. Min käre Ö till Ö partner och ständige Nemesis på tävlingsarenorna Henke fick till 39:45. Min tid på 43:24 bleknar i jämförelse….

Simmandet har börjat ge lite resultat. Egentligen ganska självklart att övning ger färdighet men idioter som jag hoppas ändå på att det ska komma av sig självt utan ansträngning.
Har inte simmat speciellt långt eller länge här nere. Minst 1000 meter om dagen fördelat på intervaller eller lättare distans längs stranden. Havet är krabbigt och det är dyningar vilket gör att man får anpassa sig efter elementet till skillnad från de stilla sjöar man är van vid hemma. Dessutom simmar jag utan dräkt. Jag vet inte om det gör mig till en snabbare simmare men jag antar att man blir ”hårdare” om man tränar under tuffa förhållanden. Nåt som faktiskt visade vara värdefullt under Ö till Ö. 
Nästa vecka på tisdag ska vi göra en general repetition på Vansbrosimmet. Två varv i Källtorpssjön brukar på minuten ge samma sluttid som Vansbro. Distansen är 400 meter kort men avsaknaden av strömt vatten gör att sluttiden blir nästan identisk. Hade 46:50 i Vansbro förra året, så jag hoppas kunna bättra det med åtminstone 2 minuter. Inga supertider men får duga för mig 2012. 

Imorgon när 90% av Sveriges ”vuxna” befolkning vaknar upp med en baksmälla från helvetet har jag dammat av 8 mil cykel i bland franska kullar och berg. Gjorde detta i onsdags men då hade jag en ganska rutten känsla genom hela passet. Vet inte om det var värmen eller löpningen från dagen innan men jag hade liksom ingen vidare återhämtning. Det brukar vara min styrka, att kunna komma igen trots en lite tuffare period under en tävling/träning. Så imorgon blir det en repris, kommer inte jaga nån tid men vill återfå känslan av att vara stark. Den mentala biten är minst lika viktig inför en tävling som den fysiologiska. Som min vän Olle skrev till mig tidigare i veckan ”Ironman är 68% fysik och 146% pannben”. Vet inte vart han fick dessa exakta procental ifrån men det ligger nog nåt i det. 

På söndag tänkte jag stöka av ett pass som jag har viss hatkärlek till 2*10 km med negativ split. Den sista milen ”måste” gå under 40 min. Om inte det gör mig hård så vet jag inte vad som skulle göra det?!

Au revoir!

//Iron pain riche

Lyxproblemen är många. Det är varmt som ett helvete, vindstilla och inte ett moln så långt ögat når. Kanon om man är barnfri och är nere för att dega på stranden med sin käresta.

Jag hade tänkt att verkligen toppa formen med en sista rejäl mängdvecka cykel, sim och om tiden fanns löpning. Har fått ändra i schemat lite eftersom man bara kan träna tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Simning blir det fokus på, perfekt temperatur i vattnet för att köra utan dräkt. Kommer köra varje dag men tar det lite försiktigt så jag inte drar på mig nån onödig överbelastningsskada. Varannan dag distans, varannan dag intervaller. Borde ge lite effekt till mina späda simmuskler.

Cykel blir det nu istället varannan dag. Testade linjecykeln som jag ställt här nere på en kortare bergsrunda i måndags. Ovant med sittställningen, tufft att åter igen cykla kuperat och det vattnet man hade med sig tog slut innan jag ens kommit upp på toppen.  
Tänkte revanschera mig imorgon med en 7-9 mils runda med bra tryck på pedalerna. 
Svårt att förstå att jag förra året genomförde Nice Ironman i ännu varmare väder. Men så gick det ju som det gick oxå…

Löpningen har på sista tiden känts fantastisk. Lätt dock att bli kaxig och glömma bort att underhålla löpformen. Bestämt mig för att springa de dagar jag inte cyklar här nere. Kommer dock inte köra intervaller utan det blir istället mer distans med fartinslag. Idag t ex körde jag 2*6.5 km. Tänkt IM puls ut och marapuls hem. Detta för att i den mån det går vänja mig springa hårt trots att benen är slitna. Resultatet i fart blev 4:10 min/km ut och 3:50 fart hem. Kändes kanon pulsmässigt men den där jävla värmen igen…..inte konstruerad för att gympa när det är varmare än 25 grader. Hoppas att det är riktigt dåligt väder i Zurich, annars kommer de få bära mig av banan.

Hörde att Lance inte kör Nice på söndag. Det var väl själva faaan oxå. Får väl träna själv istället då, livet är ju trots allt ingen åskådarsport även fast man verkligen kan inspireras av att se andra som verkligen kan utföra denna märkliga sport.

Au revoir med amis.

M