Europacup till Malmö 2016

Europacup till Malmö 2016


– Vi är mycket stolta och glada över beskedet. Det ligger i linje med vår strategi för internationella arrangemang och dess påverkan på svensk triathlons utveckling. Och i praktiken innebär det att Malmö Triathlon arrangeras som tidigare, men eventet utvecklas i sitt format och innehåll, säger Ola Silvdahl, generalsekreterare.

Sverige har ett antal startplatser i Europacuptävlingen. Även om Malmö växlas upp 2016 kommer tävlingen liksom tidigare att vara den sista deltävlingen i Danske Invest Triathlon Series (DITS). De tidigare deltävlingarna i serien kommer för svenska elitaktiva att bli kval till startplats i Malmö. Förutom kvalplatserna kommer det att finnas ett antal wild cards.

– Vi ser fram emot tävlingen med glädje. Vi har ett gott samarbete med de lokala föreningarna, Malmö Stad och dessutom med våra nordiska kollegor. Norge har också tilldelats en europacup som ska arrangeras helgen efter Malmö (13-14 aug) och vi kommer att arbeta ihop för att få till riktigt fina tävlingar, avslutar Ola.

Angående DITS är Uppsala och Umeå också klara som värdstäder och diskussioner förs med flera destinationer om ytterligare en deltävling. DITS är Svenska Triathlonförbundets cuptävling som arrangeras tillsammans med lokala triathlonklubbar runt om i landet. 

Åsa Lundström redo för Hawaii

Åsa Lundström redo för Hawaii


Om exakt en vecka, 10 oktober kommer nära 2500 triathleter finnas på plats i Hawaii för att tävla i Ironman World Championship. För många triathleter är det en dröm att kvala in till ett av världens största triathlon-event. Åsa Lundström är ett av två svenska triathlonproffs som kommer till start, det andra proffset är Fredrik Croneborg. Vi tog ett snack med Åsa för att höra mer om formläget inför tävlingen.

Nu är det endast några dagar kvar till tävling. Hur känns formen tycker du?
– Det känns bra. Kroppen svarar på träningen, och jag har inga skadekänningar, så jag kan följa träningsplanen utan problem.

Har du fokuserat speciellt mycket på en specifik gren?
– Nej, egentligen inte. Olika veckor har haft olika fokus, men det är marginellt. När det är så nära en tävling handlar det mer om kvalitetspass, snarare än att boosta vissa delar. Det är något man kan göra under sin basträning.

Hur har du tränat och hur har du laddat de sista veckorna?
– Jag har varit på Playitas Resort i Fuerteventura i tre veckor, där jag tränar 30-35 timmar i veckan, fördelat på ca 4-5 cykelpass, 5-7 löppass, 5-6 simpass, och 3 styrka/ core/ supplerande träningspass. Jag har haft sällskap på många av mina pass av andra som också ska köra på Hawaii, bland andra Andreas Raelert, Mareen Hufe och Mike Aigroz, så jag har haft bra sparringpartners.

Väl på tävlingsdagen, hur tänker du då kring energi och vätska?
– Jag är noga med att dricka elektrolyter innan start, och jag tar lite koffein ca 30 min före start.
Under cykelmomentet tar jag aldrig gel, då blir det bara sportdryck och förhoppningsvis en hel bar, men det är inte alltid man kan få ner så mycket substans som ska tuggas. Under cyklingen försöker jag alltså få i mig en bar och en flaska svag sportdryck så snart som möjligt för att kompensera för det jag förlorat under simningen. Därefter siktar jag på minst en flaska per timme, och i princip allt är sportdryck eller med elektrolyter. Jag tar lite extra salt utöver det, och inför sista 1-2 timmar på cykeln tar jag extra koffein.
På löpningen tar jag ungefär 1 gel var 5 km, och dricker sportdryck primärt, vatten sekundärt, så fort jag få chansen. Sista 12-15 km byter jag sportdrycken mot Cola om jag känner för det.

När planerar du att bege dig till Hawaii?
– Jag är redan på plats i Hawaii, jag flög hit tidigt i tisdags efter att ha kommit hem från Playitas sent i söndags.

Vad är målet med tävlingen, har du något resultatmål?
– Jag vill göra bättre ifrån mig än förra året, då jag kom på 17:e plats. Sedan har jag en del delmål som jag gärna vill uppnå, och det gäller då inte tider eller hastigheter, utan snarare fokuspunkter, taktiska drag och näringsrelaterade delar.

Vilken gren känns starkast just nu?
– Jag är starkast på cykling generellt, och det känner jag även nu.

Hur har du förberett dig ifall det blåser mycket?
– Jag har tränat på Playitas Resort där det blåser en hel del.

Hur planerar du att disponera krafterna under cykelmomentet? Vad är det viktigaste att tänka på?
– Som i alla andra tävlingar är det viktigt att hålla sig till sin plan, inte låta sig ryckas med alltför mycket i hur andra tävlar, även om man givetvis måste anpassa sin plan lite till dem man tävlar mot. Sätta sin egen pace är nyckeln, även i denna tävling. Att vara noga med hydreringsstatus och näring är också grundläggande för att orka på när det börjar bli många timmar i sadeln.

Är du laddad?
– Såklart jag är det!

Intervjun med Fredrik Croneborg kan du läsa här.

Se startlistor för Ironman World Championship.

Inför Ironman i Hawaii

Inför Ironman i Hawaii


Sammanlagt har ett trettiotal svenskar lyckats kvala in till Ironman World Championship i olika åldersklasser, och tre stycken har tagit plats i proffsklasserna. Fredrik Croneborg, Åsa Lundström och Patrik Nilsson står som klara. Patrik Nilsson kommer med största sannolikhet inte att delta i tävlingen tyvärr, men Åsa och Fredrik står som klara och är taggade till tusen inför denna utmaning. Vi tog ett snack med bägge om uppladdning och tankar inför den stora dagen. Fredrik är först ut.

Alla svenskar som kvalat till tävlingen hittar du på ironmanstatistik.se

Är formen på plats nu när tävlingen närmar sig med stormsteg?
– Formen känns på uppåtgående. Cykeln har gått bra den senaste tiden och simningen stabil. Löpningen kunde ha varit bättre då jag precis kommit igång igen efter skada men har trappat upp den mer och mer de senaste veckorna, säger Fredrik.

Hur förbereder du dig ifall det blåser mycket?
– Antagligen kommer det bli blåsigt och det finns inte så mycket att göra åt det mer än att vara mentalt föreberedd. Har tränat en del på högre kadens som kan vara effektivt i vinden. Jag kommer antagligen också bara köra med en vattenflaska på styret, och blir därmed mer aero.

Hur planerar du att disponera krafterna under cykelmomentet? Vad är det viktigaste att tänka på?
– Normalt när jag tävlar så är det ett race, och jag har egentligen ingen pacingstrategi annat än att följa dynamiken i loppet, även fast det blir stunder då man ligger över gränsen. Så jag kommer köra fullt ut och egentligen inte tänka så mycket så får vi se om jag har någon energi kvar till löpningen.

Vad tänker du kring nutrition, hur många gles i timmen tar du, hur mycket vätska osv?
– Jag fyller upp vid varje station och dricker mestadels sportdryck. Tar sedan gels när jag känner för det och det passar. Det brukar inte bli mer än 3-4 gels totalt under en Ironman då de flesta lopp jag kör är på varma platser och jag energi från vätska. Under löpningen dricker jag endast coca-cola kombinerat med vatten.

Hur tycker du träningen gått?
– Den har gått bra förutom skadeuppehåll från löpning. Det har gjort mig till en bättre cyklist men det kan bli ont om tid att få en riktigt bra löpform till Kona. Jag har också fördelen att träna dagligen i Kona-liknande värme här i Phuket vilket är en fördel.

Har du fokuserat speciellt mycket på en specifik gren?
– Det har blivit mest fokus på cykel, dels för att jag ser den som min svagaste del (speciellt i ett blåsigt Kona) och dels för att jag har varit löpskadad.

Berätta lite om din träning och hur du laddar de sista veckorna.
– Jag kommer i största del träna på som vanligt fram till en vecka innan loppet då jag åker till Hawaii. Försöker trappa upp löpningen som jag ligger efter i och underhålla cykeln och simningen som jag känner att formen redan är bra i. Körde också en 70.3 tävling i Kona i helgen (tre veckor innan Kona) som en bra genomkörare och fick bekräftelse på att formen är som den ska.

När planerar du att bege dig till Hawaii?
– En vecka innan åker jag dit.

Vad är målet med tävlingen, har du något resultatmål?
– Det är svårt att ha ett mål på denna tävling då jag aldrig kört banan eller mött liknande motstånd tidigare. Normalt brukar jag inte köra tävlingar där jag inte har hyfsad chans på prispengar (topp 10 i Kona vilket är väldigt svårt), men Hawaii är en speciell tävling och jag ville ta chansen att köra tävlingen nu när jag kvalat. Så egentligen är jag ganska nöjd med att bara köra loppet med en föhoppning om en topp 20 placering och drömmålet är topp 10.

Vilken gren känns starkast just nu?
– Jag har nog aldrig varit bättre på cykeln än vad jag är nu.

Är du taggad?
– Såklart! Ser fram emot att köra det största långdistansloppet!

Möt vår bloggare Joel Svensson

Möt vår bloggare Joel Svensson


Berätta lite om vem du är.
– Jag heter Joel Svensson, är 22 år och skriver en blogg här på Runner’s World Triathlon. Jag skriver alltid så himla långt, jag har försökt att göra någonting åt det men det har visat sig omöjligt. Så håll ut till slutet nu!

Jag bor och lever tillsammans med min fästmö Maria i Umeå. Jag läser till läkare, vilket har varit en dröm så länge jag kan minnas. Efter flitiga gymnasiestudier kom jag tillslut in här i Umeå. Många frågar varför jag vill bo ”bland myggor i kalla Norrland”. Här har jag möjlighet möjlighet att kombinera mitt idrottande med studierna genom att läsa på halvfart. Och Umeå är en fantastisk stad att leva i.

Drömmen om en idrottskarriär tog inte fart förrän jag var runt 18 år, jag tränade hårt på egen hand men tränade inte alltid så smart. Jag reste till Nya Zeeland 2012 och träffade många professionella triathleter, jag åt bland annat – helt ovetandes – lunch med Jürgen Zack. Han är tydligen en riktig legendar inom Ironmanvärlden. Jag småpratade kort med Bevan Docherty, träffade på Andrea Hewitt och gick runt i Auckland med Per Vikner för att titta på Brownlee, Gomez och Joel Vikner. Det kanske beskriver lite vem jag är. Jag lever efter övertygelsen om att vi alla är precis vanliga människor och att vi alla har all chans att kultivera och använda våra inneboende förmågor. Jag försöker åtminstone använda och förfina mina gåvor så mycket det går, varje dag.

Hur kom det sig att du började med triathlon?

– Jag började satsa hårt på triathlon för att jag älskar perspektivet jag får av träning. Sällan är ett glas vatten så uppskattat som efter ett längre löppass, en jordnötssmörsmacka så god som efter tre timmar cykel eller lättnaden så stor som att få luft efter en lång timme i bassängen. Det blev mitt svar på frågan: ”varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?” Jag bestämde mig för att göra detta till min livsstil och hur hårt, hur jobbigt eller hur motigt det än blir så ska jag fortsätta utan ifrågasättande. Velandet orsakade ångest och det var ju en produkt av alla valmöjligheter jag hade – så varför inte utesluta några? Mitt mål var att ”jag har sprungit idag!” skulle låta lika dumt som att säga: ”jag har borstat tänderna idag!”. Beslutsamheten har hållit i sig med en tilltagande kärlek till rörelse som bonus. Sedan har mycket hunnit förändras sedan dess, vilket är tur.

Bästa tränings- och tävlingsminnena?

– Jag har alltid sagt att jag gillar att träna själv. Men mina finaste träningsminnen kommer mestadels från någon form av gruppträning. I gymnasiet sprang t.ex. jag och en klasskompis två mil innan frukost. Sedan åt vi en omelett tillsammans. Det är ett fint minne som har gett upphov till fler, lika fina minnen. I tävlingssammanhang får jag nog säga att de flesta lopp som jag och min bror har kört tillsammans har blivit något alldeles särskilt. Inte så mycket förr kanske, när jag hellre struntade i loppet än vad jag var villig att riskera stryk av honom – men i efterhand är det alltid de roligaste minnena. I år har vi kört en del tillsammans och så länge jag är snabbare så är det himla roligt, haha.

Har du något riktigt dåligt minne?

– Jag har en god förmåga att klanta till det på cyklingen. Jag har cyklat fel tre gånger på åtta tävlingar – ingen av dem egentligen förståeliga, jag har bara så extremt dåligt lokalsinne. Det är ju alltid helt sjukt tråkigt.

Hur ser målen ut framöver?

– Mitt mål för denna och nästa säsong är helt enkelt att få se hur utvecklingskurvan ser ut efter en säsong med mer träning, mer återhämtning och bättre mat än någonsin tidigare. Jag siktar på runt 20 timmar i veckan från november och framåt och håller tummarna för att jag ska få vara skadefri så mycket det går. Jag tror på mig själv om jag nu äntligen skulle få ett år med konsistent, bra träning. Ett annat mål är att hitta lite support (mer än från mamma) utifrån – sökandet efter sponsorer gör jag med skräckblandad förtjusning. Det är lite otäckt att marknadsföra mig själv, ganska blottläggande, men det ger en krydda av seriositet i att försöka se mitt idrottande mer och mer som min nuvarande profession. Fake it till you make, som man brukar säga.

Har du någon förebild?

– Roger Federer! Han sägs ha haft ett fruktansvärt temperament som ung medan han nu inte rör en min på tennisplan – bara spelar på som en maskin. Den mentaliteten ser jag upp till. I triathlonsammanhang vill jag nämna Joel Vikner. Jag träffade honom när jag reste i Nya Zeeland – han frågade om jag inte ville käka middag med honom och hans familj på kvällen (detta efter VM i Auckland) och så blev det! Att vara så inbjudande inför naiva triathlonentusiaster kräver en stor ödmjukhet. Får man se en bild på min outfit under den tiden så förundras man nästan ännu mer över att han inte tog två steg bakåt istället. Coolt för Joel att bli omnämnd bredvid Roger Federer, men det ger jag honom.

Hur ser en perfekt söndag ut?

– Jag vaknar tidigt av mig själv, springer en lång runda alldeles för tidigt för att vara vettigt. Sedan äter jag gröt med Maria och så har jag tid att sova lite till, gärna under obegränsad tid. Sedan kanske jag gör någon nytta – pluggar, städar eller mekar med något för att sedan laga en god lunch. Eftermiddagen spenderar jag med Maria på vilket sätt vi än känner för och på kvällen träffar vi några kompisar – spelar spel, går på bio eller bara sitter och snackar. Sedan är det läggdags i tid – jag vill ju få en lika perfekt måndag!

Hur ser en typisk uppladdning ut för dig inför en tävling?

– En riktigt dålig uppladdning är när jag simmar en timma dagen innan tävling – får en pollenchock av pollenkornen som finns i vattnet, nyser och snorar med ett blytungt huvud bokstavligen hela natten. På morgonen dricker jag en halv liter ren rödbetsjuice tre timmar innan start för att komma försent till starten för att all denna juice tvunget skulle ut igen. Jag försöker sedan att hänga på de snabbaste simmarna i hundra meter och där har jag garanterat mitt livs sämst förberedda lopp!

De bästa förberedelserna är när jag bor på ett hotell femhundra meter ifrån tävlingsområdet två nätter innan start. De sista passen kör jag på tävlingsbanorna och jag är där under hela uppbyggandet av tävlingsområdet. Jag tar det 100% lugnt på hotellet och bara laddar mentalt inför att ha roligt på tävlingen. Jag äter lätt mat, umgås med familjen och läser en bra bok. Där har jag förmodligen mitt livs bäst förberedda lopp!

Vad får vi läsa om i din blogg?

– Det bästa är om ni går in och tar er en titt helt enkelt. Det är svårt att säga generellt. Det är en del triathlon antar jag, men mest om mina tankar kring vardagliga ting, kring livet som nyförlovad, halvtidsstuderande läkarstudent som satsar mot triathloneliten. Jag försöker att integrera triathlon med livet, istället för att separera dem år. Det låter lite lame, men det är mer än ni anar!

Tre snabba…

Kvällsträning eller morgonträning?
– Morgonträning.

Snabba löpintervaller eller längre distanspass?

– Snabba löpintervaller.

Punka på tävling (olympisk distans) eller simma utan våtdräkt?

– Simma utan våtdräkt (hellre ”samma för alla” än att drabbas av något så oturligt som en punktering).

Rolig kuriosa om mig:

– I sexan sade några sångpedagoger åt mig att jag uppriktigt borde överväga en sångkarriär. Jag gjorde ingenting med det och sedan kom målbrottet – problem solved. En mer triathlonrelaterad kuriosa är att jag kom tvåa i Kilsbergens motionstävling bland de första lopp jag körde, 2012. Jag hade ett par genomskinliga Biltemacykelshorts under min våtdräkt från Clas Ohlson. Jag hade nålat ihop ett vitt HM-linne med shortsen, med säkerhetsnålar. Cykeln var en aluminium-Crescent som jag köpt för en sommarlön två somrar tidigare och på huvudet hade jag en Biltemahjälm värd 150 kronor. Två år senare körde jag sprint i Kilsbergen. Jag fick sämre tider då, med min Girohjälm och karbonproppade Cervélo S5 – jag var nog sämre förberedd. Ibland tänker jag att jag var så mycket coolare då, för tre år sedan alltså…

Här hittar ni Joels blogg. 

Veckans triathlet: Rebecca Karlsson

Veckans triathlet: Rebecca Karlsson


Namn: Rebecca Karlsson
Ålder: 31 år
Längd: 164 cm
Vikt: 64 kg
Klubb: Ljusdals CK
Hemsida/ blogg: http://www.rebeccakarlsson.se/

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Som liten var det bara hästar som gällde och det intresset följde med ända upp i vuxen ålder. När jag gått ut gymnasiet ville jag gärna jobba med hästar och kanske var det då det blev för mycket. Så när jag och min sambo bestämde oss för att starta familj så sålde jag min häst och la ridningen på hyllan.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Efter två relativt täta graviditeter så trivdes jag inte alls i min kropp. Jag kände mig stor och oformlig så jag ville gärna gå ner i vikt och började därför springa. Mycket för att det var lättillgängligt och effektivt. För att utmana mig lite och öka motivationen anmälde jag mig till ett motionslopp. Det gick bra och var roligt. Så jag anmälde mig till ett till och då var jag ännu bättre. Tänkte att om jag var så här bra med lite träning så skulle jag ju bli jättebra om jag tränade ännu mer…. Skadorna kom, en efter en. Jag insåg ganska snart att jag behövde alternativa träningsformer, dels för att bibehålla kondition under rehabiliteringen, men även för att på längre sikt både kunna träna mer och vara skadefri. Jag började därför att cykla och jag älskade det. Susade fram som en tok på grusvägar på min gamla mtb.
Min sjukgymnast visade mig en dag en artikel om triathlon och sa: ”Detta borde väl vara något för dig som gillar att träna dag som natt.” Jag höll med, det verkade jättehäftigt. Jag läste på mer om sporten, och ju mer jag läste om det, desto mer pockande blev drömmen att en dag själv bli en Ironman. Så 2012 anmälde jag mig till min första triathlontävling; Stockholm Triathlon, olympisk distans, och efter det fanns det ingen återvändo!

Vilken distans satsar du på?
– Medel- och långdistans.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Jag vill gärna få till 3 pass/gren samt 1-2 pass med styrke- och rörlighetsträning. Sedan ska övriga livet med familj och heltidsjobb pusslas ihop.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag är min egen tränare och brukar dela upp säsongen i grundträning (nov-jan), uppbyggnadsträning (feb-maj) och toppning/tävlingsperiod (jun-aug). När tävlandet är över är det dags för totalt ostrukturerad träning några veckor, innan jag försiktigt smyger igång med att fasa in kroppen för att vara beredd för nästa säsongs träningsupplägg.

Vilka är dina svagheter?
– Jag är benhård mot mig själv, vilket kombinerat med en extremt dålig självkänsla och ett sviktande självförtroende kan skapa en ganska påfrestande inre miljö. Speciellt i sammahang där jag verkligen vill prestera. Ofta när jag kommer till en tävlingsplats så känns det som att jag borde be om ursäkt för att jag är där, för alla andra ser så grymt bra ut. Detta medför även att jag inte riktigt vågar ta plats och prata med mina triathlet-kollegor. Det är tråkigt och jag hoppas att jag kommer att lyckas stärka mig själv vad gäller detta inför nästa säsong.
En annan akilleshäl är att jag är en liten kyckling när jag cyklar; tycker bland annat att det läskigaste som finns är att cykla snabbt i nedförsbackar….

Vilka är dina styrkor?
– Jag är så envis och tjurskallig att en åsna bleknar vid jämförelse. Har jag väl bestämt mig för något så är det få saker som kan stoppa mig. Ska något göras så ska det göras ordentligt. Jag är disciplinerad och behöver sällan draghjälp eller yttre påtryckningar för att få min träning gjord. Jag gör det jag ska även om det ösregnar eller blåser halv snöstorm. Lever ofta efter devisen att det som inte dödar härdar och har inga problem med att acceptera att det inte alltid är roligt att träna.  

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Det beror lite på var i säsongen jag är och vilka områden inom de olika grenarna jag vill utveckla. I år har utvecklingsfokus legat på simning och löpning, eftersom jag upplevt att de varit mina svagare grenar.

Vad är ditt stora mål i år?
– Målet för det här året har varit att vara topp 10 i de tävlingar som jag deltagit i, och det har jag ju lyckats med. Vad jag vill uppnå 2016 är det meningen att jag ska klura ut medan jag säsongsvilar nu i september.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  • Fundera på vad du vill uppnå och unna dig själv att skapa rätt förutsättningar för att just du ska nå dit. Alla är olika, vilket innebär att du måste hitta din egen väg till målet. Snegla på andra; hämta inspiration och idéer, men sedan kör du ditt eget race utifrån dina unika förutsättningar. Om du har familj, se till att de också är med på tåget.
  • Prioritera! Acceptera att du måste tacka nej till vissa saker för att komma dit du vill. Kan kännas hårt ibland, men då gäller det att se det du säger ja till. Våga säga nej till saker du faktiskt inte måste göra: hemma, på jobbet, i relationer etc. Har man partner och/eller familj är det såklart viktigt att kompromissa, men kompromissa inte bort det som är viktigast för dig.
  • Tänk tillbaka ibland och gläds åt din utveckling. Fira dina delmål och var stolt över den bit på vägen du kommit.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Hemma i Ljusdal i Hälsingland. Här finns nästan allt. Vacker natur, grymma backar och fina sjöar. Det enda jag saknar på orten är en simhall, men i Delsbo 2,5 mil bort finns det en 25-metersbassäng både ute och inne.

Hur många punkor innan du bryter?
– Nu är det ju så att jag aldrig har fått punktering, varken på träning eller tävling. Jag inser att det bara är en tidsfråga innan jag står inför detta dilemma. Jag har alltid en slang med, men på vissa tävlingar så kan man ju få grejer vid service stationerna också, så jag antar att jag skulle lösa problemet på ett eller annat sätt. För att bryta finns inte med i min världsbild, då får man nog lyfta mig av banan…

Värsta och bästa simning:
– Värsta simningen är när det blåser, regnar och/eller är så kallt så ingen annan än självplågare av hög rang väljer att simma öppet vatten. Ungefär som det varit hela denna sommaren. Jag har aldrig simmat så mycket ensam som jag gjort i år, med min stackars sambo som övervakar mig från strandkanten.
Bästa simningen var under Mora Triathlon i år då jag var först upp ur vattnet av alla, både herrar och damer. Det trodde jag aldrig någonsin skulle vara möjligt då jag gick min första crawlkurs under vårvintern 2013. Hårt arbete ger förr eller senare resultat.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– Då brukar det klättra upp emot 20 timmar…

Våtdräkt:
– TYR Hurricane.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Trek Speed Concept 7.5.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Pearl Izumi Project EM Road.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
Under 2015:
9:a KMD Ironman 70.3 Kronborg (Tid: 05:09:18)
9:a Motala ITU Long Distance World Championship (Tid: 06:37:17)
7:a Vätter Challenge Triathlon- SM Medeldistans (Tid: 05:07:25)
(1:a Mora Triathlon Olympisk-Motion (Tid: 02:30:25))
6:a Ironman Kalmar (Tid: 11:00:21, min Ironman-debut)

Målsättning:
– Att inom de närmsta fyra åren vara en av Sveriges bästa långdistanstriathleter i min åldersgrupp och då ingår såklart även kvalificera mig till Ironman World Championships på Kona Hawaii.

 

Camilla vann långdistans-EM

Camilla vann långdistans-EM


Under de senaste helgerna har svenskarna visat god form under diverse triathlon-tävlingar i olika distanser. I helgen var det alltså dags igen när Camilla Lindholm imponerande tog hem vinsten i långdistans-EM i ett blåsigt och regnigt Weymouth. Camilla hade en fjärde plats när halva tävlingen gått och därefter började hon plocka placeringar. När hon kom in i T2 hade hon en delad andra plats, och ut på löpningen var hon riktigt stark och sprang alltså i mål som segrare på tiden 9.41.31, hela 12 minuter före tvåan.

Du vann långdistans-EM i Weymouth, mycket imponerande! Hur laddade du inför detta?
– Laddade och laddade – jag körde IM Kalmar för fyra veckor sedan och en halv IM distans i Köln en vecka innan :). Skämt åt sido så har jag försökt att verkligen sova bra, äta bra, inta de kosttillskott jag behöver samt få massage och de behandlingar mina muskler behöver.

Berätta lite om tävlingen in sin helhet!
– Tävlingen gick i Weymounth och bjöd på kyla, regn och blåst som tilltog allt mer ju längre tävlingen pågick. Simningen upplevde jag besvärlig och cyklingen var lite kuperad med dålig asfalt, lera och rätt mycket trafik på sina ställen. Dock hade jag en bra cykling och växlade som delad 2:a. Där fick jag veta att vi bara låg 2.30 minuter bakom ledaren och jag hade ganska snart sprungit om henne. För mig är det ovanligt att leda i en triathlon då jag alltid jagar men jag vet från min duathlonperiod att jag aldrig någonsin tappat en ledning så det var en trygghet. Löpningen var egentligen snabb och platt men den hårda vinden gjorde den tung i och med att vi sprang längs vattnet hela tiden. Ju längre vi var ute ju mer blåste det. Sista varvet var löjligt hårt. För er som vet hur motvinden på Fuerteventura kan vara som värst – tänk er lite till och utan medvind. Märklig upplevelse!

Vad kändes bäst/ mindre bra?
– Jag hade faktiskt häng på ett par fötter under första varvet av simningen men tog ett felbeslut att simma själv då jag tyckte hon navigerade dåligt – jag var sämre och tappade 2-3 minuter på det. Bäst var kanske cyklingen. Cyklade inte för hårt utan var smart och vilade där jag kunde – jag har sänkt sadeln 4 mm och det har gjort mig starkare.

Vad gör att du är så stark?
– Jag har tränat längre och inte varit skadad sedan min hjärnblödning 2012. Jag blev sjuk i sex veckor i våras men jag repade mig bra. Jag är noga med att serva min kropp och ge min kropp det den behöver. Jag är inte 30 år längre och måste vara noga med hur jag sover, äter och behandlar min kropp. Till min hjälp har jag min tränare, terapeuter, min familj och mina vänner. 

Vad hade du för förväntningar på tävlingen?
– Att vinna loppet.

Hur har din säsong varit?
– Den har varit en berg- och dalbana. Den började dåligt men har blivit bättre och bättre allt eftersom. Jag ville så gärna vinna i Kalmar men missade chansen på grund av några misstag. Men de senaste fyra veckorna hoppas jag blir trendsättare för resten av året…

Vad händer nu? Några planerade tävlingar?
– Först lite vila och sen får vi se men eventuellt en halv Ironman och en full Ironman till blir det. Just nu lutar det åt Turkiet 70.3 och Western Australia. Jag är anmäld till både Mallorca och Barcelona men jag tror inte det är aktuellt.

David Näsvik visade även han en fin form när han kom in på en fjärde plats på tiden 8:51:38.

Se resultaten från damer här.

Se resultat från herrar här.

Veckans triathlet: Johan Granath

Veckans triathlet: Johan Granath


Namn: Johan Granath
Ålder: 29 (1986)
Längd: 184 cm
Vikt: 81 kg
Klubb: Dinvelo CK & SPIF Triathlon
Hemsida/ blogg: http://jgranath.com/

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Mitt liv har kretsat kring idrott så länge jag kan minnas och kommer så alltid att göra. Likt många andra har jag testat det mesta, fotboll, bandy och golf för att nämna några sporter. Men det som varit nummer ett genom åren är hockey, något jag höll på med i ca 20 år med höga ambitioner, bland annat gav det mig möjligheten att kombinera högskolestudier och hockey på college i USA. Att tävla, utmana mig själv, samt sträva efter mål är en självklarhet i allt jag gör, något jag fått med mig från idrotten.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Efter att under två år försökt kombinera jobb med Division 1 hockey tog jag 2012 det tuffa beslutet att bryta med hockeyn, då jag höll på att totalt köra slut på mig själv. Att ständigt vara uppbunden kring fasta tider sex dagar i veckan blev ohållbart när man också ville satsa på karriären utanför ishallarna. Eftersom jag fortfarande hade ett stort sug för träning och utmaningar gav jag mig snabbt in på diverse motionslopp som, Cykelvasan, Vätternrundan, Stockholm halvmarathon och så vidare utan att riktigt fastna. Att ge mig på en Ironman kändes galet då men ändå lockande, och efter att ha fått stryka Ironman Haugesund samt Stockholm Triathlon 2013 på grund av skada, tog jag beslutet att jag inte ville vänta ännu ett år utan anmälde mig till Ironman Nice 2014, vilket blev startskottet. Sedan dess har jag varit fast.

Vilken distans satsar du på?
– Jag får nog säga långdistans (Ironman) då det är dessa tävlingar som varit mina huvudmål hittills. Men nu när jag blivit lite varm i kläderna och även tävlar med andra målsättningar så kommer jag att köra fler halvdistanstävlingar framöver också.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Det senaste året har en träningsvecka sett ut ungefär såhär:
3 simpass, 3-4 cykelpass, 3 löppass samt något styrkepass. Mot sommarhalvåret blir det mer tid på cykeln men ungefär samma fördelning på antal pass.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Sedan ett år tillbaka har jag tagit hjälp med träningsupplägg och program av Andreas Weckfors i syfte till att kunna lägga all min energi på utförandet istället för velande kring planering, då det även ska synka med heltidsjobb.
Generellt sett så periodiserar jag träningen baserat på fokusområde och svagheter.  

Vilka är dina svagheter?
– Löpningen är den gren jag har störst potential att utvecklas ytterligare i, då min träningsbakgrund inte innehållet någon större mängd distanslöpning.

Vilka är dina styrkor?
– Att jag är ganska jämn i alla tre grenarna, samt det mentala som jag jobbar väldigt mycket med.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Utspritt över året blir det nog 50 % cykel, 30 % löpning 20 % simning.

Vad är ditt stora mål i år?
– Mitt absolut största mål för året var Ironman Kalmar.
Delmål på vägen har varit Vätternrundan, Vansbro Triathlon samt Vätter Challenge – SM Medeldistans. Även ÖtillÖ var ett delmål där jag ihop med Johan Söderlund bildade Team Specialfastigheter Sverige AB. Vi gick i mål som på tiden 11:10:28. Det finns att läsa mer om det loppet här: https://teamspecialfastigheter.wordpress.com/
2016 hoppas jag spräcka 09:30h på Challenge Roth.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  1. Gå med i en klubb, alla är vi nybörjare någon gång. Träffa, och lyssna på likasinnade för att bygga en grund, samt träna i sällskap.
  2. Kontinuitet, hitta en balans mellan träning, jobb och fritid som passar just dig.
  3. Sätt upp ett mål, och VÅGA tävla!

Var tycker du det är bäst att träna?
– Med den variationen och de storslagna vyer, samt fina cykelmöjligheter som Nice och Franska Rivieran bjuder på så är det svårslaget. Men man tackar absolut inte nej till en fin sommardag i Sverige heller.

Hur många punkor innan du bryter?
– Har inte fått punka på tävling ännu (peppar, peppar) men det är nog när reservdelarna tagit slut och de eventuella övriga alternativen förvunnit.

Värsta och bästa simning:
– Värsta: Min första triathlon, Hallsta Triathlon 2014. Paniken var total efter 200m, men lyckades ta mig i kragen, och efter några djupa, lugna andetag så gick det riktigt bra.

Bästa: Ironman Kalmar 2015, trots väldigt tuffa förhållanden höll jag mig lugn och gjorde min snabbaste Ironman simning med ca 2-3 minuter.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– Ca 15 timmar.

Våtdräkt:
– Zone 3 Victory D.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Triathlon/TT – Eddy Merckx ETT.
Linjecykel – Eddy Merckx EMX-5.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Saucony Kinvara.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
09:40:05 Ironman Kalmar 2015 – 9a AG 25-29, 50a Totalt
07:42 Vätternrundan 2015
04:28:56 Vätter Challenge 2015 – 18e Senior
1a Saltarö Ultimate Triathlon 2014, 2015
3 x Ironman Finnisher (Nice 2014, Syd Afrika 2015, Kalmar 2015)

Målsättning:
– Att blir så bra som möjligt utefter givna förutsättningar, Ironman Hawaii skulle självklart vara häftigt och är idag ett långsiktigt mål!
Men att fortsätta utvecklas, utmana mig själv, samt flytta mina upplevda gränser samtidigt som det ska vara kul är prio nummer ett, och i längden kommer det ta mig dit jag vill, det vet jag!
Att fortsätta kombinera lopp med kombinerad semesterresa är något jag kommer försöka fortsätta med, då det hittills varit en väldigt lyckad kombination.

 

En triathlet att inspireras av

En triathlet att inspireras av


Shahrzad var som vilken frisk 28-årig tjej som helst. Hon älskade att röra på sig och träna – där gruppträning hörde till favoriten. Men så en dag i mars 2012 förändrades hennes liv drastiskt då hon plötsligt drabbades av en ovanlig och akut blodförgiftning: meningokocksepsis. Av dem som drabbas rapporteras dödligheten överstiga 40 procent. Detta tog så hårt på hennes kropp att lungor, njurar och hjärta var nära att kollapsa och läkarna bedömde hennes överlevnadschanser vara mellan fem till 10 procent.
Shahrzads hade en otroligt tuff tid framför sig som innebar bland annat 13 dagar i respirator, otaliga blodtransfusioner, tre plasmaferesbehandlingar, sju månaders sjukhusvistelse och mer än 40 operationer.

På ett mirakulöst sätt svarar alla hennes organ på behandlingarna och hon återhämtade sig sakta. Hon lurade döden och överlevde. Men det kostade henne två underben och många långa operationer därefter där man alltså inte lyckades rädda hennes ben. Den närmsta tiden efter denna tid blev svart för henne. Hon tappade livsgnistan och glädjen med livet.  

– Efter denna tid fick jag svårt att finna glädje med något. Men lyckligtvis återfann jag viljan att leva med hjälp av träningen. Den blev min medicin, min psykolog, min bästa vän, min klagomur. Här fick jag ut all min ilska, all sorg. I träningen kunde jag bygga upp mig själv. Inte till den person jag var innan jag blev sjuk. Henne varken kan eller vill jag vara längre. Utan till en ny, starkare, bättre Shahrzad. En Shahrzad 2.0.

Någonstans på vägen bestämde hon sig för att tävla i triathlon och sedan september 2014 har hon tränat inför 2015:s huvudmål: en olympisk distans på Stockholm Triathlon.

Du har precis genomfört din första triathlon-tävling. Berätta om hur känslorna var inför denna stora dag.
– Jag var nervös, pirrig och orolig. Men också förväntansfull, 10 månaders träning skulle kulminera i ett lopp där jag skulle få ett kvitto på all tid och energi jag lagt ner.

Hur kändes tävlingen?
– Den kändes mestadels bra. Simningen var svårare än någonsin för min del då det var väldigt vågigt i Riddarfjärden. Cyklingen gick helt enligt plan men i löpningen kom mitt första riktiga bakslag, jag fick ont i mitt högerben så fort jag tog på mig protesen och det gick tyvärr inte heller över så jag sprang 10 km med oerhörd smärta. Publiken och andra medtävlande var fantastiska och hejade på oss ända in till målgång, likt inget annat jag varit med om! 

Vad är du mest nöjd med?
– Om man pratar gren är jag mest nöjd med cyklingen där jag överträffade min måltid med 5 min. Mest av allt är jag stolt över att faktiskt ha fullföljt ett mål som jag hade satt upp, den känslan är obeskrivlig. 

Vad var svårast för dig?
– Utan tvekan löpningen, då jag haft ett tiotal löppass under denna säsong utan smärta. Att inte ha kunnat träna tillräckligt tillsammans med att det faktiskt gjorde ont under tävlingsdagen också kändes tråkigt. 

Hur har du tränat inför denna utmaning? 
– Då jag varken kunde simma, cykla eller hade löptränat innan gjorde att vi började från noll med uppbyggnadsträning, rörlighetsträning till att i vår komma mer och mer nära grenspecifik träning. 

Hur har du hanterat motgångar och dippar?
– Jag har fått rannsaka mig själv flera gånger och fråga mig själv varför jag har fått en motivationsdipp, se mig om i min omgivning och resten av tillvaron förutom träningen för att ta reda på vad svackan beror på. Är jag övertränad eller är det annat som tar min energi? Ibland har jag fått backa tillbaka och ta några dagar ledigt från träningen och vissa gånger pressat mig själv ännu hårdare. Det har varit en utmaning att ha mind and body i perfekt synkronisering.

Har du några kommande planerade tävlingar framöver?
– Stockholm Triathlon var mitt stora mål för i år. Vi ska sätta oss ner och se över hur nästa år ska se ut. Jag behöver definitivt mer tävlingsvana och rutin. Min stora, stora dröm är att kvala in till Paralympics i Rio 2016 och förhoppningsvis går den i uppfyllelse.

Vad är dina bästa triathlon-tips till andra?
– Använd aldrig något nytt till tävlingar, testa gel, tridräkt, cykelskor osv så du är säker på att allt är perfekt. Träna på växlingar, de är viktigare och kan vara mer tidsbesparande än man tror. Hitta en träningskompis, gärna någon som är bättre än vad du är. Triathlon är lite av en sport för ensamvargar men när man tränar är det alltid roligt att vara fler.
Mitt ledord har varit våga! Våga börja, våga chansa, våga tävla, våga utmana och våga misslyckas.

Shahrzad bloggar även hos oss, du kan läsa hennes blogg här.

Läs hela hennes historia om sjukdomen på hennes hemsida här.

Veckans triathlet: Camilla Renz

Veckans triathlet: Camilla Renz


Namn: Camilla Renz
Ålder: 43 år
Längd: 169 cm      
Vikt: 65 kg
Klubb: Stockholm City Triathlon
Hemsida/ blogg: http://triandbeatme.wordpress.com

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Jag har tränat i olika former hela mitt liv och har min bas i löpningen, men har även hållit på med elitgymnastik, squash, golf m.m. Efter gymnasiet så började jag även att cykla och var med i Vätternrundan för första gången samtidigt som jag utbildade mig till instruktör på Friskis och Svettis.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Jag träffade en man på Tinnerbäcksbadet när jag gick och morgonsimmade under gymnasiet och han introducerade mig till triathlon. Det lät så häftigt och jag var imponerad över hur vältränade och duktiga alla verkade vara. Det tog dock nästan tjugo år innan jag själv vågade börja. Jag hade fått för mig att man var tvungen att vara en supermänniska för att hålla på med sporten. 2011 tog jag äntligen mod till mig och följde med på en av Stockholm City Triathlons träningar och sedan dess är jag fast.

Vilken distans satsar du på?
– Jag kör både långdistans och medeldistans.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Det varierar ganska mycket, men generellt så ligger större delen av min träning till och från jobbet då jag har en liten kille att ta hänsyn till. Det blir även en hel del träning när min son har sina aktiviteter, tex går han på gympa så kör jag intervaller under tiden och på SATS osv. Vi tränar nu mer även en del ihop vilket är kul. Långpassen lägger jag när han är hos sin pappa varannan helg.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Min coach, Sten Osvärn, hjälper mig med mitt träningsupplägg. Lite beroende på när min A-tävling ligger så varierar vi bas, grund, tempo, boost, förebyggande och formtoppande veckor.

Vilka är dina svagheter?
– Mitt självförtroende. Att våga ta i och ta ut svängarna. Jag kör lite för safe.

Vilka är dina styrkor?
– Mitt pannben och rutin. Jag kan min kropp relativt väl och kan anpassa träning och tävling så att jag kan undvika skador och jag vet hur min kropp reagerar på långa pass. (Vilket även gör att jag kör lite väl försiktigt osv)

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Mitt årsmål är 30000 minuters triathlonträning, varav 25% simning, 30% löpning och 45% cykling.

Vad är ditt stora mål i år?
– Jag har redan genomfört min A-tävling för i år och det var IM Frankfurt. Nu är det fullt fokus på 2016 och IM Nice och IM Köpenhamn.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
– Lär dig grunderna väl och fokusera inte bara på tid och hastighet, utan även på teknik. Bygg upp kroppen successivt och stressa inte på. Det tar tid att bli tillräckligt stark för en Ironman om man ska hålla sig skadefri och underskatta inte återhämtningen. Kroppen behöver vila mellan varven.

Var tycker du det är bäst att träna?
– På Gran Canaria och Mallorca. Jag försöker få till ett par träningsveckor där per år.

Hur många punkor innan du bryter?
– Tre. Har alltid två slangar med mig. Har dock aldrig hamnat i situationen så jag vet faktiskt inte. Att bryta är inte riktigt min grej.

Värsta och bästa simning:
– Min sämsta simning var helt klart på Amfibiemannen i år och och min bästa några veckor innan på IM Frankfurt (1:23:31 utan våtdräkt).

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– I april är jag ofta 1-2 veckor utomlands så då ligger jag på ca 20-25 timmar, men normalt så tränar jag ca 10 timmar.

Våtdräkt:
– Orca Sonar.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Argon 18, linjecykel. Har ingen tempo än men vill gärna köpa en när tillfälle ges.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Saucony Peregrine 4.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
IM Barcelona 12:13:19
Lidingöloppet 2:52:33
Stockholm Maraton 04:01:52

Målsättning:
– Att bli starkare och bättre hela tiden och bli så bra jag kan bli och att ta mig till Kona.

 

Ironman startar Ironman 70.3 Jönköping

Ironman startar Ironman 70.3 Jönköping


Sedan Ironman Kalmar startade 2012 har det varit fulltecknat varje år. Tävlingen har fått mycket uppmärksamhet internationellt för att ha kanske den bästa publiken och stämningen runt tävlingen över hela världen med över 50 000 åskådare som följer loppet i Kalmar och på Öland.

I ett pressmeddelande från Ironman säger Thomas Dieckhoff, VD för Ironman Europe, Middle East and Africa:
– Sverige har varit en total succé för Ironman och det finns en efterfrågan för fler tävlingar. Vi har sett tusentals deltagare uppfylla sina drömmar om att bli en Ironman i Kalmar och vi är nu glada att erbjuda en Ironman 70.3 för den växande svenska triathlonmarknaden.

Hur tror ni att triathlon-Sverige kommer ta emot denna nyhet?
– Intresset för triathlon och för Ironman växer enormt i Sverige och jag tror att vi nu även har en Ironman 70.3 i Jönköping kommer precis rätt i tiden. Det märks inte minst på de första reaktionerna i sociala medier, säger Christian Kirchberger som är tävlingsledare.

Vad är det som gör att ni startar upp en till Ironman 70.3?
– Ironman 70.3 är en egen VM serie. Alla 70.3 event är kvalifikationstävlingar för Ironman 70.3 World Championship. Många svenskar har rest utomlands under åren för att kunna kvalificera sig. Nu kan de göra det på hemmaplan. Dessutom avgörs Ironman 70.3 World Championship på olika platser i världen i motsats till Ironman World Championship som alltid avgörs på Hawaii. I och med Ironman 70.3 Jönköping kan vi i framtiden vara med om att anordna Ironman 70.3 VM.

Kan man anmäla sig redan nu?
– Anmälan öppnar 30 september 2015. Deltagare i Ironman Kalmar 2015 kommer att ha förtur och kan anmäla sig mellan 28 september och 30 september. Vill man få en påminnelse när registreringen öppnar kan man få ett påminnelsemejl via Ironman.com (klicka här).

Hur ser banan ut, är den tuff?
– De som tidigare har varit i Jönköping och tävlat vet att det är en mycket publikvänlig arena mitt i centrala Jönköping. Det ska vi bygga på, vilket innebär ett varv på simning och en central varvbana på löpningen. Däremot kommer vi att ändra cykelbanan från grunden. Det kommer att bli ett varv på nio mil. Hur tuff den blir vet vi inte då detta arbete precis har påbörjats, men alla som känner till området vet att det inte är platt i Jönköping.

Räknar ni med att det blir rusning till anmälan och att det snabbt blir fulltecknat?
– Kalmar Ironman är mycket populärt och plasterna går åt snabbt. Det visar att Sverige är en attraktiv plats att tävla på vilket också märktes på första reaktionerna vid annonseringen under prisutdelningen i Kalmar i helgen.

Mer information:
Ironman 70.3 Jönköping är 1,9 km simning i Vättern, den sjätte största sjön I Europa. Simningen avslutas i centrala Jönköping med tusentals åskådare utmed den sista delen av banan. Deltagarna ska sen ge sig ut på en 90,1 km lång cykelbana genom Smålands böljande landskap innan de kommer till växlingsområdet i Rådhusparken i centrala Jönköping. Löpbanan går genom Jönköping och deltagarna når till slut målet I Rådhusparken.

Ironman 70.3 Jönköping kommer att bli den fjärde Ironman 70.3 tävlingen i Skandinavien. Övriga är Ironman 70.3 Aarhus (Danmark), Ironman 70.3 Haugesund (Norge) och Ironman 70.3 Kronborg (Danmark).

Läs mer här. 

Foto: Peter Appelin

Ironman Kalmar närmar sig!

Ironman Kalmar närmar sig!


Motala måhända vara SM, men för de allra flesta är Kalmar störst och viktigast. Nu ska träningen vara gjord och det är ingen idé att panikera och köra fler långa och tunga pass.

– Nu ska man fokusera på att köra lättare pass för att hålla igång. Matar man på de sista dagarna med träning lyckas man egentligen bara med att försämra sitt utgångsläge, säger Mikael Nelker.

Har man inte lyckats få ihop den träning man planerat inför stundade tävling poängterar han att man bör ha en målsätning som därefter också är realistisk. Annars är det lätt att bli besviken.

– Har man inte fått ihop den mängd träning som krävs för en ironman bör man heller inte ha alltför höga förhoppningar. Tyvärr finns det inga genvägar och det är ingen idé att försöka göra något som kroppen inte är tränad för bara några dagar innan tävlingen. Triathlon är inte en fotbollsmatch där man kan få stolpe in och slå bättre lag på tillfälligheter. På full ironmandistans får man det resultat man förtjänar. Det är klart man kan ha en bra dag, men det kommer inte hjälpa mer än att lindra en aning om det stora jobbet med träningen inte är gjord. Man ska rannsaka sig själv och ta en rejäl funderare om det verkligen är möjligt med det man hoppas kunna åstadkomma, säger han.

Ta det lugnt med träning sista dagarna
Så hur kan man lägga upp träningarna nu då?
– Försök simma ofta de sista dagarna, inte långt eller hårt men det är viktigt att hålla sim-musklerna alerta och flytläget intakt. Cykla kan man göra om man bara rullar och lägger in några femmor strax över tävlingsfart. Springa är ok men inget över 5-7 km och inga längre fartinslag än 500-800 meter. Sova, äta och dricka är det bara att ösa på med.
Sömn kan vara en av de viktigaste delarna att få till, men kanske också svårast. Jag skulle säga att man ska strunta i att kolhydratladda, eftersom man inte tränar nämnvärt denna vecka så kommer depåerna i kroppen vara proppfulla tills på lördag om man bara äter allsidigt efter kostcirkeln. Risken är att man stökar till det med tarmarna om man utsätter dem för onormala intag av märkliga substitut.
Som sagt, med vanligt folkvett kommer man långt. Lyssna inte på massa ”experter”, man ska göra det man mår bra av. Var extra skeptiska till folk med goda råd som försöker sälja något. Testa inget nytt under dagarna som är kvar! säger han.

Några tips och idéer för att undvika de fallgropar som Kalmars förrädiska bana bjuder på:

Simningen:

  • Ställ dig i en grupp där du är bekväm. Är du en 1:12-1:14h simmare så ta hellre 1:10-gruppen än 1:15.
  • Öppna lugnt, det finns ingen anledning att starta hårt eftersom det är rullande startordning.
  • Hitta rytm och andning, och försök slappna av och tänk teknik före tryck. Det är relativt långa raksträckor på simbanan och sjön är ganska stökig, så risken finns att poolsimmarna slingrar sig sakta fram medan vana öppet-vatten simmare har det lättare. Historiskt får man inga snabba tider generellt, vilket vittnar om att banan sannolikt är korrekt uppmätt.
  • Öka inte trycket sista delen då man tjänar ytterst lite på detta och det kommer bara ta energi från resten av loppet.
  • Att ligga på fötter är suveränt om man är bra på det. För lite mer ovana simmare kan ligga vinge vara bättre, d.v.s. man ligger direkt vid sidan några decimeter ner på en annan simmare. Bägge sägs spara 15-20% energi givet samma hastighet. 

Cyklingen:
Nyckeln till en ironman finns här: hur man disponerar cyklingen. Proffsen kan måhända avgöra ett lopp här men vi amatörer gör det bäst om vi skyndar långsamt. Utan vetenskapligt bevis bör man klara en 20-25 minuter långsammare maraton än vad man skulle göra om man endast sprang 42,2 km. Om ens PB från Sthlm Maraton ligger på 3:15 så är det alltså underkänt med 4h i Kalmar. Då har man cyklat för hårt. Självklart kan man rada upp undantag här men nu generaliserar vi. Den gamla tumregeln; tappa 5 minuter på cykeln så tjänar du 10 minuter på löpningen stämmer nog ganska bra för de flesta. Så de bästa tipsen på cykeln är:

  • Vinden är den största boven på denna flacka bana. Låt inte banprofilen lura dig, 18 mil i 7-12 m/sek kan knäcka även den bästa. Använd de partier där du har medvind för att spara på krafterna och använd dem istället under de partier du upplever motvind.
  • Ligg lågt och mata på. Känslan är vårt bästa verktyg, pulsen kan vilseleda dig en dag som denna.
  • Två gels i timmen samt en flaska sportdryck är ganska lagom när det kommer till näringsintag.
  • Hög profil bak men ta hellre det lilla hjulet fram eftersom en krängande framgaffel i 5-6h kommer förstöra din core inför löpningen.
  • Sista milen bör man välja en lättare växel och mentalt förbereda sig för det roligaste… att springa drygt 4 mil med krispiga ben.
  • Sist men inte minst är det bra att veta; Kalmars cykelbana är 182 km lång…

Löpningen:
Löpbanan är på tre varv, varav de första två är på 15 km och det sista på 12 km. Fantastisk publik och snabb bana. Kort sagt en suverän bansträckning. Det är svårt hitta något att gnälla över här. Med schyssta ben kan man verkligen göra en snabb maraton som avslutar denna mäktiga dag.
Personligen använder jag mig av ett belöningssystem under löpdelen:

  • På första varvet får jag inte stanna för energi utan bara ta den i farten när jag saktar ner.
  • Under andra varvet är det tillåtet att gå vid varannan alternativt var tredje station för att ta in energi.
  • På sista varvet gäller inga regler utan då är det överlevnad som gäller. Men kom ihåg att jogg är väldigt mycket snabbare än gång. Håll er springande; kramper, smärta och olust är vad en ironman innebär. Bit ihop och kom ihåg att ingen gillar en fegis men alla älskar en Järnman!

Glöm inte:
Registreringen stänger kl. 17:00 på torsdag.

Öppettider för registreringen på Expot:
– Onsdag kl. 14:00 till 18:00
– Torsdag kl. 08:00 till 17:00

Till registreringen ska du ha med dig:
– ID-handling
– Giltig triathlonlicens. Du kan ha en tävlingslicens från förbundet (300kr). Du kan också köpa en endagslicens på plats vid registreringen. Endagslicensen kostar 170 kr. Svenska deltagare måste även ha medlemskap i en förening som är ansluten till Svenska Triathlonförbundet.

Läs mer här om starttider och annat viktigt att veta. 

Här hittar du startlistor för respektive startgrupp.

Veckans triathlet: Oskar Djärv

Veckans triathlet: Oskar Djärv


Namn: Oskar Djärv
Ålder: 25
Längd: 180 cm
Vikt: 69 – 72 kg
Klubb: IF Mantra Sport
Hemsida/ blogg: http://oskardjarv.se/

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Började med längdskidåkning och mountainbike när jag var 13-14 år gammal, mest för att det var roligt och man fick träffa kompisar. Tränade dock inte jättemycket, och kom sist i de flesta tävlingar jag ställde upp i. Började cykla landsväg i 16-17 -årsåldern och gjorde en svensk halvklassiker, sedan en hel klassiker året därpå. Testade även min första triathlontävling i samma veva, men började inte träna simning och tävla i triathlon mer kontinuerligt förrän jag var 21-22. 

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Min far fick nys om ett triathlonläger som Karl-Johan och Emelie Danielsson skulle hålla i Hedemora 2007. Han tipsade min bror och mig om det och vi drog dit en helg och lärde oss massor om den coola idrotten som hette triathlon. Jag var på kroken, men det tog några år innan jag tog tag i det ordenligt.

Vilken distans satsar du på?
– Jag satsar på kortdistans, det vill säga sprint och olympisk. Men jag är inte helt omöjlig, och kan köra en tävling på halvironmandistans om det skulle knipa.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– En typisk träningsvecka varierar lite beroende på träningsperiod, men brukar bestå av 5-6 simpass, 3-4 cykelpass och 3-4 löppass. Och sedan något styrkepass på det. Varje gren varvas med korta/långa intervaller och distans.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Eftersom jag själv inte känner mig som en expert kring hur ett träningsupplägg bör se ut så har jag grym hjälp av min tränare Joakim Berggren för detta. I början av grundträningssäsongen är det fokus på att få upp snabbhet i kroppen, i samtliga grenar. Detta för att få in ett energieffektivt rörelsemönster vid hög hastighet. Detta byggs sedan vidare på under året när det blir mer och mer fokus på tröskelintervaller. Såklart varvas detta med olika mängder distansträning också. Under vintern kör vi i Falun många av cykelpassen på velodromen, där man kan få riktigt bra kvalitet på intervallerna samtidigt som man får öva på sin cykelteknik.

Vilka är dina svagheter?
– Mina svagheter har tidigare främst legat i simningen, men nu anser jag att jag jobbat upp en bra fart och teknik där, och jag känner mig nu mer trygg i simningen än jag gjort tidigare år. Mina svagheter rent fysiskt ligger nuförtiden istället i att jag inte kan springa så mycket som jag vill eftersom jag i många år varit skadebenägen i underbenen och inte fått till den träning som behövts. Detta har blivit bättre, men jag anser fortfarande att jag ligger efter i denna gren. Mina svagheter rent allmänt är att jag i vissa fall har dålig disciplin, vad det gäller att passa tider eller ta mig upp ur sängen..

Vilka är dina styrkor?
– Mina styrkor är att när jag väl tagit mig upp ur sängen och tagit mig till mitt träningspass så genomför jag alltid passet så gott jag förmår den dagen. Att ge upp eller lägga ner ett pass händer sällan, och i så fall beror det på att jag inser att jag är sjuk/skadad eller är på annat sätt är tvungen att inte genomföra passet. Mina styrkor på tävlingsbanan får jag anse vara cyklingen. Av de tre grenarna är det här jag kan känna mig lite starkare än mina konkurrenter och det ger mig en extra trygghet.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Sett till antalet timmar har jag senaste åren lagt 40-45% av tiden på cykelträning, 35-40% på simträning och omkring 10% på löpträning. Löpträningen har fått stryka på foten i och med att jag varit så skadeförföljd. Resterande tid utöver de tre grenarna har lagts på styrketräning, vattenlöpning och längdskidåkning.

Vad är ditt stora mål i år?
– Det största målet för denna säsong har redan avklarats, och det var sprint-SM i Uppsala 13-14 juni där drömmen var att ta en SM-medalj, vilket jag gjorde med mitt silver! Fler mål för säsongen är att samla erfarenhet internationellt genom att tävla i Europacuper.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
– De bästa tipsen jag har är först och främst att var lyhörd och lyssna på vad kroppen har att säga, då kan man undvika att bli skadad/sjuk/utbränd, vilket ökar chansen att man kan/vill hålla på med triathlon länge framöver. För att bli vältränad är mitt (och många andras) stora tips att hålla kontinuitet i träningen. Med för många dagars paus mellan träningspassen blir det som att göra en omstart i träningen för ofta och det är svårt att bli snabbare och starkare, vilket vi alla vill bli, eller? Det tredje rådet är att försöka träna med andra så mycket man kan! Det stärker en själv och de jobbigaste passen blir så mycket lättare om man delar på bördan.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Just nu tycker jag att det är bäst att träna i Falun, där det finns grymt bra anläggningar för samtliga grenar, tillgång till en kanonbra träningsgrupp och tränare samt riktigt fina områden för cykling och löpning. Riktigt bra året runt. Sedan genomsyras hela staden av elitidrott vilket är kul, där det är mer regel än undantag att man stöter på personer som är med i någon typ av landslag. Sedan är det klart att det är härligt att träna i varmare länder där allt kommer serverat på silverfat. Men jag har inte testat så många sådana ställen. Playitas har jag testat, och det är suveränt!

Hur många punkor innan du bryter?
– På en kortdistanstävling har man inte tid att laga en endaste punktering, men om jag har turen att få punktering i närheten av området för reservhjul så byter jag givetvis till ett sådant och fortsätter loppet. Oturligt nog har jag bara punkterat på tävling när jag inte haft något reservhjul med mig och då har jag fått bryta loppet.

Värsta och bästa simning:
– I början av de flesta simningar så tänker jag att ”detta kommer bli min värsta simning hittills”, men sedan brukar det ordna upp sig rätt bra ändå, otroligt nog. Den tävling jag tänkte så som mest under var i Malmö 2014, sprint-SM. Det blåste mycket och vågorna var hyfsat höga, samt mycket slagsmål i början. Jag tappade mycket på täten och navigerade riktigt dåligt. Min bästa simning är nog från Hallsta Triathlon 2014 när jag för första gången simmade så snabbt att jag direkt befann mig i förstagruppen på cykeln. Det var stort!

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– En vanlig vecka i april tränar jag omkring 19-27 timmar. Det varierar givetvis, men där någonstans.

Våtdräkt:
– Orca Alpha

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– BMC Timemachine TMR01

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Salming Race

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
SM-Silver Sprint (2015)
SM-Brons Sprint (2014)
SM-Guld Stafett (2014 & 2015)
Segrare Sala Silverman (2014)
2:a Danske Invest Triathlon Series (2014)
1:a Danske Invest Triathlon Series (2015)

Målsättning:
– Min målsättning är att ge denna idrott så mycket av min energi och tid jag kan, och utefter det se hur bra jag kan bli! Jag jag vill verkligen se hur högt upp i utvecklingstrappan jag kan komma, för jag både hoppas och tror att jag har fler kliv att ta.