Historien om Springtime och Runner’s World är i högsta grad också historien om grundaren Nils Lodin – svensk löpnings första ambassadör – som avled strax före jul vid 90 års ålder.
Med anledning av Nils bortgång publicerar vi här den intervju som gjordes med honom i samband med Runner’s Worlds 40-årsjubileum 2022.

Efter en lång karriär som tidningsjournalist stod Nils Lodin inför ett vägskäl. Femtio år gammal och med fyra barn kändes inte erbjudandet om ytterligare en vända som utrikeskorrespondent för Aftonbladet så lockande. 

– Samtidigt blev jag alltmer intresserad av löpningen, som växte snabbt i Sverige, och jag hade länge funderat över om det inte vore en bra idé att starta en löpartidning, berättar Nisse Lodin. 

Sagt och gjort. Löpartidningen Springtime, det vill säga föregångaren till Runner’s World, publicerades för första gången hösten 1982. Och Nils Lodin blev under de följande 27 åren en frontfigur och ambassadör för hela Löpar-Sverige. 

Men även om tajmingen var helt rätt, en enorm löparboom svepte över landet på 80-talet, tog det lång tid innan allmänheten slutade att se på löparna som galningar. Nils ryckte på axlarna åt skeptikerna och sa: 

– Man kan lika gärna vara tokig på det här sättet som på något annat.

Vurmen för löpning var i och för sig inte något nytt för Nils. Långt tidigare, i januari 1957, hade han kommit över ett exemplar av den amerikanska friidrottstidskriften Track and Field News. Då, vid 24 års ålder, tänkte han att en sådan tidning borde finnas i Sverige också.

Efter några år insåg han att det nog ändå inte var genomförbart – men en årsbok om friidrott skulle han kanske kunna göra. Tanken mognade och hösten 1960, direkt efter OS i Rom, grundade Nils Bokförlaget Olympia som skulle komma att ge ut årsboken Friidrott under de följande 30 åren. 

Under åren 1973–1975 var Nils utrikeskorrespondent för Aftonbladet, stationerad i München i dåvarande Västtyskland. På den tiden hade dagstidningarna resurser att satsa på fasta korrespondenter, som i sin tur förväntades behärska så väl utrikespolitik som sport och kultur. På plats bevakade Nils ”Oktoberkriget” mellan Israel och arabstaterna, Bader Meinhof-ligans kidnappningar, Björn Borgs segertåg inom tennisen, Ingemar Stenmarks genombrott som skidåkare, fotbolls-VM i Västtyskland med mera. 

Fyra år senare, 1979, var Nils tillbaka i München som korrespondent för Aftonbladet, den här gången utan familjen. Då kunde han löpträna i princip varje dag, trots det höga arbetstempo han hade – eller kanske just därför. 

– Jag har alltid sprungit, men det året fick jag en riktig träningskick. Ofta sprang jag på nätterna, ibland tillsammans med Günter Wallraff (legendarisk grävande journalist, reds. anm.) i Köln. Han var en jäkel på att springa, sprang halvmaran på 1.20. Och så var han mycket rädd om sina Nikeskor, minns jag. Jag fick låna alla hans andra skor, men inte Nikeskorna.

Nils Lodin startar löpartidningen Springtime

Åter i Stockholm, 1980, sprang Nils sin första mara – Stockholm Marathon. Samma år blev han utlandschef på Aftonbladet, men han hade svårt att acklimatisera sig. En tid funderade han på att söka tjänsten som utrikeskorrespondent i London, men förslaget röstades ner av hans fyra tonårsbarn. Då fick Nils en idé. Fotografen och Aftonbladetkollegan Per Björn brukade låna ut den amerikanska löpartidningen Runner’s World till honom. 

– En sådan tidning borde vi ha i Sverige, tänkte jag, och frågade mina chefer Gary Engman och Thorbjörn Larsson på Aftonbladet om inte de ville starta en svensk löpartidning. Men de var inte det minsta intresserade.

Slumpen ville däremot annorlunda. Nils besökte vännen Bengt Nåjde, som nyligen öppnat Running Center, Sveriges första specialbutik för löpare. Där berättade Nisse att han ville starta en svensk löpartidning – om han bara kunde hitta en samarbetspartner i tryckeribranschen.

– Ett ögonblick, sa Bengt och lyfte telefonluren. Fem minuter senare klev Lasse Vesterlund in i butiken. Lasse Vesterlund var ägare till tryckeriet Trycksakskonsult och ungefär en kvart senare var vi överens om att vi skulle ge ut en löpartidning tillsammans, berättar Nils. 

Men på den tiden var det inte många som startade företag när de nått 50-årsåldern och olyckskorparna skrockade. 

”Max tre nummer håller det, sedan är ämnet uttömt och då är du välkommen tillbaka” sa Nils chef på Aftonbladet, Sigurd Glans. 

Men han hade fel. Nils och Lasse Vesterlund inledde arbetet med att trycka upp prenumerationstalonger som Nils delade ut på diverse lopp runt om i Sverige. 

– Det var en fruktansvärd maratonhausse i Sverige då. Under tre månader fick vi 800 prenumeranter till det första numret av Springtime, som publicerades 1982.

Tidningen mottogs väl och redan efter första numret ville Aftonbladet köpa Springtime. 

– De fick köpa en tredjedel, det blev ett partnerskap som varade under nästan hela 80-talet, berättar Nisse.

Starten av tidningen sammanföll med den första stora löparboomen. Stockholm Marathon startade 1979. Bara tre år senare, 1982, hade loppet över 10 000 anmälda. Svenska kändisar deltog och herrloppet vanns samma år för första gången av en svensk löpare – Kjell-Erik Ståhl. Kjell-Erik och Nils skulle senare inleda ett samarbete som varade i sex år, då Kjell-Erik medverkade som kolumnist. 

Triathlonsporten ser dagens ljus i Sverige

Intresset för maraton och löpning var alltså monumentalt när Springtime startades. Vid den här tidpunkten var däremot sporten triathlon i princip helt okänd i Sverige. Nils, som hade fått upp ögonen för den unga sporten, grubblade på hur man kunde ändra på den saken. 

– Med hjälp av Stockholmspolisens idrottsförening och Rönninge Sportklubb arrangerade vi ett triathlon i hjärtat av Stockholm. Start och mål i Rålambshovsparken, simning i Riddarfjärden, cykling ut mot Drottningholm och löpning runt Kungsholmen, berättar Nils. 

Stockholmstriaden, som loppet hette, blev en succé. Nils lyckades också övertala några av den tidens mest kända idrottare att delta. Och så kom det sig att många av dem som sedan blev Sveriges mest kända triathlonprofiler gjorde debut på Stockholmstriaden. Meeri Bodelid var en av dem. Hon är ensam om att ha vunnit svenska mästerskap i såväl längdskidor, cykling och maraton och har även RM-medaljer i triathlon. Örjan Sandler, skridskoåkaren som blev en av världens bästa triathleter i masterklassen, och Micke Thorén, svensk triathlons första stjärna och senare Triathlonförbundets ordförande var också på plats. 

När de första europeiska mästerskapen i triathlon gick av stapeln i Immenstadt 1985 var Nils där tillsammans med det första svenska landslaget. Triathlonsporten i Sverige var därmed etablerad – och Nils Lodin var en av nyckelpersonerna bakom det. 

Nils startar Springtime Travel

Nils gillade att springa – och att resa. Nästan ända från starten hade han arrangerat löparresor, inte minst till New York Marathon. Verksamheten växte, och 1990 var det därför dags att starta Springtime Resor AB för att kunna ta ännu fler svenska löpare till internationella lopp, främst i USA och Europa. 

När Nils startade resebolaget var han både reseproducent och reseledare – och chefredaktör för tidningen. Han levde och andades löpning och gillade att utmana sig själv både yrkesmässigt och idrottsligt. Men han hade en oväntat avslappnad inställning till sina egna prestationer som löpare.

– Totalt fullföljde jag 16 maror. Men det finns nog ingen som har brutit så många som jag. Ibland på grund av att jag både var researrangör och reseledare – och väldigt trött, helt enkelt. Den enda gången jag hade dåligt samvete var i New York Marathon 1984. Det var varmt som i helvetet, 29 grader och 98 procents luftfuktighet, men alla våra resenärer kämpade sig igenom loppet. De enda som bröt var min son Ulf och jag. Då skämdes jag faktiskt lite grand, minns han. 

Sonen Ulf var etablerad pressfotograf och tog många av tidningens bilder. På initiativ av sönerna Pelle och Hasse blev tidningen först i landet med att producera layout och original med persondatorer – Springtime låg i framkant i den tekniska utvecklingen. En strid ström av studiebesök från stora mediahus som Aftonbladet och Medviks förlag följde.   

Lågkonjunkturen i början av 90-talet blev en mardröm för många företag – så även för Springtime. 

– Vi blev tvungna att avskeda våra anställda och under större delen av 1990-talet var vi bara tre som jobbade med tidningen. 

Nils själv stod för innehållet, hans son Hasse (i dag ansvarig utgivare) gjorde layouten och skötte marknadsföringen och Nils fru Gun-Britt som var svensklärare textgranskade och korrekturläste tidningen. 

– Vi jobbade nästan dygnet runt. Varje tangentnedslag blev ett led i kampen för tidningens överlevnad och det sporrade mig, berättar han. 

Springtime blir Runner’s World

En förändring inträffade när den amerikanska tidningen Runner’s World kontaktade Springtime för ett samarbete när de ville etablera sig i Norden. Det första testnumret trycktes 1992 och slog väl ut, men först 1996 inleddes samarbetet och Springtime blev den svenska upplagan av Runner’s World. 

I början av 2000-talet hade konjunkturen vänt. Den svenska ekonomin blev successivt starkare och en ny löparboom var under uppsegling. Nils jobbade som chefredaktör fram till 2009, då han gick i pension, 77 år gammal. Han fortsatte att träna löpning även efter 80 år fyllda.

Strax för julafton somnade Nils in med sin familj samlad runt sig, vid 90 års ålder. Nils livsverk Runner’s World och Springtime Resor lever däremot vidare – liksom minnet av en man som brann för löpningen och journalistiken.    

NILS LODIN, 1932–2022
Född: 1932 i Stockholm. Död 2022 i Stockholm.
Yrke: Journalist, författare, förlagsdirektör.
Första mara: Stockholm Marathon 3.35 (1980).
PB på maran: 3.29 (1985).
PB på halvmara: 1.31 (1988).
Romaner: Terroristen (1976), All mat åt folket (1978), Hjälparna (1982). Årsböcker: Författare och förlagsredaktör av Friidrottsboken, 1961–1991, Sportpanorama 1970–1980, Året största händelser i bild 1960–1986.
Krönikesamling: En löpares funderingar (2009), Mitt 70-tal (2015).
Fackböcker: Kennedymorden (2013), Maktens män (2016).

Karriären i korthet:
Bokförläggare Olympia 1960–1990
Journalist Idrottsbladet 1964–1965
Journalist Aftonbladet 1965–1983
Chefredaktör Springtime 1982–1996
Chefredaktör Runner’s World 1996–2009
VD Springtime Resor AB 1990–2004