Silade mygg och svalda elefanter på tallriken #kost

Silade mygg och svalda elefanter på tallriken #kost


Jo men så kom det en till forskningsstudie om att rött kött ökar risken för cancer. Och samtidigt en rapport om att gravida som äter en kost med mycket av våra nordiska kostrekommendationer minskar risken för förtidigt födda barn. Föga förvånande någon av dem. Rött kött i stora mängder- inte bra. Äta mycket frukt och grönt- bra för ..tja typ allt! Men skönt att höra då och då!

Rött kött finns det hur många studier som helst på som just visar att det ökar risken för många av våra välfärdssjukdomar. Därtill vet vi att många djur har det väldigt illa och skiter man i dem så kanske man iallafall vill oroa sig för alla de mediciner som många djur behandlas med för att kunna vara ”friska” och således växa sig stora. De får vi alltså också i oss sen.

Nej- jag är inte strikt vegetarian. Jag äter gärna kött någongång ibland. Försöker köpa KRAV-märkt och bara svenskt kött. Jag älskar en stor hamburgare- hands up! Skulle gärna äta kött oftare på grund av att det är gott men det är inte hållbart. Inte ansvarsfullt. Inte ok- tycker jag! När jag tar en minut och tänker efter på vad jag kanske äter och hur det kom dit så får jag en fadd smak i munnen redan innan. Och det är just det. Att ta sig den där minuten att tänka efter.

Det verkar som en del stoiskt måste stånga sig blodiga för rätten att äta kött. ”Det här har vi minsann ätit i tusentals år, det är naturligt” och jadijada. Well. Mycket har hänt på tusentals år. Det är inte samma värld riktigt. Inte samma kött. Inte samma sätt som kött kommer till tallriken (Hur många skulle äta kött om de var tvugna att själva ta del av processen som köttet kom till tallriken?) Vi lever längre. Vi hinner drabbas av sånt man inte drabbades av för tusen år sen.

Och så tänker jag på den vitt spridda matångest som verkar råda. Ortorexin avseende mat. Oron för att inte äta rätt. Oron som lägger en ridå för det sunda förnuftet. ”Glutenfrisekten”. De som läst någonstans att gluten är satan i skafferiet (och jo jag har också läst massa studier tack). Folk som tänker att det inte finns något att äta på ett fik om det bara finns vanliga mackor med kanske världens godaste fyllning. Folk som, fast de ska unna sig pizza, då måste ha glutenfri botten. Som att det helt plötsligt blev nyttigt då. Jag tror jag till och med hört om en pizzabotten med någon blomkålssörja och någon som desperat euforiskt utropade ” åh- det var jättegott”. Jag tror på sin höjd det inte var äckligt.  ” Titta vad jag lagat-glutenfritt fredagsfika” och så tusen hashtags om att äta rent och riktigt.  Som för att skicka en signal till de som sitter där med sin vanliga bulle att – ja du- gluten äter du alltså. Men inte jag! Jag vet bättre! Du äter GIFT!

1%. EN PROCENT av Sveriges befolkning har uttalad celiaki. (Igen- ja desto fler har känslighet för det, jag vet). Men de allergiska med den autoimmuna sjukdomen inte den självdiagnostiserade, de- har fått en betydligt lättare vardag nu- tack och lov. Och vi andra har fått mycket större möjligheter att varva vete med andra råvaror för att sätta ihop vår frukost, lunch och middag. Riktig win win på den. För mycket gluten- inte bra!

För nej. Gluten är inte bäst för de med känslig tarm och för även de med ståltarm så är det inte kalas att basera sitt matintag på mjölmat. Det finns tillfällen då det är ypperligt att dra ned rejält på gluten men vet du vad? I denna värld av mängder artificiellt skit som säljs där mat borde säljas så är det inte lite gluten, kanske till och med ekologiskt vete, det som sabbar hälsan- men ofta de produkter som de säljs i. Shit does not hit the fan när du bakar hembakt bröd på fina råvaror med lite rågsikt för att faktiskt kunna få knåda en deg som på den gamla goda tiden och inte stjälpa en sörja i en form.

Och för att förtydliga- jag undviker gluten men eftersom jag inte är allergisk mot det så går det så bra så att bli bjuden på något med det i. Jag kan unna mig en kanelbulle och jag kan äta en pizza och en pastarätt med helt vanlig pasta.  Jag kan baka glutenfritt- och jag kan baka med.

Jag tror många skulle kunna göra rätt mycket åt sin kost men kanske känns ribban så hög när det nu proklameras så mycket om raw food och paleo och glutenfritt ska det vara. Som att om man lagat maten då är all näring bara puts väck. Alla enzymer har dött! Maten är förstörd?

Nej- för de som famlar i djungeln och bara behöver börja äta bättre men inte vet hur så kanske det känns oeuppnåligt. Och jag vill inte vara med i en värld där det är klassat som onyttigt att ta en hembakt tunnbrödsmacka med smör och ost (ja ni VET hur gott det är!!!) men ok att peta i sig en bar som heter något med ”paleo” konstruerad i en fabrik.

Våra nordiska kostråd kanske inte är de mest exotiska men det är svårt att säga att de skulle vara hälsovådliga. Men som sagt, inte så trendigt. Raw food och paleo är liksom så mycket hippare.

De här råden är rätt lätta att följa, ganska goda och för de som inte vill nörda ner sig  totalt så är de rätt lätta att ta till sig. De är kanske inte perfekta, tycker vi som kan mycket om kost, men med tanke på den fettepidemi som vi har så kanske de blir betydligt lättare, vettigare och mindre ångestframkallande än att försöka hashtagga sitt liv med #glutenfritt.

Sila inte mygg. Svälj inte elefanter. Ät inte mycket rött kött. Ät mycket grönsaker. Ät mat. Ta en macka någongång. Skippa läsken istället.

Do Good March

Do Good March


Jag skräms lite av hela ”selfie”kulturen. Älsk på att tjejer lyfter sig själva men ja. Det kommer ett fundersamt inlägg på det.

Idag handlade Kropp & Själ på P1 om altruism. Jag hann inte lyssna- ska göra det imorgon men det är ett av de vackraste orden i världen tycker jag.

Samtidigt så är att ge och vara osjälvisk att vara lite ego- för man mår så bra av det! Det är bra-ego liksom.

Jag har iallafall i mars som ”plan” att hjälpa andra mer. Små saker. Jag har nära vänner som har det tufft, jag ser folk som har det svårt- jag kan göra något. Jag ska och bör göra något. Något varje dag med den tanken.

Jag tänker inte skriva ut allt jag gör- det känns lite..selfieskrytigt? Men jag tänker att det handlar om att ge: tid, ord, pengar, saker och tankar. Att ta med överblivna halsdukar och mössor på väg till jobbet och ge till en tiggare? Avsätta tid att bara umgås med någon man inte egentligen har tid för. Ta sig tid att fundera ut en komplimang till någon istället för att tänka på hur den personer uppfattar mig? Lyfta fram personer som inspirerar oss?

Här kommer tre:

Sara– en väldigt fin vän, som jag inte känt så länge men kan prata väldigt bra med om saker. Olika- och jättelika. Jag biter ned mina naglar- Sara målar dem fint. Båda gillar att använda händerna till att knyta terrängskor.

Annika– som haft några tuffa veckor men är på banan igen efter en ovanlig yrsel. Hon har fått en plats till London Marathon och det är inte fy skam! Annika vill göra som hon vill och det är underbart att se henne brottas och njuta av långpassen. Annika som alltid säger som hon tycker- underbart!

Anna – som gjort- och gör- en riktigt tuff resa. Ortorexi är så vanligt och Anna har en stor och ung läsarkrets. Hon skriver så klokt om sina reflektioner om sitt ”tidigare” liv och hur hon lever nu och de utmaningar hon möter. Tror det finns mycket att hämta för unga tjejer att läsa Annas blogg och de mer sunda ideal hon visar nu.Det är många som brottas med ortorexi och få som lyckas sätta ord på det-men det gör hon! Heja Anna- modigt!

Så. Nu tänker jag iallafall vara snäll mot omvärlden och därmed mig själv genom att lägga mig hyfsat tidigt. Det är värsta ego men alla som har med mig att göra imorgon får mer leenden då också. Dessutom tror jag stenhårt på att visa den här buddhakulan att det är läggdags. Win win win!

Knip en plats på Hofsnäs Sweat Camp

Knip en plats på Hofsnäs Sweat Camp


Det här med att inte kunna vara på två ställen samtidigt- det är extra surt ibland.

Helgen den 21-23 mars håller två av mina favoriter- Ironmantriatleten Suss Dalsätt samt löp/styrke och fitnessgurun Madeleine Johansson ett sweat camp på Hofsnäs Herrgård.

Såhär skriver de och eftersom jag känner dem båda kan jag gå i god för kvaliteten med råge!

Vi tränar såväl inne som utomhus i den magiskt vackra miljön kring Hofsnäs. Vi bjuder dig på föreläsningar kring både kost, träning och mental inställning och vi lovar dig att du går från helgen starkare än nånsin tidigare. Träningen innefattar löpning, styrketräning, traditionella fyspass med kroppen som redskap, lera, svett och tunga hantlar. Vi blandar och ger för att kunna erbjuda dig de absolut bästa passen för att bygga just din superfysik!

Svar på frågor i kommentarsfältet

Svar på frågor i kommentarsfältet


Jag är lite halvdålig på att följa upp kommentarer och det ska jag verkligen bli bättre på för det är ju det roligaste och bästa med bloggandet egentligen!

Nu är det först Sandra jag är skyldig ett svar! Såhär skrev hon på inlägget om Tjejmarathon:

Sandra

Hej och tack för en inspirerande blogg 🙂 Jag är hemskt sugen på att springa ett 50km lopp. Jag undrar om du tror det är möjligt att hinna träna upp sig inför att orka distansen från nu till slutet av april? Har tidigare sprungit lidingöloppet som längst. Nu springer jag 3-4ggr/v ca 5-15km. Har du isf några träningstips?Tacksam för svar 🙂

Klart du klarar det! Det är dock tiden som alltid är en utmaning. Det här är jättesvårt utan att veta mer historia och ”status”. Distanser är bara siffror men jag tror absolut att du har chansen om du sätter igång med riktad träning men då bygger det på att du är ”stabil” på 15 km! Ju mindre tid man har desto mindre får man ”frisera” träningen och fokusera på det viktigaste: uthållighet och hållbarhet för distansen som är utmaningen.

Du skrev slutet April men det är ju 8 juni. Räkna tre veckor bakåt och den veckan bör du kunna springa runt 30 km i terräng, lugnt och stabilt även om det alltid är lite tufft på slutet :). Men ett pass och en vecka gör inte ett lopp- det är kontinuitet som är det viktigaste. Och träning som kroppen kan ta till sig. Men fokus på successivt längre pass, i varierad terräng. Stöttat av backintervaller och fartlek och styrka med löpskolningsövningar som stärker och utmanar de muskler som ska balansera dig 50 km i terräng. Bra kost, bra sömn och fokus på nyckelpassen som nämnt ovan! Det är mitt tips- så generellt det kan bli!

Samt:

Robban

Nöjd med ucan? Har planer på att testa det på Ironman Kalmar i augusti. Mvh Robban


Jag har inte hunnit testa Ucan tillräckligt för att ge en personlig utvärdering men jag är teoretiskt all for it. Vid träning och speciellt så långa tävlingar som Ironman så är det ju fettförbränningen som är det viktigaste. Funkar den är Ucan perfekt- du stör inte insulinet på samma sätt som med massa gels och annat. Men som med allt annat- träna på att använda det! Lycka till!

Jag kommer skriva mer om Ucan och vad jag menar med kontinuitet pratar jag mer om på mina föreläsningar!

Hoppas alla fått en #vavavoom start på veckan. Den här bilden har inget med något att göra men skriver på en annan dator och hittade denna bild! Det är jag  10 minuter innan start på min första 100 miles. Ser ut som jag undrar hur f*n jag tänkte nu? Hittade en bild på mina fötter…meeeen vi spar den!

#Måndagspeppen 5 goda byten

#Måndagspeppen 5 goda byten


1. Alla koppar té eller kaffe du dricker efter lunch mot grönt té som både renar, hjälper fettförbränningen, innehåller antioxidanten ECGG som stöttar immunförsvare och vissa studier har kopplat det till minskad cancerrisk. Dessutom kommer du definitivt ha lättare att somna om du slutar reta binjurarna med det adrenalindrivande kaffet! Gört!

2. En halvtimme framför teven i soffan mot en halvtimme yoga på golvet. Hos yogobe kan du helt gratis köra allt från tio minuter till en timme genom några av programmen på deras startsida.

3.  Ett sms eller mail mot ett telefonsamtal. Eller varför inte en fika. På riktigt. Utan telefoner.

4. En kötträtt mot en vegetarisk. Googla ”vegetariska rätter” för inspiration- finns hur mycket som helst! Tips på proteinrika källor kan du läsa om här. Du kan behöva fokusera mer på ett högre proteinintag för att kompensera att upptaget av protein är något sämre från vissa vegetabilier- men med fokus på rätt kost är det inget problem. Det är dessutom betydligt billigare och lättare att äta mer ekologiskt om du fokuserar på vegetariska inköp.

5. En slentrianmässigt negativ tanke mot en konstruktiv positiv lösning. Vad som helst- stort eller litet. ”Jag kommer aldrig isäng”, ”Det är stressigt på morgnarna”. Vad leder de tankarna till? Att det blir bättre? Om inte- byt ut dem!

Men rör inte mitt morgonkaffe tack pretty please.

 

Sista långpasset? #veckansträning

Sista långpasset? #veckansträning


En till träningsvecka till ända.  Jag är fortfarande fast i att tro att ”det här inte borde gå” fast det går hur bra som helst. På väg mot sista trimestern med rasande fart.

Så lyckligt lottad- men inte bara på grund av tur- jag har tagit hand om mig och förtjänar att vara såhär pigg, stark och energisk. Faktiskt!

Målet är som sagt att röra på mig lite varje dag och alltid komma hem med en längtan att sticka ut igen. Styrka var tredje dag och bara springa så länge jag orkar hålla bäckenbottenknip. Det där är jag snart världsmästare på tror jag.

Så denna vecka blev det en lätt 5a i måndags. 3,5 km som uppvärmning inför ett pass på gymet i tisdags. I onsdags  9 km inklusive 6,5 km som hjälptränare på jobbets gemensamma träning. I torsdags sprang jag en till femma och så styrkepass (frivändningar) i fredags med en till 5,5 a på kvällen. Igår- faktiskt för första dagen på kanske tre veckor sprang jag inte men gjorde en massa annat och idag var det dags för det jag trodde skulle vara mitt sista ”korta långpass”.

Vi sprang till Ursvik och nej det går väl inte fort- har aldrig joggat så långsamt tror jag (förutom sisådär runt mil 12 på mina två 100 mileslopp) men jag skiter i tiden och i min lilla barbavärld så är allt rosa moln och regnbågar. Jag tassar fram (tycker jag själv) lätt och ledigt och kan vara ute hur länge som helst känns det som. Är lite salig av det. Spegeln säger att det borde vara tungt, när jag rör mig i övrigt börjar jag känna mig klumpig men sätter jag på mig löparskorna och får komma ut så känner jag mig urstark och lätt!

Idag blev det nästan 15 kilometer med en del kupering eftersom det liksom är så det ser ut här. Jag hade kunna fortsätta men skulle på spa med två fina vänner. Men den känslan- den är så fin!

42,5 kilometer denna vecka. 63 löppass på 68 dagar och totalt 44 mil med ett snitt på 7 km per pass sen jag började följa upp min träning den 25 december. Jag jagar inget mål, jag bara noterar mina guldkorn.

Njuter av en unik period. Lyssnar på kroppen, som jag alltid gör. Den säger, som den oftast gör: ”Spring!”

 

 

 

Göteborg- det finns platser kvar

Göteborg- det finns platser kvar


..till min föreläsning! Vare sig du satsar på Göteborgsvarvet eller något annat lopp så  hoppas jag du ska ha något att hämta. Det kommer handla om att gå från 0 kilometer till 100 miles, träning i en hektisk vardag, att hålla sig skadefri och frisk, tips på träningsupplägg för att få in alla delar, kost och lite utrustning. Och det avgörande mentala! Som liksom är det som ger vind i seglen på skutan med planerade träningspass!

När: 12 mars

Kl 18-19.30

Var: Clarion Post centralt i Göteborg

Kostnad: 160 kr

Anmälan: här

Bara jag går runt så jag kan betala lokalen så går överskottet till vår insamling till Panzisjukhuset.

Varmt välkomna!

 

Så djefla rik

Så djefla rik


Imorse tränade jag med Magnus på UCSP. Vi körde frivändningar och jag vågar alltid ta lite mer när jag vet att det står en tekniknitisk bredvid. Olympiska lyft med dålig teknik är ingen höjdare och med min stora mage så blir det lätt att jag fuskar.

Men iallafall.

I omklädningsrummet spelade de Passengers ”Let her Go” och budskapet är ungefär att ” du vet inte vad du har förrän du mist det”.

Så onödigt. Och så funderade jag lite om det är så vanligt att man lever så. Förgivettagande. Jag är ju så petig med vilka jag omger mig med så jag tycker de flesta av dem verkar uppskatta det de har. Se det. Ofta. Ta vidvinkel. Ta in och ba’ YES så bra jag har det!

Och jag gör det också. Mycket mer nu än kanske för en 15 år sen då det bara var jakt på nya upplevelser och nya platser som var målet. Jakt på högskolepoäng. Karriär.

Nu. Mycket mer målarbete. Inte jakt. Konstruktivt planerande och genomförande mot mål som jag satt för att jag vill dem.

Trygg i att skita i de flesta normer, trygg i att skapa sitt eget paradis.

Kanske hjälper det att jag fått vara rädd att mista Honom att jag inte tar honom för givet. Att tänka ofta ofta att herregud! Jag får leva med honom!! Rik för att vi nu kan smågnabbas om hur hallen ska inredas och skratta åt att vi inte vet hur vi ska fälla ihop den spontaninköpta barnvagnen.

Rik för att jag drunknar i jobb. Har att göra- jämt! Vill göra. Längtar till att göra. Och rik för att jag lärt mig att just därför måste man bryta och vara ledig ibland. För jobbet tar ändå aldrig, tack och lov, slut!

Rik för att jag är frisk och stark. För att jag kan välja att vara ensam ibland (hm, ett tag till iallafall) och rikast för att jag aldrig behöver vara det om jag inte vill.

Det rikaste vi kan vara, det är vi idag. Allt har vi- när vi väljer att se det.

Happy Friday Funday!

Tema: Kost vid uthållighetsträning- BCAA

Tema: Kost vid uthållighetsträning- BCAA


Nej men hallå! Då drar vi igång en ostrukturerad serie om kost vid uthållighetsidrott- Runnerslove-style. Mycket från forskning, mycket empiriskt. Mycket testa och se om det funkar!

När jag åt lunch med Johan Steene häromveckan så sa han något jag fastnade för som stämmer så bra: Inom ultra så har du de som käkar skräpmat, dricker öl- och springer jättebra. Du har de som äter massa kolhydrater- och springer bra och du har de som äter stenhård LCHF och också springer bra! Att säga att det bara är si eller så som funkar- nja! Går inte. Sen kanske det finns grader av hälsa i de här kosthållningarna men det går inte att säga att det bara är ett sätt som funkar. Min kompis Peter sprang ett 12-timmars lopp på en halvliter grädde och några ahlgrens bilar. Så kan man göra när fettförbränningen går på max och magen pallar!

Min filosofi är att det jag äter runt träning ska vara rent, fullt av näring och/eller fylla ett syfte. När jag har varit nära att ”vägga” så är lösgodis kalas. Men jag kan också springa 6 mil utan något alls när fettförbränningen är stabil och stark (som på BRR). Jag dricker inte proteinshakes men jag tar gärna hjälp av bra rena tillskott när jag inte får tag på riktig mat.

Kost under träning ska syfta till att stötta prestationen men även fylla en funktion i en holistisk helhet- att peta i sig massa fabriksproducerade hopkok pass ut och pass in, tävling ut och tävling in (med tävlingar som kan pågå upp till 20 timmar) det tror jag inte gynnar hälsan och därmed inte långsiktigt prestationen heller även om det kortsiktigt kan upplevas så.

Jag är inte en klassisk LCHF-förespråkare, jag kallar mig inte paleo, jag tycker att om man tål gluten så behöver man inte få ångest över att äta det ibland men jag tycker att vi har mycket att hämta i att byta snabba kolhydrater mot bra fetter. Jag har tränat och kommer träna mycket lågglykogent på mina lågintensiva pass när jag ”ska tillbaka”.

Ungefär där har ni mig. Och nej- jag har inte gått 3-4 år på universitet men jag har pluggat kost till och från i 15 år, läser om kost minst en gång varje dag. Mycket på NCBI eller AJCN och kostböcker av alla de slag- nu senast Bob Seebohars Performance Nutrition. Tycker ni att jag har fel eller undrar något- fråga! Jag försöker gärna svara!

ÅLRAJT!

Jag har tänkt skriva lite om kost före kost under kost efter. Vätska. Smarta lösningar. Tips på saker att äta och dricka under långa lopp och så lite fysiologi inblandat.

Idag tänkte jag prata om protein under långa pass eller lopp. Och då mer specifikt BCAA och EAA.

BCAA står för Branched Chained Amino Acids vilket är grenade aminosyror på svenska. Aminosyror är enkelt förklarat beståndsdelar i protein och kroppen bryter ned protein i maten till aminosyror för olika användningsområden- till exempel i fokus här- muskeluppbyggnad. Det finns cirka 20 aminosyror och 8 stycken är sk essentiella, alltså vi måste få i dem via kosten för kroppen kan inte konstruera dem själv. Vi kan heller inte lagra aminosyror på samma sätt som fett och kolhydrater så behöver få i oss det regelbundet.

Våra muskler består till cirka 30 % av BCAA och dessa tre aminosyror är: valine, leucin och isoleucin som även ingår i de 8 essentiella.

EAA står för Essential Amino Acids– alltså alla åtta. Men det är de tre musketörerna i BCAA som är viktigast för musklerna och det kan också vara lite billigare om man vill ta dem som tillskott.

Rena tillskott med BCAA eller EAA är förstås lättare att ta upp än komplett protein i mat. Direkt efter träning och/eller när du inte kommer åt mat kan alltså aminosyror vara ett fiffigt sätt att få i sig protein och stötta proteinsyntesen- ”muskelbyggandet”. Men ska du äta en middag med bra protein inom en snar framtid så gör det för sjuttsingen! Det är mängden protein under dagen, gärna utspritt som är absolut viktigast. Allt annt blir mer finlir.

Men idag handlar det om vad BCAA kan hjälpa med under ett långt träningspass. Jag kör alltid 4 kapslar BCAA varje timme på mina långpass och tipsar mina adepter om det också.De ger 4 g aminosyror i timmen och placebo eller inte- jag tror de funkar! (Just nu springer jag inte långpass och har istället kapslar med EAA som backup. Jag har köpt dem från Great Earth som är ett märke jag kikar mycket på just nu och gillar utbudet hos.

Teorin och viss forskning menar att BCAA under träning hjälper att hålla mentalt och kognitivt fokus. Detta har att göra med neurotransmittorn serotonin som får oss att känna oss trötta och avslappande och  i sin tur kan trötta musklerna och göra oss ofokuserade. Inte riktigt läge under ett ultralopp! Serotonin bildas via en annan aminosyra tryptofan. BCAA ”går åt” under träning och det gör att det blir mer av tryptofan och mindre av BCAA. Dessa använder samma transportörer i blodet till hjärnan och genom tillskott av BCAA ”stoppas” tryptofanet och BCAA kan öka vilket alltså ska göra oss piggare både i skalle och muskler och teoretiskt mer uthålliga. Det var en högst ovetenskaplig dragning av något vetenskapligt.

Jag tror på det och kör enligt den devisen. Dessutom tar jag gärna BCAA som sagt efter pass när jag ibland inte kommer äta ordentligt på ett bra tag.

Och sen finns det studier förstås som inte visar på någon effekt alls på uthållighet.

Men. Jag fortsätter ta BCAA.

NU har jag tagit en stor slev med kokosolja och ska snart ut och springa. Så nästa gång kommer det handla om kokosolja eller snarare MCT (medium chain triglycerides).

Må så gott, spring fint, ät bra!

 

Från hjärtat

Från hjärtat


Den samiska kulturen ligger mig lite varmt om hjärtat. På mammas sida var familjen renägare- dock inte samer men det är väl något i det där som rinner i ådrorna ändå. Iallafall att vilja flytta på sig hela tiden.

Min släkt på den sidan har ett väldigt samisktklingande namn som dock byttes bort när mamma och syskon flyttade till Stockholm på 50-60-talet. Så kunde man inte heta!

Så egentligen skulle jag och min syster hetat något annat- mycket mer exotiskt.

Ibland lyssnar jag på jojk när jag springer. Det är något vilt och rogivande över den.

Den här ramlade jag över igår när Cattis delade den på facebook. Den hittar jag nog inte på Spotify men herrajomala vad den gick in i hjärtat.

Dessutom det fina i att en adopterad pojke kan rota sig så i det samiska renskötarlivet. Rötter har man alltid. Men man kan skapa nya.

Ta några minuter och lyssna vetja!

 

Allt beror på

Allt beror på


Jag skulle kunna skriva en lång utläggning om en massa saker som snurrar i mitt huvud.

Jag skulle kunna försöka ursäkta att det den senaste tiden handlat mycket om produkter- som kläder, skor och glasögon i bloggen senaste tiden. Men när min träning inte är så rolig blir det kanske lite mer sånt. Jag skriver om sånt jag gillar. Inte alltid garanterat att jag fått saker därifrån ens. Även om det tydligen uppfattas så. Här kommer mer reklam för sånt jag gillar. Läs inlägget om vad Tjejmarathons insamling går till här.  Jag fick gåshud när jag skrev det. Det här är bra grejer. Och ge gärna pengar dit. Gärna. Jag typ tigger för jag tycker det är så viktigt. Vi har i dagsläget samlat in nästan 50 000 kronor så dina eventuella slantar blir inte ensamma. Så reklam? Det beror på.

Och jag skulle kunna skriva ned ett body pumppass (ja ni hörde rätt- jag var på gruppträning!) på ett förortsgym med dålig mikrofon och för snabba frivändningar. Kunna besserwissra om att det inte är så man tränar styrka bäst och jadijada men vet ni vad-Det beror på. Idag var det bästa passet på länge. För mig. För jag var där med min allra bästa vän som jag känt sen jag var ett år. Fick umgås med henne och krama hårt om en person som aldrig läst min blogg och tycker ultra är helt vanvettigt men som känner mig sen jag var en fräknig liten skit. Det var fullt på passet, fullt med folk i alla de former i alla de typer av träningskläder. Alla kämpade och svettades tillsammans. Alla gjorde något för sin hälsa. Alla verkade glada och sunda. Det var så jäkla underbart att köra bicepcurls och ba´ vad fasen ska jag med den här övningen till men det skiter jag i! Det är endorfiner!

Och det var ett program igår, Vetenskapens Värld som nog många om de ville kunde plocka ur att: Ha! Där hör ni! Man behöver inte stretcha, man ska träna kort och hårt och ät för faeeeen inte efter passet.

Men det beror på. Som sagt. Inget är svart och vitt. Idag står det på en stor blogg ” Vad är bästa frukosten”. Ja- det, shit sherlock, beror på.

Och jag ska inte vara så djefla rädd för att skriva de här inläggen jag längtar efter att skriva om vad jag tycker om träning- för- det kommer ändå aldrig bli rätt. För det beror för fasen på men hela syftet med alla dessa blogginlägg är ju att på något sätt skicka med en tanke jag har som jag vill dela. Som kanske inspirerar, förundrar, förargar folk.

Och inte så rädd för att välja den mjuka vägen också. Inte döma allt. Inte besserwissra över allt. Se det andra. Se charmen i bicepcurls på ett förortsgym en vanlig tisdagkväll med världens bästa kompis.

Det, fan, känns rikt.

Vårkänslor hos X-Kross

Vårkänslor hos X-Kross


Jag gissar att ni också börjar få kisa lite mer på löprundorna nu? OK- jag hade gärna kisat mot vit snö lite längre men barmark och långa dagar går bra det med!

Att springa och kisa är ingen höjdare. Man kan få både huvudvärk och faktiskt så ska man se till att skydda ögats lins om man är ute mycket.  Viktigast är detta när man är på reflekterande ytor som snö och vatten. Viktigast är att skydda ögat mot solens UV-strålar och att använda solglasögon av bra kvalitet kan vara ett sätt att förebygga ögonskador i framtiden. Det här var jag inte så bekant med förut men ju längre jag sprang desto mer märkte jag  att jag stördes av ljuset ibland. Det har  ju varit så mörkt och snöfattigt så det har inte varit direkt något problem men nu börjar det bli långa ljusa dagar igen.

Som så många andra gillar jag X-Kross! Jag har en rosa båge och tre olika linser där Running orange är den som passar mig bäst. Den ger ett väldigt behagligt ljus även i skog och terräng! Det är lätt att linser blir för mörka men denna funkar alltså även där.

Hos X-Kross kan du enkelt kombinera olika linser och bågar efter smak och behov. Det finns linser att välja på- allt för både skidor, cykel, löpning, vattensport och det är bara att byta lins på bågen för ändamålet.

Här är några exempel på olika bågar och linser som jag tyckte var snygga.

Personligen hoppas jag få kisa mot snö igen när jag åker till Jämtland i mars!