Allt beror på
Jag skulle kunna skriva en lång utläggning om en massa saker som snurrar i mitt huvud.
Jag skulle kunna försöka ursäkta att det den senaste tiden handlat mycket om produkter- som kläder, skor och glasögon i bloggen senaste tiden. Men när min träning inte är så rolig blir det kanske lite mer sånt. Jag skriver om sånt jag gillar. Inte alltid garanterat att jag fått saker därifrån ens. Även om det tydligen uppfattas så. Här kommer mer reklam för sånt jag gillar. Läs inlägget om vad Tjejmarathons insamling går till här. Jag fick gåshud när jag skrev det. Det här är bra grejer. Och ge gärna pengar dit. Gärna. Jag typ tigger för jag tycker det är så viktigt. Vi har i dagsläget samlat in nästan 50 000 kronor så dina eventuella slantar blir inte ensamma. Så reklam? Det beror på.
Och jag skulle kunna skriva ned ett body pumppass (ja ni hörde rätt- jag var på gruppträning!) på ett förortsgym med dålig mikrofon och för snabba frivändningar. Kunna besserwissra om att det inte är så man tränar styrka bäst och jadijada men vet ni vad-Det beror på. Idag var det bästa passet på länge. För mig. För jag var där med min allra bästa vän som jag känt sen jag var ett år. Fick umgås med henne och krama hårt om en person som aldrig läst min blogg och tycker ultra är helt vanvettigt men som känner mig sen jag var en fräknig liten skit. Det var fullt på passet, fullt med folk i alla de former i alla de typer av träningskläder. Alla kämpade och svettades tillsammans. Alla gjorde något för sin hälsa. Alla verkade glada och sunda. Det var så jäkla underbart att köra bicepcurls och ba´ vad fasen ska jag med den här övningen till men det skiter jag i! Det är endorfiner!
Och det var ett program igår, Vetenskapens Värld som nog många om de ville kunde plocka ur att: Ha! Där hör ni! Man behöver inte stretcha, man ska träna kort och hårt och ät för faeeeen inte efter passet.
Men det beror på. Som sagt. Inget är svart och vitt. Idag står det på en stor blogg ” Vad är bästa frukosten”. Ja- det, shit sherlock, beror på.
Och jag ska inte vara så djefla rädd för att skriva de här inläggen jag längtar efter att skriva om vad jag tycker om träning- för- det kommer ändå aldrig bli rätt. För det beror för fasen på men hela syftet med alla dessa blogginlägg är ju att på något sätt skicka med en tanke jag har som jag vill dela. Som kanske inspirerar, förundrar, förargar folk.
Och inte så rädd för att välja den mjuka vägen också. Inte döma allt. Inte besserwissra över allt. Se det andra. Se charmen i bicepcurls på ett förortsgym en vanlig tisdagkväll med världens bästa kompis.
Det, fan, känns rikt.




Igår tog jag min gamla rygga med dator och träningskläder och åkte till Bosön för en heldag där.

Antal kommentarer: 1
Ann-Sofie Forsmark
Sant- bäst är subjektivt!
men tack söta Nina 🙂