Do Good March

Jag är lite halvdålig på att följa upp kommentarer och det ska jag verkligen bli bättre på för det är ju det roligaste och bästa med bloggandet egentligen!

Nu är det först Sandra jag är skyldig ett svar! Såhär skrev hon på inlägget om Tjejmarathon:

Sandra

Hej och tack för en inspirerande blogg 🙂 Jag är hemskt sugen på att springa ett 50km lopp. Jag undrar om du tror det är möjligt att hinna träna upp sig inför att orka distansen från nu till slutet av april? Har tidigare sprungit lidingöloppet som längst. Nu springer jag 3-4ggr/v ca 5-15km. Har du isf några träningstips?Tacksam för svar 🙂

Klart du klarar det! Det är dock tiden som alltid är en utmaning. Det här är jättesvårt utan att veta mer historia och ”status”. Distanser är bara siffror men jag tror absolut att du har chansen om du sätter igång med riktad träning men då bygger det på att du är ”stabil” på 15 km! Ju mindre tid man har desto mindre får man ”frisera” träningen och fokusera på det viktigaste: uthållighet och hållbarhet för distansen som är utmaningen.

Du skrev slutet April men det är ju 8 juni. Räkna tre veckor bakåt och den veckan bör du kunna springa runt 30 km i terräng, lugnt och stabilt även om det alltid är lite tufft på slutet :). Men ett pass och en vecka gör inte ett lopp- det är kontinuitet som är det viktigaste. Och träning som kroppen kan ta till sig. Men fokus på successivt längre pass, i varierad terräng. Stöttat av backintervaller och fartlek och styrka med löpskolningsövningar som stärker och utmanar de muskler som ska balansera dig 50 km i terräng. Bra kost, bra sömn och fokus på nyckelpassen som nämnt ovan! Det är mitt tips- så generellt det kan bli!

Samt:

Robban

Nöjd med ucan? Har planer på att testa det på Ironman Kalmar i augusti. Mvh Robban

Jag har inte hunnit testa Ucan tillräckligt för att ge en personlig utvärdering men jag är teoretiskt all for it. Vid träning och speciellt så långa tävlingar som Ironman så är det ju fettförbränningen som är det viktigaste. Funkar den är Ucan perfekt- du stör inte insulinet på samma sätt som med massa gels och annat. Men som med allt annat- träna på att använda det! Lycka till!

Jag kommer skriva mer om Ucan och vad jag menar med kontinuitet pratar jag mer om på mina föreläsningar!

Hoppas alla fått en #vavavoom start på veckan. Den här bilden har inget med något att göra men skriver på en annan dator och hittade denna bild! Det är jag  10 minuter innan start på min första 100 miles. Ser ut som jag undrar hur f*n jag tänkte nu? Hittade en bild på mina fötter…meeeen vi spar den!

---

1. Alla koppar té eller kaffe du dricker efter lunch mot grönt té som både renar, hjälper fettförbränningen, innehåller antioxidanten ECGG som stöttar immunförsvare och vissa studier har kopplat det till minskad cancerrisk. Dessutom kommer du definitivt ha lättare att somna om du slutar reta binjurarna med det adrenalindrivande kaffet! Gört!

2. En halvtimme framför teven i soffan mot en halvtimme yoga på golvet. Hos yogobe kan du helt gratis köra allt från tio minuter till en timme genom några av programmen på deras startsida.

3.  Ett sms eller mail mot ett telefonsamtal. Eller varför inte en fika. På riktigt. Utan telefoner.

4. En kötträtt mot en vegetarisk. Googla ”vegetariska rätter” för inspiration- finns hur mycket som helst! Tips på proteinrika källor kan du läsa om här. Du kan behöva fokusera mer på ett högre proteinintag för att kompensera att upptaget av protein är något sämre från vissa vegetabilier- men med fokus på rätt kost är det inget problem. Det är dessutom betydligt billigare och lättare att äta mer ekologiskt om du fokuserar på vegetariska inköp.

5. En slentrianmässigt negativ tanke mot en konstruktiv positiv lösning. Vad som helst- stort eller litet. ”Jag kommer aldrig isäng”, ”Det är stressigt på morgnarna”. Vad leder de tankarna till? Att det blir bättre? Om inte- byt ut dem!

Men rör inte mitt morgonkaffe tack pretty please.

 

---

En till träningsvecka till ända.  Jag är fortfarande fast i att tro att ”det här inte borde gå” fast det går hur bra som helst. På väg mot sista trimestern med rasande fart.

Så lyckligt lottad- men inte bara på grund av tur- jag har tagit hand om mig och förtjänar att vara såhär pigg, stark och energisk. Faktiskt!

Målet är som sagt att röra på mig lite varje dag och alltid komma hem med en längtan att sticka ut igen. Styrka var tredje dag och bara springa så länge jag orkar hålla bäckenbottenknip. Det där är jag snart världsmästare på tror jag.

Så denna vecka blev det en lätt 5a i måndags. 3,5 km som uppvärmning inför ett pass på gymet i tisdags. I onsdags  9 km inklusive 6,5 km som hjälptränare på jobbets gemensamma träning. I torsdags sprang jag en till femma och så styrkepass (frivändningar) i fredags med en till 5,5 a på kvällen. Igår- faktiskt för första dagen på kanske tre veckor sprang jag inte men gjorde en massa annat och idag var det dags för det jag trodde skulle vara mitt sista ”korta långpass”.

Vi sprang till Ursvik och nej det går väl inte fort- har aldrig joggat så långsamt tror jag (förutom sisådär runt mil 12 på mina två 100 mileslopp) men jag skiter i tiden och i min lilla barbavärld så är allt rosa moln och regnbågar. Jag tassar fram (tycker jag själv) lätt och ledigt och kan vara ute hur länge som helst känns det som. Är lite salig av det. Spegeln säger att det borde vara tungt, när jag rör mig i övrigt börjar jag känna mig klumpig men sätter jag på mig löparskorna och får komma ut så känner jag mig urstark och lätt!

Idag blev det nästan 15 kilometer med en del kupering eftersom det liksom är så det ser ut här. Jag hade kunna fortsätta men skulle på spa med två fina vänner. Men den känslan- den är så fin!

42,5 kilometer denna vecka. 63 löppass på 68 dagar och totalt 44 mil med ett snitt på 7 km per pass sen jag började följa upp min träning den 25 december. Jag jagar inget mål, jag bara noterar mina guldkorn.

Njuter av en unik period. Lyssnar på kroppen, som jag alltid gör. Den säger, som den oftast gör: ”Spring!”

 

 

 

---

..till min föreläsning! Vare sig du satsar på Göteborgsvarvet eller något annat lopp så  hoppas jag du ska ha något att hämta. Det kommer handla om att gå från 0 kilometer till 100 miles, träning i en hektisk vardag, att hålla sig skadefri och frisk, tips på träningsupplägg för att få in alla delar, kost och lite utrustning. Och det avgörande mentala! Som liksom är det som ger vind i seglen på skutan med planerade träningspass!

När: 12 mars

Kl 18-19.30

Var: Clarion Post centralt i Göteborg

Kostnad: 160 kr

Anmälan: här

Bara jag går runt så jag kan betala lokalen så går överskottet till vår insamling till Panzisjukhuset.

Varmt välkomna!

 

---

Imorse tränade jag med Magnus på UCSP. Vi körde frivändningar och jag vågar alltid ta lite mer när jag vet att det står en tekniknitisk bredvid. Olympiska lyft med dålig teknik är ingen höjdare och med min stora mage så blir det lätt att jag fuskar.

Men iallafall.

I omklädningsrummet spelade de Passengers ”Let her Go” och budskapet är ungefär att ” du vet inte vad du har förrän du mist det”.

Så onödigt. Och så funderade jag lite om det är så vanligt att man lever så. Förgivettagande. Jag är ju så petig med vilka jag omger mig med så jag tycker de flesta av dem verkar uppskatta det de har. Se det. Ofta. Ta vidvinkel. Ta in och ba’ YES så bra jag har det!

Och jag gör det också. Mycket mer nu än kanske för en 15 år sen då det bara var jakt på nya upplevelser och nya platser som var målet. Jakt på högskolepoäng. Karriär.

Nu. Mycket mer målarbete. Inte jakt. Konstruktivt planerande och genomförande mot mål som jag satt för att jag vill dem.

Trygg i att skita i de flesta normer, trygg i att skapa sitt eget paradis.

Kanske hjälper det att jag fått vara rädd att mista Honom att jag inte tar honom för givet. Att tänka ofta ofta att herregud! Jag får leva med honom!! Rik för att vi nu kan smågnabbas om hur hallen ska inredas och skratta åt att vi inte vet hur vi ska fälla ihop den spontaninköpta barnvagnen.

Rik för att jag drunknar i jobb. Har att göra- jämt! Vill göra. Längtar till att göra. Och rik för att jag lärt mig att just därför måste man bryta och vara ledig ibland. För jobbet tar ändå aldrig, tack och lov, slut!

Rik för att jag är frisk och stark. För att jag kan välja att vara ensam ibland (hm, ett tag till iallafall) och rikast för att jag aldrig behöver vara det om jag inte vill.

Det rikaste vi kan vara, det är vi idag. Allt har vi- när vi väljer att se det.

Happy Friday Funday!

---