Jag bloggar varje dag. Typ. Inte för att jag känner att jag måste men för att jag vill. Verbal diarre. Jag har så mycket jag vill skriva. Som jag vill lufta. Som jag inte hinner sitta ned och skriva vettigt av för, tja, jag gör annat. Jobbar!

Men det är så mycket jag vill lufta med er.

Att det var så skirt grönt idag i Ursvik, blev helt kär i naturen. Det hängde ned massa ljusgröna blöta grenar i ansiktet på mig när jag sprang ”lätta 7:an”. Att det var som en grön ”canopy” över huvudet- vad heter det på svenska? Ni fattar.

Jag hade sån brutal träningsvärk så jag stapplade runt men rörelse slår att sitta still varje dag.

Att jag har en bild på näthinnan av ett dött barn som fallit i vattnet efter att hon försökt fly över Medelhavet. Att det händer. Här. Närmre än en solsemester i Thailand dit folk åker och tar hem multiresistenta bakterier berättar de på nyheterna nu. Om mamman som försökte fly med sina sju barn på ett flak och ett barn föll av mitt i farten. Hon fick se det falla och inte kunna göra något för att rädda de andra sex barnen. Jag tänker att om hon kommer hit, om vi tar emot henne och hennes barn så kommer det dröja så otroligt länge innan hon retar sig på saker som vi går och smågnäller på varje dag.

Att vi kämpar med Tjejmarathon. Att alla gillar. Men det går lite trögare med insamlingen i år. Att varje krona räknas.

Men jag vill berätta om företaget Mimer som i sin värdegrund har ”omtanke” och kommer sponsra Tjejmarathon ihop med att satsa på personalens friskvård och jag har äran att få föreläsa för dem och vara med på deras friskvårdsdag på fredag. Stort och fint!

Att jag älskar att springa men ännu gladare blir jag när N är ute och springer. Så glad. Idag sprang han. Seger!

Om att tvivla på sig själv. Att det nog är sunt och så, men lite jobbigt ibland. Att ingen är perfekt. Att ingen kan vara det. Så försök inte sträva efter det. Var snäll mot dig!

Hur less jag kan bli på alla sk*tnödiga egocentriska citat som syftar till att vi  ska satsa på oss själva. Framåt framåt framåt. Hela tiden. Ta hand om nummer ett. Ja GÖR det för all del men glöm inte att du är människa och det betyder att du behöver ingå i ett sammanhang med andra människor och vi ska ta hand om varandra.

Att hälsa har vi inom oss.  I samvaro. I sammanhang. Och i naturen. Den fysiska hälsan är en bas och den ska vi se till att ha på plats men sen är det dags att sluta titta i naveln och titta upp och omkring dig. Men ingen tjänar pengar på det. Idag såg jag ett inslag om en kamera som ska kartlägga våra köpbeteenden. Så vi kan köpa mer. Som ska produceras. Och sen kastas när nästa trend kommer. Ohållbart.

Men att jag blev inspirerad av DN’s bilaga om hållbarhet i söndagens tidning.

Och att jag satt och jobbade bredvid ett gammalt par idag på cafe. De delade på en räkmacka och sen på en princessbakelse. De verkade kära. Jag blev så varm inombords. Lite tårögd till och med och de tittade lite undrande på mig.

Att jag köpte en notbok med Dave Matthews noter för att lära mig deras låtar på gitarr för länge sen. Men det har jag inte ens börjat med. När jag blir pensionär, DÅ NI! Då ska tanten spela fint. Nu spelar jag bara för att det är kul.

En fullbokad kalender kan betyda väldigt olika saker för olika människor. Oavsett om det är roliga saker kan en del, speciellt de som varit utbrända, få ångest. Känna lätt panik. Det roliga blir inte roligt när det kläms in och kan lätt kännas som saker som ska bockas av. Det är svårt att vara närvarande för man vet att man ska vidare till nästa. Och nästa.

Jag har lärt mig att ha luft i kalendern. Livet är fullt ös men kalendern får inte bli full jämt. Någon tyckte det var konstigt att jag föreslog en tid om flera veckor för att göra ett besök på en affär. Men jag vet att även om det säkert går att försöka åka dit på fredag eller tisdag innan jag ska iväg på X och Y så blir det inte lika bra och inte lika roligt om jag bokar in för mycket. Och mycket blir det oftast ändå, det mesta man gör står kanske inte i en kalender men ska få plats ändå.

Det här går ju inte att göra hela tiden om det gäller jobb- vissa saker måste genomföras för att andra ska kunna ske. Men jag tror vi ganska ofta bokar in saker och tackar ja utan att tänka på om vi verkligen kommer vilja göra det när dagen väl kommer.

Precis som jag skrivit om flera gånger innan: Man får lista det som är viktigt i livet och se till så det får plats. Om det hela tiden inte får det så får man fundera över sitt läge.

Jag försöker så gott det går ha flera dagar i veckan utan ”extrasaker”. Då blir det jag bokar in roligt, jag ser fram emot det och jag har fritt i kalendern för sånt som är enormt viktigt för mig men som man sällan skriver in: Barnen och familjen! Har jag en lunchdate varje dag en vecka blir det bara stressigt. Jag vill inte vara borta från barnen på kvällarna mer än max två gånger i veckan. Jag vill ha tid att göra något spontant, för att jag känner för det.

Det här har varit ganska jobbigt att sätta i praktiken, att säga ”nej det går inte på flera veckor” kan få folk lite undrande. Men jag tänker att då är jag faktiskt ett bättre jag när det väl sker. Och att jag skulle uppskatta och förstå om den andra personen gjorde likadant.

Luft i kalendern- för de som är viktiga och för spontana infall (som också är viktiga!).

Jag ogillar prylar. Och ”meck”. Gillar saker som går smidigt. Är enkelt. Är win-win. Finns nog massor. Men är du som jag kanske du gillar de här:

1) Nötter i väskan. Så spelar det ingen roll om du bilr panikhungrig på väg mellan A och B. Det är skräpfika på jobbet. Du har nötter. Du har power!

2) Mineralpuder. För det är bara naturliga grejer i. Få ingredienser. Inget skit. Drygt- räcker superlänge. Och  innehåller solfaktor. Och du ser inte ut som du har en kaka med smet i ansiktet. Lite fräschare, med skydd mot solen, men ändå naturligt. Älskart! Enda sminkgrejs jag använder förutom lite mascara.

3) Kläder som inte behöver strykas. Jag har just investerat i två snygga klänningar från Stockholms Klänningsfabrik. De är i sådär glansigt stretchigt material och krynklar inte. Går att lägga i löparryggan. Och är kontorsnygga likväl om festsnygga. Såna kläder vinner! Enkla, tidlösa. Och du slipper stryka.

4) Readly. Bästa appen! 99 kr per månad och jag läser allt från tidningen Land till Gods och gårdar på den. Har i padda och telefon. Aldrig en tråkig stund. Nytta och nöje.

5) Transportlöpningsrygga och transportlöpa. Låt oss göra det OK att fika i löpartights. Att ”ärendespringa”. Låta löprundan bli A-B-C. Få motion samtidigt som man tar sig ställen. Fika med en kompis mitt i passet. Springa vidare.

Långhelg! Jag är så glad över att jag ska få träffa MASSOR av fina vänner i helgen. Men hoppas hinna ut och tassa runt lite också. Lyssnar på mycket poddar och här kommer tre inslag jag tycker du ska höra på:

1) Kropp o Själ ” Är du hälsosam lille vän?

2) Löparsnack- snart kommer ett avsnitt om Swimrun

3) Mat och Marginaler- Senaste handlar om medvetet konsumerande- eller tja det gör alla avsnitt på sina sätt men den här handlar om barntrafficking. Hitta alla här.

Och ha en fin helg!

För jag hoppas verkligen att du inte är Skräpmaja. 

Min dotter går på Friluftsfrämjandets dagis och de har koll på Skräpmaja. När det ligger skräp där det inte ska, vilket det ju gör överallt, så har skräpmaja varit där.

När jag surfade så lärde jag mig om Surfers against sewage och löpares motsvarighet kanske är typ Runners against litter. Att vi värnar lite extra om den miljö vi springer i.

Lidingöloppet, som är ett miljöcertifierat event, jobbar aktivt med detta och det går att göra så mycket! Tjejmarathon har förstås också nolltolerans på nedskräpning.

Nu har fina Erik Ahlström dragit igång ”Pendel Clean Upp tillsammans med Håll Sverige rent.

Det pågår denna vecka men jag tycker vi fortsätter med detta så mycket vi kan. Visst kan man tycka att vi inte borde behöva plocka upp efter andra, men det enda du kan ändra är ditt eget beteende. Sen önskar jag att jag oftare vågade säga till de som skräpar ned. Lite ”hur tänkte du nu? Vem ska plocka upp det där?”. Som rökare till exempel som ofta fimpar här och var.

Inne på Facebook hittar du mer information. Och där kan man förfasas över hur mycket skräp som finns överallt. Och sen göra sin insats!

Idag tjattrade jag på telefon med en härlig kille i mitt hälsonätverk- Tommie Cau. Utan att give away för mycket eftersom han briefade mig inför ett event nästa vecka så sprang jag hem från jobbet med en pusselbit till i en ansats till att prata och skriva om hälsa och som kommer få ta plats i föreläsningar jag håller framöver.

Förra veckan blev på pappret en väldigt bra motionsvecka. Pga en läskig händelse och en vardag som var upponer så sprang jag inte måndagen. Den veckan var liksom hjärtat delvis på ett annat ställe och hela hjärtat behövs för att träna hårt. Metaforiskt. På tisdagen rände jag i skogen i 50 minuter. Bara sprang med tårar och regn och lera. Fantastiskt! På onsdagen tog jag mig till gymet och tog hand om min rygg. På torsdagen sprang jag en sväng på Bergslagsleden i ”rek”syfte. På fredagen var jag en snabbis på gymet igen för bål och axlar.

På lördagen  var allt bättre så då stack jag ut tidigt och tassade runt i Ursvik i kanske två timmar ungefär. På söndagen sprang jag lite snabbare i 90 minuter.

Utifrån mina träningsmål sett var det inte optimalt. Utifrån mitt liv och mina prioriteringar sett var det en helt fantastisk motions och hälsovecka. Jag rensade skallen, tog hand om ryggen, fick frisk luft, vara för mig själv, gråta och snora lite och tankade massa naturenergi som är det bästa jag vet. Jag orkade.

Och åter till vårt samtal idag. Vi pratade om att det inte går att tävla i hälsa. Men för alla som är typ-Amänniskor och tycker livet bir lite tråkigt när det inte är prestation i fokus. Men inte mår bra av att försöka vinna the ratrace, träna mest, springa längst, ha finast hemma, äta mest bovetemuffins, alltid ha chia i blöt och dricka så gröna smoothies så Hulken blir avundsjuk. Får ångest när de inte har full koll och levererar sitt bästa.

Tänk om de kunde tävla i att vara i hälsa/prestationsbalans med sig själva? Hänger ni med på att jag skojar lite nu men tänk på det:

Kunna ha en löparklocka men strunta i den i bland. Bara springa för att det är härligt.

Planera att träna på morgonen men snooza då och då för att det är så skönt. Utan att dagen är ”förstörd”.

Bestämma att man ska äta glutenfritt men känna doften av nybakt surdegsbröd och ba NOMNOM med smält smör och ost utan att få ångest och placebomagknip.

Äta helt utan att benämna sin kost med en titel.

Ställa upp i ett lopp och inse att man inte kommer springa så snabbt som man tänkt och genomföra det utan att behöva hävda i alla sociala medier att jag joggade bara. Liksom bara njuta och låta folk tycka vad de vill.

Köpa bra träningskläder men inte få panik om alla är i tvätten utan dra ut i mysbyxor, tubsockor och en gammal t-shirt.

Se att folk tränar, är viga, står på huvudet, på en arm, flyger uppför rep utan att tolka det som att man själv inte kan. Tänka att man kan annat.

Inte undra vad som ska bjudas på en middag för att man inte vill äta en viss sak utan se fram emot sällskapet och tänka att ”det blir gott”.

Balansen. Ösa när man öser och klara av att chilla när det ska chillas.

Jag har inte lyckats med detta historiskt och den där jobbiga (men ibland ganska effektiva) typ-A Anne drar mig i håret ibland men jag ignorerar henne så mycket bättre nuförtiden. Ordet balans kan låta så tråkigt. Där händer ju inget. Men det kan vara fett nice att vara i det för att ladda får att katapultera iväg framåt och uppåt vid ett senare tillfälle.

Vad tycker ni?

Foto: Katarina Jansson

Ej i bild- de som peppar på slutet. Den som bär en mentalt efter 14, 15 mil.

Som ordnar allt , som får det att funka.

Ej i bild- de som passar barnen. Som ställer upp. Som gör saker möjligt.

Ej i bild ej i text. Allt som pågår. Allt som egentligen kanske är viktigast.

Ej i bild- din hand i min rygg. Jag känner den alltid. Jag vet att den är där.

Vissa saker ska bara göras. Plocka ur diskmaskinen tycker inte jag att jag behöver hitta djupare mening i även om jag gör det nästan varje dag. Det är bara att göra, och tänka på annat samtidigt.

Men vissa saker, speciellt de som tar emot, de förtjänar faktiskt lite tanketid. För att när vi tänker på varför vi gör saker så kan det leda till att vi a) gör dem med större glädje. Eller b) kanske väljer bort att göra dem.

Som att springa till exempel. Kanske inte alltid är kul, men skulle nästan kunna vara det. Om man tänkte på varför man gjorde det. För de flesta mår bra efteråt. Och de vet de men står då ut med att det tar emot medan de gör det. Jag vägrar ha det så. Livet är för kort.

Och den senaste tiden, ju mer jag har tänkt på varför jag springer desto mer njuder jag av det. Det går kanske inte lika fort. Det blir definitivt lika mycket löpning. Om inte mer. Jag är otroligt motiverad att ta mig ut. Det tar aldrig emot.  Jag har mitt varför väldigt klart:

Jag njuter av att vara ute i naturen för egen kraft.

Det ger mig energi.

Jag sover bra.

Jag känner mig stark.

Jag rensar tankarna.

Tröskeln är liksom borta.

Det finns mycket annat att tänka ”varför gör jag detta” runt som är betydligt viktigare att det blir av än en löprunda. Saker man måste göra men kanske inte har lust med eller känner ångest inför. Att tänka lite längre runt dem, tänka varför kan göra dem lite lättare!

Gört!

Runners World  kommer köra en serie med tips på löppass på hemsidan. Lilla jag som stollar runt i skogen fick börja!

Mitt favoritpass hittar du här. Och det har blivit massor av det. Idag skulle jag till exempel ha sprungit ganska hårt tänkte jag. Meeeeen jag sprang kors-o-tvärs i skogen istället.

Det blir mycket hälsa, glädje, endorfiner av min löpning just nu. En del träning också men inte direkt så målinriktat som jag hade tänkt. Annat viktigare, bra prioriterat. Nöjd!

Tummen upp för ohämmat ostylade selfies i Ursvik!

Vill bara understryka att det här inlägget inte är sponsrat på något sätt men jag älskar att lyfta fram saker jag gillar. Speciellt om det handlar om företeelser som kanske lätt går folk förbi.

Jag vet inte hur känd Storstenshöjden i Ånnaboda är men jag har aldrig varit där även om jag vet att man åker skidor i Ånnaboda och de hade skid-SM förra året.

Nu skulle jag dit och föreläsa för ett härligt gäng och på grund av omständigheter i familjen så åkte jag bara över dagen och tog tåget för att hinna jobba på vägen tid och hem.

Det var inte så att jag knockades av en vidunderlig utsikt eller storslagen arkitektur när jag anlände men ett otroligt mysigt område; lug o ro och personal som känns genuint trevlig och verkar trivas på jobbet- det märks! Och det uppskattar jag.

Och vidunderlig utsikt finns väldigt nära, några hundra meter från receptionen ligger en utsiktsplats med fantastiskt utsikt över Närkeslätten.

Anläggningen består av en huvudbyggad med konferensrum, det finns stugor, en liten camping och hotellrum i låga byggnader som ser ut som stora stugor.

Men det bästa är alla stigar och fina leder att vandra, springa och cykla på! 20 mil uppmarkerade MTB-spår och anläggningen ligger precis på Bergslagsleden.

Mountainbike kan man hyra- enklare eller Bianchi med karbonram och för endast 950 kr får man middag, övernattning, frukost och tillgång till bastu och kartor.

Den lilla sjön har en jättefin badplats och en 2,5 km asfalterad slinga runt så man kan köra både rullstol och ”stadsbarnvagn”. Det finns massor att göra för barn och har man lurat iväg dem kan man bada i en rullande badtunna.

Jag bytte om i helt nyrenoverade omklädningsrum som blev klara till SM och tog en sväng på Bergslagsleden när jag var där. God lunch fick jag också.

Jag blev helt kär i stället!

Helt enkelt- för oss som vill ha det mysigt i vacker natur  och värdesätter kvalitet och bra service men inte bryr oss om flådigheter så är Storstenshöjden verkligen ett tips!

Det ligger 2 mil utanför Örebro så väldigt smidigt att ta sig dit. I’ll be back!

Jag hade som tur var med mig riktigt gott fika när jag var ute i skogen hela lördagen.

Min faster hade bakat Pitekaka. Herregud så god den är!

Smulig. Men god! Och den är glutenfri så passar fler än vanliga kakor. Jag kommer defintivt att baka den.

Här är receptet på riktigt. Jag kommer nog skruva det lite sen och då får jag skriva om det igen. Och här är det glutenfria receptet som jag skulle länkat till!

Bild: Från Gokväll

Flera har efterfrågat mer om ämnet ovan. Vad äta? När? Varför?

På Stoclhkolm Outdoor kommer jag föreläsa lördag och söndag om detta! Det är samma program båda dagarna så bara att välja vilken dag som passar dig bäst. Dessutom kan du träna rörlighet och balans för löpare och cyklister med mig då.

Och det är bra två små delar av ett fantastiskt upplägg du kan ta del av om du anmäler dig till Workout Åre Stockholm!

Läs mer här!