Ja så skulle man kunna sammanfatta min och Magnus rektur upp på skutan igår. Vi fuskade och tog bilen till Fjällgården och började sen knata uppför. Det var ett tag sen vi sågs så vi hade massor att prata om. Solen strålade.

Jag är för femte gången tror jag en så lyckligt lottad instruktör på WorkoutÅre och för fjärde året är det en topptur på söndagens förmiddag. Jag och Magnus har genomfört två Skutantoppturer ihop, förra året var det för dåligt väder men de hade lika kul för det. Jag var nästan i 9e månaden då så njöt av spa och föreläsningar istället.

I år har jag även två löpteknikklasser. Det ska bli fantastiskt roligt!

Det är sjukt mycket snö kvar. Sjukt mycket. Vi vek av på sommarleden vid bergsstationen av Fjällgårdens nya lift..fjällgårdsexpressen eller något heter den och pulsade nästan direkt. Ibland höll det. Ibland gick vi igenom. Det var fantastiskt vackert, men uj så kallt om tårna! Som tur var är Matthew på Falke häruppe och ska fixa ett par yllestrumpor till mig för det tog jag inte med.

Med någon 100de stigmeter kvar var det ett rejält kallt vinterlandskap. Men nästan vindstilla.

För andra gången mötte vi på förvånade skidåkare på toppen som undrade var våra skidor var.

Utförslöpningen blev inte riktigt som vi tänkt. Man brakade igenom snön rätt bra så vi fick ta det lugnt på skrå först men sen tog vi transportvägar.

Det blev en riktigt fin och solig tur och jag ser så fram emot söndagen, och hela helgen för den delen!

För mig är det stor skillnad på att träna och på att röra på sig. Ibland tränar jag när jag springer men oftast är jag bara ute och rör på mig för att må bra. Jag har ett stillasittande jobb och jag älskar att vara i naturen och löpningen är ett enkelt och smidigt sätt att rensa skallen och få uppleva just naturen- och massor av endorfiner!

Jag har funderat mycket på mitt förhållningssätt till löpning den senaste tiden. Både utifrån min egen löpning, men även som löpcoach. Vad vill jag förmedla? Vad är min nisch?

Jag gillar inte att komma med ursäkter för att saker inte blir som man tänkt. Men ibland händer det saker på vägen och man lär sig saker som gör att man omprioriterar.

Jag hade nog tänkt träna betydligt mer än jag har den här våren. Flera gånger har jag haft idéer om ganska strukturerade pass i huvudet men benen har styrts mot skogen och jag har bara tassat runt och myst.  Jag har på grund av annat inte orkat lägga den energin och dessutom tog det ett tag innan mina nervinklämningar tillät att jag sprang på. När jag väl nu är fysiskt redo att satsa på är det mentala på en helt annan plats. Jag tror, långsiktigt, på en mycket bättre plats.

Jag har börjat tänka på mig själv som en springande människa och ser fram emot att ta den approachen längre och djupare in i vardagen. Springa mer helt enkelt. Inte snabbare kanske. Men låta löpningen bli ett tillstånd som är betydligt lättare att glida in i än det abrupta fyrkantiga i planerade träningspass. Springa lite hit, springa lite dit. Springa och ta möten med folk som kan hantera träningskläder. Och som jag skrivit tidigare- springa till och från jobbet.

Ja, jag vill utmana mig själv med mätbara mål inom både ultra och kanske försöka springa ett maraton lite fort, men när jag tänker på terränglopp så tänker jag nästan enkom på upplevelsen, fantastiska vyer och mycket lite på skenande mjölksyra.

Rent coachmässigt så har jag börjat bli bättre på att ta referenser på grupper och personer jag coachat och det har för det första varit en rejäl ego-boost men jag har också tänkt till framgent på vad jag vill ha som fokus i mitt coachande.

Jag tror defintivt vi är born to run. Men vi måste bli re-born för vår vardag stödjer för de flesta inte en löpande kropp.Och det är en djungel med både råd och skor därute som kan bli rörig att förhålla sig till.

Jag älskar och brinner för löpningens enkelhet, möjligheten till naturupplevelser, och att hjälpa folk våga sig utanför asfalt och längre. Jag har inte riktat in mig på att hjälpa folk klippa milen på under 40. Jag riktar in mig på terräng och längre distanser.

Jag blir bättre på att coacha det jag själv utför- förstås! Lika viktigt är att stötta de hälsosamma valen, där löpning ibland är hälsa, och ibland är det motsatta.

Rörelseglädje, naturupplevelse, känna sig stark, enkelthet. Sånt. Massor av sånt redan i helgen!

Här kom jag på att jag glömt låsa bilen nere vid Fjällgården (Åre). Nej, jag sprang inte ned och låste den.

Maj. Var tog den månaden vägen? Swosch sa det bara. Jag har tampats med allergi, inte tränat som jag tänkt, det har hänt saker och det är mycket oklarheter på jobbfronten för mig så fokus har liksom varit på annat. Jag och bästmannen har båda jobbat halvtid så pusslat med barnvakter för bebisen och jag avskyr ju stress så har skalat bort och backat från massa saker. Och haft det väldigt bra helt enkelt.

I juni är det bara jag som jobbar, har inte så mycket att göra på jobbet (även om jag jobbar så att jag drar igång saker men det kommer jag inte göra så mycket i juni).

N är hemma och jag ser fram emot en väldigt rolig månad med luft i kalendern! Det är Tjejmarathon 14 juni och då reser jag bort från Lillspark för första gången i två nätter och kombinerar det med Foo Fighters konsert i Gbg. LÄNGTAR!

Jag ska ta tag i min träning igen. Jag har en bra grundnivå nu, är stark i kroppen men har förhållandevis värdelös ”maxfart”. Min bekväma fart och min snabba fart ligger väldigt nära varandra.

Jag har fått erbjudandet av Aktivitus att göra tester hos dem och ser verkligen fram emot det. Testa syreupptag, laktat, fettprocent och annat skojs. Rapport kommer förstås på det !

Jag ska göra iordning min räcercykel. Och cykla. På Ekerö. Tyvärr kan jag inte laga punka så bra att N är pappaledig och kan rycka ut och hämta cykeln (jag låser den och springer till jobbet) om den punkar sig.

Jag ska också simma öppet vatten. Jag har inte gjort det på två år och kan räkna antalet gånger jag simmat ”OW” på två händers fingrar men jag är så sugen på att testa en swimruntävling och då är det nog bra att ha simmat iallafall en gång.

Mitt SLkort går ut den 3e juni och jag tänkte transportlöpa till och från jobbet varje dag. Bold statement! Det kommer nog inte gå precis varje dag men jag ska försöka.  Jag kommer få ta lite sociala träffar i träningskläder och hoppas det är ok. Det är 6,5 km närmaste vägen enkel väg. Det går att varirera till tusen: springa via Pampas, springa via Hagaparken och så vidare. Det kommer ett inlägg på transportlöpning snart- lovar!

Jag ska äta mycket jordgubbar- mycket mer än förra sommaren då jag ammade. Mycket ägg också.

Jag kommer leda ett rörlighetspass och föreläsa om kost för prestation på Workout Åre Outdoor i Stockholm. Kom dit vetja! Det kommer bli en toppendag.

Och så ska jag springa preimärultrasträckan på Stockholm Trail som en del av CrossNaturelaget. Det här hade jag ju tänkt träna ordentligt för först men det får bli ett rejält tufft långpass helt enkelt. Jag kommer inte hinna igång så ordentligt inför det.

Dessutom göra massa roliga saker med barnen, men der handlar ju inte den här bloggen om.

Men nu är nu och vi är på väg till Åre för Workout Åre där jag har med familjen för första gången. Det blir lite annorlunda vistelse den här gången med mer rutschkana och kryp på golvet. Jag leder tre pass och imorgon ska jag och Magnus reka toppturen på Skutan. Yes- vantar och mössa är med!

Vad ser du fram emot just nu?

Sist vi var i Åre. Båda tjejerna har växt så mycket sen dess. Den resan är den häftigaste av dem alla!

Vad hälsa är är individuellt. Men som jag varit inne på tidigare, att bara fokusera på sin egen hälsa blir för många en ond cirkel. 

Jag tror man kommer platåa till slut när det bara handlar om me, myself and I. Jag tror den ökande psykiska ohälsan bland många hänger ihop med den på flera fronter ohälsosamma individualiseringstrend vi har i samhället där många lägger för mycket energi på att liksom manifestera sitt eget varumärke. Massa tid på yta. Massa tid på att vara saker snarare än  att göra. Lyfta fram detta ihåliga vara i diverse sociala medier genom hur man klär sig och var man äter osv. Som att köpa kaffe. Jag vill ha en vanlig svart kaffe men det heter på många ställen ”lungo” tror jag. Eller ”americano” eller något. Allt ska paketeras och manifesteras. Man luras lätt att känna att man tar ställning i alla val man gör. Att man liksom blir något enkom av sina val. Vegan för att man väljer vegetariskt.

Men till saken! Att ingå i ett sammanhang. Att, när man har det tillräckligt bra, hjälpa andra- det tror jag de flesta kan skriva under på att de mår bra av. Riktigt bra!

Ett företag som tagit fasta på just omtanke är Bostads AB Mimer i Västerås. Det har de med i sina kärnvärden och i fredags fick jag vara med dem på deras friluftsdag där de verkligen gjorde bra och goda saker.

Så enkelt, så bra, så genialiskt!

Efter en enkel grillunch ute fick alla runt 1,5 timme på sig att motionera på valfritt sätt: Gå, springa eller faktiskt fågelskåda. Jag och deras controller Petra som tog initiativet och kontaktade mig tog en väldigt kuperad promenix och pratade om allt mellan himmel och löparskor.

På Björnö där de höll till utanför Västerås finns nämigen jättefina motionsspår på de vanliga kilometerdistanserna: 2,5, 5, 10 km. Alla ansvarade för att hålla koll på antalet avverkade kilometer.

Klockan 14.00 samlades alla inne på konferensanläggningen vid fiket och jag höll en föreläsning om Panzisjukhuset och Tjejmarathon samt om hållbar hälsa.

För varje kilometer som medarbetarna avverkade donerar Mimer 20 kr till vår insamling till Maison Dorcas på Panzisjukhuset. Alla skrev upp ”pinnar” med kilometer på ett stort block och det var fantastiskt värmande och rörande att se hur många staplar det blev. Alla kilometer man motionerade till fots den dagen räknades och jag vet att en herre knatade hemåt efteråt.

Mimer- så himla bra ni är! Vilken enkel men ändå fantastiskt bra grej att göra: Utomhus, motionerandes på valfri intensitet, tillsammans och för en väldigt god sak. Det landade på över 11 000 kr vilket är helt fantastiskt för de kvinnor och barn som vi kommer slussa pengarna direkt till. Jag både vill och vill inte varna för den här artikeln som belyser hur viktigt stöd är till den vårdande verksamhet Panzisjukhuset, Panzi Foundation och Maison Dorcas i deras regi bedriver.

Ni är en inspiration och jag hoppas så att andra företag också blir inspirerade och vill göra samma sak.

Jag bjuder på min tid och min föreläsning om ni skramlar kronor/kilometer. Låter det intressant? Kontakta mig på mailen ni hittar ovan till höger!

Tack igen Mimer för att jag fick komma till er och för alla viktiga medel ni samlade in. Det ska ni må riktigt bra över!

Man ska gräva där man står. Man ska ta itu med saker man är missnöjd med, oroas över, retar sig på. Men ibland kan man bara genom att ändra sitt perspektiv bli av med både orosmåln och irritationsmoment.

Man är oftast sin hårdaste kritiker. Och man dömer ingen annan lika hårt som sig själv. Man skulle aldrig kräva av någon annan det man kräver av sig själv.

Ibland är det bästa och enklaste man kan göra att låna någon annans perspektiv. Någon som har det betydligt värre.

Eller fundera på om det man kräver av sig själv, benchmarkar emot, är något man skulle kräva av någon annan?

Eller är problemet jag stressar över något jag bara har för att jag har det så bra? Är det egentligen en dold möjlighet jag kan tänka på i ett annat ljus?

Problem och hinder. Krav och press. Testa ett annat perspektiv!

Häromdagen lyssnade jag på Svettigpodden. Markus Torgeby närmare bestämt som jag förstås hört om men inte faktiskt hört.

Massa klokskap som landade så bra i mina öron där jag just då transportsprang från A till B till C hemifrån småbarnslivet.

Lyssna här.

Det ligger inte i vår tid att göra små balanserade förändringar. Det säljer heller inte så bra. Attt äta lite mer grönsaker? Minska på köttet och göra det till ett tillbehör någon dag i veckan? Nej, strikt vegan! Äta bara raw food! Leva under devisen att all lagad mat är död rent enzymmässigt. Springa ett motionslopp? Jo det är fortfarande poppis men inflationen i lopp där  man ska komma i mål täckt i lera och bli elektrifierad längs vägen är lite som bostadspriserna i Tokholm. Allt ska liksom paketeras, manifesteras, taggas. Man är liksom de val man gör. Det blir för många övermäktigt. Och det är så ofta galet onödigt. Små förändringar kan göra stor skillnad för hälsan. De heter kanske inte något. Du kanske inte behöver kalla dig crossfitare eller paleo. Yogi eller raw food’are. Men du kan förbättra din hälsa. Så du kan må bra och använda den till det du behöver i ditt liv. Det kanske inte ger effekt om en timme eller en dag. Men visst vill vi alla vara långsiktiga?

Här är några områden som jag ofta skruvar lite på för att stötta min hälsa som löpande, pollenallergisk mångsysslande småbarnsmamma:

1) Sömnen. Ingen förvånad att jag drog upp den först. En kvart tidigare? En halvtimme? Testa!

2) Lite mer grönsaker. Jag älskar färsk vitkål och gör just nu massa olika råkostsallader som jag äter med vinegrett på olivolja, äppelcidervinäger och goda kryddor och någon god proteinkälla. 4-5 grönsaker vid varje måltid ger massor av nyttigheter och bra fibrer och så kallad ”prebiotika” alltså mat till probiotikan i tarmarna.

3) Lite mer andningsövningar. Boxandning är en ”klassiker” som är superlätt att ta till: Räkna fyra på inandning, håll för fyra, andas ut på fyra, håll fyra.

4) Som jag skrev om i måndags, kalendern. Våga säga nej. Fyll inte på med mer än du kan ta till dig och faktiskt njuta av.

5) ..och samma gäller träningen. Det är inte ett program som styr. Det är hur mycket kroppen kan ta till sig.

Och apropå små justeringar- i söndags var jag på gymet med Pernilla Ohlsson, före detta PT-schools grymmaste lärare som nu är utbildningsansvarig på Urban Tribes. Hon är ett av branschens vassaste kort vad gäller styrketeknik. Vi gick igenom mina marklyft, benböj, armhävningar och chins. Övningar jag kör ofta. Hon petade lite här och lite där och jag har nu fyra dagar senare fortfarande lite känningar av det passet trots att jag inte lyfte så tungt. Sånt. Små justeringar som kommer göra stor skillnad.

Jag är inspirerad just nu. Inte av mig själv- blir väckt för tidigt och lider av pollenallergin. Men har så otroligt fantastiska människor omkring mig. Jag lever inspirerad!

1) Mina barn. Ja det är en sån där typisk grej föräldrar säger. Det är inte så mycket alltid det de gör, men den här tjongande kärleken och viljan att vara med dem och hur de är så ärliga och oförstörda och kräver ärlighet, rättvisa och visar vad som är viktigt. Frågorna min stora tjej frågar mig är viktiga. Jag måste tänka till. Jag måste vara den personen jag vill vara. Hon gör som jag gör, lillan härmar, stora noterar och värderar. Säger jag si men gör så ifrågasätter hon. Viktiga grejer.

2) Min fästman. Underbar omtänksam envis sate som har rest sig, bokstavligt talat, flera gånger de senaste åren. Som är så otroligt stark som få förstår och som jag inte kan skriva ut i ord. Som genomför grejer trots en massa grejer. Badass.

3) Djur och natur. Ok klyschigt men naturen utan människans framfart är helt fantastisk. Så intelligent, så vacker, så rogivande. Väldigt abstrakt men ni vet ju hur man mår efter en löprunda i skogen, längs havet.. UTE! Fantastiskt.

4) Idag: Lidingöloppet. De har dragit igång skolstafetten för barn i utsatta förortsområden. Tänkte en sisådär hundra ungar skulle komma och springa. 670 stycken. Sprang idag. Älskade det! Vill springa mer! Så ballt! Och deras arbete med Lidingöruset och Lidingörullet för funktionshindrade- jag signade upp som volontär idag.Känns som Lidingöhelgens bästa dag.

5) Aron Andersson . Killen som blev rullstolsbunden vid 9-års ålder och ba KÖR! Han är äventyrare och verkar inte se några problem – utan utmaningar. Var uppe på Kebnekajse, klarade klassikern och har andra stora projekt på gång som är en fysiskt brutal utmaning även för oss med två fungerande ben. Idag föreläste han för oss i Lidingöloppsnätverket. Otroligt inspirerande. Vad går man och tvekar för liksom.

Sömnig. Med kliande ögon. Men väldigt inspirerad!

Årets Tjejmarathon har som jag tidigare nämnt och RW uppmärksammat fokus på miljön.

Självklart försöker vi tänka till avseende allt möjligt och så även nummerlappar. Dem får löparna göra själva. Antingen återvinner man en, eller gör en ny.

Och ja- det finns platser kvar. Och ja- det är årets mysigaste lopp. Och ja- ni är så varmt välkomna!

Och nej – sådär kommer jag inte se ut i år! Två veckor före touch down var det då 🙂

Jag fick önskemålet att skriva mer om hälsostrategi och känner att det gör jag gärna men uj det är inte lätt! Men jag babblar väl på så ser vi om det blir något att ta hem av det!

Vad är hälsostrategi

Om man googlar på det så dyker det upp diverse företag som arbetar med att skapa hälsostrategier eller företag som har en. EU’s hälsostrategi får man träffar på också.  Det kan ju vara allt från på  landsnivå, till organisation och individnivå. Som med det mesta får man skapa sin gen definition för att kunna förhålla sig till det.

För mig är  hälsostrategi ur ett organisationsperspektiv ett pågående dynamiskt arbete med en strategi för att tydliggöra, möjliggöra och uppmuntra medarbetare att uppnå ett hälsosamt och hållbart arbetsliv i linje med gemensamt antagna mål, värderingar och regler.

Det är en strategi som behöver få ta plats i affärsplan, genomsyra arbetets utförande, kommunikation, kopplas till värdegrunden och viktigast av allt- ha en stark plats i kulturen. Handlar främst om att påverka ledarskap och medarbetarskap.

Den kan inte bara dumpas på chefer som deras ansvar utan att ge dem verktyg och tid att leda hälsosamt. Det måste arbetas med från alla hålll. Den psykiska ohälsan ökar och står för cirka 40% av långtidssjukskrivningar i Sverige. Forskning och klara bud på området är bristfällig men det finns några tydliga parametrar som behöver vara på plats för att personal ska må bra på jobbet: KASAM- Känsla Av Sammanhang. Det kan vara ett nog så bra verktyg att utgå ifrån.

Det är viktigt att förstå skillnaden på hälsosamma investeringar och hygienfaktorer som enskilda hälsomärkta aktiviteter eller friskvårdsbidrag som kan vara en stödjande del, men aldrig ersätta. Förstå att ofta kanske inte nya aktiviteter behöver läggas till. Snarare arbeta med det man redan gör: ledarskap, medarbetarskap. Kultur och struktur.  Förstå att de flesta vill faktiskt ta hand om sig och gör det när de upplever att de kan.

Förstå att medarbetare som vet  och orkar med det de förväntas göra, vill göra det och vet varför de gör vad de gör kommer vara lönsamma varumärkesbärare. Jobba bättre och mer effektivt om man får vara krass och bara fundera på lönsamhet.

Viktigt att förstå att om allt ovan saknas så blir löpgrupper, ekofrukt och ett gym i källaren ingen investering. Viktigt att inse att omotiverad sönderstressad osäker personal kan få hur mycket friskvård som helst utan att det möjliggör att nå företagets fulla hälsopotential.

Att arbeta som hälsostrateg

Jag tror många hälsostrateger kämpar med att få jobba som de vill och anser krävs för att få effekt på frågorna.  Frågan ligger ofta hos HR vilket jag personligen tycker är både bu och bä. Det beror på hur nära HR jobbar ledningen. Där finns kunskap om personalen, kompetens att driva frågan men ibland är det en hård dörr in till ledningsrumsbordet där frågan måste vävas in i företagets ”stora” strategier för att just vara en strategi och inte ett projekt som inte alla anammat top down.

Som jag ser det, allså jag och inte alla gissningsvis,  så måste hälsostrategen arbeta nära ledningsarbetet för att både fånga upp aspekter som påverkar medarbetares både fysiska och psykosociala hälsa. Omorganisering? Hur påverkar det personalen? Hur kommunicerar vi det? Svaret kanske inte just strategen har, utan ledningen själva.  Men en hälsostrateg kan väcka frågan och stötta med  infallsvinkel. Hälsoarbete kanske inte ens bör ske under märkningen hälsa utan inom ledarskap eller medarbetarpåverkan. Där ett stort jobb är att identifiera vad som påverkar personalens hälsa, och arbeta med att prioritera den strategiskt. Detta till skillnad från ”hälsoveckor” eller ”hälsodagar” som ofta fokuserar på den enskildes hälsa och då inte når ända fram till att få effekt organisatoriskt.  Som ofta alienerar de som inte uppfattar sig som hälsosamma. Som lätt blir insatser som mäts på antal deltagare, inte lönsamhet och produktivitet som är det som behöver kunna mätas i vinstdrivande organisationer för att ha ledning och ägares uppmärksamhet bortanför mållinjen eller den hälsosamma lunchen.

Idag har jag varit på två seminarier: Imorse var jag med i panelen för ett frukostseminarie med Actiway och SimeHR. På eftermiddagen på Sturebadet Health Strategy. Allt pekar på att bra investeringar i hälsa kan ge 6 ggr pengarna tillbaka. Men forskning på det psykosociala området är bristfällig. Det är svårt, abstrakt. Men jag hoppas det inte används som ursäkt för att inte arbeta med det eftersom det är där de viktiga hälsovinster för både individ, organisation och samhälle kan göras.