Små justeringar + tålamod = stora resultat

Jag är inspirerad just nu. Inte av mig själv- blir väckt för tidigt och lider av pollenallergin. Men har så otroligt fantastiska människor omkring mig. Jag lever inspirerad!

1) Mina barn. Ja det är en sån där typisk grej föräldrar säger. Det är inte så mycket alltid det de gör, men den här tjongande kärleken och viljan att vara med dem och hur de är så ärliga och oförstörda och kräver ärlighet, rättvisa och visar vad som är viktigt. Frågorna min stora tjej frågar mig är viktiga. Jag måste tänka till. Jag måste vara den personen jag vill vara. Hon gör som jag gör, lillan härmar, stora noterar och värderar. Säger jag si men gör så ifrågasätter hon. Viktiga grejer.

2) Min fästman. Underbar omtänksam envis sate som har rest sig, bokstavligt talat, flera gånger de senaste åren. Som är så otroligt stark som få förstår och som jag inte kan skriva ut i ord. Som genomför grejer trots en massa grejer. Badass.

3) Djur och natur. Ok klyschigt men naturen utan människans framfart är helt fantastisk. Så intelligent, så vacker, så rogivande. Väldigt abstrakt men ni vet ju hur man mår efter en löprunda i skogen, längs havet.. UTE! Fantastiskt.

4) Idag: Lidingöloppet. De har dragit igång skolstafetten för barn i utsatta förortsområden. Tänkte en sisådär hundra ungar skulle komma och springa. 670 stycken. Sprang idag. Älskade det! Vill springa mer! Så ballt! Och deras arbete med Lidingöruset och Lidingörullet för funktionshindrade- jag signade upp som volontär idag.Känns som Lidingöhelgens bästa dag.

5) Aron Andersson . Killen som blev rullstolsbunden vid 9-års ålder och ba KÖR! Han är äventyrare och verkar inte se några problem – utan utmaningar. Var uppe på Kebnekajse, klarade klassikern och har andra stora projekt på gång som är en fysiskt brutal utmaning även för oss med två fungerande ben. Idag föreläste han för oss i Lidingöloppsnätverket. Otroligt inspirerande. Vad går man och tvekar för liksom.

Sömnig. Med kliande ögon. Men väldigt inspirerad!

---

Årets Tjejmarathon har som jag tidigare nämnt och RW uppmärksammat fokus på miljön.

Självklart försöker vi tänka till avseende allt möjligt och så även nummerlappar. Dem får löparna göra själva. Antingen återvinner man en, eller gör en ny.

Och ja- det finns platser kvar. Och ja- det är årets mysigaste lopp. Och ja- ni är så varmt välkomna!

Och nej – sådär kommer jag inte se ut i år! Två veckor före touch down var det då 🙂

---

Jag fick önskemålet att skriva mer om hälsostrategi och känner att det gör jag gärna men uj det är inte lätt! Men jag babblar väl på så ser vi om det blir något att ta hem av det!

Vad är hälsostrategi

Om man googlar på det så dyker det upp diverse företag som arbetar med att skapa hälsostrategier eller företag som har en. EU’s hälsostrategi får man träffar på också.  Det kan ju vara allt från på  landsnivå, till organisation och individnivå. Som med det mesta får man skapa sin gen definition för att kunna förhålla sig till det.

För mig är  hälsostrategi ur ett organisationsperspektiv ett pågående dynamiskt arbete med en strategi för att tydliggöra, möjliggöra och uppmuntra medarbetare att uppnå ett hälsosamt och hållbart arbetsliv i linje med gemensamt antagna mål, värderingar och regler.

Det är en strategi som behöver få ta plats i affärsplan, genomsyra arbetets utförande, kommunikation, kopplas till värdegrunden och viktigast av allt- ha en stark plats i kulturen. Handlar främst om att påverka ledarskap och medarbetarskap.

Den kan inte bara dumpas på chefer som deras ansvar utan att ge dem verktyg och tid att leda hälsosamt. Det måste arbetas med från alla hålll. Den psykiska ohälsan ökar och står för cirka 40% av långtidssjukskrivningar i Sverige. Forskning och klara bud på området är bristfällig men det finns några tydliga parametrar som behöver vara på plats för att personal ska må bra på jobbet: KASAM- Känsla Av Sammanhang. Det kan vara ett nog så bra verktyg att utgå ifrån.

Det är viktigt att förstå skillnaden på hälsosamma investeringar och hygienfaktorer som enskilda hälsomärkta aktiviteter eller friskvårdsbidrag som kan vara en stödjande del, men aldrig ersätta. Förstå att ofta kanske inte nya aktiviteter behöver läggas till. Snarare arbeta med det man redan gör: ledarskap, medarbetarskap. Kultur och struktur.  Förstå att de flesta vill faktiskt ta hand om sig och gör det när de upplever att de kan.

Förstå att medarbetare som vet  och orkar med det de förväntas göra, vill göra det och vet varför de gör vad de gör kommer vara lönsamma varumärkesbärare. Jobba bättre och mer effektivt om man får vara krass och bara fundera på lönsamhet.

Viktigt att förstå att om allt ovan saknas så blir löpgrupper, ekofrukt och ett gym i källaren ingen investering. Viktigt att inse att omotiverad sönderstressad osäker personal kan få hur mycket friskvård som helst utan att det möjliggör att nå företagets fulla hälsopotential.

Att arbeta som hälsostrateg

Jag tror många hälsostrateger kämpar med att få jobba som de vill och anser krävs för att få effekt på frågorna.  Frågan ligger ofta hos HR vilket jag personligen tycker är både bu och bä. Det beror på hur nära HR jobbar ledningen. Där finns kunskap om personalen, kompetens att driva frågan men ibland är det en hård dörr in till ledningsrumsbordet där frågan måste vävas in i företagets ”stora” strategier för att just vara en strategi och inte ett projekt som inte alla anammat top down.

Som jag ser det, allså jag och inte alla gissningsvis,  så måste hälsostrategen arbeta nära ledningsarbetet för att både fånga upp aspekter som påverkar medarbetares både fysiska och psykosociala hälsa. Omorganisering? Hur påverkar det personalen? Hur kommunicerar vi det? Svaret kanske inte just strategen har, utan ledningen själva.  Men en hälsostrateg kan väcka frågan och stötta med  infallsvinkel. Hälsoarbete kanske inte ens bör ske under märkningen hälsa utan inom ledarskap eller medarbetarpåverkan. Där ett stort jobb är att identifiera vad som påverkar personalens hälsa, och arbeta med att prioritera den strategiskt. Detta till skillnad från ”hälsoveckor” eller ”hälsodagar” som ofta fokuserar på den enskildes hälsa och då inte når ända fram till att få effekt organisatoriskt.  Som ofta alienerar de som inte uppfattar sig som hälsosamma. Som lätt blir insatser som mäts på antal deltagare, inte lönsamhet och produktivitet som är det som behöver kunna mätas i vinstdrivande organisationer för att ha ledning och ägares uppmärksamhet bortanför mållinjen eller den hälsosamma lunchen.

Idag har jag varit på två seminarier: Imorse var jag med i panelen för ett frukostseminarie med Actiway och SimeHR. På eftermiddagen på Sturebadet Health Strategy. Allt pekar på att bra investeringar i hälsa kan ge 6 ggr pengarna tillbaka. Men forskning på det psykosociala området är bristfällig. Det är svårt, abstrakt. Men jag hoppas det inte används som ursäkt för att inte arbeta med det eftersom det är där de viktiga hälsovinster för både individ, organisation och samhälle kan göras.

---

Jag bloggar varje dag. Typ. Inte för att jag känner att jag måste men för att jag vill. Verbal diarre. Jag har så mycket jag vill skriva. Som jag vill lufta. Som jag inte hinner sitta ned och skriva vettigt av för, tja, jag gör annat. Jobbar!

Men det är så mycket jag vill lufta med er.

Att det var så skirt grönt idag i Ursvik, blev helt kär i naturen. Det hängde ned massa ljusgröna blöta grenar i ansiktet på mig när jag sprang ”lätta 7:an”. Att det var som en grön ”canopy” över huvudet- vad heter det på svenska? Ni fattar.

Jag hade sån brutal träningsvärk så jag stapplade runt men rörelse slår att sitta still varje dag.

Att jag har en bild på näthinnan av ett dött barn som fallit i vattnet efter att hon försökt fly över Medelhavet. Att det händer. Här. Närmre än en solsemester i Thailand dit folk åker och tar hem multiresistenta bakterier berättar de på nyheterna nu. Om mamman som försökte fly med sina sju barn på ett flak och ett barn föll av mitt i farten. Hon fick se det falla och inte kunna göra något för att rädda de andra sex barnen. Jag tänker att om hon kommer hit, om vi tar emot henne och hennes barn så kommer det dröja så otroligt länge innan hon retar sig på saker som vi går och smågnäller på varje dag.

Att vi kämpar med Tjejmarathon. Att alla gillar. Men det går lite trögare med insamlingen i år. Att varje krona räknas.

Men jag vill berätta om företaget Mimer som i sin värdegrund har ”omtanke” och kommer sponsra Tjejmarathon ihop med att satsa på personalens friskvård och jag har äran att få föreläsa för dem och vara med på deras friskvårdsdag på fredag. Stort och fint!

Att jag älskar att springa men ännu gladare blir jag när N är ute och springer. Så glad. Idag sprang han. Seger!

Om att tvivla på sig själv. Att det nog är sunt och så, men lite jobbigt ibland. Att ingen är perfekt. Att ingen kan vara det. Så försök inte sträva efter det. Var snäll mot dig!

Hur less jag kan bli på alla sk*tnödiga egocentriska citat som syftar till att vi  ska satsa på oss själva. Framåt framåt framåt. Hela tiden. Ta hand om nummer ett. Ja GÖR det för all del men glöm inte att du är människa och det betyder att du behöver ingå i ett sammanhang med andra människor och vi ska ta hand om varandra.

Att hälsa har vi inom oss.  I samvaro. I sammanhang. Och i naturen. Den fysiska hälsan är en bas och den ska vi se till att ha på plats men sen är det dags att sluta titta i naveln och titta upp och omkring dig. Men ingen tjänar pengar på det. Idag såg jag ett inslag om en kamera som ska kartlägga våra köpbeteenden. Så vi kan köpa mer. Som ska produceras. Och sen kastas när nästa trend kommer. Ohållbart.

Men att jag blev inspirerad av DN’s bilaga om hållbarhet i söndagens tidning.

Och att jag satt och jobbade bredvid ett gammalt par idag på cafe. De delade på en räkmacka och sen på en princessbakelse. De verkade kära. Jag blev så varm inombords. Lite tårögd till och med och de tittade lite undrande på mig.

Att jag köpte en notbok med Dave Matthews noter för att lära mig deras låtar på gitarr för länge sen. Men det har jag inte ens börjat med. När jag blir pensionär, DÅ NI! Då ska tanten spela fint. Nu spelar jag bara för att det är kul.

---

En fullbokad kalender kan betyda väldigt olika saker för olika människor. Oavsett om det är roliga saker kan en del, speciellt de som varit utbrända, få ångest. Känna lätt panik. Det roliga blir inte roligt när det kläms in och kan lätt kännas som saker som ska bockas av. Det är svårt att vara närvarande för man vet att man ska vidare till nästa. Och nästa.

Jag har lärt mig att ha luft i kalendern. Livet är fullt ös men kalendern får inte bli full jämt. Någon tyckte det var konstigt att jag föreslog en tid om flera veckor för att göra ett besök på en affär. Men jag vet att även om det säkert går att försöka åka dit på fredag eller tisdag innan jag ska iväg på X och Y så blir det inte lika bra och inte lika roligt om jag bokar in för mycket. Och mycket blir det oftast ändå, det mesta man gör står kanske inte i en kalender men ska få plats ändå.

Det här går ju inte att göra hela tiden om det gäller jobb- vissa saker måste genomföras för att andra ska kunna ske. Men jag tror vi ganska ofta bokar in saker och tackar ja utan att tänka på om vi verkligen kommer vilja göra det när dagen väl kommer.

Precis som jag skrivit om flera gånger innan: Man får lista det som är viktigt i livet och se till så det får plats. Om det hela tiden inte får det så får man fundera över sitt läge.

Jag försöker så gott det går ha flera dagar i veckan utan ”extrasaker”. Då blir det jag bokar in roligt, jag ser fram emot det och jag har fritt i kalendern för sånt som är enormt viktigt för mig men som man sällan skriver in: Barnen och familjen! Har jag en lunchdate varje dag en vecka blir det bara stressigt. Jag vill inte vara borta från barnen på kvällarna mer än max två gånger i veckan. Jag vill ha tid att göra något spontant, för att jag känner för det.

Det här har varit ganska jobbigt att sätta i praktiken, att säga ”nej det går inte på flera veckor” kan få folk lite undrande. Men jag tänker att då är jag faktiskt ett bättre jag när det väl sker. Och att jag skulle uppskatta och förstå om den andra personen gjorde likadant.

Luft i kalendern- för de som är viktiga och för spontana infall (som också är viktiga!).

 

 

---