Gänget bakom Axa Fjällmarathon är också agenter för Dynafit i Sverige. Där känner jag både Patrik och Mattias och idag hälsade jag på dem och deras lager ute på Frösön innan jag nu åker till Åre.

Jag provade ut ett par nya terrängskor som utlovas hålla för riktigt tuffa utmaningar.

Jag älskar mina Inov-8 men är inte helt nöjd med hållbarheten till exempel i Xtalon 190. För långa obanade tuffa pass vill jag ha en riktigt stadig sko och jag gillar 212an men vill gärna testa en annan sko.

Dynafit- MS Feline Superlight sitter riktigt bra på min fot (naturlig hålfot) och känns riktigt stabil. Det är en stadig häl på den och jag är osäker på vad för drop det är. Jag är inte van vid någon drop alls så det känns lite ”klossigt” att gå i dem men det kommer det nog inte göra när jag använder dem där de ska användas- i terrängen!

Tåboxen är rymlig- jag tog en storlek större som vanligt och vikten är cirka 260 g i min strl 41.

Jag köpte också en ryggsäck– en X4 Pro 20 liter- komplett med krok för att bära cykel och allt. Har velat ha en större löparsäck för att kunna springa längre turer i fjällen i år.

Idag hann jag med ett kort studiebesök hos Cattis Olsson på Svenskt Vintersport Centrum. Hade kunnat stanna länge i labbet med det stora ”skidlöpbandet” där Ben från Bath University studerar kolhydratsupptag hos idrottare. Så intressant! Hade massa frågor och funderingar!

Nu är jag på väg till Åre för att reka toppturen inför söndag. Det är mindre snö än förra året och jag ser fram emot en magisk eftermiddag uppe på skutan för mig själv med naturen som lekkamrat!

Jag sitter på fik i Östersund och jobbar efter en kort flygtur i förmiddags. Några hundra meter härifrån ligger den lilla etta jag sålde 2010.

Östersund är min favoritstad. Jag bestämde för över 12 år sen att någongång ska jag bo här och när jag flyttade hit bestämde jag att jag alltid ska bo i Jämtland men så hände massa saker och nu är jag fast i storstaden och vad underbart det är att kunna åka hit och träffa vänner och jobba mobilt och lufta både lungor och skalle lite.

Jag har varit smart och sparat massa kreativt jobb: förbereda två träningspass, två föreläsningar och lite strategiförslag för proaktivt hälsoarbete. Jag tänker ofta bäst när jag sitter ensam i lugn och ro och kommer varva jobb med att reka inför helgen! Såhär ser den här fantastiska veckan ut som också innebär min födelsedag!

Tisdag: idag. Vila. Sprang till dagis igår i värmen och höll på att förgås. Avskyr värme om det inte finns vatten att dyka i!

Onsdag: Åker till Åre. Ska ta mig upp på skutan och ev reka en sväng på vägen ner. Blir en lång tuff och underbar dag! På kvällen ser jag framför mig att jag och Sara som då cyklat 60 mil till Åre (ja WOW jag vet!!!) dricker bubbel och äter choklad i baren på Holiday Club där jag bor.

Torsdag: Yoga på morgonen. Fortsätta reka lite. Luncha med en fin vän. Styrkepass med inte ett gram lagt på benen men desto mer på ryggen.

Fredag: Yoga på morgonen. Jobba på och sen kommer min syster upp som ska vara funktionär och så drar hela balunsen igång på eftermiddagen. WorkoutÅre är mycket träningsglädje, frisk luft och höjdmeter i sin bästa form! Det är en ära att få vara instruktör där bland alla stjärnor som Jessica Clarén, Matthew Griffiths, Magnus Hagström (som jag ju kör passen med), Blossom, Jim Berg, Andreas Öhgren och Sandra Fagerlund med fler med fler- se själva!

Det är också en ynnest att kunna jobba mobilt som jag gör nu. Det är något av det viktigaste i mitt liv- frihet under ansvar. Att kunna styra över sitt jobb och ha flexibilitet. Ibland jobba där och hur jag vill.

Tacksamt!

Jag blev intervjuad av Sofia på My Next Workout för ett tag sen. Fick frågor som fick mig att tänka till lite. Tack Sofia!

Jag tycker intervjun återger bra vad jag tror på och vad jag står för.

Medan jag packar ned allt jag har i träningsväg för att flyga till republiken imorgon tipsar jag om att läsa den här

Den här utsikten tänkte jag ha under fyra kvällar.

Gissningsvis ser din ”att göra” lista ut som min. Överfull med grejer som inte hinns med. Jag har under våren börjat med att faktiskt ta en stund varje dag och reflektera över vad jag gjort varje dag.
Fokusskiftet från att bara konstatera vad som måste göras imorgon till att se allt du gjort idag gör mycket för hur positivt det kan kännas inför morgondagen. Att se att mycket blir gjort kan göra det lättare att ta itu med jobbiga saker. Att se att inte så mycket blir gjort kan vara första kuggen i att ändra på det.
Att mentalt gå igenom allt du hunnit med och först sen skriva ned det som ska göras imorgon.
Kanske i kategorier: ” jobb” ”träning” ” privat” för att se att alla bitar får sin uppmärksamhet.
Testa!
Viktigt också med tid då det inte behöver hända något alls!
Och du, ge dig själv en klapp på axeln!

Klockan ringde tidigt och jag och N tittade på varandra lite som två fån- hur tänkte vi nu då? Somnade sent efter att försökt hänga med i Eurovisionsfestivalen men vi är alldeles för obrydda. Men sent blev det.

Jag tränar gärna före frukost med min vanliga ”kaffe och BCAA” laddning och likaså idag. Betydligt lättare att cykla än att springa med lågglykogena muskler tycker jag!

Vi trampade ut mot Ekerö. Soligt, vackert, lugnt, tyst. Nästan ingen vind.

Kände mig uppvärmd och fick upp mer och mer fart allteftersom vi cyklade.

Det var första gången jag cyklade på Ekerö och absolut inte sista. Otroligt fint, lantligt och fina cykelvägar utan massa ”stök” på backen. Bara att rulla på.

Jag visste att jag inte skulle hinna få in något längre pass, max 5 mil så försökte kompensera med att höja intensiteten lite. Om det inte var för att jag tycker det är lite läskigt att cykla snabbt så skulle jag kunna trycka på riktigt ordentligt tror jag. Min cykel är snabb och mina ben är starka.

Tycker 30 km/h är skön distansfart och idag låg jag där och ned mot 35-40 km/h där det gick att trampa på. Var ju knappt någon vind. På vägen ut och till Ekerö vågar jag inte trampa på lika mycket- det är så mkt tvärgator och sånt så där går det betydligt långsammare.

Sen är väl cyklister ett roligt gäng va? På varje mil går det minst en sur farbror med illgul vindjacka och knäna pekandes rakt ut som inte hälsar.

Sen kommer det gäng som tar upp hela vägbanan och en och annan trampare som liksom jag inser att det här är ju helt underbart och hej på dig med vad kul att du är ute men det ser mycket anspänt ut i mångas ansikten. Däremot var det faktiskt många som hälsade väldigt glatt idag jämfört med förra gången!

Jag hade riktigt roligt. Cred till N som hakade på på sin mountainbike och försökte hänga med. Det går verkligen fortare på räser!

Det kommer bli fler cykelturer på Ekerö- tidiga mornar innan klungorna börjar dyka upp!

Sen bytte jag till klänning. Komplett med olja på vaden från cykeln – rookiestyle

Jag brukar skriva om ”Veckans träning” men det har varit lite si och så med det den här veckan och det har ju sina anledningar. Jag har ju haft en dundervecka på jobbet och då blir det till att knö in träningen där det går, utan att det går överstyr.

Men i måndags tränade jag intervaller med Rubin på jobbet. Lisa Nordén hade under tiden min telefon. Det var lite coolt.

I tisdags vilade jag. Från träning. Inte från annat. Högpulsgrejer och var riktigt förbannad i flera timmar.

Onsdag: Styrka med Magnus. Tunga benböj och frivändningar. På kvällen 6 snabba kuperade fartlekskilometrar i Ursvik.

Torsdag: Off Road med Friskis&Svettis. På kvällen sprang jag säkert 5-6 kilometer på Solvalla.

Fredag: Vila och vardagsmotion. Gick massor inne i stan.

Lördag: Idag!

Jag har hört från min granne Vic att man dragit om Extremespåret i Ursvik. För den oinvidgde så är Ursvik ett naturområde cirka 2 km från min dörr som är det närmsta friluftsliv man kan komma här. Det är spår om 2,5,5,7,10 och så ”Extremen” då på 15 kilometer som är enormt kuperad. Upp och ner och kors och tvärs i skogen på både stora och små stigar.

N och jag hade sovit gott och ätit långfrukost innan vi sprang (jag) cyklade(han) iväg. Jag kände mig lite tom i magen, nästan lite svag men det gick upp och ned med det. Kände också fortfarande av träningen i veckan som varit mycket benfokuserad. Mitt nästa längre lopp förutom halvIronMan är ju Axa Fjällmarathon. Tredje gången gillt och jag vill verkligen ge mig själv en chans att springa bra då.

Hade en gel och lite vatten med och tyckte steget rullade på riktigt bra. Kroppen har svarat på fartträningen och jag kan springa på i bra fart nu där det inte är för brant förstås.

Öppnade som vanligt lite för fort men jag orkar alltid krascha och ta upp farten sen igen. Men första fem gick i riktigt bra fart och sen gick nästa fem inte alls så fort och sen plockade jag upp farten igen sista fem. Målet var att springa nära tröskeln så gott och jämnt det gick och få till ett flyt även över rötter och stenar.

Kändes riktigt bra att spurta in i mål på under 4:00 fart. Det är inte riktigt ett steg jag behärskar så mycket men jag övar!

Jogg dit och hem ger mig 19 fina kilometer idag. Imorgon ska jag upp tidigt och cykla.

Idag är annars en riktig hemmadag. Tvättmaskinen går flera varv, jag plockar med papper, betalar räkningar, rensar garderoben och jobbar ikapp med lite jag inte hunnit under veckan. Har fått några förfrågningar om jobb jag måste fundera på.

Sen förbereder jag självklart lite inför Workout Åre och pysslar med Tjejmarathon.

Vad gäller min podcast så har jag iallafall köpt en mikrofon nu. Jag och N ska laga en god middag, poppa litervis med popcorn och vi kommer nog somna framför eurovisionsfestivalen någonstans runt niosnåret. Inga konstigheter!

Hoppas du har en fin helg!

Vad för signal ett varumärke skickar beror ju på tidigare upplevelser. Jag och Friskis go way back. De har min kärlek och mitt intresse och jag blir glad när jag tänker på dem!

Min mamma började träna på Friskis ute i Jakobsberg när de drog igång i slutet på 70-talet och jag har varit med från barnsben. Jag har till och från tränat där och det är enda stället jag köpt medlemsskap på de senaste 15 åren. Det säger en hel del!

Friskis&Svettis är Sveriges största ideella idrottsförening. 74 000 medlemmar och 1400 volontärer. Inget vinsstyfte utan överskottet går tillbaka till verksamheten. Vinst för alla medlemmar kan man säga. Jag blir alltid glad när jag ser loggan eller när jag ser en anläggning- Friskis är hälsa för mig!

Så när det då var dags att prova på Friskis & Svettis Off Road så hade jag höga förväntningar både på instruktörer, på bemötande, på atmosfär och på upplägg av passet.

I torsdags var vi var ett gäng om cirka 20 personer som möttes på F&S Hornstull och det var så kul att få krama om Sara, Kenth, Mia med flera!

Trevligt bemötande och tydlig genomgång där vi fick förklarat hur det här nya konceptet med nya utomhuspass fungerar: Kvalitetspasset, Cross, Distans, Off Road. Mer om alla pass kan du läsa här.

Så stack vi iväg ned mot Tanto och var redan då indelade i tre grupper. Ledarna sprang först och vi värmde upp innan adet var dags för första stationen. Vi jobbade i par och man skulle ned på backen direkt. Upplägget hittills påminde mycket om CrossNature men där är det mer strukturerat fokus: ”Nu kör vi ben/överkropp” och lite tydligare varför övningar ska göras.

Vi fortsatte passet genom att springa vidare till nästa station och så fortsatte det runt i Tanto. Kul övningar men lite otydligt och inga alternativa övningar gavs. Nu i efterhand läser jag att det på Off Road krävs förkunskaper så hade jag läst det innan hade jag tagit emot passet på ett annat sätt.

Som en gruppövning skulle vi i laget (cirka 6 personer) tävla mot de andra två lagen genom att ta oss upp och runt en rätt knölig runda samtidigt som vi höll i varandra. Under flera tillfällen kände jag att jag inte hade kontroll på kroppen då jag drogs framåt och drog en tjej bakom mig. Tävlingsdjävulen hade klorna i tjejen längst fram som drog som attan och det var kul men jag kände att vi inte riktigt hade koll.

Ett väldigt roligt pass men absolut inte för alla!

Jag tycker det är viktigt att instruktören är tydlig och att det erbjuds alternativa övningar för det kan komma deltagare som är erfarna men inte känner sig bekväma med alla typer av övningar.

Eller så får man acceptera att Friskis nu tagit steget in i den genre där man faktiskt erbjuder pass som inte är för alla?!

De har alltid varit bra på att ta in nya träningsformer och genomföra dem i F&S anda och min önskan är att man inte tappar hjärtat i sin strävan att hänga med nya träningstrender. Man har ett enormt starkt varumärke att vårda och med tanke på att ”alla erbjuder allt” gäller det att hålla sin linje. Tror jag.

Om någon frågar var man ska köpa träningskort så är Friskis alltid mitt förstahandsval! Off Road rekommenderar jag tilll dig som är redo för en utmaning och annars vet jag att ”Cross”passet erbjuder en bra genomkörare för hela kroppen under lite lugnare former.

Tack Friskis&Svettis för att jag fick komma och prova på! Jag hade jätteroligt!

Foto: Running Sweden

Igår blev en lång rolig dag.

Vid 12 åkte jag och två kollegor ut till Solvalla för att rodda inför årets PwC Fun and Charity Run. Ett lopp med 5 km gång, 5 km löp eller 10 km löp med start bakom startbil nere på travbanan, ett slingrigt varv där och sen upp och runt den träningsbana som går genom skogen bakom Solvalla. Kuperat och utmanande!

För varje kilometer som löparna eller gångarna avverkade ger vi på PwC 25 kronor till Mattecentrum och i år en satsning på nya mattecenter i utsatta områden i Stockholm där generellt mattekunskaperna är låga bland skolbarn.

Jag hade hand om våra funktionärer, cirka 25 stycken med olika uppgifter som nummerlappsutlämning, värdesaker, vätskelangning visa vägen längs banan osv. Running Sweden var tävlingsansvariga och samarbetet funkade jättebra som vanligt!

Över 200 löpare med hälften kunder och hälften PwCare tog sig an loppet.

Solen sken och allt flöt på bra. Hade tagit in en världsbra fotograf- Johan Marklund som fick till riktigt fina bilder-först sittandes på Startbilen och sen rännandes runt banan.

Dessutom kom ett innebandylag och hjälpte till att langa vätska.

Allt flöt på så bra igår- skönt att det är andra året så man har lite koll. Banan är tuff men det blev snabba tider ändå:

På 10 km vann i damklassen Ewa Fallenius från FAR på 46:30 och i herrklassen Anders Söderlund från One Motion med 36:09. I damklassen 5 km vann Helena Magnusson från PwC på 24:10 och i herrklassen Daniel Nordström för Structur AB på 19:47.

Jag är grymt imponerad av min Nicke som susade in på tredje plats i 5 km klassen. Dessutom sprang mina två chefer riktigt bra och överlag var det så roligt att vara i målområdet och se alla gå i mål. Jag är inte ett dugg sugen på att springa såna här lopp, mycket roligare att jobba! Härlig löparglädje och många gjorde så fina insatser!

Foto: Running Sweden

Access Rehab var också där och tog hand om stela ben och ömma kroppar.

Efteråt hade vi buffémingel inne på ”Ströget” med prisutdelning. Vid det här laget hade luften helt gått ur mig för andra gången den här veckan och jag ville helst åka hem och sova

Och det gjorde jag. Nio timmar och nu är jag on fire igen!

Tusen tack alla som var med och gjorde årets lopp så bra!

Foto: Running Sweden

Team Lidingöloppet!

Fullt ös idag! Sängen kommer kännas underbar ikväll!

Att sänka sina ambitioner och nöja sig med bra nog. Det är inte min melodi men jag har fått anamma den lite då och då för att få det att gå ihop. För att för hundra år sen kanske min typ-A personlighet hade haft höga krav på sig också- men inte haft hälften så många områden att pressa sig inom. Jag ska vara världens bästa mamma till min dotter. Det är alltid viktigt. Sen får resten vara just bra nog och ibland riktigt halvdassigt också.

Få upp barnet. Få upp hennes hår i en bra nog fläta och lyckas göra en bra nog matsäck till dagis. Få på mig kläder som är helt ok, och kasta på lite mascara och en fläta (har alltid fläta på jobbet)- bra nog! Jobbar på insidan och struntar mest i utsidan.

Få med iallafall hälften av grejerna ut genom dörren och inte lså ihjäl oss när vi tydligen ska spurta utför bergsstigen till dagis i gummistövlar på fel fot. Att komma ihåg att det var trädgårdsdag på dagis- men inte komma ihåg vilken dag- bra nog?

Bra nog!

Att åka nästan rätt till mötet med fina Nina från Fitness. (åka till jobbstationen, inse att man skulle klivit av och åka tillbaka och bara vara två minuter sen!- bra nog!)

Att sen låsa in sig på jobbet och göra ett pussligt funktionärsschema med över 40 poster och 20 funktionärer. Att fem minuter innan man ska briefa dem komma på att jag nog kan använda förra årets slideshow om jag bara ändrar lite i den. Hinna ändra hälften och få förklara att hälften inte stämmer riktigt- bra nog!

Att tänka att nu har jag jobbat och slitit så så det är dags att ta ett break och träna lite med Magnus. Prata lite om våra fyra fantastiska pass vi ska hålla på Workout Åre nästa helg.

Så gjordes. Tunga benböj och frivändningar som var riktigt bra! Kände mig stark!

Hem och hinna skarva lite med MiniMe innan hennes pappa hämtade henne och lämnade ett gott hembakt filmjölksbröd. (tips- skaffa ett snällt ex som är kock!).

Ha alldeles för mycket skogslängtan och löplängtan så snöra de där trasiga skorna och tassa iväg till Ursvik för en bra nog löptur- 6,5 km kuperad fartlek i underbar kvällssol som nådde mig mellan skira gröna löv. Allt annat än bra nog känsla- fantastiskt!

Hem och sätta fart med allt igen inför imorgon: en lång lång pysslig dag som jag tänker starta med en boost: träning utomhus med Friskis och Svettis och två fina vänner!

En helt klart bra nog dag idag!

Jag går och smålängtar efter de här ”härliga dagarna i maj”. Så kommer jag på.
De är nu.
Det är 15 maj. Alltså har halva maj gått. Solen värmde mig och MiniMe på vår stig till dagis imorse. Det blommade överallt och den där gråbruna fågeln pickade efter mask.
Så de där dagarna jag längtar efter: De är här nu. Det är bara att det är lite mycket på agendan.
Och det är det alltid. Så det är bara att stanna tiden. Flera gånger om dagen. Och vara där.

Oftast är jag obotligt glad. Driven. Ser inga problem och ser jag dem skakar jag lite och vänder på dem och vips är de en utmaning med en lösning.

Men idag gick luften ur. Jobbet och bloggen hör inte ihop men bloggen hör ihop med mig och nu är jag som ett pyst däck. Helt platt.

Har satsat och laddat och jobbat så med en sak och med en person som jag nu inte kommer att samarbeta mer med och det gör ont i hjärtat.

Mitt jobb är lite ensamt ibland i sina processer och för det mesta gillar jag det men att ha möjligheten att samarbeta med någon man klickar med, som man kompletterar professionellt och sen inte kunna fortsätta samarbeta med henne- ja jag är ingen maskin. Det gör lite ont.

Men. Det bästa i mitt liv är att yrkesmässigt ligger inte alla ägg i en korg och Tjejmarathon som drivs via Starstruck Unlimited och min enskilda firma- (Formstark Hälsa heter den just nu tills vidare)- de två bitarna går som på välpumpade snabba smidiga däck det ska ni veta!

Jag ska försöka samla lite energi för att rodda inför PwC Fun and Charity Run imorgon där jag har ansvar för 30 funktionärer varav 10 stycken är skolbarn och skickar er över till Tjejmarathon där ni kan läsa lite matnyttligt om långpass, utrustning och varför man springer olika pass.

Ha en fin kväll!

Källor till glädje och inspiration